tisdag 20 december 2011

Generallöjtnant Mats Nilsson utsedd till ny förste hovmarskalk

Följande meddelande står att finna på Hovets hemsida:
"Kungen har utsett Mats Nilsson till ny förste hovmarskalk vid de Kungl. Hovstaterna från och med 1 januari 2012.
Förste hovmarskalken leder arbetet med att planera Kungafamiljens officiella program och representation. Hovmarskalksämbetet ansvarar för planeringen och genomförandet av officiella besök, högtidliga audienser, officiella middagar, jubiléer, kommunbesök med mera.

Mats Nilsson har tidigare bland annat varit departementsråd och chef för den militära enheten vid försvarsdepartementet, testpilot, flygflottiljchef vid F16 och generalinspektör för Flygvapnet. Mats Nilsson har också tjänstgjort som Kungens adjutant samt varit överadjutant."


Även om Mats Nilsson inte blev ÖB så är nog det här jobbet tämligen intressant. Det kan blåsa snålt kring ÖB och det har väl inte varit direkt stiltje i Kungahuset heller på sistone.
Att Nilsson är gammal flygare borgar för att Kungahuset kan sitta lugnt en tid framöver.

fredag 16 december 2011

Förväntade beslut, ny insatschef och ny flygvapeninspektör

Anders Silwer skriver idag på Flygvapenbloggen att han nu blir ny C Insats efter nyss avgångne Anders Lindström. Anders Brännströms sejour blev alltså mindre än en månad. Frågan är om Brännström tackat nej till utnämningen och Silwer är andravalet.

I vilket fall så är Silwer väl skickat för jobbet och bryter nu den gröna dominansen vilket också kommer att innebära att vi slipper uttryck som "primadonnor" från C Insats mun syftande på flygvapnets piloter.

Micael Bydén axlar nu jobbet som Flygvapeninspektör vilket bara är att gratulera
Flygvapnet och dess personal. Johan Svenssons utnämning till C prod/flyg är däremot tveksam i mina ögon. Nu blir det än viktigare med rätt laguppställning i övrigt på flygets produktionsavdelning. Svensson har givetvis kvalitéer men har ingen egen flygbakgrund vilket ligger honom i fatet. Artilleriet i all ära men är väl inte den bästa grunden för att axla ett av de viktigaste jobben i flygvapnet. Men låt honom få en chans att bevisa att jag har fel. Han lär vara Linköping Hockey Club fan och det visar på gott omdöme i varje fall.

Totalt sätt så är det en fin julklapp till flygvapnet

söndag 11 december 2011

Insatschefen Anders Lindström väljer att hoppa av.

Om nu Anders Lindström lever i tron att jobbet som chef på Stockholm Lokaltrafik och Waxholmsbolaget är en väg mot en lugnare tillvaro har han förmodligen felbedömt situationen. Tar han jobbet för att kunna utnyttja sina kunskaper om att leda insatser under kris och krig är valet mer förståeligt. Då Anders är en grundlig person som alltid vill känna sin verksamhet i grunden lär vi väl få se honom som jungman på en waxholmsbåt ena dagen för att återfinna honom i förarsätet på en buss dagen efter. Hans erfarenhet från pansarvapnet kommer väl till nytta när han nu ska baxa en tvådelad buss genom Stockholm innerstad en halkig morgon i januari.

Ingen efterträdare är utsedd att ta över befattning som FM insatschef men Anders Brännström blir tillförordnad chef tills vidare.

Den kännedom jag har om Brännström grundar sig på andrahandsuppgifter samt några kortare möten, genomgående bra omdömen och uppfattningar.

Grundat på det tror jag Brännström är rätt person för uppgiften så varför inte utse honom permanent?

tisdag 8 november 2011

Förtroendesänkande fångförhörsövningar i FM.

FM bedriver, precis som de flesta andra länder, övningar där målet är att en soldat som hamnar i en situation där han är fängslad, ska ha bästa förutsättningar för att klara av detta.

På K3 i Karlsborg bedrivs dessa övningar med stor realism.Det finns givetvis ett regelverk där det anges vad som får och inte för göras. Överlevnadsskolans personal, som genomför och ansvarar för övningen, är noggranna och duktiga på många sätt och försöker ge de övande en så stor erfarenhet av hur det kan vara att vara fånge. Huruvida den bilden som målas upp är korrekt eller inte kan vara svårt att avgöra men man ligger nog ganska nära sanningen. Det finns ändå alltid en risk att den kreativa processen hos övningsledningen går för långt.

Det förekommer att utländska militärer deltager i dessa övningar i samband med att de går utbildningar i Sverige. Dessa deltagare får dock inte deltaga i alla moment, vilka är oklart, och varför får de inte det av sin egen nation?

I en vanlig övning är det noga med säkerheten. Skyddsutrustningar, säkerhetsavstånd och mängder med instruktioner för att säkerställa att inte någon blir fysisk skadad. I de här aktuella förhörsövningarna finns inga motsvarande "psykiska skyddskläder" till hjälp för deltagarna mer än övningsledningen samt sjukvårdare och en läkare, ingen psykiater eller psykolog på plats. Den psykiska belastningen på deltagarna bedöms alltså av icke kvalificerad personal även om en läkare nog är mera driven i detta en övningsledningen i övrigt.

Det finns flera fall där övningen drivits för långt med deltagare. Alla har olika förutsättningar och det kan vara svårt att veta var var och ens gräns går. Går man för långt är det en förtroendesänkande händelse för den övade. Konsekvenserna av dessa misslyckanden har gjort att flera personer har fått utstå månader av psykisk obalans. Det finns färska rapporter om detta.

Nästa steg är att reda ut vilka som ska behöva genomföra dessa högriskövningar. Idag verkar det mera vara en rutingrej att den ska bara genomföras oavsett sannolikheten för att en individ ska kunna hamna i en sådan situation.

Det är nog läge att se över hela den här utbildningen. Det räcker inte med att konstatera att det blivit några felaktiga avsteg från reglementet.

Rätt utbildning åt rätt personal alltså.

torsdag 13 oktober 2011

15 år sedan senaste flygplanshaveriet med dödlig utgång i Flygvapnet

Den 16 oktober 1996 var den ryska flottans nya stolthet Peter den Store ute i östra Östersjön för att genomföra ett antal tester inför leverans. Händelsen bevakades givetvis av västsidan och svenska flygvapnet följde det hela med både fartyg och spaningsviggar.
En rote Viggen från F 15 hade till uppgift att följa och fotodokumentera fartyget. Rotechef var Göran med Petter som tvåa. Efter att Göran passerat fartyget på lägsta höjd och inlett en brant högersväng kolliderade hans flygplan med vattenytan varpå Göran omedelbart omkom. Petter blev vittne till det hela och kunde, efter att ha konstaterat faktum, rapportera haveriet och inleda en jobbig hemflygning till Söderhamn.

Dagen efter kunde dödsfallet definitivt bekräftats då den ryska flottan överlämnade fynd från haveriplatsen. Orsaken bedöms ha varit SD, spatial disorientation, eller sinnesvillor på svenska. I en brant sväng där föraren samtidigt tittar ut, uppåt, bakåt kan sinnena lura föraren att denne inte svänger så brant och därför försöker branta på svängen med fatalt resultat om höjden är låg.
Det här var andra dödshaveriet inom två månader för samma division, i augusti omkom Pontus i en Viggen under enskild övning över bottenhavet, även här tros SD vara inblandad. Divisionen repade sig aldrig, flottiljen var under nedläggning och händelserna blev aldrig tillräckligt bearbetade.

Efter Görans haveri har ingen pilot omkommit i ett flygplan tillhörande Flygvapnet. Däremot har fjorton människor dött i helikopterolyckor inom Försvarsmakten. Ett faktum som sätter svart ram kring flygvapnets flygsäkerhetsarbete och dess dåvarande ledning från stora delar av första decenniet i 2000-talet. Här finns mängder av utredningar och förklaringsmodeller men hur man än vänder och vrider på frågorna så hamnar avsaknaden av en fungerande organisation, en ointresserad ledning och brist på materiel, alltså helikoptrar, i fokus.

Varför har vi då inte haft några haverier med flygplan då? Om sanningen ska fram så har det varit nära några gånger och flera uthopp har gjorts, både frivilliga (nödvändiga) och ofrivilliga men inga dödshaverier har inträffat.

Vi kan konstatera att personalen som handhar materielen, piloter och tekniker håller hög klass, men inte högre än förr. Utbildningen har inte förändrats eller förbättrats nämnvärt de senaste tjugofem åren vad avser pedagogisk kompetens eller krav på elever. Flygplanen är inte tekniskt bättre än tidigare modeller vad avser driftsäkerhet, däremot är förmågan till verkan betydligt högre tack vare modernare vapen och bättre hjälpmedel och förbättrade styrsystem med därtill följande säkrare taktik.

Den stora skillnaden är vilka risker dagens stridsflygning har jämfört med tidigare år. Under kalla kriget accepterade ledningen, med nödvändighet, högre risker för att klara av att leva upp till de krav hotbilden ställde. Dåtidens vapen med åtföljande taktik krävde låga flyghöjder i höga farter i alla väderbetingelser under dygnets tjugofyra timmar, därtill i förbandsuppträdande. Luftstrider jakt mot jakt övades i täta strider med upp till sexton flygplan inblandade. så sent som på nittiotalet slogs man fyra mot fyra. Allt detta krävde sina offer.

Vi ska idag vara tacksamma för att Flygvapnet kan leverera en bra produkt med hög säkerhet, mycket tack vare dess personal. Det farligaste som nu kan ske är att vi försätts i tron att så kommer det att förbli, att nu har vi löst flygsäkerhetsproblemen och nu kommer vi inte att råka riktigt illa ut igen. (Flygsäkerhetsfolket vet att så är inte fallet men grönklädda generaler luras lätt i fällan)

Ingenting kan vara mer fel. Hur vi än vänder på det hela så kommer vi varje dag närmare nästa dödshaveri, förnekar vi det är vi naiva.

Låt oss dock arbeta för att den tiden ska ligga så långt fram som möjligt.

tisdag 20 september 2011

Legendariske piloten Björn Lövgren hedras

I mitten av augusti avled den svenske flygprofilen Björn Lövgren efter en längre tids sjukdom. Björn, en professionell yrkespilot, hade en särskild kärlek till gamla Harwards At-6, i flygvapnet beteckningen Sk 16. Han ägde under sin tid flera stycken och var en av de få som kunde visa upp avancerad flygning på flygdagar med denna för dagens datapiloter svårflugna typ.
Björn flög även Vampire, eller beteckningen Sk 28 i Svenska flygvapnet och även Hawker Hunter, J 34. Den sistnämnda ett för sin tid avancerat jaktflygplan och Björn lär vara ganska ensam om att flyga ett sådant flygplan utan militär flygutbildning som grund.

Begravning äger rum mitt på dagen fredagen den 23 september i Skå Edeby och och kommer att innehålla en "missing man" flygning med just tre Sk 16. Missing man är en ceremoni där ett flygplan i en grupp bryter ifrån och stiger till väders, symboliserande den döde flygarens sista flygtur.

onsdag 31 augusti 2011

Sjöfartsverket....Äntligen!

Sjöfartsverket köper delar av Norrlandsflyg för att på så sätt få långsiktighet i flyg och sjöräddningen. Sedan försvarsmakten lade ner allt vad flyg och sjöräddning heter har verksamheten skötts av Norlandsflyg. En statlig upphandling av ett privat bolag som har kunnat ändras över "en natt" med de regler som gäller. Nu förefaller det hotet vara eliminerat och Norlandsflyg (eller vad det nya namnet kommer att bli) kan sikta in sig på långsiktighet. Flygambulansdelen av Norrlandsflyg kommer dock inte att köpas upp av staten utan den hamnar i ett eget bolag. Allt det här förväntas regeringen fatta beslut om den 15 september.

Jag tycker att det är en bra lösning. en så viktig del som sjöräddning ska vara en statlig angelägenhet fullt ut, inte upphandlad. Frågan är nu huruvida det nya bolaget kommer att behöva ett AOC (verksamhetstillstånd från transportstyrelsen) eller om det, likt polisflyget och Kustbevakningen, får hänga fritt. Förhoppningsvis borde samtliga statliga civila flygorganisationer verka på civila flygbolagsregler fullt ut.

Det bästa vore kanske att sjöräddningen lades in Kustbevakningens flygorganisation såsom en egen division!

lördag 27 augusti 2011

Flygvapenbloggen, ny historia skrivs, en bra sådan....

Det lite extraordinära grepp Flygvapeninspektören Anders Silwer tog då han startade rubricerad blogg kan anses vara vågat av en person inom generalitetet. Det måste ändå konstateras att bloggen blivit en stor framgång då Silwer själv agerar "som en vanlig människa" och dessutom har den goda smaken att reflektera över vad som är bra och dåligt.

Det ämne som verkar vara mest intressant just nu är Flygvapnets kultur och dess säkerhetsmedvetande. Här finns det mängder av stoff att tillgå. Svensk Flyghistorisk Förening,SFF har mängder av information att gräva ur i just dessa frågor, gamla flygsäkerhetsofficerare likaså. Men historia i all ära, Flygvapnet måste kunna se framåt och ta de utmaningar som dyker upp. Ny historia skrivs och blir till erfarenheter som ska tagas tillvara och, mycket viktigt, införlivas med tidigare kunskaper.

Det finns dock risk för en självgodhet in Flygvapnet då man bara ser på sina goda sidor och glömmer de mindre bra. Ska Flygvapnet, och övriga Försvarsmakten, nå framgång behövs en stor portion av ödmjukhet.

Att nu analysera Flygvapnets insats i Libyen är oerhört viktigt då den, så att säga, stämplar formen för kommande insatser.

Dessutom får vi inte glömma de problem vi har inom flera områden där flygstridsledarna fortfarande är en mycket trång sektor,därefter helikoptertekniker.

Det finn områden att jobba på!

onsdag 17 augusti 2011

Är vi mentalt beredda att fälla bomber i Libyen?

Det har raljerats en del kring det faktum att Svenska flygvapnet har begränsningar i sitt sätt att verka i den pågående NATO-ledda Libyeninsatsen. Kritiken har främst riktats mot politikerna vilka inte tillåtit vapenverkan mot mål i Libyen därför att det finns risk att träffa på fel ställe. Ett argument har varit att de svenska FAC (Forward Air Controller) i Afghanistan i stort sättt varje vecka leder in stridsflyg mot talibaner.

Skillnaden kan tyckas hårfin men det finns ändå en; den som slutligen trycker på avtryckaren och verkställer det hela, mot att "bara" beordra. Det är en helt annan etisk sida som nog bör tänkas igenom av var och en innan man ställs inför en sådan situation. Bara en sådan sak som att bestämma sig för om det är skillnad att fälla bomber för att få bort Kadaffi eller för att försvara fosterlandet Sverige!

Vad de svenska piloterna nere på Sicilien har för uppfattning vet jag inte men det har säkert reflekterats en del över detta.

Hur många har tänkt i de här banorna överhuvudtaget?

tisdag 26 juli 2011

Syna Tolgfors beskrivning av NATO-beröm...

I gårdagens DN kunde en stolt försvarsminister berätta hur bra svenska försvaret står sig i en bedömning från NATO. Det är väl trevligt i och för sig men det vore intressant att få se hela rapporten. Utan att ha sett den så misstänker jag starkt att vad som synats och bedömts av NATO är de delar vilka NATO anser intressanta i just ett NATO-medlemskapsperspektiv vilket inte behöver vara likställt med att svenska folket ska känna sig nöjda, NATO har en bedömningsmall som är byggd på NATO-ländernas förmåga, i samverkan med andra NATO-länder.

Den dagen Sverige blir ett NATO-land och vi har samma rättigheter som övriga NATO-anslutna, då kan vi börja yvas över ett gott betyg i en NATO-utvärdering. Solidaritetsförklaring till trots.

fredag 1 juli 2011

"Exit och tack för kaffet"

Här nedan följer den info som Flygvapenpiloternas representanter lämnat i ett nyhetsbrev.
Försvarsmakten har återigen visat att den är den dålige arbetsgivaren man själva påstår att man inte är.

Igår fattade OFR/O FM (Svensk Försvarspilotförening och Officersförbundet) beslut om att stranda pågående ALFF-förhandling.
Beslutet fattades direkt efter ännu ett förhandlingsmöte med arbetsgivaren, och en kort summering om vad som hänt samt vad vi hade att ta ställning till följer sist i detta utskick.

Jag och Leif anser efter snart 2 ½ års arbete med ALFF att vi med råge tagit vår del av ansvaret i denna fråga. Inte minst eftersom vi kunnat visa på vad alla våra förslag kostar. Arbetsgivaren har inte vid något tillfälle kunnat påvisa eller styrka kostnader/besparingar i sina förslag.

Vi upplever inte Försvarsmakten som en seriös förhandlingsmotpart efter den resa vi nu varit med om och som startade med ”debaclet på F 7” våren 2009.

Vi kan konstatera att pilotkollektivet är ett prövat släkte som alltid levererar det Försvarsmakten efterfrågar – trots denna mycket segdragna process.
Det skall ni alla ha cred för – starkt gjort trots allt!



Vad händer nu?


Time will tell…

onsdag 22 juni 2011

Alla nollettor är jobbiga

De som deltagit i en uppstart av en mission "nollettor" vet hur jobbigt det är. Ny plats, ny miljö och nya förutsättningar. allt ska komma i ordning och det gäller att "gräva där man står".
FL 01 är inget undantag men sammanfattar man insatsen hittills så måste den betraktas som framgångsrik. Det är alltid synpunkter på högt och lågt och förmågan till anpassning är olika hos inblandade individer vilket skapar friktioner och missnöje.
Det fredsmässiga ledarskap FM genom åren utvecklat, innebärande en alltmer demokratisk ledarstil där alla ska få tycka allt om allting, är inte alltid funktionellt på en mission. där måste chefer styra på ett traditionellt sätt, med order och krav på efterlevnad.
De synpunkter som framförts rörande ledningar på olika missioner brukar ha ett fredsperspektiv men så småningom brukar det hamna rätt, så också på FL01.

Fortsätt det goda jobbet!

fredag 17 juni 2011

Brister i flygsäkerhet eller brister i ledarskap

Brister i ledarskap påverkar onekligen flygsäkerheten på flera nivåer och det är alltid svårt att avgöra var snöbollen började rulla. Efter att ha tagit del av artikeln i BLT angående flygsäkerhetsproblem i den svenska flygvapenkontingenten nere på Cicilien där en tekniker hotades med personalansvarsnämnden för att han påtalat brister som ansågs vara flygsäkerhetshotande vill jag dock göra en liten reflektion.

"Det är lätt att använda "flygsäkerhet" som ett slags "show stopper" där alla ska tvärstanna, böja ner huvudet och andäktigt lyssna på den som larmat".

Med de varnande orden brukar chefer inleda sina utläggningar om flygsäkerhet vilket av de andäktigt lyssnande ska uppfattas som att det är en sanning då chefer alltid har tolkningsföreträde. Ingenting är mer fel. I de flesta fall har den som anmäler misstanke om att det finns en säkerhetsrisk en god förmåga att göra just den bedömningen och måste tas på allvar.

I det aktuella fallet verkar det mera som att ett dåligt ledarskap skapat problem. Ett ledarskap som tjyvläser protokoll från en arbetsplatsträff där det framgår att chefen inte har förtroende från personalen och därefter vidtager former av disciplinära åtgärder.

Samtidigt är det lika vanligt från medarbetare att utropa "förtroendekris" när något går emot. Först kränkt vinner!

Det är inte lätt att vara chef och det är inte lätt att ha chefer som petar och lägger sig i vilken färg på uniformen som får bäras.För bägge parter gäller dock att hantera problemen i rätt forum, flygsäkerhet eller inte.

Det finns dessvärre en oroande trend i hela FM nämligen att börja betrakta misstag som överträdelser och agera efter det och att personer med annan uppfattning och som vågar framföra den plockas på subtila sätt bort.

Det är ett större problem.

onsdag 8 juni 2011

Fem Gripen är fler än fyra sossar

Dagens politiska uppgörelse rörande Sveriges insats med Gripen i Libyen har ett löjets skimmer över sig. Sossarnas utrikestalesman Urban Ahlin förefaller väldigt nöjd med att Sverige endast ska ha fem Gripen i Libyeninsatsen istället för åtta.
Sossarna verkar tro att det är på det sättet man sätter gränser för insatsen, vilket bottnar i en fundamental okunskap om hur det faktiska läget är.
Då flygplanen normalt opererar i rotar (rote=två flygplan), en eller två rotar samtidigt men förmodligen i olika områden innebär det att det endast finns en reserv att tillgå och att det riskeras att få insatser inställda då det saknas reservflygplan. Alltså en operativ risk som ökar. Därtill en massa serviceflygningar till och från Sverige vilket drar både resurser och kostnader.

Hur korkad får en politiker vara?

Det är inte så att Flygvapnet likt kavalleriet verkar i en stor hop och då fem blir mindre än åtta alltså en mindre insats.

Det här beslutet innebär bara ökad belastning på personal och materiel vilket ökar stressen och därmed risken för misstag.

Ska dessutom den flygande insatsen utökas borde istället fler flygplan tillföras för att säkerställa tillgänglighet.

måndag 6 juni 2011

Flygdag i Eslöv på ny asfalt.

Eslöv, en av många ansedd som ett av Sveriges tråkigaste ställen, har i varje fall gjort något som de stora tätorterna inte mäktar med, nämligen att gynna det alltmer misshandlade allmänflyget. På rekordtid, två veckor, byggde kommun en permanentad bana på det gamla gräsfältet efter alla konstens regler och till ett pris som bara var cirka 25% av det beräknade. En fin present till det hundraårsfirande Eslöv. Bra gjort.

I Stockholm är det precis tvärtom där småflyget blivit utkastade från Bromma, gamla F18 Tullinge och gamla F8 Barkaby. Transportstyrelsen har också gjort sitt för att ställa till så mycket problem som möjligt för privatflygarna och flygklubbarna. En stor del av rekryteringen till det kommersiella flyget går genom landets flygklubbar och dessas möjlighet att verka kringskärs alltmer. Ett skräckexempel är Borås där en minoritet gjort sig till talesmän för en icke existerande majoritet och lyckats med stora koncessionstyrningar.

Flygdagen i Eslöv då? Jo, den blev lyckad, ett strålande väder lockade närmare 300 gästande flygplan och uppskattningsvis 10000 åskådare.

Ett av många upskattade inslag var vattenbombning i eldsläckningssyfte från en av Heli Airs helikoptrar. Annars var det som vanligt Tiger Moth, Safir och Spitfire som utgjorde höjdpunkterna.

Flygvapner deltog med en JAS39 Gripen från Ronneby. Den mullrade i alla fall högst, ljudet av frihet!

söndag 15 maj 2011

Flygvapenbloggen har lättat...

Den av Flygvapeninspektören nyligen skapade "Flygvapenbloggen" börjar få luft under vingarna. Syftet är gott, det inser alla utom möjligen GD Ulf Bengtsson, som den politiskt korrekte han är inte tolerar att någon annan, (läs FVI), lägger sig i den av "creme de la creme" militära elitens fastställda verklighetsbild.

Flygvapenbloggen har nu börjat få intressanta inlägg och kommentarer, det vittnar de senaste dagarnas debatt om flygsäkerhet. Från att från början Flygvapenbloggens inlägg mest liknat vykortstext från semestern har den nu börjat få en djupare och mer intressant innehåll. viljan att kommentera har inledningsvis varit dåligt då misstänksamheten mot vad bloggens syfte egentligen var nu släppt. De kommentarer som skrivs är i stort trovärdiga men förefaller mest skrivna av en mera åldersmogen kategori. Intet ont i det, tvärtom, men det skulle vara tacksamt om även de ynge blandar sig i.

Att Flygvapnet nu har en blogg där kommenterarer välkomnas betyder att dess ledning nu insett att chefer måste tala med folk, inte bara till!

söndag 8 maj 2011

Rör inte min flygvapenchef

De uppgifter som framkommit rörande borttagandet av FVI inlägg på Flygvapenbloggen angående inställandet av årets flygvapenövning är besvärande.
Att FM inte har förmåga att verka i mer än en riktning i taget är väl känt. Att FVI öppet meddelar att vår ekonomi inte tål belastningar i form av uppkomna internationella insatser, och det i en blogg, är bra då det visar på den bräcklighet vi idag har i FM.
FVI visar, en för det högre ledarskapet, en mycket positiv öppenhet vilket ger trovärdighet och förtroende.
Att Då GD i FM ger en annan bild och egentligen tillrättavisar FVI anser jag vara kontraproduktivt både avseende rekrytering till FM och trovärdighet i övrigt.

Att en politisk tillsatt tjänsteman, GD, lägger sig i vad FVI vill förmedla är ingenting annat än en form av ministerstyre.

Rör inte vår FVI, han gör ett bra jobb och är ledande i att skapa nya kommunikationsvägar. Även om han får utstå kritik då och då, bland annat från mig.

söndag 1 maj 2011

Preliminär utredning om Spitfirehaveri nu släppt.

Haverikommissionen i Norge har i dagarna släppt en preliminärrapport rörande landningshaveriet i Norge med en av Biltemas Spitfires där piloten omkom. Fortfarande finns ingen säker orsak fastställd utan det är egentligen ett antal hypoteser utredningen diskuterar.
Utredningen fortsätter men det är tveksamt om det kan komma fram ytterligare information.
Här nedan följer utdrag ur den preliminära rapporten.


History of the flight
Tynset flyklubb (aero club) had planned to arrange an airshow at Tynset airfield on Sunday 22
August. The Spitfire was hired to take part in the flying display. The 68 year old pilot was regarded
as one of the most experienced airshow pilots in Sweden. He was widely experienced on a number
of different aircraft types, and had accumulated a total of 31,589 flying hours. His experience on
Spitfire was 165 flying hours. A member of the aero club was dedicated as a liaison between the
club and the pilot. He had telephone contact with the pilot a number of times, the last time during a
refueling stop at Hedlanda Airport (ESCN) in Sweden. During these conversations the pilot was
told that the dry grass runway was 900 m long and 30 m wide with an additional approximately 100
m overrun at each end. The runway orientation was 05/23. The pilot also received information that
the runway had new turf on the area west of the centerline and although it was fully usable it might
be slightly softer than the eastern part of the runway.
The pilot took off from Ängelholm Airport (ESTA) at about 1020 hrs. and flew to Hultsfred Airport
(ESSF). After a short ground stop he departed from Hultsfred Airport and made a flyby over
Stockholm before landing at Västerås Airport (ESOW) at 1240 hrs. He then had a three hour ground
stop before departing for Hedlanda. The flight from Hedlanda to Tynset lasted about 25 minutes. It
was the pilot’s first landing at Tynset. He reported 5.5 NM east of the field shortly before 1830 hrs.

There was no air traffic control at the airfield and a club member flying locally was the only person
who communicated with the Spitfire pilot. The Spitfire was observed by a considerable crowd as it
came in approximately 1,500 – 2,000 ft over the field and made a wide right turn. After crossing the
extended centerline east of the field on a south-easterly heading, it made a wide left turn which
brought it on a left hand base and later final for runway 23. The landing gear and flaps were
lowered in the turn to final and the Spitfire flew a slightly curved, stable descending final leg. The
Spitfire crossed the threshold high and continued about 100 m before the throttle was closed and the
airplane was seen to begin the flare. The airplane was about 5 m above the ground, 230 m from
threshold and continued to float in ground effect. Recordings from a video camera located 350 m
from the threshold showed that the aircraft passed 1 m above the ground at a speed of 83 kt. The
Spitfire touched down on the runway on the main wheels 350 m from threshold, still with the tail
wheel about 0.7 m off the ground.
The airplane touched down with the left main wheel 7 m from the left runway edge. It then became
airborne shortly before the tail wheel made firm imprints on the ground 380 m from the threshold.
The Spitfire moved along a straight line towards the left runway edge and the left main wheel
crossed the runway edge 590 m from the threshold. It gradually drifted left into the adjacent barley
field and flipped over onto its back after traveling 95 m through one meter tall crop. Tracks from
the main wheels show signs of braking action, especially outside the runway. Photos and video
recordings show that the rudder was in neutral position during the entire rollout. Photos of the wind
sock indicate that the wind was 5 kt from 255°.
Findings
The rudder, vertical fin and cockpit canopy became crushed during the flip over. The pilot received
fatal injuries when the cockpit hit the ground and he was declared dead when rescue personnel got
access to the cockpit shortly after the accident. An autopsy revealed no evidence that physiological
factors or incapacitation affected the performance of the pilot. A technical examination of the
airplane revealed no evidence of defects or malfunctions on the flight controls, landing gear or
brake system that can explain the accident.
The threshold marking consisted of three red cones on each side, which might be difficult to
observe from the air. Further, the left (old) part of the runway clearly stood out as a runway
compared to the much fresher green part to the right. The actual touch down point might indicate
that the pilot decided to land along the centerline of the old turf section, and thus had to stay within
the edges of a 16.5 m wide runway. These two factors, compared with the limited forward view
from the Spitfire cockpit, might to some extent explain the accident. However, the AIBN has not
yet found a conclusive explanation as to why the pilot landed far inn from the threshold and failed
to keep directional control.
The investigation is ongoing. AIBN will publish a full report when the investigation has been completed.
This is preliminary information, subject to change, and may contain errors. Updated preliminary
information or safety recommendations will be issued at any stage of the investigation if deemed
necessary for air safety

tisdag 19 april 2011

"Fredsbaskrar ingenting för mig, jag är yrkessoldat"

Ungefär så uttryckte sig superveteranen Thomas Jarnehed i slutet av sitt föredrag om sitt soldatliv vid den andra och sista dagen av Veteranseminariet på Carlberg. Jarnehed har verkat i femtio år i två olika länders försvarsmakter. Efter en tid i den svenska flyttade han till Australien och tjänstgjorde förtjänstfullt där i flera år. Därefter har han verkat i mängder av uppdrag runt om i världen där insatserna i forna Jugoslavien var oerhört påfrestande. Där upplevde han förmodligen själv lika mycket som hela den svenska insatspersonalen gjorde sammantaget.
För en liten tid sedan han kom han hem från Afghanistan efter sin sista mission i svensk tjänst, 67 år gammal, och gick därefter i pension. Vilken fantastisk man. Han säger själv att han är märkt av alla upplevelser. Fysiskt ser han ändå ut som en pigg 40-åring! Det finns oceaner av erfarenhet hos denne man, det gäller att ta tillvara dessa.

Allan Widman (Fp), riksdagsman och ordinarie i Försvarsutskottet samt den som var drivande i veteranutredningen, gästade seminariet. Han nämnde att den svenska Solidaritetsförklaringen i praktiken verkställs först när Sverige levererar efterfrågade tjänster, vilket nu sker på flera håll. Det kräver en fungerande veteranfunktion inkluderande vidhängande forskning.

Widman förklarade sig nöjd med det arbete FM nu startat upp i veteranfrågan men kommenterade att det är bara de folkvalda politikerna som kan tacka de svenska soldaterna å svenska folkets vägnar och att det är viktigt att politikerna visar aktivt intresse för försvarsrågorna. Vidare ansåg han att det utsedda faddrar som tydligen finns i Försvarsutskottet gentemot de olika förbanden bör tas i anspråk när det nu gäller att implementera allt det arbete som lagts ned i veteranfrågan.

Den nu beslutade veteranavdelnngen kommer att gå i tjänst inom några månader. De tre tjänsterna avdelningen innehåller är inte på långa vägar tillräckligt men det är en bra start.

Förbanden kommer att få det svettigt att ta sig an de nya uppgifter den nya veteraninriktningen skapar men viljan att lösa den uppgiften är stark, det visade engagemanget under seminariet.

Öv Peter Öberg betonade dock i sitt slutanförande att det är nu arbetet börjar.
Hoppas att även FM högre ledning också begriper detta.

måndag 18 april 2011

Tio sökande till varje GMU-plats, säger GD Ulf Bengtsson

Vid den inledande dagen under FM första veteranseminarium på Carlberg meddelade GD Ulf Bengtsson att det finns 22000 sökande till 2200 GMU platser. Ett glädjande besked då det med denna numerär förmodligen går att fylla upp de inledande kullarna. Problemet är, vilket GD bekräftade, att vi inte har resurser att vare sig utrusta eller utbilda dessa till önskvärd nivå beroende på materielbrist. Här finns risk för en riktig baktändning.

Vidare meddelade GD att vad beträffar FM ekonomiska läge så har politikerna angivit att "FM ska förändras i takt med de ekonomiska förutsättningarna". Med den målsättningen går det ju inte att misslyckas då ingen idag kan förutsäga dessa. Onödigt listig formuleringen från den politiska nivån.

GD målsättning är annars att "FM ekonomi ska vara så trist att inga media vill skriva om den". Innebärande att en ekonomi i balans är ointressant för media.
Så sant så sant.
Dagens höjdpunkt var annars den idag 43-årige veteranen Roger Ljunggren, BA-01-02, som berättade sin fängslande historia över hur hans liv sett ut efter att hans högerarm slitits ur kroppen i en arbetsplatsolycka nio månader efter hemkomsten från sin mission. De vedermödor Roger upplevt och fortfarande upplever i den alltmer tillstramade vårdapparaten inklusive försäkringskassa och juridiska spetsfundigheter gör att man tar sig för pannan. Roger har klarat sig så här långt med hjälp av sin egen enastående psykiska styrka och goda kamrater från det militära.
Syftet med genomgången var att visa vad som händer idag med personer med svåra kroppsliga skador, i vilken helvetisk karusell de hamnar i. Det här är ingenting FM får utsätta sina veteraner för och det är det som FM nu försöket ta höjd för.

Sammanfattningsvis kan sägas att FM är på rätt linje och med rätt engagemang för att skapa förutsättningar i veteran och anhörigfrågan.

Kvar att lösa är det forskningsbehov vilket behövs för att kartlägga våra veteraners historia.

Det ser ändå bra ut även om många hinder kvarstår.

onsdag 13 april 2011

Möte med Försvarsministern

Vi behöver skapa förutsättningar för att även frivilliga stödförbund blir del av den veteranverksamhet som idag bedrivs. De redan befintliga frivilliga utbildningsorganisationerna är idag etablerade men det behövs mer. Det var Försvarsminister Tolgfors budskap idag då han mötte representanter för Jesper Lindbloms Minnesfond och Fredsbaskrarna tillsammans med tre representativa veteraner vilka alla fick berätta sin historia.
Försvarsministern tog även till sig budskapet, delgivit av Försvarsmaktens egen doktor i ledarskap, Lars Laken Andersson, att forskningen kring alla de veteraner som idag finns inte är tillfylles. Eller rättare sagt, obefintlig. Här finns ansatser i startgroparna men det behövs politisk viljeinriktning för att Försvarsmakten ska dra igång detta på ett seriöst sätt.
Bristerna i den idag befintliga sjukvården rörande veteransoldater togs upp och budskapet till försvarsministern blev att det behövs utbildning inom vårdsektorn rörande krigspsykiatri och att det inte finns de kunskaper som krävs idag för att ta hand om dessa. Försvarsmaktens inställning är att det går att remittera psykiskt skadade veteraner direkt till den allmänna sjukvården. Detta är inte tillfylles och här krävs utbildning.
Det finns även ett stort mörkertal av veteraner som idag har ett lidande utifrån sina insatser i internationell tjänst. Det ät bland annat det som forskningen ska ge siffror på.
Försvarsministern visade en äkta vilja att stödja allt detta då han personligen mött många personer som råkat illa ut.
Nästa vecka genomför Försvarsmakten ett seminarium på Karlberg runt veteranfrågorna. Förhoppningsvis tar Försvarsmakten till sig de kunskaper alla de inbjudna externa organisationernas kunskaper.
Just nu ser det ljust ut men det finns många oklarheter vilka kan ställa till problem.
Alla verkar nu gå åt samma håll även om man inte ännu går i takt.

onsdag 6 april 2011

Flygvapnet fruktar det värsta, skickar präst till sicilien.

Det har var många synpunkter på vilka resurser som behövs i den nu uppstartade Libyeninsatsen. Aktiv svensk flygläkare anses inte behövas, man tog en registerdoktor utan personlig erfarenhet av aktuella piloter. Flygpsykolog med aktuell flygerfarenhet och god kännedom av främst den flygande personalen var inget som hade prioritet.
Däremot har FM skickat en präst! Vad förväntar man sig? Luktar dåligt självförtroende lång väg.

tisdag 5 april 2011

Flygvapeninspektören kommenterar ÖB handlande vid G-4 haveriet i Afghanistan

Här nedan följer utdrag ur Silwers nyhetsbrev förra veckan där han tar upp sin syn på FM ldningsstruktur och dess brister. Bra att han kommenterar på ett öppet sätt, även en bra analys av den gjorda utredningen.




-Två händelser
Utredningen behandlar två händelser som är lätt att blanda samman. Den första är händelsen
20100427 där en taxning in i en järnkonstruktion gjordes vilket ledde till skadan på TP 102. Den andra händelsen är i maj 2010 då en flygning beordrades till samma flygplats.
detta Utredningsnämnden fick i uppdrag av AF att titta på båda händelserna.

-Min syn på olyckans orsaker Olyckan 20100427 förorsakades till del av att ett förband sattes in i en miljö det inte var utbildat för. En landning och start på flygbasen Marmal i Afghanistan har i stort samma flygoperationella risker som andra flygplatser i världen, med begränsad infrastruktur, där FM opererar med TP 102. Problemet vid olyckan var att förbandet sattes in i en hotmiljö som personalen inte upplevde vara i samklang med de uppgifter förbandet hade enligt TOEM. Kombinationen av denna insats i en hotmiljö, order utanför FOM, missförstånd av delar av ordern, taxningsrutinerna och de omogna banmarkeringarna gjorde att olyckan inträffade. Ingen av dessa faktorer hade enskilt lett till händelsen och en förändring av var och en av dem hade förhindrat olyckan. Slutsatsen av är att teknik, organisation och människa måste vara i samklang för att undvika olyckor. I denna korsväg mellan teknik, organisation och människa finns första linjens chef, divisionschefen, närmast verksamheten. Längre bort från verksamheten finns ledning i flera nivåer. Diskussioner kring ledning, divisionschefen och befälhavarens roller är därför nödvändigt för sammanhanget.
-Ett insatsförsvar
Händelsen på Marmal kan sammanfattas med att den är resultatet av uppgiftsställningar för det insatta insatsförsvaret som genomfördes med målsättningar, bestämmelser och kultur från
invasionsförsvaret.

FM befinner sig i en omvandling till ett insatt insatsförsvar. Huvuddelen av omställningen är
gjord avseende koncept och uppgiftsställningar men arbetet avseende kultur, regelverk och
anvisningar för verksamhetens genomförande har bara börjat. Det går också att uttrycka att det är just så det är beställt av statsmakterna. En inriktning mot ett insatt insatsförsvar 2014 där målsättningar och bestämmelser utarbetas efterhand.

-Grundläggande faktorer för flygsäkerhet
Under de senaste decennierna har öppenheten, kvalitetssystemet och divisionschefens mandat
varit tre grundläggande faktorer som framgångsrikt utnyttjats för att öka verksamhetssäkerheten inom luftfartsområdet:

Öppenheten har gett en bra kultur i den lärande organisation som flygstridskrafterna är och
många haverier och tillbud har stoppas långt innan de blev verklighet. Utredningsnämndens
arbete och självkritik mot systemet är ett exempel på denna öppenhet.

Under åren har ett kvalitetssystem byggts upp för att vidmakthålla den höga flygsäkerheten,
vilket är en förutsättning även för en hög operativ effekt. Regelverken i kvalitetssystemet
behöver dock anpassas till det insatta insatsförsvaret.
Den tredje faktorn har varit divisionschefens roll som första linjens chef i genomförandet av
flygverksamhet. Denna syn kommer av erfarenheterna av flygsäkerhetsarbete under 60-och 70talen
men också av den omfattande delegering som är en förutsättning för ett effektivt luftförsvar.
Divisionschefen blev fokalpunkten både avseende genomförandet av produktionen och
genomförandet av insatserna. Det finns dock ett behov av ett mer dynamiskt förhållningssätt för att fullt ut utnyttja flygstridskrafternas förmågor vid insatser. FM behöver därför utveckla sättet att leda genom att behålla divisionschefens roll som första linjens chef men utveckla synen på hur ansvar tas över mellan chefer på olika nivåer.

Det finns flera aspekter på divisionschefens roll i utredningen. Divisionschefen uppfattade sig
hårt trängd av att genomföra verksamhet som han inte upplevde sig ha rätt förutsättningar för.
Det var helt naturligt eftersom det är en framgångsrik och flygsäkerhetsbefrämjande metod att
låta divisionschefens omdöme och bedömning avgöra i genomförandet. I en försvarsmakt är det dock en förutsättning att det går att ta över ansvar för operativa beslut mellan chefer med olika befogenheter. Detta behöver utvecklas så att divisionschefens roll tydliggörs och när denne ska lämna över till nästa nivå för att fatta vissa beslut. Förfarandet förutsätter att det finns rätt kompetens på de nivåer som tar över ansvaret.

I sammanhanget är det oerhört viktigt att skilja på operativa beslut föranledda av operativa
avväganden och flygoperationella beslut. Det flygoperationella regelverket är mycket tillåtande och de beslut som lämnas över till en högre nivå blir därför nästan uteslutande operativa beslut.

Om denna typ av utvecklade bestämmelser för hur ansvar ska flyttas mellan chefer funnits kunde divisionschefen ha känt sig mer komfortabel i sin roll i genomförandet.

-Behovet av första linjens chefer i verksamheten
En annan aspekt på divisionschefens roll är dennes absoluta förutsättning som starkt bidragande till flygsäkerheten genom sin erfarenhet av ledning av flygtjänst. Vid händelsen på Marmal användes ett s.k. ram-BOF för ledning av verksamheten. Det innebär att divisionschefen inte behövde vara närvarande, eller ta del i planeringen, av ett uppdrag. Denna metod är inte förenlig med den syn på divisionschefens mycket väsentliga roll som första linjens chef och överförare av sin erfarenhet i perspektivet ledning av flygtjänst. Därför bör metoden inte användas vid krävande uppdrag.
Ett liknande resonemang kan föras avseende befälhavaren. Under den genomförda flygningen var nte den med mest erfarenhet befälhavare ombord. Om befälhavaren är den som har mest
erfarenhet och styrmannen framför flygplanet utnyttjas besättningens kapacitet optimalt.
Befälhavarens erfarenhet kan då utnyttjas för överblick istället för framförandet av flygplanet.

-Rutiner
Genomförande av flygverksamhet är komplex. Det är därför viktigt att alla i organisationen är
besjälade av att minska sannolikheten för misstag och felgrepp. De rutiner som finns inom
luftfartsystemet är ett stöd för att undvika olyckor även om ett misstag begåtts på andra ställen i kedjan mellan beslut och genomförande. Jag uppfattar att det inte finns rutiner för att vi ska följa angivna taxningslinjer men om detta hade funnits och dessa följts hade händelsen 20100427 kunnat ha undvikits. Taxningen hade anslutit på taxibanans mittlinje i stället för på kantlinjen.
FMFO analysgrupp lyfter fram detta i sitt arbete och påpekar att rutiner för taxning behöver tas fram i detta avseende. Påpekandet är principiellt viktigt eftersom förbättrade rutiner och detaljer bidrar till att förhindra olyckor i framtiden.
-Ledning
På ett generellt plan är alltid ledningen ansvarig vid en olycka eftersom ledningen både är
ansvarig för genomförandet av verksamhet men också för att ta initiativ och besluta om åtgärder som krävs för att göra en verksamhet säker (utbildningar, anvisningar mm mm).

Det är tydligt i utredningen att de ledningsförhållanden som råder i FM genom t ex
Försvarsmaktens ArbetsOrdning (FM ArbO) bara till delar är kända eftersom de inte relateras till i sin helhet. T ex nämns inte förhållandet att normalförfarandet för insatsverksamhet var
principen ”order bryter uppdrag”, vilken finns återgiven i den FM ArbO som gällde vid olyckan.
Principen innebar att insatschefen kunde ge order till förband för att genomföra insatser om dessa fanns i FM beredskaps-och insatsorder eller verksamheten reglerats genom försvarsmaktsorder. (Principen gäller fortfarande men FM ArbO har en annan beskrivning idag). I ett helhetsperspektiv är inte problemet att principen inte nämns i utredningen utan kunskapen om denna, för flyg-och marinstridskrafternas insatsverksamhet, så väsentliga princip tydligen inte är känd i hela organisationen. FM ArbO är omarbetad och förtydligad två gånger efter olyckan avseende lednings-och lydnadsförhållanden men det krävs en utbildningsinsats över hela linjen för att sprida denna kunskap.

Överbefälhavarens möjligheter till ledning av luftfartsverksamheter diskuteras som en del i
utredningen. I Sverige är överbefälhavaren likställd med generaldirektörerna för de andra
myndigheterna och därmed ansvarig för all verksamhet inom Försvarsmakten. Det är därför
självklart att det ska finnas rutiner och beskrivningar för hur överbefälhavaren, och andra
befattningshavare, delegerar respektive övertar ansvar och befogenheter i alla verksamheter.
Luftfartsområdet ställer särskilda krav eftersom FM är egen luftfartsmyndighet. FM behöver
därför lägga särskild vikt vid hur ansvar och delegeringar regleras mellan chefer inom
luftfartsområdet. Det finns härvid två principer som behöver balanseras mot varandra. Den ena är nödvändigheten av en kommandolinje i Försvarsmakten för att lösa uppgifterna inom väpnad strid och den andra principen är att rätt kunskap finns tillgänglig för att bereda och råda vid beslut. Den struktur som Försvarsmakten har kommit fram till är ett inrättande av en FMFO för att säkerställa kompetens och ansvarig företrädare i verksamheten. Kunskapen om FMFO behöver fördjupas i FM. Det är också nödvändigt att se över var FMFO finns i linjen inom IO 14 så att ansvariga finns där avvägningen mellan uppgifter och resurser sker. Vi håller på att bereda detta inom arbetet med en ny HKV-organisation.

-Mandat, samarbete, förtroende och kommunikation
Det är helt självklart och fundamentalt med bra samarbete mellan insatsledningen och
produktionsledningen i HKV. Det är dock viktigt att skilja på behov av samverkan och kunskap om mandat. Insatsledningen har generellt rätten att utnyttja flygförbanden inom ramen för det regelverk som FMFO utfärdar (FOM). Insatsledningen kan begära avsteg om detta behövs men i händelsen 20100427 gjordes inte detta. Insatsledningens beslut att ge order om att flygplanet skulle starta och landa med släckta lanternor var utanför FOM och därmed utanför mandatet snarare än ett utslag av bristande samarbete.

Oavsett verksamhet så är förtroende genom hela ledningskedjan en grundförutsättning för en
effektiv ledning med god verksamhetssäkerhet. Ledning av flygverksamhet har fysiska
begränsningar eftersom den enda chefsnivån som kan delta i själva genomförandet är första
linjens chefer. Den tillgängliga metoden för att vidmakthålla och skapa djup förståelse för
förutsättningarna är därför genom ömsesidiga besök och deltagande i verksamhet på förband och



i staber. Dessa besök, och en stor omfattning kommunikation, är därför väsentliga faktorer för en säker och effektiv ledning. Den förändringsprocess som FM är inne i nu mot IO 14 ställer än större krav på kommunikation och ömsesidigt deltagande i verksamhet.

-Beredning av beslut och utredningar
En av de grundläggande principerna med att införa en flygoperatör i FM är att ha en samlad
kompetens som kan ta ett ansvar för en specifik verksamhet över hela organisationen. FlygI
ansvar därutöver för myndighetsutövning för militär luftfart. Principen om den samlade
kompetensen är väsentlig för att få en bra beredning av ärenden och kompetens i beslutsfattande.
I den refererade händelsen med en flygning till Marmal då Överbefälhavaren fattade beslut om flygning lämnades principen om en samlad kompetens eftersom beslutet överlämnades till en chef för avdömning då olika delar av högkvarteret hade olika uppfattningar. Det är självklart att den högste chefen alltid ska ha möjlighet att fatta beslut i FM men begreppet avdömning ska användas så restriktivt som möjligt. Avdömning ska generellt inte användas för att fatta riskbeslut utan detta bör ske så att hela stabens samlade kompetens inom ett område kommer till användning innan beslut. Vid den refererade händelsen kontaktades aldrig chefen för ledningsstaben i högkvarteret vilket gjorde att denne aldrig fick möjlighet att använda högkvarterets samlade kompetens i frågan. D v s säkerhetsinspektionen kom aldrig med i beslutsfattandet. Rutiner behöver därför tas fram för hur denna typ av ärenden bereds innan de föreläggs ÖB för beslut.

Utredningsnämndens underlag remissades inte för faktagranskning på en större bredd i
organisationen. Vi behöver därför se över våra rutiner för hur vi handlägger utredningar.

-Olyckans orsaker i ett större perspektiv
Oavsett verksamhet ska högsta möjliga nivå på verksamhetssäkerheten uppnås under lösandet av en uppgift. Flygoperationella och operativa risker ska vägas samman för att nå ett optimum av säkerhet. Vid olyckan 20100427 togs ett antal beslut som ökade den operativa säkerheten
eftersom det minimerade risken för motverkan. Start och landning skedde i mörker och med
släckta lanternor för att minska risken för påskjutning/bekämpning. Åtgärderna ökade samtidigt den flygoperationella risken. Missförståndet mellan besättningen och FTS avseende strålkastare vid taxning ökade den flygoperationella risken ytterligare. Rutiner behöver tas fram så att flygoperationell kompetens används för att fatta beslut som ger minsta totalrisk mot ställd uppgift.

-Fortsättningen
Utredningen, analysgruppens arbete, mina synpunkter samt FSI synpunkter lämnas nu över till SHK. Inom Försvarsmakten finns nu en lista på ett 15-tal punkter som behöver åtgärdas. Cirka 5 av dessa är åtgärdade sedan olyckan medan huvuddelen är påbörjade och några ska påbörjas. De punkter som rör ledningsrutiner kommer att beredas i flygsäkerhetsrådet, där jag är ordförande, och föreslås till ÖB för beslut.

Flygarhälsningar

Anders Silwer
FVI

torsdag 31 mars 2011

Förtroendefråga?

Nedanstående utskrift från G4 incidenten visar på den förtroendekris som finns mellan ÖB och FV. I praktiken ställde Bydén sin tjänst till förfogande, en handling som hedrar honom. Hela historien kan ses på (mil.se).
Det finns ett större perspektiv, nämligen "kriget" mellan gröna och blåa. Där Flygvapnet är förloraren.
Ansvarig Företrädare, AF
Efter det att flygchefen i FMFO på onsdag morgon den 12 maj meddelat Ansvarig Företrädare
beslutet att flygningen till Mazar-e-Sharif skulle ställas in var det sedan denne som meddelade
beslutet till C FTS. För att dokumentera beslutet skickade Ansvarig Företrädare också ett
mail129 till C FTS där han redogjorde för situationen och grunden till ställningstagandet.
Ansvarig Företrädare blev, enligt egen utsago, mycket förvånad över att Överbefälhavaren
ändrade beslutet.
Beträffande den fortsatta flygtjänstmässiga ledningen så var Ansvarig Företrädare därmed inte
helt säker på om flygningen formellt sett genomfördes inom FMFO eller ej. Hans uppfattning
var dock att han, även om man inom FMFO i ett tidigare skede beslutat att flygningen inte
skulle genomföras, ändå kom att vara ytterst flygtjänstansvarig för flygningen. Under alla
omständigheter kände han ett moraliskt ansvar inför besättningen.
Ansvarig Företrädare hade under telefonsamtalet med Överbefälhavaren den 12 maj också
frågat om han fortfarande åtnjöt dennes förtroende. Överbefälhavaren hade, enligt egen
utsago, svarat att det inte var frågan om detta

onsdag 30 mars 2011

Inte skydda civila i Libyen, ej heller svenskar i Sverige..

SSM, Strålskyddsmyndigheten har i en följd av år betalat Försvarsmakten för att hålla beredskap för att kunna mäta radioaktivitet i atmosfären. I dagsläget finns två J32 Lansen laddade med mätkapslar färdiga att starta, allt enligt den beredskap Försvarsmakten har haft enligt regleringsbrevet från regeringen.

När nu behovet uppstår, att mäta i atmosfären, väljer Försvarsmakten att lusläsa regleringsbrevet och lyckats hitta något formuleringsfel för att därigenom kunna säga nej till SSM begäran.

Ett mycket märkligt beteende. Istället för att utnyttja befintliga resurser, vilka finns, väljer Försvarsmakten att, via juridiska teknikaliteter, slingra sig ur ett viktigt uppdrag, syftande till att kunna förvarna den svenska befolkningen om en eventuell förhöjd radioaktivitet.

Det är inte bara den Libyska civila befolkningen Försvarsmakten sviker, nu även det egna folket.
Skamligt.
Kom sen inte och snacka om värdegrund.

tisdag 29 mars 2011

Krig, inte krig, krig inte krig....

Sverige kommer nu att deltaga i aktionen i Libyen med flygstridskrafter. Ett väntat beslut men också viktigt. Sverige måste visa flagg att vi faktiskt aktivt stöder det internationella FN-ledda samfundet mot en förtryckare som angriper sitt eget folk.

Nu börjar det svenska samvetet, det vill säga, det svenska politiska samvetet att göra sig hört.Sverige deltar inte i ett krig, vi ska bara hjälpa till att hålla den flygförbjudna zonen i Libyen ren från Gadhaffis flygstridskrafter. Att hjälpa civilbefolkningen i landet vill inte socialdemokraterna vara med om. Tänk om ett svenskt flygplan siktar fel! Tänk om ett svenskt vapen avfyrad fråen en svensk Gripen skulle döda oskyldiga! Nej, det får andra göra. Dubbelmoral kallas det. Sossarna fegar ut i sista stund.

På samma sätt som att Sverige inte vågar erkänna att vi deltar i ett krig i Afghanistan, där svenska soldater dödar fiender, nej insurgenter och terrorister heter det, vågar vi inte använda ordet "krig" i vokabulären.
ÖB, Sverker Göransson, dementerar med kraft att Sverige är med i ett krig, "Vi bara bevakar".

Sverige är i krig, tillsammans med flera andra nationer! Hur svårt kan det vara att erkänna det?

Det som är bra är att Sverige ändå deltager. Svenskt stridsflyg är tränade och beredda för insatsen.

De kommer att göra ett bra jobb.

tisdag 22 mars 2011

Ska svenska piloter flyga JAS-planen i Libyen?

Ja den frågan kunde vi igår höra i SR P4 av en kvinnlig radioreporter till en svensk expert. Frågan är givetvis berättigad då Försvarsmakten och dess uppgifter inte är särskilt intressant för svensk media och i den allmänna röran som råder inom försvaret skulle det mycket väl kunna vara så. En blandad division bestående av ungerska, tjeckiska, thailändska och sydafrikanska piloter med en svensk pilot som trygg rådgivare på marken, det vore väl en bra svensk modell signerad Carl Bildt.
Reportens nästa fråga, då svaret på den första blev "Ja, det är svenska piloter som ska flyga i så fall" var huruvida det inte är farligt?

Svaret blev, något cyniskt, att "krig är inte försäkringsbranschens favoritområde".
Ändå speglar den här reporten något av en svensk grundinställning till väpnade och farliga konflikter. "Gärna agera men inte med svenska resurser i frontlinjen". Att komma springande när det värsta är över och sedan ha synpunkter är en typisk svensk modell. det finns ett uttryck för detta. Feghet!
Nu är inte svenska soldater eller svenska stridsflygare fega, det vet alla som är insatta i ämnet, även utländska experter. Det är sveriges ledning.

För övrigt verkar det som att Carl Bildt nu är både statsminister, försvarminister, ÖB och utrikesminister. Lika bra att han tar över Tre Kronor och fotbollslandslaget också så att vi får ordning ocb reda.

tisdag 15 mars 2011

Pågående flygvapenmöte en succe så här långt

I dagarna två genomför Fygvapnet ett av två årliga Flygvapenmöten. Årets tema är "Kommunikation, kommunikation, kommunikation" för att citera Flygvapeninspektören Anders Silwer. Sociala medier anses vara framtiden och chefer uppmuntras att blogga men "åsikterna ska samordnas" så att inte kaos uppstår.

Efter ett grupparbete där de blandade HKV-medarbetarna och dito från förband svarat på frågan vad som behöver göras för att bli bättre och om det finns förtroende mellan HKV och förbanden, framkom en del inte helt oväntade synpunkter;
HKV är för spretigt, för många kanaler in och för många kanaler ut.
Samordning saknas ofta.
Beslut förklaras inte. Kunskap om arbetsordning inom FM är dålig både på central och regional nivå vilket försvårar förståelsen för hur och varför beslut fattas.
För hög arbetsbelastning med påföljd att olika beslut går emot varandra vilket försvårar trovärdigheten av HKV.
För hög rotationshastighet på chefsbefattningar gör att förtroendet minskar.
Kombinationen Prod och INS ger oklarheter om vem som styr.

Flygvapeninspektör Anders Silwer förefaller att ha fått ett bättre grepp om situationen. Han ger idag ett trovärdigt intryck och har även lyckats med att bli begriplig. Tidigare har han vid olika möten lämnat sina åhörare frågande då han tdivis stått i ett hörn av en enorm White Board tavla och ritat någon obegriplig figur och mumlad några svårförståeliga klokskaper.

Idag är han begriplig och lyckas nå fram på ett helt annat sätt än tidigare. Det gick att skymta lite av forna tiders Flygvapenchefers karisma.

Det viktigate budskapet från församlingen var dock att FLYGVAPNET måste bli synligt igen. Flygvapnet är ett vapenslag, eller försvarsgren om man så vill, och måste profilera sig bättre.

Silwer är nog rätt man att klara av det återtagandet. Hopp finns att den nedåtgående trenden kan brytas.

måndag 14 mars 2011

Utlandsproffs och utlandsproffs


Att vara utlandsproffs för givetvis tanken till idrottens värld. Glamour, lyx och ett överflöd av pengar hör till. Är det fotboll eller hockey eller någon annan lagsport förväntas proffset leverera tillsammans med sina lagkamrater. Vinst ger beröm, förlust kritik och med överträdelser följer utvisning och kanske avstängning. Misstag och otillräcklighet innebär petning och mer träning för att komma tillbaka. Alltid tillbaka för att göra bättre, stöttad och handledd av duktiga tränare. Efter ett antal år kan den lyckosamme dra sig tillbaka med ett fett bankkonto. Vad har denne atlet utfört? Glädje och avkoppling för de intresserade men främst för sin egen skull.
Det finns en annan typ av utlandsproffs, Soldaten. Glamour och lyx finns inte, ej heller floder av pengar. Men kravet att prestera finns och vinst innebär överlevnad och förbättringar, förlust kan innebära livslångt handikapp eller i värsta fall döden. Här ”vinner ingen silver”. Inget pris till andra plats.
Misstag och otillräcklighet innebär inte att soldaten får lära sig av dessa, öva mera. Även om stöd och ledning finns inom den egna gruppen så betraktas numera inte ett misstag som just ett fel begånget i svåra och pressade situationer. De betraktas som överträdelser och skall beivras. Utredning och anmälan till personalansvarsnämnden, där snustorra jurister i veckor sitter och analyserar ett skeende som uppstod på någon sekund och krävde omedelbar insats, blir följden.
Trots försök att göra rätt kan det bli fel. Av fel måste vi lära oss för att bli bättre. Därav följer att var man och kvinna ska kunna rapportera fel utan att riskera straff. Så har Flygvapnet fungerat i mer än femtio år.
TV 4 gör snaskiga program om dödsskjutningarna i Afghanistan där det icke utsagda är att hitta syndabockar och att kritisera FM. Att de gör människor illa är ovidkommande, sensation säljer.
Att statens rättssystem sedan inleder en förundersökning för att utreda om det har begåtts något brott, syftande till att döma och straffa är lika illa, även om det är juridiskt korrekt.
Utlandsproffset Soldaten riskerar att hamna inför skranket då denne gör sitt bästa för att utföra det Sverige har begärt men då utgången blir olycklig.
När Soldaten drar sig tillbaka är det inte med ett fett bankonto, endast några medaljer och en klapp på axeln.
Vad har soldaten då utfört? Skapat trygghet för en del, varit ett av Sveriges instrument att manifestera sin utrikespolitik och i förlängningen även visat flagg för sin nation och jobbat oegennyttigt.
Det är skillnad på utlandsproffs och utlandsproffs.


måndag 28 februari 2011

Tolgfors lägger problemen i knät på förbandscheferna

Möjligheterna för förbanden att överleva nästa nedläggningsrunda har ett starkt samband med hur garnisonsorterna kan samarbeta och stödja sina förband. Det är alltså avgörande för ett förbands överlevnad om det finns ett bra och givande samarbete med de lokala civila myndigheterna.

Tidigare när en en förbandschef var tillika myndighetschef kunde avtal träffas relativt enkelt. Idag måste detta ske genom HKV. Egentligen är det den politiska nivån på riksplanet som borde agera och då inte minst lokala riksdagsmän.

Vid ett anförande nyligen på FHS ansåg Sten Tolgfors att de lokala förbandscheferna nu måste ta sitt ansvar när det gäller att skapa goda förutsättningarna för sitt förband avseende relationer och samarbete med kommunerna.

Hur tänker försvarsministern att den här ekvationen ska gå ihop och delas hans syn av ÖB?

onsdag 23 februari 2011

Tänk om jag vore en stridsvagn!

Människan är en del i FM. Många säger att den är en viktig del. Det finns många viktiga delar; maskiner, materiel, människor. Människan utpekas ständigt som den viktigaste delen, just därför vore det ju logiskt att det vore bäst att vara människa, då blir den bäst omhändertagen. Alla vet ju att det som är viktigast alltid sköts bäst.
Människor i FM  borde nog, tyvärr, anse att det vore bättre att vara  materiel, en stridsvagn t.ex.
Varför?
En stridsvagn pysslas om. Varje del kontrolleras och byts efter viss gångtid eller kalendertid. Efter varje arbetspass kontrolleras systemen och nödvändigt bränsle fylls på. Vid minsta lilla överskridande av något värde sker en särskild kontroll, vid minsta misstanke om något fel så sker noggrann genomgång. Ingen
förväntar sig att en stridsvagn ska klara av mer än vad den är konstruerad för.

En människa pysslas också om fast på ett annat sätt. Människor övertalas och förväntas ställa upp utan att bli skötta och, om de orkar, förutsätts de köra långt över gångtider och tillsynsintervaller. Överskridande av människors gränser är rutin. Det anses självklart att de ska klara av allt under ständig överbelastning.
När de sedan börjar gå sönder, bit för bit, reagerar omgivningen med bestörtning och förvåning om än med deltagande.

Drömmen är för varje soldat att få bli behandlad som en stridsvagn.

FM har idag, slutet på februari 2011, mångfalt flera kända fall av mentala utmattningsskador än för bara några år sedan. Antalet har sakta stigit sedan mitten på nittiotalet. Men nu har något hänt, en kraftig ökning på ett fåtal år. Många av dem som länge orkat med och varit starka får nu symptom. Vi vet vad det handlar om; omstruktureringar, utlandstjänst med hög frekvens, förflyttningar, uppsägningar, personalförsörjningssystem, PRIO-införande, utbildning av utländska kunder och så Battle group igen. Ständiga förändringar av FM innebärande att helhetsgreppet tappas vilket medför att de som försökt att se
ljuset i tunneln nu allvarligt börjar svikta.

Effekten av att ansvariga i FM inte förefaller förstå och ta till sig verkligheten börjar nu synas på allvar!

Men det går att ändra på! Steg ett är att börja lyssna på personalen och ta till sig de ofiltrerade budskapen. Det finns generaler som tror att de får veta sanningar när de vid förbandsbesök talar med personalen. Viss information får de men oftast filtrerad. få våga säga rent ut vad problemen handlar om.

Därför borde FM ta till sig mer av all den information som kommer fram via bloggar och andra medier och då inte genom att ständigt pravdaisera och gå i försvar..

söndag 20 februari 2011

Om riktningen är fel hjälper det inte att öka farten

Den pågående debatten om FM personalförsörjning är intressant och viktig. Det visar det intresse som de viktigaste bloggarna, inklusive Newsmill visar.

Att det nu sjösatta systemet inte fungerar kan väl anses redan bevisat och det som återstår är att även FM begriper det.
Utifrån nuvarande läge borde omedelbart några åtgärder vidtagas, vilket även tas upp i andra inlägg. Första åtgärd borde vara att ta tillbaka mönstringen. Därigenom ges möjlighet till att kunna rikta rekryteringsansträngningarna till de som är intressanta samt att mönstringen i sig är ett utmärkt tillfälle att informera om FM.
Nästa omedelbara åtgärd bör vara att sluta med att kvotera in kvinnor i FM. Det är en skymf mot dessa att bli antagna enbart därför att minimumkraven vid testning har uppnåtts. Även de kvinnor som når toppresultat, vilka det finns en hel del av, kommer att ifrågasättas av sina manliga kolleger. Om det därutöver visar sig att bättre kvalificerade manliga sökande får stå tillbaka just för den här principen har FM gjort ett rejält självmål. Dt handlar inte om "lika värde" eller "rättvisa", det handlar om att ha bästa laguppställning i en match där det inte finns någon andra plats, bara vinnarens.

Kvinnor har en viktig funktion i FM, det är nog de flesta överrens om men det handlar om att utnyttja dem på rätt sätt och i rätt positioner. Att ingå i stridande förband är inte rätt utnyttjande. Att vara stridspilot är också ett feltänk. Kvinnor som piloter i transportflygplan och helikoptrar däremot är välkommet då kvinnor i sig har bättre förutsättningar att vara piloter än vad män har om vi ser på de förmågor som krävs i luftfartyg med flera i besättningen. Det finns flera undersöningar om detta. (provflygare går också utmärkt) men inte i en stridande flygande enhet.

Sammanfattningsvis så handlar det alltid om att få rätt person till rätt jobb. Då det finns validerade kravprofiler till de flesta befattningar så är det ett moraliskt brott att sänka krav enbart för att fylla personallistorna.

Om riktningen är fel hjälper det inte att öka farten.

torsdag 17 februari 2011

Författare, helikopterpilot och debattör.

SVT hade i idag, torsdag den 17/2, i programmet Go´kväll en intervju med Rober Karjel, tidigare divisionschef vid Hkp-flottiljen och även motsvarande befattning vid insatsen med helikoptrar i Adenviken 2010.
Givetvis var det en möjlighet för Robert att marknadsföra sin senaste bok, han har skrivit flera spännande thrillers vilka förtjänar att läsas. Men också tillfället att visa upp en flygofficer med många förmågor.

Robert Karjel är ingen typisk officer i FM, därvid är han alldeles för frispråkig och rak i sin argumentation och upplevs tidvis obekväm i sin omgivning då han inte är en klassisk ja-sägare. Det finns alltid synpunkter i alla riktningar när det gäller människor i FM som vågar sticka ut, anmäla avvikande åsikt och även driva "hopplösa" frågor
.
I rekryteringssyfte är Rober Karjel alldeles utmärkt då han representerar en officer helt i linje med vad FM vill ha, nämligen någon som tänker själv och står för sina åsikter.

Förhoppningsvis inser FM värdet av att officerare med flera strängar på sin lyra bli synliga och därigenom kan locka andra än enbart de med tjocka pannben till FM. 

 

tisdag 8 februari 2011

FM arbete för ett veterancenter börjar hitta rätt

De senaste utskicken från HKV (Öv. Peter Öberg) rörande det arbete som utförs i veteranfrågan börjar styra in mot rätt mål.
Anhörigstödet är redan på papperet i hamn, återstår bara att implementera på förband. Ett grannlaga arbete som förbanden nu har framför sig.
Det senaste remissutskicket handlar om den planerade veteransektionen i HKV. Där skissas de uppgifter sektionen ska ha. I stort har projektledningen bejakat det arbete som gjorts av arbetsgruppen under stiftelsen Jesper Lindbloms minnes ledning.
Förslaget anger att sektionen, det blivande veterancentret, kommer inledningsvis att husera på HKV men så snart som möjligt flytta över till Carlberg. Den ska även få en relativt oberoende ställning gentemot HKV.

Fortfarande saknas delar som hur vårdinriktning ska se ut. Insikten om att landstingen inte är kapabla att klara behovet har infunnit sig och öppningar mot privata vårdgivare finns.

Hur de ideella föreningarna ska hanteras framskymtar också och det är glädjande att de olika kamratföreningarnas möjligheter nu blivit synliga.

Att vika tre heltidstjänster för planerade uppgifter är naturligtvis rejält i underkant. Ett minimum torde ligga på 6-7 personer inledningsvis. Dessutom behöver en noggrann kompetensinventering ske för att reda ut hur dessa personer profil ska se ut.

Men siktet börjar så sakta att riktas rätt.

torsdag 3 februari 2011

Mediafobin i FM börjar så sakta att släppa

Chefsingenjören, med flera, tar idag upp det positiva i att FM nu publicerar autentiska filmer från svenska soldaters strider i Afghanistan. Den tidigare så begränsade informationen från bland annat Afghanistan motiverades av sekretess och soldaternas säkerhet men nu verkar man ha tänkt om.

Givetvis finns det gränser för vad som bör komma till allmän kännedom men det är viktigt att svenska folket delges så korrekt information som möjligt. Det är en trovärdighetsfråga och även ett led i rekryteringen.

Givetvis nagelfars FM och all publicitet kanske inte är direkt positiv men det visar ändå på ett intresse från media och allmännheten vilket gynnar FM i det långa loppet.

Den rädsla för att möta media och de försök att dölja misstag och felsteg ger bara ytterligare negativ publicitet. Då är det bättre att kliva fram och erkänna vad som gått fel.

FM är på rätt väg och i framtiden kanske vi slipper stammande pressofficerare som ihärdigt förnekar allt och, likt en gammal grammofonskiva, upprepar "Den frågan kan jag inte besvara" eller "vi måste avvakta utredningen" och så vidare.

Fortsätt på det inslagna spåret, det tjänar vi alla på.

måndag 31 januari 2011

Varför denna hetsjakt mot piloter?

Efter att under en tid ha följt debatten rörande pilotlöner, påståenden om rädda och fega piloter som inte vill åka utomlands på missioner och diverse tillmäten såsom "ballerinor" med mera, kan jag bara konstatera att det är en ganska illa upplyst skara som hela tiden upprepar dessa åsikter, likt ett mantra.

Det finns i alla vapengrenar personal som av olika skäl inte kan eller vill åka på mission men att påstå att alla piloter tillhör den skaran är fel.

De allra flesta av de flygande besättningarna vill åka ut och vill göra ett bra jobb, däremot vill man ha de nödvändiga förutsättningarna, precis som alla andra soldater.

Det vore trevligt om bloggdebattörerna kunde bli lite mer nyanserade.

onsdag 26 januari 2011

Kapplöpning om G4-utredningen.

Det förefaller som att fördröjandet av redovisningen rörande utredningen om FM flygningar till Afghanistan med åtföljande kollision med ett hinder med en Gulfstream G4 nu inte längre kan lyckas. Utredaren verkar ha tröttnat på de inblandade befattningshavares krav på att skriva om, stryka och begära remissrundor.

Några av de inblandade när nog förhoppningen att hinna komma undan med att byta jobb innan utredningen kommer upp i dagsljuset.

Vi får se om de hinner.

lördag 22 januari 2011

Marginaliserade Folk och Försvarsfrågor

Folk och Försvar har kommenterats flitigt under den gångna veckan och jag tänker inte upprepa vad som tidigare har tagits upp.

Det finns dock några saker som inte fick tillräcklig belysning. Det handlar om rekryteringen till det framtida försvaret. Både ÖB och andra talare tog visserligen upp det hittills för låga antalet sökande till GSS/T, alltså tillfälligt tjänstgörande soldater (GSS står för "gruppbefäl, soldater och sjömän" med prefixet "K" för kontrakt och "T" för tillfälligt tjänstgörande).

Här handlar det om att få civila arbetsgivare att släppa sina anställda med (o)jämna mellanrum för tjänstgöring i FM, ett av FM antagande som inte på något sätt är underbyggt annat än på hoppet.

Försvarsminister Sten Tolgfors meddelade stolt att det är sju sökande till varje befattning! Men av vilken kvalité? För att något förvrängt citera Wilhelm Moberg i Utvandrarna: "En lytt, en halt, en idiot och två menlösa". Kanske det är likadant nu?

Det som togs upp, lite i marginalen, var att mönstringen nu lagts ner. Detta är, enligt många, ett stort misstag. Hade Pliktverket fått fortsätta att mönstra svensk ungdom hade förutsättningarna för att kunna rikta rekryteringen till de som faktiskt har förutsättningar att klara av en tjänst i FM varit betydligt bättre. Då hade förmodligen kostnaden för den rejält kostsamma rekrytertingskampanjen kunnat minska rejält samtidigt som man fortsatt hade fått en uppfattning om vilka volymer som överhuvudtaget är tillgängliga.

Vi ska ha väldigt klart för oss att de unga människor FM nu försöker bli "landets bästa ungdomsarbetsgivare" (citat ÖB) för, även lockas av civila arbetsgivare. Risken är att vi hamnar i en situation, likt USA, att vi tvingas ta in i princip alla som kan stava sitt förnamn rätt två gånger på tre försök. Innebärande dålig kvalité och stora vårdkostnader i släptåg.

Vi går nu på en mycket slak lina, vilket FM-ledningen är fullt medveten om. Frågan är bara om det finns kurage nog att korrigera systemet i en riktning där vi i varje fall, i rådande i situation, kan få lite bättre kontroll på läget.

lördag 15 januari 2011

Märklig agenda på Folk och Försvar

Den årliga konferensen i Sälen, Folk och Försvar, samlar representanter från just folket och försvaret. Där återfinns den politiska toppen i form av försvarsministern samt den militära dito genom ÖB. Därutöver representanter från en mängd av de organisationer vilka på något sätt är påverkade eller påverkare av svensk försvarspolitik.

Programmet innehåller många intressanta ämnen men det som borde vara en självklarhet, nämligen diskussion och frågor rörande övergången till ett nytt personalförsörjningssystem och förrådsställande av värnplikten, lyser klart med sin frånvaro.

Om något svenska folket borde vara intresserade av så är det väl just detta, nämligen vilka ska försvara Sverige!

onsdag 12 januari 2011

Polenhaveriet med onykter flygvapenchef i cockpit

Haveriet med det polska presidentplanet där stora delar av polens ledningsskikt, inklusive presidenten med fru, omkom, berodde till stor del på att presidenten själv hade beordrat befälhavaren att landa. Som "hjälp" skickade han fram en alkoholpåverkad flygvapenchef in i cockpit, detta enligt den nu släppta ryska haverirapporten.

Allt detta är så långt man komma komma från modern flygsäkerhetstänkande kan man tycka. En gissning är att det har med gammal öststatskultur att göra där order är order, oavsett hur korkad den än är.

Ett sådant översitteri skulle aldrig kunna inträffa i ett land som exempelvis Sverige, alltså att högre okunniga chefer lägger sig i en flygbefälhavares beslut under flygning.

För övrigt så väntar vi med spänning på den nu färdiga utredning om tillbudet i Afghanistan med det svenska regeringsplanet, med ÖB som passagerare, vilken nu lär vara färdig men hamnat i en ny remissrunda i en trängre krets.

måndag 10 januari 2011

Försämrad kommunikation saboterar militärt ledarskap?

På senare år har det skymtat ett nytt problem i det militära ledarskapet nämligen skillnaden i kultur mellan främst armén och flygvapnet. De förstnämnda kan sägas, lite tillspetsat stå för en krigarkultur där aggressivitet och risktagande är styrande där operativa risker mäts med en måttstock utformad efter krigets risker medan flygvapnet mer liknar en professionskultur där kunskap om regler och bestämmelser är ledord och verksamhetssäkerhet efter en mera fredlig måttstock är gällande.

Flygvapnet stod under kalla kriget mer åt den krigarkulturella sidan då det faktiskt fanns ett konkret hot att reagera på men har under de senaste tio till femton åren blivit överreglerade. Uppfinningen med en operatör, toppstyrd från Gärdet i Stockholm är ett misstag som alltfler inser.


Oavsett vilken kultur, eller paradigm, som gäller så innebär det att det uppstår konflikter. Insatssidan har svårt att förstå produktionssidans värderingar och vice versa. Paradoxen är att i en tid där kommunikation sker blixtsnabbt med SMS, mobiltelefoner, e-mail med mera så verkar förmågan till att förstå innebörden i denna flod av information blivit sämre, kanske därför att tid till eftertanke och reflektion inte finns i tillräcklig omfattning. Man talar förbi varandra. Trots ändlösa möten, där man ofta kan se deltagare vara mer intresserade av sina mobila verktyg än det just pågående mötet, är svårigheterna påtagliga att faktiskt förstå vad som avhandlas.
Problemet är att man tror att man förstår vilket leder till misstag och felbeslut.

En bidragande orsak till dessa svårigheter att förstå är alla dessa omorganisationer vilka skapar en kaotisk situation med ständiga oklarheter av typen ”vem äger den här frågan?” och där en fungerande vardagsnivå lyser med sin frånvaro.

Resultatet på sikt blir att förtroendet mellan olika skikt försämras vilket ytterst leder till en anarkistisk situation.

Avståndet mellan fotfolk och försvarsmaktsledning har aldrig varit större vad avser just respekt och förtroende, två ingredienser som är livsavgörande i skarpa situationer.

Återigen, det är inte det mänskliga kapitalet inom försvarsmakten det är fel på, det är det byråkratiska träsket vi alla sakta drunknar i.