Fredsbaskrarna..Ett nytt LO?

Efter att ha läst dagens Wiseman där det nu avslöjas att fredsbaskrarna nu har kommit till en sådan punkt, det tog 25 år, att organisationens överlevnad är viktigare än dess medlemmar kan jag bara konstatera att "krukan går till brunnen tills den spricker".

Tusentals behövande soldater har fått hjälp och stöd av dessa baskrar efter det att de mått dåligt av sina erfarenheter i rikets tjänst, för freden, långt utanför landets gränser. Många är de, ofta själva drabbade och som lagt år av tid med att hjälpa andra utan någon egentlig ersättning, som nu känner sig bedragna av fredsbaskrarnas styrande organ.

Att FM uppenbarligen ger pengar i bruna kuvert i portgångar på östermalm till fredsbaskrarna tyder ju bara på att FM nu äntligen vill börja göra rätt för sig och att det är så bråttom att den normala vägen för inköp av tjänster inte behöver följas, det luktar dåligt samvete.

Vad värre är att detta bidrag, en miljon, tydligen är frukten av att fredsbaskrarna gått bakom ryggen på andra organisationer, vilka jobbar för ett gemensamt veterancentrum, och kört en egen framgångsrik lobbyverksamhet.

Vad är nästa steg från fredsbaskrarna? Att få FM att tvångsansluta alla nya yrkessoldater till baskrarna, likt gammal LO strategi och därmed bli "störst vackrast och bäst" för att få in ännu mer pengar.

Fredsbaskrarnas styrelse har skjutit sig själva i foten med ett rejält dubbelskott. Trovärdigheten är borta och nu krävs det nog en rejäl nyordning för att återfå aktning i leden.

Jag har i tidigare inlägg kommenterat arbetet med ett svenskt veterancentrum och då varnat för prestige och maktkamper kan förmörka hela projektet.

Den här gången var det inte roligt att få rätt.

Borneo 

Avbryt planerna på svenska helikoptrar till Afghanistan!

När debatten om svenskt styrkebidrag till Afghanistan, Mazar e Sharif, i form av helikoptrar var som livligast för några år sedan var det främst medevac-förmåga som efterfrågades. När så beslutet togs att förstärka ISAF-styrkan med modifierade Hkp 10 var det just med detta syfte i åtanke.

Under de år det nu strulat med modifieringen av dessa helikoptrar och svårigheterna att få till stånd lämpliga utbildningar till besättningarna har mycket hänt i Afghanistan beträffande just helikoptrar och hotbilden i övrigt.

Förutom att norrmännen flyger några Bell 212, med stöd av svenska tekniker, så har den amerikanska 10 Bergsdivisionen tillförts norra delen av landet. Det innebär att det idag finns ett sextiotal Black-Hawk helikoptrar i Marmal, flygplatsen i omedelbar närhet av Mazar e Sharif.

De räddningsinsatser som skett under det senaste åren har utförts av dessa helikoptrar, inklusive understöd till svensk/finska förband. Black-Hawk används även till trupptransport och närskydd vid olika operationer vilket kraftigt eliminerat risken för IED bomber och eldöverfall.

Marktrupperna i området, bland annat svenskarna, är mycket nöjda med detta förhållande och ser egentligen nu inget behov av svenska helikoptrar i området.

Tvärtom kan det innebära en försvagning då de svenska besättningarna ännu inte har fått den träning de behöver och kommer ej heller hinna få innan den planerade ombaseringen sker i vår. Därtill är helikoptern inte lämpad för det klimat den ska verka i. Den är helt enkelt för svag!

Förutom de brister som finns hos de svenska besättningarna rent flygsäkerhetsmässigt så finns det ej heller någon operativ erfarenhet att genomföra taktiska transporter på det sätt som krävs i stark hotmiljö. Därmed ökar risken för både marktrupper och de flygande besättningarna.

Något utrymme för övningsflygningar i området finns knappt varför även den operativa förmågan behöver övas före avresa, vilket inte hinns med vilket även besättningarna är medvetna om.

Det klokaste nu är att abortera hela HU 01, helikoptermissionen, och använda den kapaciteten i NBG 11 istället. Att driva igenom ett beslut, som var rätt när det togs, enbart av politiska skäl är inte bara oklokt, det är i högsta grad ansvarslöst.

C INS, ingen vän av flygburen förmåga

På Brännpunkt i dagens SvD tar Allan Widman (Fp) och Mikael Oscarsson (KD) upp frågan om den uteblivna TAUV (taktiskt obemannat spaningsflyg) till de svenska styrkorna i Afghanistan.

Från början var avsikten att hyra in ett utländskt alternativ i väntan på den av SAAB offererade TUAV, för cirka 500 miljoner kronor. Den leveransen avses slutlevereras under fjärde kvartalet 2011.

Det utländska inlånet avsågs komma i bruk redan 2010 men har nu bromsats av FM själva och då främst ChefenInsats, Anders Lindström ,en ytterst märklig handling. Han anför rättsliga hinder och det inför Försvarsutskottet trots att andra länder såsom Tyskland , Kanada, Nederländerna och Australien, med samma folkrättslagar som Sverige, använder dessa inhyrda TUAV

Widman och Oscarsson skriver:

De egentliga skälen hänger istället samman med industriella intressen och Försvarsmaktens självbild. Om en tillfällig inhyrning visar sig effektiv och billig kommer någon snart att fråga varför vi ska anskaffa, modifiera och operera egna farkoster?

Nu spelar man med svenska soldaters säkerhet. Anders Lindström borde nu förklara sig, inför sina soldater, varför han skapar en större risk för dem genom sitt handlande.

En misstanke, grundad från katastrofaffären om ledningscentralen i Enköping där flera generaler visade sig sitta i styrelser till höger och vänster, är att Lindström med flera har egna industriella intressen och där det, i vanlig ordning, finns en dold agenda.

Widman och Oscarsson skriver också att man som ytterst ansvarig för att sända svenska soldater på riskfyllda uppdrag inte kan acceptera ett sådant handlande.

Då kanske det är dags för politikerna att just börja ta det ansvaret, inte bara skriva insändare i tidningar.

Stresskonen krymper ner i avgrunden.

FM befinner sig nu ganska långt ner i den berömda stresskonen. Förmågan till kognitivt spänstiga manövrer har fallit för ett aggresivt rytande där social förmåga, empati och inte minst moral, sedan länge vikit undan för rädslan att tappa ett ansikte man sedan länge förlorat.

Nu blir jag naturligtvis, med dessa i mångas ögon överdrina formuleringar, betraktad som medlöpare till Chefsingenjören och därmed också betraktad som en av FM fiender. Det kan jag stå ut med då jag hela mitt yrkesliv så här långt lojalt tjänat Sverige både inom och utom riket. Nu är det så att det är inte FM som organisation jag känner lojalitet till utan det den står för, dess uppdrag att försvara Sverige. (Ja det låter heraldiskt och fint men så är det).

När jag nu bedrövad ser hur vissa falanger ur den nuvarande FML nu missköter förtroendet mot inte bara FM personal utan den part de är satta att skydda, svenska folket, undrar jag hur det har kunnat gå så illa.

Internt inom HKV ligger det också en konflikt mellan olika delar av den nuvarande organisationen. PROD mot INS och Grönt mot Blått. Ett farligt spel där fyra och tre stjärnor slår två och en dito. Det finns de på den nivån som vill och som försöker men också de står maktlösa.

Allan Widman har nyligen på sin blogg Strilaren II förklarat att politikerna varken kan eller vill lägga sig i enskilda ärenden då det skulle uppfattas som ministerstyre. Men var går gränsen när politikerna måste agera?

Det finns ju ingen tradition inom FM att avgå när man misslyckas och det anses nog heller inte önskvärt, bättre att bli "korrigerad" och försöka göra jobbet bättre, så resoneras det nog istället.

Det är nu hög tid för de politiska cheferna att kalla till sig valda delar av FML för att i en kavajhytt, utan kaffe, ha ett konstruktivt och öppenhjärtigt samtal, som det brukar heta, och kräva att FM reder ut det farliga läge vi är på väg in i.

Dygden i mitten, sa jävulen, satte sig mellan två jurister

FM jurister har ett uppdrag att objektivt bevaka att FM följer lagar och förordningar. De ska vara rådgivande och också beslutande i frågor som rör FM.

Verkligheten är något annat. FM jurister är "brännvinsadvokater" styrda av FM att alltid ta FM parti och när det gäller personalfrågor så är det alltid arbetsgivarens, FM, parti man företräder. Därtill en civil GD, en politisk korrekt supernolla, som inte förmår annat än att stämma in i "tokiga generalers kör".

Detta C-lag av jurister, vilka jobbar i FM därför att de förmodligen är för dåliga för att få ett bra civilt juristarbete, har nu sålt sig till FM genom att subjektivt företräda arbetsgivarens intressen i första hand.

Uppsägningen av chefsingenjören, Björn, visar på att dessa "jurister" inte har den kompetens som erfordras för att göra korrekta bedömningar. FM får nu lida för detta samtidigt som det är FM ansvar att inneha kompetent juridisk kompetens, vilket man inte har.

Hela historien om påskrivande av ett papper innebärande ett obligatorium om utlandstjänstgöring hade kunnat kommunicerats på ett sätt där personalen känts sig hedrad och viktig istället för att hotas om uppsägning. Det hade en duktig jurist och mediakommunikatör omedelbart sett till. Därtill kommer att de nyanställda mediainformatörer, som spelar i samma C-klass som juristerna, inte förmår att ge en vettig bild av FM.

Fallet Björn kommer att gå hela vägen till AD där FM återigen kommer att få stryk. Allt detta har inte FM råd med då rekrytering till FM tar stryk.

Ytterst är det nuvarande ÖB som har ansvaret. Ett ansvar han inte klarat av att ta och förmodligen ej heller är byxad att ta framledes.

Hot, kontroll och bestraffning är tyvärr fortfarande FM signum.

Dödsmeddelande

Härmed måste tyvärr meddelas att den sedan länge svårt sjuke "Efem Perstjänst" nu avlidit efter en längre tids lidande i kronisk vaneföreställning, plötsliga och häftiga utagerande av patologisk natur, paranoida förföljelsetankar samt självdestruktivt beteende.

Efem hade på slutet av sin levnad påbörjat förföljelse av sina anhöriga både brevledes och via sms. Sjukdomsinsikt saknades tyvärr totalt och då ansvarig vårdpersonal vid kliniken Försvarsdep inte förmådde förstå de suicidala tankarna genomförde således Efem den definitiva destruktiva handlingen via den så kallade "smsgiljotinen".

Vi saknar alla den friske och empatiske Efem Perstjänst så som vi minns honom som frisk.
Kliniken Försvarsdep har nu Lex Björn anmälts för sin försumlighet och ansvariga behöver bytas ut. Närmast ansvarig skötare, Öbe Fälhavare, har även visit sig sakna nödvändig kompetens för sin tjänst vilket till största delen bidragit till att Efem´s sjukdomstillstånd förvärrats och som slutligen ledde till dennes död.

Regeringsflygplanen är inte för gamla

SVT rapport hade igår ett inslag där statsministern kräver nya flygplan då han anser att de är för gamla, de är från åttiotalet, och måste få nya delar alltför ofta. Uttalandet kommer efter de incidenter som inträffat under det senaste åren i form av rökutveckling i en bandspelare och en felande tryckkabin.

Då kan man fråga sig om det är av oro för flygsäkerheten som Reinfeldt uttalar sig eller är det av omsorg om flygrädda ministrar. Hur kan han, oavsett orsaken till sin oro, då tillåta att regeringen flyger med SAS eller andra civila flygbolag där många flygplan är äldre och med mångfaldet mer gångtimmar än regeringsplanen? Dessutom, hur kan han tillåta att statens anställda flyger världen runt med Herculesflygplanen? En konstruktion från femtiotalet där den äldsta svenska herculesen är från första halvan av sextiotalet.

Om statsministern väntar någon månad så kan han läsa den utredning som nu håller på att färdigställas rörande incidenten i Afghanistan, Marmals flygplats, där man körde in i en avspärrning på taxibanan och slog av noshjulet. ÖB var pasagerare vid tillfället.
Då kommer statsministern att inse att det inte är vare sig flygplanen eller piloterna som är problemet med hanterandet av VIP-flygningar utan något helt annat.

Ett av problemen var ju själv med som passagerare i sistnämnda flygning.

Kartläggning visar att svensk militär psykvård är sämst i klassen.

Under ett möte tidigare i år med NATO COMEDS Military Health Expert Panel (MMH-EP) genomfördes en kartäggning av hur de sjutton deltagande länderna bedriver sin psykiska hälsovård inom respektive utlandsstyrkor.

Resultatet visar på att de flesta länder har en uppbyggd psykiatrisk hälsovård med på sina missioner. Kartläggningen visar också på vilka länder som har militär specialistvård för sina veteraner inom respektive hemland.
Generande nog är det bara Sverige och Danmark som inte har det. Danmark är under omorganisation men hänvisar veteraner till civil sjukvård där det dock finns läkare som är utbildade i krigspsykiatri och särskild utbildad personal för att ta hand om PTSD orsakad av krigsförhållanden.
I Sverie finns inget av detta, bara den vanliga sjukvården där kunskap om problematiken saknas.
Det borde vara Försvarsmedicinen inom FM uppgift att utbilda civil sjukvårdspersonal på detta. Idag sköts nästan uteslutande allt stöd av frivilliga intresseorganisationer. Nog så bra men ändå inte en kvalitétssäkrad verksamhet.

Dessutom finns ingen riktig statistik över vilka skador veteraner har fått genom åren, endast uppskattade beräkningar utifrån utländskt material.

ÖB är personligen informerad av ovanstående uppgifter och har nu att ta ansvar för att detta börjar fungera även i Sverige.

Ett kommande veterancenter kan lösa flera delar av den här problematiken och även tillsammans med FHS genomföra forskning inom dessa områden.

Det här måste börja fungera, så enkelt är det.

Flygvapnet hedrar kalla krigets oskyldiga offer.

Flygvapeninspektör Anders Silwer har skrivit en minnesartikel över en av flygvapnets svartaste dagar. dagen då sju oskyldiga människor fick sätta livet till.

Det visar inte bara på en empatisk förmåga utan även en ödmjuk inställning till allvaret i sitt ämbete, något som alltmer kommer att behövas av ledare på hans nivå.

Flygvapnet kommer att hedra med kransnedläggning den 26 oktober.

Här följer artikeln i sin helhet.......



På tisdag den 26 oktober, är det femtio år sedan ett av flygvapnets A 32 Lansen slog ned i en gård i Västmanland och sju personer som vistades på gården omkom. I och med femtioårsdagen av tragedin kommer flygvapnet att hedra de omkomna vid en ceremoni.

Den 26 oktober 1960 fick en A 32 Lansen motorstopp norr om Köping. Föraren lämnade flygplanet med raketstolen och landade oskadd. Flygplanet glidflög därefter cirka 15 kilometer och slog ner i Vikbo gård. På gården fanns ett trösklag som drack förmiddagskaffe. Flygplanet slog sönder stallbyggnaden och fortsatte sedan genom boningshuset varvid sju personer omkom. En tragedi för familjerna och bygden som funnits kvar i mångas minne sedan dess. Nu kommer Flygvapnet att hedra de omkomna genom en kransnedläggning vid gravarna på 50-årsdagen.

Självklart är det viktigt att minnas händelsen med den största empati för alla drabbade. Vi som organisation går alltid vidare efter svåra händelser. Delvis för att vi byter personal på befattningar. För de enskilda personerna som drabbas är det svårare att gå vidare. De drabbade är ju kvar i samma situation; förlusten av de älskade.

Jag har satt mig in i händelsen för 50 år sedan. I haverirapporten framgår att orsaken till haveriet var motorstopp som en följd av att inte bränsle kom fram till motorn. Orsaken var en kombination av för få luftledningar till kroppstankarna, övertankning, monterad fälltank och tryckförhållandena runt kroppstanken vid flygning på låg höjd. Felet var känt från ett haveri året innan med en J 32B men hade inte uppträtt på samma sätt på A 32 A tidigare, trots flera års flygningar. Efter det första, med J 32B, var en åtgärdsplan framtagen. Åtgärderna bestod av en modifiering i alla flygplan 32 Lansens bränslesystem samt en instruktion till föraren att vara extra observant på bränsleförbrukningen efter start på flygplan som inte modifierats. Det förolyckade flygplanet var inte modifierat. Genom åtgärdsplanen ansåg dåtidens chefer att situationen var omhändertagen. Det finns anledning att göra några reflektioner över händelsen.

Den första reflektionen är att de metoder vi har idag för att hantera liknande problem är väsentligt utvecklade. Grunden till dagens syn på flygsäkerhet har vi från vårt DA-system (DriftsstörningsAnmälan). Systemet innebär att alla som ser ett fel inom flygverksamheten skall skriva en DA så att fel uppmärksammas och hanteras systematiskt. Den nästan uteslutande delen av dagens DA är skrivna av de personer som själva gjort fel. Allt för att alla ska lära av varandra. 1964 gav Riksåklagaren sitt stöd till systemet genom att ge domstolarna riktlinjen att dessa DA inte primärt skulle ses som utgångspunkt för åtalsanmälan utan som ett system för att utveckla flygsäkerheten. En andra reflektion är att vi idag hade fattat ett annat beslut avseende fortsatta flygoperationer efter att ett liknande fel hade uppdagats. Restriktionen avseende flygoperationer med flygplanet hade varit mycket stramare, möjligheterna till att få fram fakta mycket större och säkerställandet av de kompletterande åtgärderna för att fortsätta operationerna hade vi ställt högre krav på.

Jag har den allra största respekt för att det var en tragedi som inträffade den där oktoberdagen 1960 på Vikbo gård utanför Köping. Sju personer miste sina liv i en verksamhet som de inte var en del av. 1960-talet var dock en annan tid. De beslut som dåtidens chefer fattade avseende balansen mellan risken för ett haveri och operativ avväganden hade en annan fond än de beslut vi fattar idag. Sommaren 1960 sköts Gary Powers ner i sin U-2 av Sovjetiskt luftvärn och det kalla kriget var riktigt kallt. De överväganden som gjordes av dåtidens chefer var mellan att fortsätta flyga, med iakttagande av uppmärksamhet på bränslesystemet, eller att avbryta flygningarna med hela flottan av 32 Lansen. Det operativa övervägandet kan beskrivas som att det dåvarande attackflyget skulle få väsentligt sänkt operativ förmåga under cirka ett års tid. Under kalla kriget var detta ett beslut som inte fattades. Ett fungerande attackflyg sågs som en av garanterna mot en kustinvasion. När beslutet om handlingsväg efter det första haveriet togs såg sannolikt inte dåtidens chefer framför sig ett ytterligare haveri med den vidd som haveriet i Vikbo hade.

Genom åren har vi inom Flygvapnet mist alldeles för många av våra kamrater. Vi har tidvis varit mentalt förberedda på dessa förluster. När personer som inte själv är en av verksamheten mister sina liv är det en ytterligare dimension. Jag vill uttrycka mitt och Flygvapnets innerliga respekt för att den verksamhet som vi inom Flygvapnet genomförde en oktoberdag 1960 genom ett antal olyckliga omständigheter ledde till att sju personer miste sina liv.

Efter att ha räddat sig i fallskärm fick föraren från haveriet i Vikbo veta att sju personer mist livet. Han uttryckte då: ”Om jag ännu kunde få välja så skulle jag välja att störta med planet och väja för huset.”

Framtiden ljusnar för svenska veteraner

I veckan har det genomförts en work shop rörande ett framtida svenskt center för de svenskar som tjänstgjort i rikets tjänst och som därefter behöver stöd för att återgå till ett mera normalt liv.
Arbetsnamnet är nu "Arbetsgrupp Gula Bandet" (AG Gula Bandet) Den slutliga benämningen är inte klart. Workshopen var ett resultat av det seminarie om ett framtida centrum för veteraner som genomfördes på FHS i maj.

Aktuell work shop bemannades av kompetent och erfaret folk från de flesta av de ideella stödorganisationer som är verksamma. FM var inbjudna men var förhindrade att närvara men har dock genom den nyligen tillsatte veteranansvarige i FM överste Peter Öberg inbjudit till fortsatt samverkan.

Resultatet av work shopen blev att en projektplan, med tidslinjaler för olika delar, nu tas fram vilken kommer att presenteras för FM under slutet av 2010 samt att ett antal uppdrag till olika deltagare att kontakta identifierade nyckelpersoner.

De stödorganisationer som av olika anledningar inte kunde närvara under workshopen erbjuds självklart fortsatt aktivt deltagande.

Det viktigaste man enades om var att man nu går fram i en enad paraplyorganisation, kanske i stiftelseform. Detta medger möjlighet för FM och andra myndigheter att kommunicera och utveckla samarbete med en aktör. Det är dock viktigt att påpeka att den nya tänkta veteranorganisationen, eller centrat om man så vill, inte ska ersätta nuvarande ideella stödresurser. Den ska vara en samlande kraft med kompetens att stödja och rehabilitera behövande veteraner till vilken de ideella organisationer kan remittera vidare sina klienter när så bedöms lämpligt. Dessutom kan kontakt tagas både av den enskilde eller förbanden.

Ett viktigt steg i rätt riktning har tagits. Fler följer.

Gripen förstärker i Afghanistan!

Den rubriken skulle nog många vilja se som sann.

Det är ändå märkligt att Sverige inte skickar en grupp JAS39C till Afghanistan med basering Marmal som förstärkning till ISAF. Även om amerikanare och tyskar ger ett förhållandevis gott stöd så konfliktar ibland olika händelser med varandra och då blir tidsaspekten viktig. Snabb insats efter beställning är den främsta framgångsfaktorn.

Även om JAS39C endast skulle kunna utnyttja automatkanoner är dessa tillräckligt effektiva för att få stopp på ett angrepp, oftast räcker det med en snabb närvaro på scenen.

FM har insatsberett flyg och momenten med inledning mot mål från en FAC (Forward Air controller) tränas ständigt. Ett beslut om insats skulle kunna generera verkan inom någon månad.

Viljan och beslut att skicka helikoptrar för räddningsinsatser finns redan i Sverige men då handlar det om att reaktiva åtgärder när något har hänt, nog så viktigt. Flygunderstöd vid angrepp är ju proaktiva åtgärder för att förhindra att det förstnämnda ska behövas!

Några konstateranden och undringar;

Finns det inhemska politiska hinder? Förmodligen.
Finns det hinder i form av att Sverige inte tillhör NATO? Kanske.
Finns önskan hos de svenska soldaterna i Afghanistan? Självklart.
Finns kompetensen och logistiska förutsättningar? Ja.

Kan någon mera upplyst och kunnig bringa klarhet i detta och utveckla resonemanget vore det intressant....

Workshop om ett blivande Veterancenter

Nästa vecka samlas representanter ur de flesta av de organisationer vilka arbetar för och med veteranfrågor. Workshopen är en direkt följd av det seminarium som hölls på FHS i maj där så gott som samtliga intressenter deltog och alla, inklusive FM representant Inge Peterson och delar av försvarsutskottet, var överens om att gå vidare.

Arbetet med ett Veterancenter går nu in i en arbetsfas där konkreta förutsättningar behöver vaskas fram samt att skapa finansiella förutsättningar.

FM har nu inrättat en särskild sektion vid HR-center under ledning av Öv Peter Öberg där veteranfrågor och anhörigstöd ska hanteras. FM ledning har också visat ett positivt intresse men FM behöver knytas upp mot en samlande kraft vilket skulle kunna vara ett Veterancenter där alla nuvarande intresseorganisationer ingår, detta utan att deras nuvarande verksamhet berörs.

Det bör nog påpekas att ett Veterancenter inte hänger ihop med Afghanistaninsatsen. Oavsett hur dess fortsättning blir kommer ett sådant center att behövas.

Försvarsmakten ger misshandlad officer upprättelse, (uppdaterad 2100)

En officer med mångårig och mycket väl vitsordad utlandstjänst har fått upprättelse.
Efter att officeren för några år sedan påtalat missförhållanden på det förband han tjänstgjorde vid påbörjades en psykisk mobbning vilken pågick under lång tid. Mobbningen utfördes av överordnade personer vilka innehade chefsbefattningar vid det aktuella förbandet.
Efter oberoende utredning fastslogs att officeren hade utsatts för mobbning men inga åtgärder vidtogs och officeren tvingades byta förband och sjukskrevs även under lånng tid. Förhållandet blev känt i Försvarsmaktsledningen men även där vidtogs till en början inga åtgärder.

Efter påtryckningar från bland annat officersförbundet inleddes förhandlingar vilket nu resulterat i att officeren fått upprättelse och ekonomisk kompensation för det han utsatts för.
En trestjärnig general har även skrivit ett personligt brev till officeren och uppriktigt bett om ursäkt å Försvarsmaktens vägnar.

Officeren är idag mycket lättad över beskedet och glad över den ursäkt han fått.

Bra gjort Försvarsmakten! Fortsätt att värna om personalen, det kommer att behövas.

Tillägg: Huruvida de bägge mobbande cheferna har efterräkningar att vänta är ine känt men en kavajhytt borde det nog bli om detta inte är avklarat redan.

Sverigedemokraternas valresultat ökar stödet till invandrare!

Den här bloggen är opolitisk och kommer så att förbli. Jag kan dock inte låta bli att kommentera lite om att Sverigedemokraterna (SD)nu kommit in i riksdagen. Detta faktum förefaller ha öppnat ögonen på många svenskar som nu börjar inse vad det kan komma att innebära att detta parti blivit riksdagens åttonde.

De spontana demonstrationer som nu idag genomförts i Stockholm, och som förmodligen kommer att följas av fler ute i landet, mot att SD har klarat 4% spärren visar att alltfler ta parti för invandrare och mot de krafter som SD representerar.

Detta faktum kommer förmodligen att innebära att invandrarpolitiken blir mer fokuserad hos gemene man och vilket i sin tur kommer att innebära att förståelsen för invandrargrupper kommer att öka. Det ger också en tydlig signal till övriga partier att nu måste man med än mer kraft ta itu med invandringen och tillse att förutsättningarna för anländande blivande svenskar ges de bästa förutsättningarna.

SD har därigenom varit gentemot sig själva rejält kontraproduktiva och för en gång skull kanske gjort någon nytta.

Dock hoppas jag att deras riksdagsnärvaro ska bli en parantes.

Klippkort till Afghanistan, men vad gör de där?

Att det är populärt att åka till Afghanistan bland politiker och högre militärer är väl inte obekant. Mona Sahlin har varit där, Bildt är en ständigt återkommande resenär och militärledningen planerar ständigt nysa resor. Trycket på att bekvämt flyga dit har ökat pressen på flygvapnets transportflygdivision på Bromma.

Utredningen om vem som egentligen beordrade den olyckliga flygningen till MeS tidigare i år när man havererade en dyrbar G4 beroende på att man uppenbarligen negligerade underättelsetjänstens rekommendationer och uppfann egna regler, taxa med släckta strålkastare t.ex,fortgår men alla svär sig fria från ansvar. Nu ökar trycket igen på besättningarna att flyga militärledningen direkt till MeS och Marmal. Vad nu generalerna har att göra i Afghanistan stup i kvarten känner jag inte till mer än att de belastar hela organisationen på ett sätt som stör hela missionen där. Antalet "turistnätter" på campen Nordic Light var närmare 17000 senaste året. (Källa FS 18).
Att man samtidigt från ledningshäll kallar piloterna för fega och bekväma är stötande, även om det är fikarumssnack.

Den pågående utredningen om G4 haveriet på Marmal borde utöka sitt intresseområde till att även syna prioriteringar och riskanalyser för att utröna om det verkligen är nödvändigt med allt detta turistande till Afghanistan. Alltså är besökets viktighet värt riskerna.
Dessutom går det ju även bra att lifta med ordinarie leaveflyg vilket går varje vecka. Men det är väl inte riktigt lika häftigt, dessutom ingen bar ombord.

Polisen skall inte utreda sig själva...Försvaret då?

I en delrapport rörande polisens (o)vana att utreda sig själva föreslås nu att dessa utredningar ska ske av utredare som står helt fria från den organisation man utreder. En självklarhet måhända men inom FM är detta inte alls självklart. Även om SHK sedan många år är självständiga och kan, efter vissa normer,både initiera utredningar eller att be FM göra en egen, oftast beroende på vilken tjänsteman på SHK som gör bedömningen, så har förbands och flottiljchefer fått utreda misstag i den egna organisationen och sedan även skriva under utredningen och därmed fastställa den.

En märklighet i just detta är den pågående utredningen, vilken genomföres av just FM, rörande haveriet med FM G 4 på Marmals flygplats i Afghanistan tidigare i år. Där ska nu ÖB höras om sin roll vid planeringen av flygningen. En flygning som vare sig besättning eller högre flygvapenledning sägs ville genomföra med hänsyn till oklara förutsättningar men där det finns misstanke om att ÖB använde sig av "polsk befälsföring", alltså körde över de operativt kunniga.

Hur det är med en saken får utredningen visa men det hade sett betydligt bättre ut om SHK hade tagit den utredningen. Oavsett hur bra utredningen genomföres så kommer man aldrig ifrån misstankar om jäv och interna påtryckningar.

Riksåklagaren hotar flygvapnets flygsäkerhetsarbete

Riksåklagare Christer Pettersson är idag kritisk mot FM sätt att hantera dödsskjutningarna av svenska officerare i Afghanistan tidigare i år. Han anser att erfarna kriminalare skulle vara de första på plats. FM valde, helt riktigt, att skicka sin egen undersökningsgrupp.Petterssons motiv är att direkt kunna påbörja en brottsutredning syftande till att leta syndabockar.
Skulle våra svenska soldater leva med oket att så fort något händer i en stridssituation bli utsatta för brottsmisstanke lär det inte finnas många frivilliga i framtiden. Ett sådant perspektiv skapar bara svårigheter att få fram vad som hänt för att förhindra att samma sak sker igen.
Vid militära flyghaverier i sverige låter polisen utredarna vara ifred till ett resultat föreligger då man kan syna haveriet utifrån ett rättsligt perspektiv. Redan på sextiotalet angav dåvarande riksåklagaren tonen då han meddelade att det skulle komma att bli svårt att förbättra flygsäkerheten om polisen lade näsan i blöt i haveriutredningar genom att leta syndabockar.

Skulle Pettersson få igenom det han är ute efter, nämligen klarare regler, vilket i hans tolkning skulle innebära att den förste som dök upp på en flygdivision efter ett haveri var en kriminalare, skulle vi snabbt backa flygsäkerhetsarbetet femtio år.

Här måste FM agera med mod och styrka.

Debatt om Försvaret..Rödgrönt halmstrå i valet?

Som de flesta har märkt börjar det nu dyka upp artiklar och repliker rörande Försvaret i olika media. Avskaffandet av värnplikten har nu, fem i tolv, blivit ett ämne att försöka vinna röster på. Då en stor del av svenska folket uppenbarligen vill ha kvar någon form av plikttjänstgöring har nu det blivit något som Rödgrönt värnar om (Brännpunkt 29 juni,SvD).
I en replik i SvD, 30 juni, kastar vänstra delen av Försvarsutskottet sig över försvarsminister Tolgfors. Temat är det samma, ett plötsligt uppflammande intresse för svenska försvaret och dess uppdrag. Man kritiserar i samma replik regeringens beslut att vilja köpa in helikoptrar typ Black Hawk med motiveringen att det finns fungerande helikoptrar att använda.

Samtidigt försöker samma rödgröna sida att blåsa upp övningsutbytet med andra nationer som något famöst omoraliskt, nu senast USA nyttjande av vidselbasen för vapentester. Samordningen verkar inte vara på topp då man i den förstnämnda artikeln avfärdarn Tolgfors kritik av Rödgrönt rörande att dessa inte ser positivt på internationella insatser som "trams".

Att deltaga i internationella insatser kräver övning och utbyte av erfarenheter, hjälp med utbildningar och erbjudande om lämpliga platser att öva på för de olika nationerna. Varför kritiserar man inte försvarets övningar med helikoptrar i Spanien nu nyligen? Förmodligen därför att det inte är lika många röster att vinna i Spanien som i Norbotten.

Vi lär få se mer av detta i närhet. Jag ser med spänning fram emot Almedalens politiska pajkastarstånd.

Krigsveteraner flyr till skogs..redigerat kl 2130.

Det har i flera media de senaste dagarna rapporterats om hur danska krigsveteraner söker sig till de danska skogarna för att där leva ett eremitliv långt borta från samhället i övrigt. Dansken Thomas Furustubbe har upprättat ett nätverk för veteraner i Danmark och säger sig känna till att det just nu finns minst tre sådana före deta soldater på drift.(SvD).

Det har alltid funnits människor som av olika skäl valt att avgränsa sig från samhället och dess sociala funktioner. Dessa eremiter behöver ju nödvändigtsvis inte bo i grottor och kojor utan kanske oftare i mindre stugor, gamla husvagnar o.dyl. Ofta förknippas dessa människor med utslagna individer med missbruksproblem. Det finns ju dock människor som av andra skäl, ideologiska eller annat som frivillgt väljer detta alternativ och trivs med det men oftast ligger det någon form av flykt i beteendet.

Huruvida danska veteransoldater väljer ett sådant alternativ istället för att söka vård eller stöd kan bero på ett obefintligt eller dåligt stöd från samhället och ytterst den tidigare arbetsgivaren, det framgår inte, men det förefaller vara en form av desperat sista utväg vilket är tragiskt. Jag har inte hört om liknande företeelser i Sverige även om det finns många svenska veterander som lever ett isolerat och svårt liv mitt i samhället.

Danskarna håller på att bygga upp sin veteranverksamhet efter förebild av Norge och förhoppningsvis har vi en liknande, minst lika bra, verksamhet igång i Sverige inom några år.

Det som är intressant, och skrämmande, är att om fler väljer utanförskapet på grund av dåligt stöd efter missioner utomlands är det embryot till en kriminell verksamhet. Hells Angels startades av veteranpiloter fån andra världskriget (Tack Wiseman för korrektion) då de valde just flykten från ett otacksamt amerikanskt samhälle efter hemkomsten från kriget. Alla vet hur utvecklingen av "MC-relaterad" kriminell verksamhet expanderat sedan sjuttiotalet.

Danskarna har varit tiofalt mer belastade i sina utlandsmissioner de senaste åren än Sverige, inte minst i Irak och kan sägas ligga "före i spåret". en liknande svensk utveckling är inte otänkbar, snarare förväntad om inte vi lyckas med att konkretisera veteranutredningens slutsatser på ett bra sätt och inom en rimlig framtid, tre till fyra år.

Ett svenskt Veterancentrum är en viktig del, kanske den viktigaste, i det arbetet.

Kungligt bröllop, värt varje krona

Giftermålet mellan Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel har aktualiserat Sverige på den internationella kartan. En strålande PR för Sverige och en uppvisning i kunglig glans som bara de länder som har kungahus kan uppbringa. Tyskar och amrisar är gröna av avund men gläds med oss.
Det är också intressant att notera hur det militära inslaget dominerade. Både Kungen och prinsen var i uniform, därtill alla adjutanter, kortegeridare och över 6000 utposterade militärer. Någonstans finns ändå kronan och dess militär som en garant och trygghet för landet. Det känns naturligt, till och med självklart. Varför är då inte Försvaret lika självklart i vardagsdebatten?
Försvarsmaken är inte bara historiska officerare på hästryggen utan i högsta grad ett modernt verktyg syftande till både rikets och EU´s skydd.

Dagens störste förlorare är dock Lars Ohly, denne clown i kommunistisk uniform. Han tackade nej till att deltaga i ett av landets viktigaste evenemang under året, bröllopet, under motiveringen att vänsterpartiet är emot ett kungahus. Sossarna har samma inställning men de förstår begreppet "demokrati" och följer dess lagar och därmed även hyllandet ave ett kungligt bröllop.

Därmed avslöjar Ohly sin innersta uppfattning, nämligen att demokrati är ett för vänstern ett besvärande hinder att uppnå sina politiska mål.

Tack Ohly, du har visat ditt rätta ansikte och det spelar inte Dig i händerna.

Varje krona spenderat på bröllopsfirandet är en insats för Sveriges anseende utåt och stärker detsammas ute i världen.

Väl använda pengar och ett svenskt folk i glädje över ett kungahus som väcker uppmärksamhet och avund världen runt.

FM bluffreklam visar FM rätta ansikte

Svenska Dagbladet har idag, tisdagen den 15 juni, en stor uppslagen artikel rörande den reklamkampanj som nu FM dragit igång för att rekrytera unga människor till att ta anställning i FM. Reklamfilmerna är inspelade i Sydafrika med statister och visar upp en falsk bild av hur det är att arbeta för Sverige genom tjänstgöring FM. SvD kritiserar även att det faktum at den egna filmdetaljen, Combat Camera, inte fått producera materialet där både kompetens och teknik finns till en betydligt billigare penning.

SvD med flera anser att det är bluffreklam. Men är det egentligen det? Att filmerna är av amerikansk actionkaraktär, skådisarna inhyrda lokala förmågor i Sydafrika och att stridsledningscentralerna ser ut som på sextiotalet må vara ett utslag av nutidens glättiga sätt att sälja en vara och, så att säga, ligga i tiden och kan kanske liknas vid bluffmetoder.

Vad som är värre är att FM ledning har accepterat att presentera tjänst i FM som något modernt actionbetonat datorspel. FM som myndighet måste ta ett samhällsansvar när man rekryterar och det gör man genom att använda sig av saklig och korrekt beskrivning och information. Det skulle förmodligen bli en mindre actionbetonad bild men desto trovärdigare.

Men genom att så lättsinnigt producera dessa alster avslöjar sig FM då man visar en attityd där man anser förvrängning av verkligehten är helt i sin ordning. Att sekretessbelägga känslig information och att inte, i varje fall i förväg, informera om insatser är en självklarhet, det har med vår säkerhet att göra. Däremot att konsekvent felinformera sin egen personal, ljuga om beslutsavsikter och förhala och förneka allvarliga felaktigheter som kommer fram i de egna leden, är något helt annat.

FM ledning borde hålla sig för goda för att använda sig av knep liknande inkastarna till en föreställning på ett ambulerande tivoli.

Det som skrämmer är att FM-ledningen förmodligen hanterar alla andra frågor på samma sätt där tvivelaktig moral och lättsinnighet är styrande och eftertänksamhet och ansvarstagande enbart är floskler man svänger sig med.

ÖB; Gör om, gör rätt.

Att hedra sina soldarer, viss skillnad!

Idag är det "Memorial Day" i USA. En dag då man minns, hyllar och stöttar landets soldater. En självklarhet i USA, givetvis färgad av landets krigiska historia men också en indikation på hur man uppfattar soldaters uppoffringar och det värde deras arbete utgör.
Gå sen in och se på Försvarmaktens hemsida och läs om motsvarande tillställning i Sverige för några dagar sedan, om ni hittar den. Rätta mig om jag har fel men jag tycker mig se en viss, nyansartad, skillnad i attityden.

http://www.defense.gov/

Lyckat seminarie rörande kommande veterancentrum

Under onsdagen hölls i Försvarshögskolans lokaler ett seminarium för att utröna intresset för att skapa ett svenskt centrum för veteraner. Med veteraner menas all personal som riket skickat i utlandstjänst samt även de som inrikes tjänstgjort under svåra förhållanden, exempelvis Hemvärnet som ofta utför otacksamma och svåra aktioner genom eftersök av människor som kommit bort.Tullverket presenterades sig också och det inte många visste var att Tullverket kontinuerligt har personal tjänstgörande i olika oroshärdar ute i världen i perioder som oftast innebär bortavaro i två år. Försvarsmakten var också representerad och intygade att de nu efter tagna beslut i riksdagen angående veteranutredningen, kommer att starta upp en särskild veteransektion.
Samtliga, ett femtontal organisationer, ställde sig bakom planerna på ett bildande av ett veterancentrum. Fredsbaskrarna, såsom den största organisationen, har tagit ledartröjan och flera andra organisationer kommer att stödja. De mest konkreta planerna presenterades av Jespers Minne, fonden skapat efter den först stupade svenske specialförbandssoldaten, och det är även de som kommer att vara mest aktiva att driva frågan vidare genom en workshop i början av september, tillsammans med övriga organisationer, syftande till att starta upp en fungerande verksamhet så fort som möjligt.
Förre försvarsminister Michael Odenberg höll ett inledningstal som följdes upp av folkpartiets främste försvarsförespråkare Allan Widman.
Alla drar åt samma håll och den paraplyorganisation som alla dessa organisationer utgör kommer att innebära att vi förmodligen har ett veterancenter i Sverige inom en femårsperiod.

FHS forskning totalsågat

Följande intressanta utvärdering är nog den värsta sågningen på länge inom den akademiska forskningsvärlden. Utvärdering av Temaområde FOT Människan i NBF (Nätverksbaserat försvar som är bilaga till skrivelse HKV 21 000:56248, 2010-04-06)är gjord av Hans Hasselbladh, företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet och Carin Eriksson Lindvall, företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet.

Här följer utdrag ur deras utvärdering;
De skriver inledningsvis:
"Beställarnas (FM) syfte med utvärderingen är att till såväl FM som forskningsutförarna systematisera de erfarenheter som gjorts och lämna förslag till förbättringar till gagn för arbetet med nästa temaområde. De aspekter av arbetet som skall utvärderas är resultat, leveranser och metodik. Kriterier som skall användas vid utvärderingen, alla med hänsyn tagna till ekonomiska resurser, är;
Relevans och nytta för Försvarsmakten på kort och lång sikt
Form och kvalitet på leveranser
Vetenskaplig kvalitet och kvantitet i förhållande till nedlagd tid
Organisatorisk modell för projektets genomförande"

Här följer delar av kritiken.

"Mot bakgrund av hur pass begränsat inslaget av ny empirisk forskning varit, framstår den totala kostnaden för delprojekten ledarskap (ca 2 mkr) och rekrytering (ca 3 mkr) som mycket stora, eller till och med oförklarligt stora.

En i akademiska sammanhang mycket stark formulering,
Vidare i sågningen:

"Att ett forskningsprojekt resulterar i många sidors avrapportering är i sig varken en merit eller belastning. Däremot kan det finnas skäl att fråga sig om den valda formen, en årlig bok med ett antal kapitel från projektets olika delprojekt, är en lämplig form för att avrapportera behovsmotiverad forskning till beställaren. Inte minst då en väldigt hög andel av bidragen är texter av ganska generisk karaktär, som med all säkerhet inte kan förstås av någon tänkbar mottagare inom FM, med mindre än att denne åtminstone har en grundläggande utbildning i samhällsvetenskap. I motsats till vad som är fallet i vissa andra länders försvarsmakter har få svenska officerare en sådan utbildning utöver sin militära utbildning."

Någon ljusglimt finns det dock:

"Det betyder inte all den kunskap som producerats i MiNBF saknar värde för FM. Tvärtom, vi har funnit särskilt två delprojekt som av allt döma är utomordentligt relevanta och direkt tillämpbara för FM i olika typer av utbildningar: delprojekten om tillit respektive internationellt straffansvar för befäl i multinationella styrkor. Tillitsprojektet är särskilt föredömligt då det både baseras på kunskap från den internationella forskningsfronten, innefattar omfattande empiriska undersökningar och dessutom har genererat tydliga resultat med direkta implikationer för såväl rekrytering, grundutbildning som missionsutbildning. Däremot har vi kunnat konstatera att hur relevanta än dessa projekt kan framstå som för en betraktare, har resultaten inte blivit relevantgjorda för någon del av FM.
Tyvärr kan inte samma positiva omdömen ges om merparten av de ”leverabler” som projektet producerat. Väldigt mycket, för mycket enligt vår uppfattning, består av kunskapsöversikter som ibland är kompetent genomförda, ibland mycket introverta, analyser baserade på tidigare genomförda studier, ibland bra och ibland mindre bra resonemang om generiska problem i ledning, rekrytering, interkulturella relationer. En del av detta kan säkert, om texterna förs vidare till rätt sammanhang, vara av värde inom FM. Men det motsvarar knappast modellen för hur behovsmotiverad forskning ska inriktas, genomföras och föras vidare."

Fortsatt sågning:

"Sammanfattningsvis menar vi att den form som delvis valts, delvis uppstått (vi tror inte att korrekturfel och andra konstigheter valts) i de volymer som publicerats för projektets alla verksamhetsår försvårar för en potentiell mottagare att ta del av dessa. Omfattning, layout, brist på bearbetning och den semipopulära nivån gör att rapporterna varken framstår som intressanta för praktiker inom FM eller för andra forskare. En av författarna till föreliggande utvärdering (Hans Hasselbladh) har tidigare tagit del av rapporter från FHS, från såväl ILM som den militärvetenskapliga institutionen, och menar på grundval av den erfarenheten att detta är en brist som präglar en stor del av publiceringstraditionen vid FHS. I ett vidare perspektiv leder detta till en rad frågor om hur den form av beställarstyrd forskning som tillämpas i relationen mellan FM och FHS (inte) utvecklar forskarnas kompetens vid FHS.
Vi konstaterar att det är svårt att se hur och på vilka grunder projektet kommit att få den inriktning det fick. Valdes delprojekt för att vissa forskare, huvudsakligen på FHS, var tillgängliga och intresserade, i behov av finansiering och för att de redan hade skrivit sådant som med små insatser kunde göras om till delrapporter?"

Här avrättas Jerry Larsson:

"Vad som är än mer bekymmersamt är att av all tidigare forskning som finns inom ledarskapsområdet används i huvudsak endast av författarna tidigare internt publicerade rapporter. Det är rapporter som Larsson i nästan samtliga fall varit medförfattare till. Huruvida en så egenartad litteraturöversikt beror på brister i resurser (ekonomi, tid eller annat) eller på författarnas kunskapssyn återstår att fundera över. Sammanfattningsvis kan vi ändå konstatera att det är ett mycket begränsat, för att inte säga introvert, perspektiv på ledarskapsforskning som presenteras."

I den nedan redovisade slutklämmen kan man mellan raderna skymta kritik att FM är toppstyrt:

"Till sist vill vi kommentera en mer övergripande aspekt av förutsättningarna för att bedriva verksamhetsutveckling baserad på systematisk kunskapsproduktion, vilket inkluderar men inte endast består av forskning. Den humanvetenskapliga forskningen har flera särpräglade drag i förhållande till den volymmässigt oerhört mycket större tekniska och naturvetenskapliga forskning som FM finansierar. I vissa avseenden är den humanvetenskapliga forskningen mer perifer på grund av sin ringa omfattning och inriktning mot sådant som inte direkt leder till ”eld i målet”. Men den är också potentiellt mer politisk till sin natur.
Dels kan fler tillåta sig ha synpunkter på sådant som ledarskap, sammanhållning, rekrytering, karriärvägar osv. än på utveckling av sensorer och nattsikten. Det är helt enkelt lättare att formulera ståndpunkter och idéer som låter rimligt koherenta inom den sociala sfären än inom den tekniska sfären av vilken verksamhet som helst. Dels är vissa typer av de frågor som kan gestaltas och analyseras med teorier och metoder från samhällsvetenskapen inte bara ”tillgängliga” i den meningen utan också politiska, i egentlig mening och i internpolitisk mening. Det gäller alla formella organisationer och inte minst de som är politiskt styrda. Övergripande inriktning och organisation av statliga myndigheter är definitionsmässigt politiska frågor, men som förvaltningsforskningen också sedan länge påvisat, direkt kopplat till dessa verksamheters interna ledningsprocesser. Den snabba omriktningen av MiNBF från nätverksbaserat försvar till fokus mot internationella operationer ”här och nu” är helt enkelt ett exempel på hur politiska processer medieras in i en myndighets ledning, i form av ett tvärt kast av en tidigare utlagd riktning (nätverksbaserad krigföring).
Sådana processer är delvis oundvikliga i politiskt styrda organisationer och är förmodligen mindre påtagliga i Sverige än i exempelvis kontinentens ministeriestyrda förvaltning. Men det behöver inte leda till slutsatsen att all verksamhetsutveckling ska emanera från idéer, uppfattningar, tidsbundna prioriteringar och behov av skyltfönster för internpolitiska och karriärmotiverade projekt som uppträder i det högsta ledningsskiktet i en organisation. Den oundvikligt politiska karaktären i många frågor med humanvetenskaplig koppling motiverar inte att alla sådana frågor väcks, inriktas och bedöms av organisationens högsta ledning. Man kan illustrera detta genom att använda en enkel modell från den arbetslivspedagogiska forskningen, som definierar arketyperna anpassningsinriktat respektive utvecklingsinriktat lärande i organisationer (Ellström, 2001).
Den första typen av lärande innebär att all (sanktionerad) utveckling i en verksamhet är centraliserad. Den bedrivs i centrala, specialiserade FoU‐enheter som sedan påför verksamheten nya processer, metoder, produkter och mål, i direkt tvingande former. Den moderna fordonsindustrin ligger nära den arketypen. Lärande på lokal nivå innebär då att så friktionsfritt som möjligt ta till sig det nya och ”gilla läget”. Utvecklingsinriktat lärande däremot innebär att utveckling är en integrerad del av arbetsuppgifterna för varje anställd, till den grad att man inte alls har några formella enheter eller ansvar för detta. Så kallade ”kunskapsföretag” och sjukvården fram till nu kan sägas ligga nära den arketypen.
Hur ser detta mönster ser ut i dagens svenska FM? Det kan nog vara så att initiativet till och makten över utvecklingsprocesser i vid mening finns i organisationens högre hierarkiska skikt. Det vill säga, inte bara de processer som oundvikligen har en politisk eller organisationsstrategisk dimension kan bli föremål för intresse och intervention från högkvarterets sida. Om man beaktar den tidigare nämnda 29 Bilaga 1 till HKV 21 000:56248, 2010-04-06
upplevda tillgängligheten i frågor som har med ledarskap, kompetens, förhållningssätt etc. att göra, kan i en organisation med dragning åt anpassningsinriktat lärande humanvetenskapligt forsknings‐ och utvecklingsarbete i särskilt hög grad riskera att bli en domän för det högre ledningsskiktets organisatoriska och personliga projekt. En mer pessimistisk syn på organisationer kan leda till slutsatsen att detta, i någon utsträckning, är oundvikligt. Men man kan också hävda att om frågor som hör till denna sfär kontinuerligt är föremål för systematiskt samarbete mellan å ena sidan experter på militära förband och skolor och å andra sidan forskare inom och utanför den militära sfären, blir inträdesbarriären för interventioner uppifrån, baserade på hastiga och övergående hugskott, betydligt högre."

Tack ”Bataljonschefen” som skickade mig rapporten.

Lessons not learned, igen

I samband med invigningen av Armémuseets utställning om Fredens soldater, "Sverige i FN tjänst", gavs det ut en bok där ett kapitel har rubriken "lessons not learned". Det är PhD Lars Andersson, före detta yrkesofficer och tidigare verksam vid FHS, och säkerhetsinspektören Anders Emanuelsson som skrivit kapitlet. Det är en svidande kritik mot FM och dess oförmåga att ta till sig de erfarenheter som vunnits genom mängder av missioner, inte minst i Bosnien. Resultatet av kritiken borde bli att FM tog sig en rejäl funderare på vad som är fel med vår erfarenhetsöverföring. Istället får författarna höra Att de " har pissat på FM" och att de är " FM fiende".

Återigen har FM ledning visat att de saknar förmåga att ta till sig kritik. Människor som arbetar för att förbättra FM förkastas då de inte sällar sig till skaran av ja-sägare.

Hade FM varit ett fotbollslag hade coachen, alltså ÖB, bytts ut för länge sedan samt ett antal nya spelare köpts in. Nu är inte FM ett fotbollslag utan att av Sveriges viktigaste instrument för att bevara landets säkerhet. Då borde man kunna kräva mer. Oftast skyller FM på politikerna och att dessa inte ger tillräckliga mandat eller att de vill skära i försvarsbudgeten. Inte kanske så konstigt med tanke på det sätt FM har skötts det senaste åren och hur dess ledning hanterat viktiga frågor.

Senast har de rödgrönas kelgris, Miljöpartiet, föreslagit en reducering av försvarsbudgeten på två miljarder. Förklarligt då detta inte föranleder någon nämnvärd kritik från folket, då de har tröttnat på FM och invaggats i en tro att det räcker med några hemvärnssoldater för att försvara landet.

Att det inte längre finns något att skära i upplyser man inte om. Men det allvarliga är inte tokiga partiers förslag. Det allvarliga är att allmänheten inte längre har förtroende för FM och då förmodligen anser att det inte spelar någon roll om man skär ytterligare i försvarsbudgeten.

Ständiga rapporter om fiaskon, typ Hkp 14, samt tveksamt ledarskap i flera led, har gjort att FM inte längre är en myndighet att lita på. FM har inte visat sig ha kompetensen att sköta upphandlingar av stora materielsystem utanför landet. Att förhandla med trotjänaren SAAB är en sak, med tyskar och fransmän någonting helt annat.

Men då FM inte är en "lärande organisation" vilket man säger sig vara, utan istället en "tärande organisation", man tär på sitt förtroendekapital och sin personal, finns inte förutsättningar för att bli bättre då taktiken hela tiden går ut på att baktala och förgöra kritiker.

Det är nog så att de politiska cheferna får ta ett större ansvar för FM än vad som görs idag. Då menar jag inte att tillföra mer pengar utan att istället skapa en mer kompetent ledningsstruktur i FM. Exempelvis kan man, som DN idag föreslår, införa ett system där befattningar tillsätts efter kompetens och graderas därefter, istället för tillsättande efter antalet genomgångna skolor och tidigare befattningar.

"Lessons not learned" måste bli "lessons learned".

Säkerhetsinspektören; Modet att säga ifrån måste finnas

Säkerhetsinspektören i FM, överste Anders Emanuelsson var häromdagen intervjuad av TV4 angående utredningen av den till döds skjutne NBG soldaten för två år sedan.
Han sade bland annat att det måste finnas en kultur i en grupp som anger att "man måste ha modet att säga ifrån, att ha modet att säga avbryt". Emanuelsson syftade här på den aktuella händelsen men problemet är större än så.

Sett i ett vidare perspektiv handlar det om hela FM. Verksamhetssäkerhet bygger på att alla inblandade tar sitt ansvar och vågar säga till när fel och brister uppdagas. Just verksamhetssäkerheten i FM har ifrågasatts vid flera tillfällen under de senaste åren, inte minst inom Flygvapnet och alla de helikopterhaverier som inträffat de senaste tio åren. Aven Arbetsmiljöverket har nu höjt på ögonbrynen och vill syna FM i sömmarna angående säkerheten.

Vad är nu verksamhetsäkerhet och säkerhet i största allmänhet?
För många är det skalskydd i byggnader, IT-säkerhet, låsta dörrar,kryptotelefoner, personkontroll och bevakning. för andra är det SäkI, med alla regler för hur utbildningar och övningar ska genomföras och för en del är det skyddande av taktik och känslig utrustning. Allt det där är ju riktigt. Men det som lägger grunden till en säker verksamhet är ett bra ledarskap. Själva anser FM att de har en bra ledarskapsutbildning och ledarskapskultur. Det forskas och skrivs milslånga artiklar, rapporter och böcker i ämnet.
Min upfattning är att vi för det mesta har ett bra ledarskap om vi talar om förbandsnivå och neråt. På högre ledningsnivåer är det inte lika självklart att så är fallet.

Bra ledarskap förutsätter att de som leder har förtroende från de som leds. Tyvärr förefaller förtroendet för FM ledning vara tämligen lågt. Ser vi till den pågående processen kringGL/NOC, eller vad det heter idag, samt de senaste turerna kring transportflygets allvarliga tilbud i Afghanistan och inte minst alla mer eller mindre märkliga uttalandet rörande kommande nedläggningar, är det dåliga förtroendet begripligt.

Den allmänna uppfattningen runt om i FM är att det finns inget eller lite förtroende för FM ledningen. Politikerna verkar dela den uppfattning då man alltmer börjar känna sig otrygga med vad FM sysslar med. Jag vet att människorna bakom de högre befattningarna är hårt arbetande tjänstemän som sliter för att göra ett bra jobb. Problemet är att de sitter fast i gamla mönster där det gäller att hålla sig framme vid rätt tillfälle och att spela rätt melodi för rätt publik vid rätt konsert. Att säga rätt saker och inte sticka ut är viktiga ingredienser i turerna kring tillsättningar av befattningar. Det gäller att veta vilka frågor som är heta, sälja Gripen exempelvis.

Verksamhetssäkerhet bygger på förtroende. Förtroende ger trygghet i arbetet och energin kan läggas på att utbilda och vidarutveckla. Men så länge förtroendet är på minus ifrågasätts varje beslut och varje order.

Det hjälper inte med slagord som ÖRA eller häftiga reklamkampanjer om dessa bara skrattas åt. Ett problem, tror jag, är att den högre ledningen faktiskt tror att de har ett förtroende trots allt. Det är ju den uppfattningen de får när de gör sina besök på förbanden. De blir matade med tvättade och avskalade rapporter, lämnade av lägre chefer som inte vill hamna i onåd om de anmäler för stora problem och brister.

För att få förtroende måste man nog inse att det behövs klivas ner i organisation och börja tala med folk, inte bara till folk. Att man låter sig granskas och synas och då även tar till sig det som kommer fram. Man måste börja med att inse att man inte förstår allt. Att lyssna på den vanlige civilanställde montören ute på ett förband är lika viktigt som att få en föredragning av en förbandschef.

Verksamhetsäkerhet skapas av människor, för människor och förutsätter god kommunikation och respekt mellan idivider. Genom begripliga beslut, inte bara populistiska uttalande, vinns förtroende. Inte genom att kalla kritiker för FM fiende.

Överste Emanuelsson är ett lysande exempel på en högre officer som har förtroende just därför att han vågar kritisera och ta upp det som kanske är obehagligt.

För dt förtjänar han beröm. Frågan är om det berömmet kommer uppifrån.

Mycket kort "hårig hand" historia

Händelsen inträffade får några år sedan

Ung pilot ska hämta flerstjärnig med fyrsitsig SK 60 från en plats norrut för transport till plats söderut.
Före start konstateras att alternativa landningsplatsen gått ur på grund av väderförsämring. Alternativ krävs alltid vid flygning med fyrsits då räddningssystem saknas.
Ung pilot vill avvakta med start. Flerstjärnig har (naturligtvis) viktigt möte som väntar.
Ung pilot står på sig. Flerstjärnig ringer några samtal.
Ung pilot får besked per telefon från egen chef att det går bra att flyga utan alternativ då vädret är perfekt på planerad landningsplats.
Ung pilot flyger och trestjärnig är nöjd.
Ung pilot vill skriva DA men blir rekommenderad att inte göra så.
Ung pilot har blivit en erfarenhet rikare, flerstjärnig hann till mötet.
Ung pilot vill vara anonym.

Det vill förmodligen flerstjärnig också.

Kunglig glans över kommande Veterancenter?

Arbetet med att skapa en plattform för stöd till utlandstjänstgörande svenskar i statens tjänst fortsätter. Seminariet i frågan, vilket genomförs på FHS den 26 maj, förväntas besökas av toppar från både Försvarsmakten och näringslivet.

Projektet blir alltmer viktigt. En del i det hela är att kunna visa för våra kommande yrkessoldater redan vid rekryteringen att Sverige bryr sig, även efter avslutad tjänstgöring. Man kan se det som en särskild premie att få stöd i framtiden av ett Veterancenter.

En annan del är att ÖB i närtid kommer att bli presenterad, av representanter ur Fredsbaskrarnas med fleras expertgrupp, några "pilotfall". Där framgår tydligt de brister som idag finns inom FM rörande hantering av personal i allmännhet men utsatta soldater i synnerhet. Med dessa för ögonen måste ÖB agera. Både genom att visa sitt personliga stöd men även att initiera en fortsatt forskning kring det växande problemet. En forskningsansats som abrupt avbröts får något år sedan av ansvariga inom FM.

Ytterligare en del är att det förmodligen kommer att ske en framställan till hovet med önskemål om att någon av kungligheterna blir veterancentrets beskyddare. De kungliga har historiskt sett alltid varit FM främste företrädare och bör så vara även i detta fallet.

Viktig beredskap sköts av Gamla Lansen, bäst när det gäller

FM har nu gett ut en operativ order till F7 där man anger att Veteranflygdivision på F7 får sättas in för mätning av stoftmängder i luftskikten. Det är SSM, Statens Strålskyddsmyndighet som har ett avtal om att få utnyttja de tre kvarvarande J32 Lansen för radiakmätning men även annan sondering med hjälp av de speciella luftfilterkapslar som endast kan bäras av Lansen.

Det har varit en nagel i ögat på Flygvapenledningen i flera år att ett sedan länge utfasat system fortfarande har skarp beredskap för landets säkerhet, därtill flygs av två "sextioåriga gubbar" där den tekniska tjänsten utförs av en civil mekaniker. SSM har stått för lejonparten av kostnaderna de senaste åren för verksamheten med Lansen och även bekostad uppgradering av navigeringsystemet i flygplanen.

Liksom HKP 4 och C-130 visar det sig återigen att gamla beprövade system såsom Lansen kan konkurrera med modernare kreationer samt även göra stor nytta för samhället och därtill för en vettig kostnad.

Det finns efterfrågan även från andra länder att få knyta upp möjligheten att utnyttja lansarna. Flygvapnet har dock inte viljat lyssna på det örat.

Förmodligen skäms man över att en av de viktigaste beredskapssysslorna för Flygvapnet sköts av två överåriga piloter och en mekaniker och med ett flygsystem som lades ner för fjorton år sedan
Gammal är äldst.

Gripenpiloter är tillbudsbenägna?

Ungefär så formulerar sig SVT på text-TV idag den 24 april, efter en artikel i Corren. Att påstå att just Gripenpiloter i FV skulle vara mer benägna att göra fler fel än andra piloter är att förenkla det hela. Det är dock klart att antalet brutna klareringar (färdtillstånd) är för höga. Det är tillbud, oftast av ganska ringa karaktär men som lätt kan bli katastrofala, som sker mellan militära flygplan inbördes och mellan militära och civila enheter. Problemet har alltid funnits och det har lagts ner mycket möda på att minska detta. Bland annat genom mer standardiserade förfaranden.

Det är flera orsaker inblandade. Ett är att militära ensitsiga flygplan hanteras till och från sina övningsområden på samma sätt som den kommersiella luftfarten och i samma luftrum.

Flygledningsystemet är till stor del uppbyggt efter tvåpilotsystemet där en pilot flyger och och en sköter radiotrafik och skriver ner givna färdtillstånd. Den militäre piloten har sällan möjlighet till detta utan måste lita på sitt minne och diverse hemmagjorda rutiner typ flytta något index på en kompass eller liknande. Ej heller har han ett system som varnar, om det är rätt inställt, för att en höjd håller på att passeras utan tillstånd. Tekniska hjälpmedel är naturligtvis av ett stort värde men att även ge klareringar vid rätt tidpunkt och i lagom mängd är också viktigt.

En annan faktor är att dagens flygledare har ingen flygutbildning, de har bara sett sin värld från ett håll. förr fick alltid flygledaraspiranterna en viss flygutbildning för att få en större förståelse för piloternas situation.

Ytterligare en faktor är att den militäre piloten måste hoppa mellan två helt olika världar. Han ska flyga som en airliner till och från övningsområdet för att under övningsmomemten flyga som stridspilot med helt andra förutsättningar och regler. Då blir det ibland svårt att byta roll bland annat därför att huvudkoncentrationen ligger på den militära övningsdelen av flygpasset.

Ibland förs det även fram att personalproblem, nedläggningshot etc tar energi från de militära piloterna med minskad kapacitet som följd. Det sistnämnda är, enligt min bedömning, ett litet problem. Dagens piloter är så pass skickliga att de kan eliminera sådant under ett flygpass men det kan givetvis inte helt förbises.
Däremot är den totala arbetsbelastningen tidvis hög och rörig så att förberedelser, och då just de mentala, inte hinns med. Oftast ett omedvetet fenomen.

Men den klart mest framträdande faktorn är för lite flygtid. Det går aldrig att komma ifrån att "övning ger färdighet". Det är lätt att klandra piloterna men då förutsättningarna, vilka givits dessa de senaste tio åren, är så pass urholkade är det helt andra delar i systemet som borde nagelfaras.

Det har vid flera tillfällen framförts att problemet har sin grund i felaktig attityd till flygtjänsten och bristande förståelse för flygsäkerheten. Det är helt riktig!
Det är bara det att det är inte hos piloterna eller dagens flygtjänstledande chefer det brister i attityd och bristande förståelse. Det är tyvärr återigen hos den högre Försvarsmaktsledningen och dess bortprioritering av flygtid som roten till det onda ska sökas.

Fel att stänga luftrummet. En känslomässig panikåtgärd

Det råder ingen tvivel om att partiklar från ett vulkanutbrott kan ge förödande skador på flygplansmotorer, ytskikt på flygplan såsom kabinglas, sensorer och andra viktiga givare till vitala flyginstrument. Att flyga in i ett moln som är sprunget från ett vulkanutbrott ska alltså undvikas. De kända tillfällen då detta skett, av misstag, har skapat allvarliga tillbud med skador som följd.

Däremot att flyga i klarluft innebär ingen risk överhuvudtaget. De begränsningar som borde gjorts är flygning IMC (alltså i moln) eller under mörker då möjligheten till visuell övervakning är starkt nedsatt.

Hade man tänkt lite till så hade man insett detta. Men då paniken spred sig bland de som hanterar luftrummet fanns det inte läge att påpeka detta då ingen vill framstå som oansvarig. Ordet flygsäkerhet är en helig ko och att ifrågasätta varje beslut som innehåller ordet "flygsäkerhet" kan vara förödande för den enskildes karriär.

Följden blir då att när någon tar beslutet att stänga ner flygverksamheten kan övriga aktörer inte annat än att följa efter. Konsekvensen att inte följa strömmen skulle vara förödande för förtroendet. Det hela följer myten "ät skit,miljarder flugor kan inte ha fel".

En viktig princip när man bestämmer sig för ett stopp i en verksamhet är att man måste ha en klar uppfattning om vilka faktorer som krävs för att häva stoppet. Det har man inte haft i det här fallet. Nu när paniken börjar lägga sig och en mer genomtänkt analys finns till hands är det svårt att hitta just dessa faktorer. Ingen vågar vara först utan man väntar att andra aktörer ska ta första steget.

De som förväntas ta just detta första steg är väderexperterna. De känner sitt ansvar. De har insett att de sitter med "Svarte Petter" och kommer att var ytterst ovilliga till att ge ett klartecken innan både hängslen och livremmar finns till hands.

Att stänga luftrummet på det sätt som nu gjorts är en konsekvens av känslomässiga katastroftankar. Förnuftet får ge vika för rädslan att något hemskt ska inträffa. Ytterst en "elfte september" reaktion.

Sedan kan det ju vara intressant att se hur man löser situationen för de miljontals passagerare som drabbats. Mängder av nya arbetstillfällen har skapats, ökade intäkter för buss och tågbolag och så vidare. "Den enes död den andres bröd".

En prövning för vårt fragila samhälle som borde ge tankar om att ingenting är självklart.

Föråldrad flygkultur bakom polska haveriet i Ryssland?

Det tragiska flyghaveriet i Ryssland, där Polens president och hans hustru samt stora delar av Polska militärledningen förolyckades,kan ha orsakats av att besättningen gjorde fel. Det påstår flera experter. Att flygplanet var gammalt hade troligtvis ingen direkt påverkan på själva händelsekedjan, möjligen hade ett modernare system kunnat rädda situationen genom bättre varningssystem men det är oklart vilken nivå på utrustning flygplanet hade.

Vad som däremot är typiskt, framförallt i den gamla östkulturen, är att snabbt hänga ut besättningen som ansvariga och skyldiga. Det må så vara att befälhavaren har tagit felaktiga beslut och gjort fatala avsteg, allt för att leverera sina passagerare till rätt ställe.

Frågan man ställer sig då är; Varför det? Svaret ligger nog inte i bristande förmåga hos besättningen. Snarare är det brister i systemet med bakomliggande kultur, regler, praxis och ledning av verksamheten. I det gamla öst uppfostrades piloterna att följa regler och bestämmelser samtidigt som det fanns en praxis att bryta mot desamma om så behövdes. gick det bra var alla nöjda, gick det illa hängde man piloten. Det handlar alltså om ett system som indirekt uppmanade till avvikelser samtidigt som man utåt fördömde dessa.

Utan att veta bakgrunden på de här aktuella piloterna misstänker jag att, i varje fall befälhavaren, har en bakgrund i denna gamla öststatskultur.

Den kommande utredningen kommer förmodligen aldrig att vilja gräva så djupt. Det räcker med piloterna som syndabockar.

En liknande händelse, som hade kunnat få lika förödande konsekvenser inträffade med delar av den svenska utlandsstyrkan i samband med rotation till Afghanistan. Ett inhyrt lågprisbolag från forna sovjet skötte transporten. Vid försök till landning i Mazar e Sharif i dåligt väder underskred piloterna lägsta höjd krafitg, missade banan och genomförde därefter en våghalsig lågflygning och lyckades så småningom landa. Befälhavaren var en äldre pilot med sina rötter i östkulturen.
Händelsen anmäldes av Försvarsmakten till Transportsyrelsen samt en begäran om förklaring sändes till det aktuella bolaget.
Vad svaret blev är inte känt.

Tilägg:
Intressant varför jag får kommentarer på ryska?

Seminarie om Veterancentrumfrågan 27 maj

Formerna kring ett seminarie, syftande till att dra iväg startsalvan för inrättande av ett veterancenter, klarnar nu.

Fredsbaskrarna har projektanställt en duglig kraft som nu påbörjar arbetet. Jespers Minne ställer en del medel och redan preliminära kalkyler till förfogande samt även personal.

Platsen blir i Stockholm, preliminärt KTH föreläsningssal.

Målbilden är att det ska bli ett centra minst lika bra som de som grannarna Norge och Danmark driver och utvecklar. Där har man även kunglig glans som beskyddare, vilket givetvis bör bli fallet även i Sverige. Kronprinsessan har redan visat gott föredöme genom sitt besök vid den svensk/finska campen CNL i Afghanistan nyligen.

Boka in dagen, kom dit och deltag aktivt, vi alla är ansvariga för att det här projektet lyckas. Det finns inga "dom", bara "vi".

Generalernas svarta vecka

Under en och samma vecka har tre olika generaler lyckats med att sabotera förtroende, trovärdighet och kasta bort en massa pengar.

Förtroendet saboterat därför att man, efter avslöjandet av den FV pilot som hade fuskat med läkarundersökningar under många år och samtidigt flög kungahuset och regering, inte bara lät avskeda piloten utan även sparkade dennes divisionschef. Ett beslut som, om det hade funnits någon konsekvens, borde ha gällt de flesta divisionschefer. Flygmedicins undermåliga kontrollsystem i kombination med "jag hade ingen aning" mentaliteten hos FM flygoperatörs högsta ansvariga borde ha lett till ett utkrävande av ansvar på en betydligt högre nivå.

Trovärdigheten saboterad, därför att man i den pågående rekonstruktionen med STRIL-systemet istället för att analysera och tänka efter, kallar till sig ett antal chefer inom STRIL och, efter en rejäl utskåpning, beordrar dem att åka hem och börja jobba. Att behandla vuxna officerare som om de vore beväringar på ett övningsfält under 70-talet är inte bara pinsamt, det är fruktansvärt underkänt.

En massa pengar bortkastade, därför att man har stoppat all vidareutbildning för de nyss examinerade helikopterpiloterna vilka nu ska gå i malpåse. Detta i en fas i deras utbildning där de behöver öva mycket. Allt för att hålla skenet uppe för NBG 11. Nu kommer det kosta stora summor för att så småningom åter grundutbilda dessa piloter. Oom de nu mot förmodan då är kvar i FM.

Generalernas svarta vecka med rekord i dåliga beslut under kort tid är ett faktum. Men det går att ändra på.

Gör tre pudlar, ta tillbaka den sparkade divisionschefen, be STRIL-personalen om ursäkt och försök istället att tränga in i problemet. Skaffa fram helikoptrar till NBG 11 på annat håll och låt eleverna få sin utbildning.

Tyvärr kommer detta aldrig att hända. den civilkuragen har inte dessa generaler. Ännu mindre förstår de att "pudla" skulle innebära att de återfick lite av den respekt de (kanske) trots allt hade tidigare samt även få möjlighet att ta bättre beslut.
Glad Påsk herrar generaler, ni har sett till att en stor del av era underställda inte får det.

Ettans växel på motorvägen!

Den svenska styrkan i Afghanistan utnyttjas långt ifrån optimalt. Uteffekten hade kunnat vara betydligt bättre om den svensk/finska campen, CNL, hade varit placerad på Marmal, invid flygplatsen där tyskarna håller till.

Idag går det åt alldeles för stora resurser att eskortera alla de transporter som måste göras mellan Marmal och CNL. De dagar då det ska genomföras leavetransporter hinns inte med så mycket mer. Alla de besök som sker till campen tar också resurser. Givetvis är många av dessa helt nödvändiga och välkomna men allt sammantaget gör att hela systemet växlar ner i effekt.

Att flytta campen är ett gigantiskt projekt men om den svenska insatsen kommer att bestå under långt tid framåt är det kanske nödvändigt om man ska uppnå den effekt man önskar.

Alla de soldater som offrar så mycket tid och engagemang och alla de resurser FM lägger på insatsen måste utnyttjas bättre.

Just nu är det som att köra bil på en motorväg med endast ettans växel tillgänglig, mycket energi men för låg fart framåt.

Kustjägarveteranerna skänker 30 000kr till Jesper Lindbloms Minnesfond

Kustjägarveteranerna har idag i ett pressmeddelande tillkännagivit att man skänker 30 000kr till Jespers Minnesfond. Jesper var en av de två SSG-soldater som omkom i ett attentat i slutet av 2005 under tjänstgöring i Afghanistan.

Pengarna kommer från försäljningen av det Gula bandet, en internationell symbol för att stötta soldater i internationell tjänst. Det är Wiseman´s Wisdom med flera som har tagit initiativet till detta. Även Fredsbaskrarna är med på ett hörn.

Pengarna ska förmodligen användas till en workshop i början på maj detta år där ämnet är att diskutera formerna för skapandet av ett Veterancentrum i Sverige.

Försvarsministern har nyligen, som de flesta sett, gått ut med information om att hela veteranfrågan nu ska få en bättre lösning. Även Allan Widman (Fp) har engagerat sig starkt i frågan.

Det är glädjande att det nu börjar röra på sig. Det bör nog påpekas att det är viktigt att alla drar åt samma håll. Det är ingen enskild organisation som äger frågan om bildande av ett veterancentrum. Det är hela svenska folkets ansvar.

Rekryteringen till FM, ny snake-oil?

Kommer ni ihåg debatten kring "Snake-oil" i höstas? Den där undermedicinen vilken såldes av kringresande i Vilda Västern under 1800-talet och som påstods bota allt.

Hela processen kring ett nytt varumärke för Försvarsmakten med tillhörande försök till rekrytering är just en snake-oil.

Likt myten att centralisering av funktioner typ FömedC, HR.center, helikopterresurser och GLI/Noc etc.löser allt, kommer alla dessa hundratals miljoner som nu satsas att vara lika felsatsade.

Hur ska man göra då?

Börja med att tala sanning!

Redovisa konkret vad det innebär att arbeta för Försvarsmakten avseende förmåner, försäkringar och uppgifter.

Försök inte billiga och trendiga bondfångarknep där verkligheten förenklas så till den grad att ingen som idag tjänstgör i FM känner igen sig.

Skapa ett förtroende ute hos FM anställda så att dessa blir såpass positiva att de blir lokala informella rekryterare.

Medge fel och brister öppet och trovärdigt. Dagens mörkläggningsstrategier är löjeväckande, avslöjas direkt och blir istället grogrund för ytterligare vulgärtolkningar av begrepp som ÖRA.

Utkräv ansvar för de inom FM som gör allvarliga misstag och gör det på rätt nivå.

Idag sker en ryggmärgsreflexartad nedtryckning av ansvaret när detta börjar stiga för högt upp i hierarkin. Majorer och nedåt får ofta sanktioner vid felhandlingar, ovanför dessa mycket sällan. Bortsett från psykopater typ Stigson är det mycket svårt att hitta exempel på generaler som har utkrävts ansvar, här smetas det ut och trycks ner.

Sluta med den ensidiga fokuseringen på utlandsstyrkan, det finns andra jobb också. Stril-området till exempel.

Inse att en omorganisation inte är universallösning på alla problem. Det är feltänkt att tro att FM måste omorganisera hela tiden för att möta förändringar i omvärlden. En stabil organisation som medarbetarna har förtroende för klarar dessa omvärldsförändringar utan att drabbas av panik och ger också stabilitet för människorna i systemet vilket i sin tur gynnar rekryteringen.

Det finns ingen snake-oil att köpa trots ihärdiga försök att sälja av dagens försäljare.(läs konsulter.)

Till sist. Lär av historien. Där finns många svar på dagens problem.

Medalj är bra, vård ännu bättre.

försvarsministerns debattartikel i dagens DN-debatt ger förhoppningar att svenska soldater i framtiden kommer att få en bättre behandling efter genomförda missioner. Instiftande av medalj är också bra, det är viktigt att få ett tecken på uppskattning och då givetvis genom en riktig ceremoni.
Vad som är viktigare är att förutsättningarna för utlandstjänst också förbättras, inte bara ekonomiskt utan även hanteringen av anhöriga före, under och efter missioner och då inte bara när något hänt som inte borde hända. Här har det börja hända saker men mycket återstår. Svenska soldathemsförbundet har en utmärkta artiklar i ämnet i sin tidning. Det finns även flera forskningsrapporter i ämnet.

Stiftelsen Jespers Minne har nyligen åter aktualiserat frågan om ett Veterancenter och Fredsbaskrarna med flera har hakat på och avser nu starta en insamling samt genomföra ett seminarium rörande bildandet av ett Veterancenter. Om detta går även att läsa som gästinlägg på Wisemans blogg tidigare där ett exempel skissas på hur ett sådant kan se ut.

Nu är det ju inte bara Försvarsmaktens personal som gör utlandstjänst. Polisen, Räddningsverket, Kustbevakningen, UD och många fler i statens tjänst ska också kunna bli nyttjare av en sådan institution.

Det viktiga är att nu handla snabbt. Konkreta förbättringar i hanteringen av dessa personalgrupper måste kunna synas inom det närmaste året, om än i mindre skala. Ett veterancenter bör stå helt färdigt, finansierat och med personal senast 2014.

Enighet i frågan är viktig inte bara på politisk nivå utan även bland intresseorganisationerna.

Vådaskott eller inte?

Dagens rapporter om att de dödade svenskarna och den afghanske tolken kan ha dött för svenska kulor är osmaklig. Att chefsåklagare Krister Petterson, enligt TV4, avser att påbörja än mordutredning är ännu värre.

Den utredning FM inlett är ännu inte klar. Självfallet kan man ifrågasätta det riktiga i att FM utreder sig själva men det normala är att man från civilrättsligt håll avvaktar FM utredningsresultat innan ställning tas för en förundersökning.

Det osmakliga är också att vare sig TV4 eller Aftonbladet har den minsta aning om hur snabbt ett sådant här förlopp sker. Ett antal personer ska på bråkdelar av sekunder uppfatta en situation, bedöma den och sedan handla. Med lite grundläggande psykologisk kunskap inser man hur svårt detta är.

Oavsett vad som faktiskt inträffade så har alla inblandade handlat efter hur man uppfattat situationen. Att sedan sälja lösnummer på att spekulera huruvida det ena eller det andra hände utan att veta, är inget annat än dålig journalistik och skapar bara lidande för både anhöriga och kolleger.

Om det förekommit eldgivning där de svenska soldaterna träffades av kulor från olika parter, eller om så inte var fallet, är det i vilket fall en djup tragisk händelse, där media borde visa lite mer respekt och ödmjukhet.

Och chefsåklagare Krister Petterson borde in i skamvrån!

Inte lika mycket värda

Enligt ekot igår 9/3 så har inte de afghanska tolkar som arbetar för sverige i Afghanistan några försäkringar genom sin anställning i FM. Den i höstas dödade tolkens familj fick begravningen betald men inte mer.

Kan det verkligen vara så att FM anställer människor, oavsett under vilken form, utan att ta sitt ansvar som arbetsgivare inkluderande lagstiftade försäkringar?

Jag hoppas att uppgifterna är fel. Skulle de vara sanna är det det mest flagranta fall av överträdelse mot FM värdegrund vi hitintill har sett.

Eller är det så att i FM anställda afghaner inte ingår i nämnda värdegrund. De kanske inte är lika mycket värda?

Så var det dags igen...

Nyheten att FM avser att lägga ner en flygflottilj och ett arméförband samt delar av hemvärnet slog väl inte ner som en bomb direkt. Att F17 flaggas upp samt P7 i Skåne likaså är en logisk följd även om FM genom generallöjtnat Jan Salestrand hävdar att inget förband är utpekat i nuläget utan det handlar enbart om att optimera befintliga resurser till färre platser.

Att F7 inte läggs ner är solklart, där finns den tunga transporten samt den centrala utbildningen av gripenpiloter och det ruckar man inte på. F21 är inte möjligt att lägga ner av politiska skäl. Det skulle vara märkligt om man ryckte bort ytterligare ett norrlandsförband.
Istället kommer det att bli ett band med Såtenäs i väster, därefter Skövde sedan Karlsborg och Malmen i öster. Lägg därtill Markstridsskolan i Kvarn utanför Linköping som blir stommen.

Det är inte det som oroar. Framförallt är det den frustration och oro som nu återigen drabbar en redan tidigare sargad personalkår med sina familjer. Lägg därtill den minskning i verksamhetssäkerhet som alltid sker när människor inte är fullt fokuserade på sin arbetsuppgift.

Det ska bli intressant att följa den kommande debatten.

Trafikpilot utan certifikat

Det har i dagarna skrivits om en svensk 41-årig pilot som arbetat som styrman på diverse olika flygbolag i över tio år, nu senast ett turkiskt bolag, utan att ha ett certifikat. Piloten greps i Amsterdam strax före start av polis och står nu åtalad.

Visserligen har kontrollen hos flygbolagen varit bristfällig men man kan ändå ställa sig frågan hur piloten ändå lyckats genomföra type-rating kurs med godkänt resultat samt därutöver ett antal OPC och PC! (bolagskontroll respektive myndighetskontroll). Det faktum visar ju i alla fall på att det inte har förelegat något direkt flygsäkerhetshot, annars hade vederbörande inte klarat av sina kontrollflygningar lägg därtill att han flög som styrman. Att han sedan hamnat i en bedrägerisituation och lyckats hålla den fasaden så länge är intressant men också varför han inte skaffade sig riktiga papper?
En annan fråga man då måste ställa sig är; hur många ytterligare liknande fall finns det i världen? Då menar jag inte småbolag i Afrika som flyger efter, i dubbel bemärkelse, djungels lag utan etablerade ICAO godkända flygbolag.

SAS hade på 80-talet en före detta flygvapenpilot som gjorde likadant. Även om han flög som tredjepilot var det lika illa.

En genomlysning av hela kedjan kring kontroll av behörighet är nog vad som är nödvändigt. Annars lär vi nog snart få se i bolagens reklam att "alla våra piloter har dessutom certifikat"

Köpa billigt köpa dyrt

Försvarsmakten har nu börjat att frysa om fötterna och har inlett en form av återtagning av tidigare förmågor. Plötsligt inser man inom FM att förråd på Gotland håller på att säljas ut, bränsledepåer på samma ö inte är tillräckliga och att samband och kommunikation är undermåliga. Mobiltelefoner duger inte. Endast kryfax finns idag vilket inte på långa vägar räcker.

Det som diskuterats tidigare, av bland annat Wiseman, är bristen på flygbaser. Nu pågår förhandlingar av FM med civila flygplatser. Många av dessa ägs av kommuner då Luftfartsverket sålt iväg ett antal. Det kan bli en dyr peng då det är många olika att förhandla med.
Flottiljflygplatser som FM i princip gav bort gratis kommer att kosta rejält att hyra in sig på. Dessutom, om jag vore flygplatschef för en flygplats med linjefart, skulle jag nog tänka mig för att låta militärt flyg vara baserat där. Hotbilden ökar markant mot en sådan flyglats vilket kan innebära att flygbolag väljer andra lösningar. Tillkommer också att det finns inga fortifikatoriska skydd. Dessa måste byggas.

Alltihop kokar ner i en soppa som kommer att bli mycket dyr. Förmodligen hade det varit billigare att inte osthyvla iväg det ena efter det andra.

Alltså köpa billigt innbär köpa dyrt, vilket ska tolkas ungefär som att " Det jag inte har i huvudet måste jag ha i plånboken".

Medaljvärt

I samband med att den svenska patrullen gick på en IED väster om Mazar é Sharif i november förra året var det som bekant amerikanska helikoptrar som genomförde hjälpinsatsen.
Det många nog inte vet var att det var en svensk officer, placerad invid flygplatsen i Marmal som, när han fick höra att det inte fanns tillgång till helikoptrar, på eget initiativ tog kontakt med amerikanarna och fick dessa att dra igång sina helikoptrar.
Tilltaget renderade officeren en ”kavajhytt utan kaffe” inför ett högre amerikanskt befäl efteråt.
Officeren ansåg att det var det värt. Det anser jag också. Ett ypperligt exempel på tillämpat ledarskap i ett pressat läge. Bra gjort, han bör få en extra medalj.

Vänsterns fula utnyttjande av dödade svenskar i Afghanistan

Lars Orly förnekar sig inte. Han tar varje tillfälle till att angripa Sveriges insatser i Afghanistan. Återigen fördömer han den svenska insatsen, återigen försöker han få gratispoäng genom att uttmyttja dödsskjutningen för sina egna politiska syften. Lars Orly tror uppenbarligen att det svenska folket tar avstånd från den svenska Afghanistaninsatsen då Sverige drabbas av förluster och därigenom kan tänka sig att ge vänstern sin röst. Jag tror inte svenska folket är så korkade, snarare tvärtom. Sakta växer det fram en förståelse för varför Sverige finns i Afghanistan. Samtidigt ökar respekten och beundran för de svenska kvinnor och män som tjänstgör i detta farliga område.

Det inträffade tyder dock på att nya hotbilder växer fram. Taktikanpassning krävs och vår underättelseförmåga ställs inför en svårare uppgifter för att kunna ligga på förhand vid våra operationer.

FS 18, jag tänker på er och på de stupades anhöriga. Jag vet vad de går igenom just nu.

Apropå akademiseringen av militärer

Varför har militärer mössor? En inte helt ointressant fråga när den akademiserade utbildningen diskuteras.
Militärer har mössor, eller huvudbonader, därför att det vid tiden för införande ansågs vara fint. Militären ville också vara lika fin.
Samma sak när det gäller akademiska poäng, det är fint att ha akademiska poäng och då måste ju även militären få vara fin. Resultatet beskrivs utmärkt i Jonas inlägg.
Ett exempel ur verkligheten som inte direkt berör militär utbildning.
TFHS, (Trafikflygarhögskolan) tillhör Lunds Universitet. Man tog tacksamt emot skolan på universitet för att få del av dess pengar. Men vad har trafikflygarutbildning med akademiska studier att göra? Inte ett dugg! Med den logiken borde utbildningen till lastbilschaufför, tågförare eller cykelbud också tillhöra ett universitet.

Att te en 10-poängskurs i pedagogik är ju inget märkvärdigt, men en 10-poängskurs i konsten att backa med släp verkar lite malplacerat. Eller varför inte bygga på med fem extra poäng i sidvindslandning?

Det bör dock påpekas att det akademiska synsättet i sig alltid kan vara nyttigt oavsett vilken verksamhet man pysslar med, ett sätt att tänka, ett sätt att se problem och frågeställningar och inte minst förmågan att kunna se andra sidor och lösningar.

Att däremot försöka ersätta hantverkskunskap med ovanstående färdigheter är inte bara korkat, det är i grunden kontraproduktivt.

FM produktionschef ber till högre makter

I en intervju i P1 i lördags avslöjade Göran Mårtensson det som så många redan anat och fruktat. Det finns ingen grund att stå på för att göra antagandet att det ska kunna lyckas att försörja FM med personal efter den 1 juli 2010.
Citat från Mårtenssons egen artikel på FM egna informationssida:
” I dagarna har den sista kullen värnpliktiga soldater och sjömän ryckt in. Vi hoppas att dessa kvinnor och män gör valet att stanna kvar hos oss även om det blir frivilligt att fullfölja utbildningen efter den 1 juli 2010.”
Vart tog fakta i form av analyser, enkäter och underbyggda undersökningar vägen? Var är underlaget som styrker bedömningarna rörande antalet intresserade frivilliga till försvaret?
Är det en tro på fortsatt lågkonjunktur med tillhörande brist på arbete som ska fylla personallistorna?
Eller är det ett kallsinnigt vågspel med svensk försvarsförmåga där man ”hoppas” på att det nog ska lösa sig?
Det vore önskvärt om Mårtensson kunde precisera lite mera detaljer vad hans förhoppningar grundar sig på.
Det är i varje fall vad jag hoppas på.

Vintriga och kalla tankar

Det har nu varit minusgrader och snö sedan i början av december vilket för tankarna tillbaka på de vintrar som drabbade Sverige under beredskapsåren.

Samma iskyla som vädret bjuder på, samma kyla finns i intresset av försvarsfrågor bland Sveriges befolkning. Inte så konstigt kanske, det har ju gått bra hittills, nu är det SAAB i Trollhättan som ska försvaras.

Ett valår där den nuvarande regeringen, trots hyfsade insatser under lågkonjukturen, ligger mer än 10% under oppositionen får väl också betraktas som märkligt. Att en borgerlig regeringen kunnat misshandla försvarsfrågorna är dock inte det som är det märkliga. Det är alternativet till alliansen som får iskylan att sprida sig i hjärtat.

Försvarsintresse eller inte, vi går mot nödår och nya beredskapsår om inte trenden i den politiska väderleken vänder. Ett steg mot varmare klimat kommer det att bli om regeringen lyckas rädda SAAB.

Eller...

Syfte

Tanken med Borneos loopar är att belysa, reflektera och se saker och ting från andra perspektiv, likt toppen av en looping där världen fortfarande är densamma men betraktas från ett helt annat håll samt även möjligheten att se bakåt för att, efter fullbordad looping, återigen se framåt med nya insikter.

Landet Borneo är känt för sina huvudjägare. Bloggaren Borneo jagar också huvuden dock inte som trofeér utan för att medverka till att förbättra vad som finns inne i dessa.......