Behövs ett svenskt Veterancenter?

Det är den frågan Jesper Lindbloms Minnesfond och Veteranförbundet Fredsbaskrarna ställer vid seminariet med samma namn den 23 april på Karlberg. Seminariet gästas av Försvarsministern, försvarsutskottet, politiska företrädare samt representanter från flera myndigheter och organisationer. Särskilt inbjudna är cheferna för det norska respektive danska veterancentren. Tanken med ett svenskt veterancenter är att samtliga myndigheter, inte bara försvaret, ska ha tillgång till centret. Polis, Tull, Räddningsverk, UD med flera är organisationer som ständigt har personal i rikets tjänst utomlands. Flera av dessa behöver särskilt stöd efter hemkomst och en del mer eller mindre kvalificerad vård. Det kan handla om både fysiska som psykiska skador. Mörkertalet är stort och Sverige har blundat för de problemen i många år. att hänvisa till den vanliga sjukvården fungerar inte då den inte har den specialistkunskap som behövs. Dessutom hamnar patienter i kläm mellan landsting, kommun, hjälpmedelscentraler och inte minst i försäkringsfrågor. Här krävs samlade grepp. Kostnaden för ett dylikt center uppges ligga på ungefär samma nivå årligen som att bevaka lokala idrottsevenemang i Stockholm. Försvarsmakten å sin sida har genom att tillsätta två personer i en veteransektion försökt påvisa att man tar sitt ansvar vilket givetvis inte räcker till. Medaljer är bra, vård är bättre. Det kanske borde vara så att ett av staten finansierat men från myndigheter fristående centra är det bästa för att människor och därmed organisationer ska må bra.

Politikerna visar återigen sitt misstroende mot ÖB

DN publicerade i lördags en stor artikel om de svenska specialförbanden och då främst det nya SOG, Särskilda Operationsgruppen. Förutom att artikeln förefaller att vara ett led i rekryteringen till Försvarsmakten verkar den på det hela taget väldigt initierad i vad förbandet sysslar med. I och för sig inga direkta hemligheter men sammantaget och mellan raderna kan en hel del utläsas över hur förbandet är tänkt att användas och används. Det som är märkligt är att det nämns siffror, om än dock ungefärliga, på antalet nedkämpade fiender under olika strider. Försvarsutskottets politiker reagerade som vanligt med bestörtning och förvåning över vad de fått läsa i DN, precis som om de inte redan visste. Raskt kallar man indignerat på ÖB och kräver en förklaring och en försäkran att dessa bekämpningar var i nödvärn. Återigen visar politikerna sitt svaga förtroende för Försvarsmakten. Det man redan visste men nu blivit känt måste naturligtvis bli en teater för svenska folket med insinuationen att Försvarsmakten gjort saker de inte fick göra. Vad tror svenska politiker Försvarsmakten sysslar med när de av samma politiker skickas ut i ett krig? Bjuder på choklad i någon vägspärr och klappar småbarn på huvudet?

Svenska flygvapengeneraler möts i historiskt forum

Vad var, eller är, de dominerande problemen under Din tid som aktiv general i flygvapnet?
Den frågan och många fler kommer ett antal pensionerade och aktiva generaler få under ett chefsseminarium den 30 maj i Flygvapenmuseets lokaler. Värd för arrangemanget är tillsammans svensk Flyghistorisk Förening, SFF samt Östergötlands Flygarsällskap, ÖFS.

Arrangemanget är fristående från Aerospace Forum där Helikopterflottiljen är arrangör men hålls samma vecka där SAAB och Flygvapnet har en gemensam flygdag 2-3 juni på Malmslätts flygfält.

Deltagare som tackat ja är generalerna, Sven-Olof Olson, Bert Stenfeldt, Kent Harrskog, Jan Jonsson, Jan Andersson, Anders Silwer och Micael Bydén. Evenemanget kommer att spelas in för att kunna bevaras till eftervärlden. Moderator är TV-journalisten Christer Åström och inledningstalare Ulf Edlund, tidigare SAAB-direktör.

Arrangemanget är förmodligen öppet för SFF och ÖFS medlemmar men inbjudna kommer förmodligen att ske till en hel del icke medlemmar. Deltagande för "vanligt folk" blir det säker också i mån av plats.

Generalernas tid sträcker sig från erfarenheter från sent 40-tal till nutid. En tid då Kalla kriget härjade för full och en tidsepok där Svenska flygvapnet byggdes upp till ett av världens främsta för att sedermera hamna i nedläggningscirkusar.

Allt är bäddat för att det kan bli en mycket intressant eftermiddag i Linköping den 30 maj.

Hönan eller ägget?

Dagens Nyheter kan idag meddela att SAAB vill bygga en förbättrad version av Gripen. Prislappen ligger på 50 miljarder kronor och SAAB vill ha ett snabbt beslut i frågan. Ingen snabbhetspremie utlovad vad som är känt.
Vad den förbättrade Gripen ska kunna som den inte kan idag anges inte, ej heller varför den ska behöva kunna det som vi inte vet om den ska behöva kunna, vet vi inte heller. Däremot anges förmågan att landa på hangarfartyg som en förbättring. Att det inte rör sig om en svensk marknad är väl tämligen solklart även om vi brukar kalla Gotland för vårt hangarfartyg. Där går det dock utmärkt att landa med befintliga Gripar redan idag.
Att Norge gjorde bort sig och inte valde Gripen, det får stå för dem men var det inte så att Nygripen var tänkt för att matcha andra konkurrenter i just grannlandet. Om nu inte Norge är intressant, är det Schweiz som ska bli ny måltavla då den nyligen annonserade affären inte verkar lika solklar som tidigare?
Oavsett vilket så förefaller det märkligt om Sverige ska satsa en dryg årsförsvarsbudget på att utveckla något som vi inte vet om vi behöver enbart för att behålla egen försvars/flygindustri.
SAAB måste lära sig att stå på egna ben. Klarar de inte konkurrensen så är det inte skattebetalarna som ska stå för notan.
Därmed inte sagt att SAAB har en dålig produkt. Gripen är den bästa lösningen för de allra flesta medelstora länder. Att det sedan är andra faktorer som i slutändan avgör en affär är inte SAAB´s fel.
Slutligen vad kommer först behovet och sedan flygplanet eller flygplanet och sedan hitta ett svenskt behov, höna eller ägget vem kom först?

Generallöjtnant Mats Nilsson utsedd till ny förste hovmarskalk

Följande meddelande står att finna på Hovets hemsida:
"Kungen har utsett Mats Nilsson till ny förste hovmarskalk vid de Kungl. Hovstaterna från och med 1 januari 2012.
Förste hovmarskalken leder arbetet med att planera Kungafamiljens officiella program och representation. Hovmarskalksämbetet ansvarar för planeringen och genomförandet av officiella besök, högtidliga audienser, officiella middagar, jubiléer, kommunbesök med mera.

Mats Nilsson har tidigare bland annat varit departementsråd och chef för den militära enheten vid försvarsdepartementet, testpilot, flygflottiljchef vid F16 och generalinspektör för Flygvapnet. Mats Nilsson har också tjänstgjort som Kungens adjutant samt varit överadjutant."

Även om Mats Nilsson inte blev ÖB så är nog det här jobbet tämligen intressant. Det kan blåsa snålt kring ÖB och det har väl inte varit direkt stiltje i Kungahuset heller på sistone.
Att Nilsson är gammal flygare borgar för att Kungahuset kan sitta lugnt en tid framöver.

Är vi mentalt beredda att fälla bomber i Libyen?

Det har raljerats en del kring det faktum att Svenska flygvapnet har begränsningar i sitt sätt att verka i den pågående NATO-ledda Libyeninsatsen. Kritiken har främst riktats mot politikerna vilka inte tillåtit vapenverkan mot mål i Libyen därför att det finns risk att träffa på fel ställe. Ett argument har varit att de svenska FAC (Forward Air Controller) i Afghanistan i stort sättt varje vecka leder in stridsflyg mot talibaner.

Skillnaden kan tyckas hårfin men det finns ändå en; den som slutligen trycker på avtryckaren och verkställer det hela, mot att "bara" beordra. Det är en helt annan etisk sida som nog bör tänkas igenom av var och en innan man ställs inför en sådan situation. Bara en sådan sak som att bestämma sig för om det är skillnad att fälla bomber för att få bort Kadaffi eller för att försvara fosterlandet Sverige!

Vad de svenska piloterna nere på Sicilien har för uppfattning vet jag inte men det har säkert reflekterats en del över detta.

Hur många har tänkt i de här banorna överhuvudtaget?

Inte skydda civila i Libyen, ej heller svenskar i Sverige..

SSM, Strålskyddsmyndigheten har i en följd av år betalat Försvarsmakten för att hålla beredskap för att kunna mäta radioaktivitet i atmosfären. I dagsläget finns två J32 Lansen laddade med mätkapslar färdiga att starta, allt enligt den beredskap Försvarsmakten har haft enligt regleringsbrevet från regeringen.

När nu behovet uppstår, att mäta i atmosfären, väljer Försvarsmakten att lusläsa regleringsbrevet och lyckats hitta något formuleringsfel för att därigenom kunna säga nej till SSM begäran.

Ett mycket märkligt beteende. Istället för att utnyttja befintliga resurser, vilka finns, väljer Försvarsmakten att, via juridiska teknikaliteter, slingra sig ur ett viktigt uppdrag, syftande till att kunna förvarna den svenska befolkningen om en eventuell förhöjd radioaktivitet.

Det är inte bara den Libyska civila befolkningen Försvarsmakten sviker, nu även det egna folket.
Skamligt.
Kom sen inte och snacka om värdegrund.

Krig, inte krig, krig inte krig....

Sverige kommer nu att deltaga i aktionen i Libyen med flygstridskrafter. Ett väntat beslut men också viktigt. Sverige måste visa flagg att vi faktiskt aktivt stöder det internationella FN-ledda samfundet mot en förtryckare som angriper sitt eget folk.

Nu börjar det svenska samvetet, det vill säga, det svenska politiska samvetet att göra sig hört.Sverige deltar inte i ett krig, vi ska bara hjälpa till att hålla den flygförbjudna zonen i Libyen ren från Gadhaffis flygstridskrafter. Att hjälpa civilbefolkningen i landet vill inte socialdemokraterna vara med om. Tänk om ett svenskt flygplan siktar fel! Tänk om ett svenskt vapen avfyrad fråen en svensk Gripen skulle döda oskyldiga! Nej, det får andra göra. Dubbelmoral kallas det. Sossarna fegar ut i sista stund.

På samma sätt som att Sverige inte vågar erkänna att vi deltar i ett krig i Afghanistan, där svenska soldater dödar fiender, nej insurgenter och terrorister heter det, vågar vi inte använda ordet "krig" i vokabulären.
ÖB, Sverker Göransson, dementerar med kraft att Sverige är med i ett krig, "Vi bara bevakar".

Sverige är i krig, tillsammans med flera andra nationer! Hur svårt kan det vara att erkänna det?

Det som är bra är att Sverige ändå deltager. Svenskt stridsflyg är tränade och beredda för insatsen.

De kommer att göra ett bra jobb.

Ska svenska piloter flyga JAS-planen i Libyen?

Ja den frågan kunde vi igår höra i SR P4 av en kvinnlig radioreporter till en svensk expert. Frågan är givetvis berättigad då Försvarsmakten och dess uppgifter inte är särskilt intressant för svensk media och i den allmänna röran som råder inom försvaret skulle det mycket väl kunna vara så. En blandad division bestående av ungerska, tjeckiska, thailändska och sydafrikanska piloter med en svensk pilot som trygg rådgivare på marken, det vore väl en bra svensk modell signerad Carl Bildt.
Reportens nästa fråga, då svaret på den första blev "Ja, det är svenska piloter som ska flyga i så fall" var huruvida det inte är farligt?

Svaret blev, något cyniskt, att "krig är inte försäkringsbranschens favoritområde".
Ändå speglar den här reporten något av en svensk grundinställning till väpnade och farliga konflikter. "Gärna agera men inte med svenska resurser i frontlinjen". Att komma springande när det värsta är över och sedan ha synpunkter är en typisk svensk modell. det finns ett uttryck för detta. Feghet!
Nu är inte svenska soldater eller svenska stridsflygare fega, det vet alla som är insatta i ämnet, även utländska experter. Det är sveriges ledning.

För övrigt verkar det som att Carl Bildt nu är både statsminister, försvarminister, ÖB och utrikesminister. Lika bra att han tar över Tre Kronor och fotbollslandslaget också så att vi får ordning ocb reda.

Märklig agenda på Folk och Försvar

Den årliga konferensen i Sälen, Folk och Försvar, samlar representanter från just folket och försvaret. Där återfinns den politiska toppen i form av försvarsministern samt den militära dito genom ÖB. Därutöver representanter från en mängd av de organisationer vilka på något sätt är påverkade eller påverkare av svensk försvarspolitik.

Programmet innehåller många intressanta ämnen men det som borde vara en självklarhet, nämligen diskussion och frågor rörande övergången till ett nytt personalförsörjningssystem och förrådsställande av värnplikten, lyser klart med sin frånvaro.

Om något svenska folket borde vara intresserade av så är det väl just detta, nämligen vilka ska försvara Sverige!

Avbryt planerna på svenska helikoptrar till Afghanistan!

När debatten om svenskt styrkebidrag till Afghanistan, Mazar e Sharif, i form av helikoptrar var som livligast för några år sedan var det främst medevac-förmåga som efterfrågades. När så beslutet togs att förstärka ISAF-styrkan med modifierade Hkp 10 var det just med detta syfte i åtanke.

Under de år det nu strulat med modifieringen av dessa helikoptrar och svårigheterna att få till stånd lämpliga utbildningar till besättningarna har mycket hänt i Afghanistan beträffande just helikoptrar och hotbilden i övrigt.

Förutom att norrmännen flyger några Bell 212, med stöd av svenska tekniker, så har den amerikanska 10 Bergsdivisionen tillförts norra delen av landet. Det innebär att det idag finns ett sextiotal Black-Hawk helikoptrar i Marmal, flygplatsen i omedelbar närhet av Mazar e Sharif.

De räddningsinsatser som skett under det senaste åren har utförts av dessa helikoptrar, inklusive understöd till svensk/finska förband. Black-Hawk används även till trupptransport och närskydd vid olika operationer vilket kraftigt eliminerat risken för IED bomber och eldöverfall.

Marktrupperna i området, bland annat svenskarna, är mycket nöjda med detta förhållande och ser egentligen nu inget behov av svenska helikoptrar i området.

Tvärtom kan det innebära en försvagning då de svenska besättningarna ännu inte har fått den träning de behöver och kommer ej heller hinna få innan den planerade ombaseringen sker i vår. Därtill är helikoptern inte lämpad för det klimat den ska verka i. Den är helt enkelt för svag!

Förutom de brister som finns hos de svenska besättningarna rent flygsäkerhetsmässigt så finns det ej heller någon operativ erfarenhet att genomföra taktiska transporter på det sätt som krävs i stark hotmiljö. Därmed ökar risken för både marktrupper och de flygande besättningarna.

Något utrymme för övningsflygningar i området finns knappt varför även den operativa förmågan behöver övas före avresa, vilket inte hinns med vilket även besättningarna är medvetna om.

Det klokaste nu är att abortera hela HU 01, helikoptermissionen, och använda den kapaciteten i NBG 11 istället. Att driva igenom ett beslut, som var rätt när det togs, enbart av politiska skäl är inte bara oklokt, det är i högsta grad ansvarslöst.

Stresskonen krymper ner i avgrunden.

FM befinner sig nu ganska långt ner i den berömda stresskonen. Förmågan till kognitivt spänstiga manövrer har fallit för ett aggresivt rytande där social förmåga, empati och inte minst moral, sedan länge vikit undan för rädslan att tappa ett ansikte man sedan länge förlorat.

Nu blir jag naturligtvis, med dessa i mångas ögon överdrina formuleringar, betraktad som medlöpare till Chefsingenjören och därmed också betraktad som en av FM fiender. Det kan jag stå ut med då jag hela mitt yrkesliv så här långt lojalt tjänat Sverige både inom och utom riket. Nu är det så att det är inte FM som organisation jag känner lojalitet till utan det den står för, dess uppdrag att försvara Sverige. (Ja det låter heraldiskt och fint men så är det).

När jag nu bedrövad ser hur vissa falanger ur den nuvarande FML nu missköter förtroendet mot inte bara FM personal utan den part de är satta att skydda, svenska folket, undrar jag hur det har kunnat gå så illa.

Internt inom HKV ligger det också en konflikt mellan olika delar av den nuvarande organisationen. PROD mot INS och Grönt mot Blått. Ett farligt spel där fyra och tre stjärnor slår två och en dito. Det finns de på den nivån som vill och som försöker men också de står maktlösa.

Allan Widman har nyligen på sin blogg Strilaren II förklarat att politikerna varken kan eller vill lägga sig i enskilda ärenden då det skulle uppfattas som ministerstyre. Men var går gränsen när politikerna måste agera?

Det finns ju ingen tradition inom FM att avgå när man misslyckas och det anses nog heller inte önskvärt, bättre att bli "korrigerad" och försöka göra jobbet bättre, så resoneras det nog istället.

Det är nu hög tid för de politiska cheferna att kalla till sig valda delar av FML för att i en kavajhytt, utan kaffe, ha ett konstruktivt och öppenhjärtigt samtal, som det brukar heta, och kräva att FM reder ut det farliga läge vi är på väg in i.

Kartläggning visar att svensk militär psykvård är sämst i klassen.

Under ett möte tidigare i år med NATO COMEDS Military Health Expert Panel (MMH-EP) genomfördes en kartäggning av hur de sjutton deltagande länderna bedriver sin psykiska hälsovård inom respektive utlandsstyrkor.

Resultatet visar på att de flesta länder har en uppbyggd psykiatrisk hälsovård med på sina missioner. Kartläggningen visar också på vilka länder som har militär specialistvård för sina veteraner inom respektive hemland.
Generande nog är det bara Sverige och Danmark som inte har det. Danmark är under omorganisation men hänvisar veteraner till civil sjukvård där det dock finns läkare som är utbildade i krigspsykiatri och särskild utbildad personal för att ta hand om PTSD orsakad av krigsförhållanden.
I Sverie finns inget av detta, bara den vanliga sjukvården där kunskap om problematiken saknas.
Det borde vara Försvarsmedicinen inom FM uppgift att utbilda civil sjukvårdspersonal på detta. Idag sköts nästan uteslutande allt stöd av frivilliga intresseorganisationer. Nog så bra men ändå inte en kvalitétssäkrad verksamhet.

Dessutom finns ingen riktig statistik över vilka skador veteraner har fått genom åren, endast uppskattade beräkningar utifrån utländskt material.

ÖB är personligen informerad av ovanstående uppgifter och har nu att ta ansvar för att detta börjar fungera även i Sverige.

Ett kommande veterancenter kan lösa flera delar av den här problematiken och även tillsammans med FHS genomföra forskning inom dessa områden.

Det här måste börja fungera, så enkelt är det.

Workshop om ett blivande Veterancenter

Nästa vecka samlas representanter ur de flesta av de organisationer vilka arbetar för och med veteranfrågor. Workshopen är en direkt följd av det seminarium som hölls på FHS i maj där så gott som samtliga intressenter deltog och alla, inklusive FM representant Inge Peterson och delar av försvarsutskottet, var överens om att gå vidare.

Arbetet med ett Veterancenter går nu in i en arbetsfas där konkreta förutsättningar behöver vaskas fram samt att skapa finansiella förutsättningar.

FM har nu inrättat en särskild sektion vid HR-center under ledning av Öv Peter Öberg där veteranfrågor och anhörigstöd ska hanteras. FM ledning har också visat ett positivt intresse men FM behöver knytas upp mot en samlande kraft vilket skulle kunna vara ett Veterancenter där alla nuvarande intresseorganisationer ingår, detta utan att deras nuvarande verksamhet berörs.

Det bör nog påpekas att ett Veterancenter inte hänger ihop med Afghanistaninsatsen. Oavsett hur dess fortsättning blir kommer ett sådant center att behövas.

Sverigedemokraternas valresultat ökar stödet till invandrare!

Den här bloggen är opolitisk och kommer så att förbli. Jag kan dock inte låta bli att kommentera lite om att Sverigedemokraterna (SD)nu kommit in i riksdagen. Detta faktum förefaller ha öppnat ögonen på många svenskar som nu börjar inse vad det kan komma att innebära att detta parti blivit riksdagens åttonde.

De spontana demonstrationer som nu idag genomförts i Stockholm, och som förmodligen kommer att följas av fler ute i landet, mot att SD har klarat 4% spärren visar att alltfler ta parti för invandrare och mot de krafter som SD representerar.

Detta faktum kommer förmodligen att innebära att invandrarpolitiken blir mer fokuserad hos gemene man och vilket i sin tur kommer att innebära att förståelsen för invandrargrupper kommer att öka. Det ger också en tydlig signal till övriga partier att nu måste man med än mer kraft ta itu med invandringen och tillse att förutsättningarna för anländande blivande svenskar ges de bästa förutsättningarna.

SD har därigenom varit gentemot sig själva rejält kontraproduktiva och för en gång skull kanske gjort någon nytta.

Dock hoppas jag att deras riksdagsnärvaro ska bli en parantes.