torsdagen den 3:e april 2014

Behövs ett svenskt Veterancenter?

Det är den frågan Jesper Lindbloms Minnesfond och Veteranförbundet Fredsbaskrarna ställer vid seminariet med samma namn den 23 april på Karlberg. Seminariet gästas av Försvarsministern, försvarsutskottet, politiska företrädare samt representanter från flera myndigheter och organisationer. Särskilt inbjudna är cheferna för det norska respektive danska veterancentren. Tanken med ett svenskt veterancenter är att samtliga myndigheter, inte bara försvaret, ska ha tillgång till centret. Polis, Tull, Räddningsverk, UD med flera är organisationer som ständigt har personal i rikets tjänst utomlands. Flera av dessa behöver särskilt stöd efter hemkomst och en del mer eller mindre kvalificerad vård. Det kan handla om både fysiska som psykiska skador. Mörkertalet är stort och Sverige har blundat för de problemen i många år. att hänvisa till den vanliga sjukvården fungerar inte då den inte har den specialistkunskap som behövs. Dessutom hamnar patienter i kläm mellan landsting, kommun, hjälpmedelscentraler och inte minst i försäkringsfrågor. Här krävs samlade grepp. Kostnaden för ett dylikt center uppges ligga på ungefär samma nivå årligen som att bevaka lokala idrottsevenemang i Stockholm. Försvarsmakten å sin sida har genom att tillsätta två personer i en veteransektion försökt påvisa att man tar sitt ansvar vilket givetvis inte räcker till. Medaljer är bra, vård är bättre. Det kanske borde vara så att ett av staten finansierat men från myndigheter fristående centra är det bästa för att människor och därmed organisationer ska må bra.

onsdagen den 26:e februari 2014

Piloten i Vättern nu bärgad, efter 77 år.

Försvarsmakten har nu bärgat kvarlevorna efter den för 77 år sedan störtade flygaren. Det är ett självklart beslut sade Flygvapenchefen Micael Bydén efter att han fått information för några månader sedan att det fanns anhöriga till flygaren i Vättern. Den sedan förra året bildade gruppen för anhöriga till omkomna flygare i försvarsmaktens tjänst, är också glada över beslutet. Att inte bärgningen gjordes från början berodde på att den teknik som krävs på de djupen inte var tillgänglig i Vättern på den tiden och sedan har saken fallit i glömska. Det organisatoriska minnet hos Försvarsmakten är mycket kort och att någon idag i ansvarstagande ställning skulle känna till händelsen är för mycket att begära. Inte förrän sommaren 2013 då några privatdykare fann resterna har haveriet varit uppe till diskussion. Försvarsmaktens första reaktion var att inte röra platsen men då den nu var känd har andra dykare varit där och letat souvenirer. Samtidigt är det för Flygvapnet dock en självklarhet att bärga hem sina döda om detta är möjligt. Fallet går att jämföra med den för några år sedan bärgade DC-3:an som sköts ned av sovjetiskt jaktflyg tidigt 50-tal om än att det sistnämnda hade en helt annan politisk sprängkraft.

torsdagen den 30:e januari 2014

Politikerna visar återigen sitt misstroende mot ÖB

DN publicerade i lördags en stor artikel om de svenska specialförbanden och då främst det nya SOG, Särskilda Operationsgruppen. Förutom att artikeln förefaller att vara ett led i rekryteringen till Försvarsmakten verkar den på det hela taget väldigt initierad i vad förbandet sysslar med. I och för sig inga direkta hemligheter men sammantaget och mellan raderna kan en hel del utläsas över hur förbandet är tänkt att användas och används. Det som är märkligt är att det nämns siffror, om än dock ungefärliga, på antalet nedkämpade fiender under olika strider. Försvarsutskottets politiker reagerade som vanligt med bestörtning och förvåning över vad de fått läsa i DN, precis som om de inte redan visste. Raskt kallar man indignerat på ÖB och kräver en förklaring och en försäkran att dessa bekämpningar var i nödvärn. Återigen visar politikerna sitt svaga förtroende för Försvarsmakten. Det man redan visste men nu blivit känt måste naturligtvis bli en teater för svenska folket med insinuationen att Försvarsmakten gjort saker de inte fick göra. Vad tror svenska politiker Försvarsmakten sysslar med när de av samma politiker skickas ut i ett krig? Bjuder på choklad i någon vägspärr och klappar småbarn på huvudet?

onsdagen den 11:e december 2013

Försvarsmakten skändar död stridsflygare, uppdaterad

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18000947.ab Aftonbladet och expressen kan idag meddela att ett flygplan av typ S6 återfunnits i Vättern invid Karlsborg och piloten ligger kvar i vraket. Händelsen inträffade 1937. (följ länken ovan). Försvarsmakten har beslutat att inte bärga med anledning av att den döde flygaren förmodligen inte har några släktingar i livet. Försvarsmakten anser att griftefrid ska gälla vid platsen. Att det finns efterlevande kolleger tar man således ingen hänsyn till. Det är både oetiskt och skamligt att inte låta den döde begravas i vigd jord. Flygvapnet och dess chefer har under många år vårdat minnet av sina i flygtjänsten omkomna kamrater. Har svårt att föreställa mig att nuvarande Flygvapenchefen tillika Flygvapeninspektör kan vara nöjd med detta. Uppdaterad 131214 Det har nu visat sig att det finns släktingar till den den aktuelle piloten Stig Carlsson. Det tog Aftonbladet mindre än en dag att leta fram och intervjua vederbörande. FM "stora ansträngningar men inte lyckats hitta anhöriga" är inte trovärdigt, förmodligen har man inte gjort någonting. Aktuell släkting anger i intervjun att piloten bör bärgas i begravas i Göteborg bland övriga avlidna släktingar. FM lär nog titta över detta igen och ompröva sitt beslut.

onsdagen den 13:e november 2013

Luftfartsverket borde utlysa stormvarning...internt!

Om Luftfartsverket har den allra minsta prognostiska förmåga borde de redan nu mobilisera sina krafter för att möta den mediacyclon som är på väg mot dem. "Uppdrag granskning" och "Kalla fakta" är två program som nu vässar knivarna. Det handlar givetvis om Statens Haverikommissions rapport om det på Kebnekajse förolyckade norska Herculesflygplanet. Sakfrågan är huruvida det är lämpligt att ha en ensam, färsk, flygledare i position i flygledartornet på Kiruna flygplats under en militär övning. Att verksamheten p Kiruna flygplats inte är alltför intensiv i normala fall är ingen överdrift och att då frestas till att ha enmansbetjäning är förståeligt men även då är det i grunden fel att bara ha en person i tjänst. Folk skulle nog reagera om flygbolagen plötsligt började med enpilotsystem med motiveringen att det är ganska händelselösa flygningar och automatiken är så bra. Samma sak gäller i ett flygledartorn, det behövs två personer för att hantera uppkomna situationer och nödlägen. Dessutom, hur skedde omhändertagandet rent psykosocialt av denne flygledare efter att haveriet var ett faktum? Även här gjorde Luftfartsverket en tveksam insats, det vill säga, man gjorde ingenting. Det ska bli intressant att se hur Luftfartsverket reder ut den kommande stormen.

tisdagen den 22:e oktober 2013

Fokuserar media på rätt saker efter Herculeshaveriet på Kebne?

Så har då haverirapporten från det på Kebnekaise havererade norska herculesplanet blivit släppt. SHK, genom utredningsordförande Agne Widholm, redogjorde under en dryg timme vid en presskonferens på Arlanda för orsaker och bidragande orsaker utredningen kommit fram till.
Utredningen har tagit ett och halvt år vilket är begripligt med tanke på de svårigheter hela bärgningsinsatsen utsattes för.
Jag finner utredningen grundlig med väl underbyggda analyser och rekommendationer.
Luftfartsverket får kritik för hur bemanning och kompetens hanterats avseende flygledarna vilket media har huggit på direkt. Att få klämma åt en myndighet och samtidigt indirekt göra en ung oerfaren flygledare till syndabock verkar vara mer intressant än att faktiskt lyssna till vad utredarna egentligen sa.
Om jag varit journalist så skulle jag spetsat öronen när det framkom att höjdvarningssystemet inte hade någon terrängdatabas norr om 60 breddgraden och att det är oklart om besättningen kände till detta. Det nämndes också att det fanns brister hos de piloter som intervjuats efter haveriet om just detta. Det nämndes också att utredarna hade funnit ofullkomligheter i tillverkarens utbildningsanvisningar.
I klartext kan detta tolkas så att norska flygvapnets herculesbesättningar inte hade fått rätt utbildning och att just detta faktum gjorde att olycksbesättningen handlade som den gjorde. Med andra ord, en bidragande orsak som, om den inte hade funnits, alltså besättningen hade kunskap om systemets begränsningar, kunde ha varit den detalj som var avgörande för att man flög som man gjorde. Utredningen är korrekt i sina formuleringar då den inte kan gissa vad besättningen visste eller inte visste. Men det är ändå en ögonbrynshöjare om norska Flygvapnet medvetet köpt ett system där större delen av just Norge inte fanns med.
Detta är upp till norrmännen själva att reda ut, vilken roll har tillverkaren och utbildaren i detta?


fredagen den 27:e september 2013

Angående förlänga tjänstgöringstider för yrkespiloter.



Nedanstående är en reflektion över hur kräftgången rörande flygsäkerheten inom kommersiell luftfart fortsätter. De medicinska rådgivare som varit med att godkänna förlängda tjänstgöringstider förefaller inte ha tagit del av modern forskning rörande sömn och vakenhet.

 Om piloter skulle ha lika dåliga kunskaper som läkare, rörande människan och dess funktioner och förutsättningar, skulle förmodligen haveristatistiken mångdubblas. Detta med anledning av de strikta regler den förstnämnda gruppen, piloterna, har haft vad avser tjänstgöringsperioder grundade på mångårig erfarenhet och forskning, i bjärt kontrast mot att en majoritet av läkare anser sig vara lika skickade att genomföra operationer efter dygn av oavbruten tjänstgöring. I varje fall om man får tro socialstyrelsen. Nu är pilotskrået på väg i samma fälla.

 Enligt nämnda styrelse är det inte bevisat att en läkare opererar sämre bara för att denne varit vaken i två dygn. Däremot är det mångfalt bevisat att andra yrkesgrupper kraftigt reducerar sin kapacitet utan sömn. Sanningen är ju naturligtvis att någon undersökning har aldrig gjorts. Anledningen till att den inte gjorts är då förmodligen rädslan för att behöva erkänna att läkare är vanliga människor, något som alla utom möjligtvis socialstyrelsen, redan visste. Vi vet dock att piloter är vanliga människor vilket de villigt erkänner.

Koncentrationen och tröttheten motsvarar efter 18 timmars vakenhet, föregånget av åtta timmars sömn, densamma som en person med ungefär 0,5 promille i blodet. Då kan man fråga sig; - vem vill bli opererad av en full doktor?
Förmodligen lika få som vill ha en onykter pilot som befälhavare.

Dessutom skulle man kunna dra den pragmatiska slutsatsen att om sjukvården hade lika bra kunskaper om människans förutsättningar som flygbranschen har, skulle förmodligen antalet felbehandlingar och misstag inom vården kraftigt kunna reduceras. Ett förhållande som nu äventyras.

Det som dock förenar de bägge yrkesgrupperna, piloter och läkare, är att vi, vanligt folk, gärna vill se dem som ofelbara och allsmäktiga. Det reducerar vår ångest, inte bara för flygning utan även för läkarbesöket.

Dags att se verkligheten som den är.