Stresskonen krymper ner i avgrunden.

FM befinner sig nu ganska långt ner i den berömda stresskonen. Förmågan till kognitivt spänstiga manövrer har fallit för ett aggresivt rytande där social förmåga, empati och inte minst moral, sedan länge vikit undan för rädslan att tappa ett ansikte man sedan länge förlorat.

Nu blir jag naturligtvis, med dessa i mångas ögon överdrina formuleringar, betraktad som medlöpare till Chefsingenjören och därmed också betraktad som en av FM fiender. Det kan jag stå ut med då jag hela mitt yrkesliv så här långt lojalt tjänat Sverige både inom och utom riket. Nu är det så att det är inte FM som organisation jag känner lojalitet till utan det den står för, dess uppdrag att försvara Sverige. (Ja det låter heraldiskt och fint men så är det).

När jag nu bedrövad ser hur vissa falanger ur den nuvarande FML nu missköter förtroendet mot inte bara FM personal utan den part de är satta att skydda, svenska folket, undrar jag hur det har kunnat gå så illa.

Internt inom HKV ligger det också en konflikt mellan olika delar av den nuvarande organisationen. PROD mot INS och Grönt mot Blått. Ett farligt spel där fyra och tre stjärnor slår två och en dito. Det finns de på den nivån som vill och som försöker men också de står maktlösa.

Allan Widman har nyligen på sin blogg Strilaren II förklarat att politikerna varken kan eller vill lägga sig i enskilda ärenden då det skulle uppfattas som ministerstyre. Men var går gränsen när politikerna måste agera?

Det finns ju ingen tradition inom FM att avgå när man misslyckas och det anses nog heller inte önskvärt, bättre att bli "korrigerad" och försöka göra jobbet bättre, så resoneras det nog istället.

Det är nu hög tid för de politiska cheferna att kalla till sig valda delar av FML för att i en kavajhytt, utan kaffe, ha ett konstruktivt och öppenhjärtigt samtal, som det brukar heta, och kräva att FM reder ut det farliga läge vi är på väg in i.