Under ett möte tidigare i år med NATO COMEDS Military Health Expert Panel (MMH-EP) genomfördes en kartäggning av hur de sjutton deltagande länderna bedriver sin psykiska hälsovård inom respektive utlandsstyrkor.
Resultatet visar på att de flesta länder har en uppbyggd psykiatrisk hälsovård med på sina missioner. Kartläggningen visar också på vilka länder som har militär specialistvård för sina veteraner inom respektive hemland.
Generande nog är det bara Sverige och Danmark som inte har det. Danmark är under omorganisation men hänvisar veteraner till civil sjukvård där det dock finns läkare som är utbildade i krigspsykiatri och särskild utbildad personal för att ta hand om PTSD orsakad av krigsförhållanden.
I Sverie finns inget av detta, bara den vanliga sjukvården där kunskap om problematiken saknas.
Det borde vara Försvarsmedicinen inom FM uppgift att utbilda civil sjukvårdspersonal på detta. Idag sköts nästan uteslutande allt stöd av frivilliga intresseorganisationer. Nog så bra men ändå inte en kvalitétssäkrad verksamhet.
Dessutom finns ingen riktig statistik över vilka skador veteraner har fått genom åren, endast uppskattade beräkningar utifrån utländskt material.
ÖB är personligen informerad av ovanstående uppgifter och har nu att ta ansvar för att detta börjar fungera även i Sverige.
Ett kommande veterancenter kan lösa flera delar av den här problematiken och även tillsammans med FHS genomföra forskning inom dessa områden.
Det här måste börja fungera, så enkelt är det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Således bara att boka av ett IG i ännu ett ämne...
SvaraRaderaNewsweek skrev i somras om de problem som US Army har haft med ökad incidens av PTSD och andra psykiska åkommor bland återvändande soldater. Bristen på mil-psykologer ledde där till att civila psykläkare tog över fall vilket i sin tur ledde till förbannad många problem pga de civila läkarnas okunskap/ignorans av militära termer.
SvaraRaderaSom ett exempel nämndes en psykläkare som trodde att den RPG som dödat soldatens bästa vän var en slags liten bil, att bli tvungen att förklara stridsdelens effekter för läkaren gjorde inte soldaten gladare/friskare.
Om USA med sin långa erfarenhet av professionella soldater och utlandsinsatser inte klarar tidens krav är oroande. Hur kommer det då gå för oss?
Förresten, vem är huvudman för mil-psyk i det här landet? FöMedC?
@lew
SvaraRaderaDet är FömedC i Göteborg som har ansvaret. Där finns en Försvarspsykiatriker som nog försöker så gott det går men hitintills har inte FM ledning gett några direktiv, styrningar eller konkreta uppdrag. FömedC som organisation lägger ju som bekant nästan alla sina resurser för att administrera sig själva och alla studieresor.
Är det någon som är förvånad?
SvaraRaderaByt ut ordet psykvård i Borneos rubrik och ersätt det med benämningen för valfri svensk militär förmåga/delförmåga/verksamhet och det är minst lika relevant.
Förmågor och verksamheter där vi traditionellt har varit - även i ett internationellt perspektiv - framstående är förskingrade eller är på väg att förskingras.
Orsaken står sanniolkt att finna i bristande styrning och ledning.
Något måste göras innan det sluttande planet slutligen övergår i fritt fall.
@ anonym 08.21
SvaraRaderaFör sent - det fria fallet har redan övergått i störtspiral. Det värsta är dock att befälhavaren inte förmår att ge urgångsroder...
@ Anonym 08:21
SvaraRaderaJag instämmer. Det sägs att dem som mest behöver råden tycker minst om dem. För att undvika att själva bli intagna på psyk, har försvarsledningen undvikit att bygga upp en militär psykvård. Men nu är det hög tid att internera hela försvarsledningen - inklusive minister - på närmaste civila psykavdelning. Där gör de bevisligen minst skada.
Flygsoldat 113 Bom
Bra inlägg. det är dock lätt att skriva upp andra nationer med mer krigserfarenhet än vi.
SvaraRaderahttp://www.propublica.org/article/soldiers-with-brain-trauma-denied-purple-hearts-adding-insult-to-injury
Sumatra@
SvaraRaderaTack för en bra länk. Efter att ha läst den inser jag en mer vikten av att vi i sverige tar tag i dessa problem.
@ Anonym 10:01
SvaraRaderaProblemet är väl snarare att det är
[över]befälhavaren som sitter och korsar rodren...
....och det diskuteras på fullt allvar om verkligen personalkonsulenter behövs nu när alla är "frivilliga" till både GMU och utlandstjänst, då kan man ju omöjligt bli dålig, häpp!
SvaraRaderaJockeS
Vore intressant att veta var FM hämtar sina uppgifter ifrån vad avser personal och desss uppfattningar, önskemål och behov.
SvaraRaderaallt verkar så gulligt och rart men när man träffar folk ute på fälten så får man aldrig den bild som målas upp av FM informatörer.
Då kan man ställa sig frågan; -Tror FM att de har rätt bild? Om svaret är JA blir ju nästa fråga; -Hur har de fått den bilden?
Om FM vet att de har fel så blir ju frågorna i tur och ordning; -Varför gör man inget åt det och varför medvetet gå ut med falska bilder?
Vad är syftet med denna ständiga skönmålningar inom alla områden, från helikoptrar till människor?
En masa frågo som behöver besvaras och då inte med den vanliga bortförklaringen "Ni har inte hela bilden".
@ Borneo
SvaraRaderaFM hämtar sina uppgifter från det egna önsketänkandet ovan molnen. FM lever alltså ständigt uppe i det blå, medan soldater stundom är tvungna att landa på marken för att tanka krassa fakta i den bistra verkligheten.
Flygsoldat 113 Bom
@ Borneo
SvaraRaderaÖB och FML har genom Bikupans studie rimligen en ganska realistiak bild av vad de anställda anser om sakernas tillstånd.
Varför tror du annars att den verskamheten så abrupt avbröts och locket lades på?
Undrar just vem som äger rådatan?
Att det allmänna klimatet inom försvaret efter det katastrofalt försämrats gör ju inte saken mycket bättre.
Det finns i dagsläget ett jätteglapp mellan de som tycker att det borde organiseras ett bättre stöd och de som borde vara berörda av detta - utförare och patienter.
SvaraRaderaPonera att det sitter gamla yxor hemma vilka kloka av de gråa tinningarnas charm faktiskt inser att: det var nog lite jobbigt på BA eller motsv. vilket får dessa att inse sitt behov av stöd vilket är glädjande.
Dock är det en ny generation yngre personal ute som har tunga uppgifter ålagda. När man går tungt i denna verksamhet och löser en uppgift bra brukar det vara lite si och så med förmågan att stanna upp och reflektera.
Sålunda avtäcks den största utmaningen för hjälpare och behövande: utmaningen att faktiskt få till stånd ett möte. Hur hjälpa någon som så uppenbart behöver det men som inte förstår det själv(av rädsla för att: kanske hamna på en svart lista,för att få en stämpel som knäpp, svag, oduglig?) Det är en av de stora utmaningarna i framtiden. Och detta måste förändras för vi har inte råd att tappa personal då personalförsörjningen inte är av samma storlek som under den storsvenska folkarméns forna glansdagar...motsvarande
Ångest, ångest är min arvedel,
SvaraRaderamin strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Så inleder Pär Lagerkvist sin kända dikt Ångest och så inleder jag.
All heder åt dig Borneo för att du tar upp detta svåra ämne. En skada på kroppen renderar akut hjälp, men ett sår i själen, ja då är det resursbrist. Detta drabbar inte bara våra hemvändande soldater utan även mobbade skolbarn, som hellre begår självmord än återvänder till skolan och mobbarna när måndag närmar sig. Som tur är inte så många fall varje år, men tillräckligt.
US Army, USMC m.fl. har börjat besväras rejält av en självmordslavin bland trupperna. Jag tror för min del att även de tuffaste grabbarna – även de som rakar pungen med vinkelslip – drabbas av psykiska besvär när de utsätts för tillräcklig stress under tillräckligt lång tid.
I avvaktan på att försvarsledningen får tummarna ur nöjesfältet, så får vi hålla koll på och stödja varandra.
Det var ett sånt vackert väder,
då såg jag en blick som log.
Och jag vet inte hur men den skar mej
så hela min glädje dog.
Den var yster och ung så det lyste.
Dock visste jag skälvande klart
att så ler bara den som ska lämna
den blommande jorden snart.
/Nils Ferlin
Nils Ferlin var något viktigt på spåren.
@ Sumatra
SvaraRaderaJag tror snarare att du själv är något viktigt på spåren. Humor kan definitivt vara en framkomlig väg då det gäller att bota ångest. Men det måste i så fall ske på rätt plats, vid rätt tillfälle. Att skratta ur sig det onda i gott sällskap kan nog fungera bättre än lyckopiller.
Flygsoldat 113 Bom
Inte bara ett svenskt problem.
SvaraRadera...Mullen ticked off a list of challenges facing veterans, including homelessness, post-traumatic stress disorder and suicide.
“These are the realities we are seeing emerge as the dwell time is increasing …and it is going to get worse,” Mullen said in prepared remarks. “Quite frankly – I believe that these are just the first drops of a rainstorm that may last for decades.”
http://www.stripes.com/blogs/stripes-central/stripes-central-1.8040/mullen-vets-problems-the-first-drops-of-a-rainstorm-1.123952
Har nyligen sett in i ett fall där en oberoende utredare slår fast att en medarbetare har haft svåra samarbetsproblem med främst sin chef och tvingats till långvarig sjukskrivning. Utredaren slår även fast att det är en mycket kompetent medarbetare men det finns brister i ledningen och chefens agerande.
SvaraRaderaGarnisonschefen kallar till sig medarbetaren och ger denne två val.
"Du kommer att bli uppsagd för att du inte har tillräcklig kompetens alternativ säga upp dig själv och då kan FM vara hygglig och ge några månaders lön i omställningsbidrag"
Samtidigt meddelar även arbetsgivaren att om vederbörande försöker söka annan tjänst inom FM så kommer arbetsgivaren att meddela till aktuellt ställe att vederbörande är olämplig.
Inga sakliga skäl för uppsägning finns, bara en djup konflikt på arbetsplatsen.
Oförmågan i FM att handha mjuka frågor på förbandsnivå får här ett äckligt ansikte detta trots att det på högsta nivå nyligen visats gott omdöme i liknande fall.
Förmodligen ett fall för Arbetsdomstolen och återigen kommer FM få möjlighet att bättra på sitt redan dåliga rykte
Även barnen kan drabbas av psykiska problem.
SvaraRadera"Young children in military families are about 10 percent more likely to see a doctor for a mental difficulty when a parent is deployed than when the parent is home"
http://www.nytimes.com/2010/11/08/us/08child.html?_r=1&hp