Den rubriken skulle nog många vilja se som sann.
Det är ändå märkligt att Sverige inte skickar en grupp JAS39C till Afghanistan med basering Marmal som förstärkning till ISAF. Även om amerikanare och tyskar ger ett förhållandevis gott stöd så konfliktar ibland olika händelser med varandra och då blir tidsaspekten viktig. Snabb insats efter beställning är den främsta framgångsfaktorn.
Även om JAS39C endast skulle kunna utnyttja automatkanoner är dessa tillräckligt effektiva för att få stopp på ett angrepp, oftast räcker det med en snabb närvaro på scenen.
FM har insatsberett flyg och momenten med inledning mot mål från en FAC (Forward Air controller) tränas ständigt. Ett beslut om insats skulle kunna generera verkan inom någon månad.
Viljan och beslut att skicka helikoptrar för räddningsinsatser finns redan i Sverige men då handlar det om att reaktiva åtgärder när något har hänt, nog så viktigt. Flygunderstöd vid angrepp är ju proaktiva åtgärder för att förhindra att det förstnämnda ska behövas!
Några konstateranden och undringar;
Finns det inhemska politiska hinder? Förmodligen.
Finns det hinder i form av att Sverige inte tillhör NATO? Kanske.
Finns önskan hos de svenska soldaterna i Afghanistan? Självklart.
Finns kompetensen och logistiska förutsättningar? Ja.
Kan någon mera upplyst och kunnig bringa klarhet i detta och utveckla resonemanget vore det intressant....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Frågar man de soldater och officerare som redan är där, på marken, så är det väl snarare mer "boots on the ground" som efterfrågas, inte en oerhört kostsam insats med Gripen som bara kanske får någon uteffekt.
SvaraRadera/Mackan
Vi har haft diskussionen förut. Vad grundar du "oerhört kostsam" på denna gång?
SvaraRaderaIngen mission bör vara under bataljons storlek av ren princip. Självklart skulle Gripen kunna tillföra något till missionsområdet. Mackan verkar inte ha koll på att flygplanen kostar ungefär lika mycket hemma i Sverige som utomlands. Självklart ökar lönekostnaderna för förbandet och säkerligen också servicekostnaderna. Men räknat per flygtimme så borde inte skillnaden bli så stor. Man skulle kanske få lite hängda vapen från USA också, då står vi bara för flygmaskinerna och förarna plus underhållet.
SvaraRaderaBra tänkt tycker jag. Men våra politiker är för mycket förvaltare för att göra det. Sen kan man ju undra om det är av utrikes- eller inrikespolitiska orsaker som de inte fattar beslut om en insats med Flygvapnet.
Bara mina 2 korvöre.
Major Error
Major Error: Korrekt. De stora kostnadsposterna är för logistiken vid förbandets nertransport respektive hemtransport vid insatsens avveckling. Personalen är redan anställd så där tillkommer inga grundlönekostnader. Flygtidskostnaden nedgår betydligt jämfört med den fredstida driften hemma, då flygtidsuttaget blir mer än halverat.
SvaraRaderaSpåret är dock politiskt helt dött då man inte vågar fatta ett beslut om insats med stridsflyg. Det anses för politiskt riskabelt. Att skjuta motståndare med 40 mm automatkanon går bra, men ska det göras från luften verkar det som om någon annan nation ska göra det - fastän ansvaret ligger hos den svenske forward air controllern på backen.
Har vi inga precisionsvapen? Paveway etc?
SvaraRaderaDet är ofta beslutsprocessen som havererar försök till säkrare insatser. Oförmåga att besluta om tillförande av rätta resurser och även att våga använda dem skapar problem när man ska ta sig till och från utgångsgruppering, vanligtvis, CNL, till insatsområdet.
SvaraRaderaDå infrastrukturen inte tillåter så värst många variationer blir snabbt en framryckningsväg känd genom "djungeltrummorna" vilket innebär att IED hinner utplaceras och eldställningar intagas.
själva målet för en insats, exempelvis stötta ANA att gripa en bandit, blir då nästan sekundärt då det är under till och från transporterna som eldstriderna faktiskt sker.
Det är ju inte svårt att tänka sig vilka alternativa transportsätt som skulle kunna användas och därmed eliminera överfallsriskerna.
Henrik: Jodå.
SvaraRaderaVisst kan man önska stridsflyg till ISAF men uppfyller verkligen våra piloter de krav som NATO ställer på de som ska utföra CAS i skarpt läge? Om inte hur lång utbildningstid är det, var kan den utbildningen genomföras? Sedan är ju frågan hur JAS klarar miljön som är något mer aggressiv än den svenska? Anpassning av flygplanen med sandfilter mm
SvaraRaderaFinns ju exempel på länder som skickat flygstridskrafter till ISAF som inte fick flyga skarpa uppdrag då deras piloter inte uppfyllde minimikraven för CAS, som ser annorlunda ut än vanlig markmålsbekämpning...
Är det inte bättre att skicka riktiga trupptransporthelikoptrar (som vi iofs inte har, eler jo fast i malpåse...), förstärka markstridsförbandet och komplettera med IE-förmåga och uthålligare UAV-system för att därigenom öka flexibiliteten i uppträdandet?
SvaraRaderaPå frågan om våra piloter har CAS-kunskap och rätt sådan är svaret ja. FM har hela ledet från FAC (Det är ju svenska FAC som leder amerikanarna om nu någon inte visste det)
SvaraRaderaNär det gäller miljön för flygplanen så är även detta utrett och provat i liknande miljö med goda resultat.
Riktiga trupptransporthelikoptrar vore ett jättelyft för att eliminera hotet. Fallskärm är inte dumt det heller.
@ Wiseman: Då kan vi väl använda mer än Akan i Afghanistan väl? Eller varför menar Bordeo på att vi enbart kan använda Akan?
SvaraRaderaHar vid några tillfällen samverkat med officerare från GB. De har svårt att se nyttan med att skicka mer brittiskt flyg då USA redan med råge löser denna uppgift! För att citera en skönt cynisk kollega (som de plägar vara, britterna) "Why should we send more aircrafts when the Americans only need to send ONE of their Airforces to do the job".
SvaraRaderaAtt i det sammanhanget propagera för några svenska JAS:ar är bara att suboptimera endast i syfte att leva upp till föreställningen att det bara duger mer svenska flyg till svenska pojkar.
@Band. Det är nog så riktigt att USA klarar uppgiften och gör ett bra jobb. Att skicka JAS skulle dock ge de svenska journalister som förfasas över samarbetet med NATO och USA mindre att skriva om. Nu ska ju inte det vara ett skäl utan anledningen måste vara att Gripen behövs och det är min uppfattning att det gör de, det har verkligeheten visat då det ibland blivit lite "köbildning".
SvaraRadera@Henrik. Anledningen till att jag föreslog akan är att det är tillräckligt för att lösa uppgiften. Mer eldkraft är "overkill". Dessutom är akan både enklare och billigare avseende logistik, laddning etc. allt enligt min bedömning.
05.02: Enligt NATO-bedömanden håller Sverige mycket hög klass vad avser genomförande av Close Air Support. Close Air Support har varit huvuduppgiften för Flygvapnets expeditionära stridsflygenheter sedan 2006. Sista delserien är anpassade för att klara tuffare klimat än det svenska.
SvaraRadera05.06: Det är svårt att se att vi skulle ta hem marktrupp för att istället skicka ner en stridsflygkontingent på 60-90 man. Man får se det som en filosofisk diskussion.
Indirekt eld är naturligtvis tacksamt, men var ska pjäserna grupperas för att täcka ansvarsområdet?
Ytterligare UAS tillförs snart.
Henrik: Det får du fråga Borneo om.
Band: Såväl britterna som amerikanerna är hårt ansträngda både på marken och i luften i Afghanistan. Det har de senaste åren flera gånger kommit förfrågningar från ISAF, men även andra insatsområden om svenskt stridsflyg.
Håller med dig i sak om att alla resurser ska ses som internationella. Självklart duger det med amerikanskt flyg för svensk del, på samma sätt som det borde duga med det stora antal amerikanska helikoptrar som tillkommit på Marmal sedan debatten om svenska helikoptrar blossade upp. Däremot finns det en viss erfarenhetsmässig nytta inför framtiden av att skicka en helikopterkontingent till Afghanistan.
@Som flugor på en sockerbit,
SvaraRaderaDe senaste åren har det på alla dessa stridsflygbloggar propagerats för devisen att även om vi skickar svenska medevac helikoptrar så får vi inte enbart disponera dem själva utan de utgör då en resurs för hele ISAF i det området.
Som vanligt inom FM, olika argument och "spelregler" även om principdiskussionen borde vara densamma.
171
Hmm. Tidigare skickad kommentar verkar ha försvunnit hos Telia.
SvaraRadera0502: Sista delserien är byggd för att tåla hårdare klimat än det svenska och det har också provats.
Flygvapnet har vid upprepade tillfällen fått mycket höga betyg av NATO-länder för sin förmåga att leverera Close Air Support. CAS har varit huvuduppgiften för de svenska expeditionära stridsflygenheterna sedan 2006.
Indirekt är ju en bra tanke, men hur ser man till att få verkan över ytan i det svenska ansvarsområdet? I södra Afghanistan är nyttan större då det ofta strids inom kortare avstånd från camp och bas.
Ytterligare UAS tillförs med stor sannolikhet under nästa år.
Henrik: Ja, det kan man. Du får fråga Borneo.
Band: Såväl brittiska som amerikanska stridsflygresurser är hårt ansträngda efter decennier av insatser i Irak och Afghanistan. Sverige har upprepade gånger tillfrågats om att bidra med stridsflyg, såväl i Afghanistan som i andra insatsområden, men den politiska viljan har inte funnits, förutom under Odenberg.
SvaraRaderaSe det som ett diskussionsunderlag. Att byta 60-90 skyttesoldater mot personal i stridsflygenhet lär inte vara aktuellt. Det intressant är snarare den politiska oviljan eftersom vi redan använder oss av flygunderstöd med vapeninsats och där bär faktiskt den svenska FAC:n ansvaret - inte den amerikanske piloten.
Jämför behovet av stridsflyg med behovet av svenska helikoptrar i MeS. Sedan debatten var som mest högljudd har USA tillfört omfattande helikopterresurser i MeS-området, vilket får tre svenska helikoptrar att framstå som relativt onödiga. Däremot kommer det att vara mycket utvecklande för Försvarsmakten att genomföra en insats med helikopter i Afghanistan och det skulle det även vara med JAS 39. Förutsättningen är naturligtvis att det inte innebär färre skyttesoldater.
Att bara ställa en resurs till förfogande för den egna nationen är kontraproduktivt för den samlade insatsen.
Den som tror att det är billigare att ha flyg depoyerat än hemma har troligen fel. Den brittiska erfarenheten är i alla fall den motsatta.
SvaraRaderaDärmed inte sagt att det får vara motivet att inte skicka stridsflyg till Afgh
Med oerhört kostsam menar jag förstås i jämförelse med att t.ex skicka ytterligare en skyttepluton. Grupperar man ca 4 st 39:or på Marmal så krävs också ungefär samma antal personer som i en skyttepluton. Dessa är i huvudsak officerare (piloter, tekniker, ledningspersonal osv) vilket leder till högre lönekostnader än för skyttet. Infrastrukturmässigt lär det också vara mycket mer kostsamt att starta upp och driva en helt ny typ av förband jämfört med att bara utöka en redan befintlig struktur.
SvaraRaderaOch återigen, som jag skrev, om Gripen skickas till Afghanistan skall det ju vara för att den är efterfrågad av de som är där, inte för att flygvapenlobbyister på internet tycker att det vore ballt.
/Mackan
WISEMAN (MFL):
SvaraRaderaMed full respekt för påpekandet att vi har blivit tillfrågade och inbjudna att delta, men det är väl inte decennier av NATO-flyginsatser vi talar om!? Sedan 2001, visst, men det är väl på sin höjd ett decennium.
Men även jag tillstår att det är en väldigt lång tid med 10 år av kontinuerliga insatser t.o.m. för det amerikanska flygvapnet.
Trots detta tror jag ändå att en ev svensk JAS-insats kommer att bli mycket mer dyr och komplicerad än vad någon förespråkare för en sådan insats ens vågar antyda.
Dessutom, och detta gör mig lite orolig, INGEN kommentar berör vad som händer när det omvända inträffar. Dvs när svenska flyg kallas till insats för att understödja Amerikanska markstyrkor, för det kommer de att bli.
För det är väl ingen av er som menar att vi ska åka till insats för att bara understödja svenska markförband?
När detta är ett faktum, då börjar ifrågasättandet på allvar.
Detta är min övertygelse!
Att använda Gripens 27 mm kanon för markmål låter som snudd på vansinne.
SvaraRadera