Säkerhetsinspektören; Modet att säga ifrån måste finnas

Säkerhetsinspektören i FM, överste Anders Emanuelsson var häromdagen intervjuad av TV4 angående utredningen av den till döds skjutne NBG soldaten för två år sedan.
Han sade bland annat att det måste finnas en kultur i en grupp som anger att "man måste ha modet att säga ifrån, att ha modet att säga avbryt". Emanuelsson syftade här på den aktuella händelsen men problemet är större än så.

Sett i ett vidare perspektiv handlar det om hela FM. Verksamhetssäkerhet bygger på att alla inblandade tar sitt ansvar och vågar säga till när fel och brister uppdagas. Just verksamhetssäkerheten i FM har ifrågasatts vid flera tillfällen under de senaste åren, inte minst inom Flygvapnet och alla de helikopterhaverier som inträffat de senaste tio åren. Aven Arbetsmiljöverket har nu höjt på ögonbrynen och vill syna FM i sömmarna angående säkerheten.

Vad är nu verksamhetsäkerhet och säkerhet i största allmänhet?
För många är det skalskydd i byggnader, IT-säkerhet, låsta dörrar,kryptotelefoner, personkontroll och bevakning. för andra är det SäkI, med alla regler för hur utbildningar och övningar ska genomföras och för en del är det skyddande av taktik och känslig utrustning. Allt det där är ju riktigt. Men det som lägger grunden till en säker verksamhet är ett bra ledarskap. Själva anser FM att de har en bra ledarskapsutbildning och ledarskapskultur. Det forskas och skrivs milslånga artiklar, rapporter och böcker i ämnet.
Min upfattning är att vi för det mesta har ett bra ledarskap om vi talar om förbandsnivå och neråt. På högre ledningsnivåer är det inte lika självklart att så är fallet.

Bra ledarskap förutsätter att de som leder har förtroende från de som leds. Tyvärr förefaller förtroendet för FM ledning vara tämligen lågt. Ser vi till den pågående processen kringGL/NOC, eller vad det heter idag, samt de senaste turerna kring transportflygets allvarliga tilbud i Afghanistan och inte minst alla mer eller mindre märkliga uttalandet rörande kommande nedläggningar, är det dåliga förtroendet begripligt.

Den allmänna uppfattningen runt om i FM är att det finns inget eller lite förtroende för FM ledningen. Politikerna verkar dela den uppfattning då man alltmer börjar känna sig otrygga med vad FM sysslar med. Jag vet att människorna bakom de högre befattningarna är hårt arbetande tjänstemän som sliter för att göra ett bra jobb. Problemet är att de sitter fast i gamla mönster där det gäller att hålla sig framme vid rätt tillfälle och att spela rätt melodi för rätt publik vid rätt konsert. Att säga rätt saker och inte sticka ut är viktiga ingredienser i turerna kring tillsättningar av befattningar. Det gäller att veta vilka frågor som är heta, sälja Gripen exempelvis.

Verksamhetssäkerhet bygger på förtroende. Förtroende ger trygghet i arbetet och energin kan läggas på att utbilda och vidarutveckla. Men så länge förtroendet är på minus ifrågasätts varje beslut och varje order.

Det hjälper inte med slagord som ÖRA eller häftiga reklamkampanjer om dessa bara skrattas åt. Ett problem, tror jag, är att den högre ledningen faktiskt tror att de har ett förtroende trots allt. Det är ju den uppfattningen de får när de gör sina besök på förbanden. De blir matade med tvättade och avskalade rapporter, lämnade av lägre chefer som inte vill hamna i onåd om de anmäler för stora problem och brister.

För att få förtroende måste man nog inse att det behövs klivas ner i organisation och börja tala med folk, inte bara till folk. Att man låter sig granskas och synas och då även tar till sig det som kommer fram. Man måste börja med att inse att man inte förstår allt. Att lyssna på den vanlige civilanställde montören ute på ett förband är lika viktigt som att få en föredragning av en förbandschef.

Verksamhetsäkerhet skapas av människor, för människor och förutsätter god kommunikation och respekt mellan idivider. Genom begripliga beslut, inte bara populistiska uttalande, vinns förtroende. Inte genom att kalla kritiker för FM fiende.

Överste Emanuelsson är ett lysande exempel på en högre officer som har förtroende just därför att han vågar kritisera och ta upp det som kanske är obehagligt.

För dt förtjänar han beröm. Frågan är om det berömmet kommer uppifrån.