FHS forskning totalsågat

Följande intressanta utvärdering är nog den värsta sågningen på länge inom den akademiska forskningsvärlden. Utvärdering av Temaområde FOT Människan i NBF (Nätverksbaserat försvar som är bilaga till skrivelse HKV 21 000:56248, 2010-04-06)är gjord av Hans Hasselbladh, företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet och Carin Eriksson Lindvall, företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet.

Här följer utdrag ur deras utvärdering;
De skriver inledningsvis:
"Beställarnas (FM) syfte med utvärderingen är att till såväl FM som forskningsutförarna systematisera de erfarenheter som gjorts och lämna förslag till förbättringar till gagn för arbetet med nästa temaområde. De aspekter av arbetet som skall utvärderas är resultat, leveranser och metodik. Kriterier som skall användas vid utvärderingen, alla med hänsyn tagna till ekonomiska resurser, är;
Relevans och nytta för Försvarsmakten på kort och lång sikt
Form och kvalitet på leveranser
Vetenskaplig kvalitet och kvantitet i förhållande till nedlagd tid
Organisatorisk modell för projektets genomförande"

Här följer delar av kritiken.

"Mot bakgrund av hur pass begränsat inslaget av ny empirisk forskning varit, framstår den totala kostnaden för delprojekten ledarskap (ca 2 mkr) och rekrytering (ca 3 mkr) som mycket stora, eller till och med oförklarligt stora.

En i akademiska sammanhang mycket stark formulering,
Vidare i sågningen:

"Att ett forskningsprojekt resulterar i många sidors avrapportering är i sig varken en merit eller belastning. Däremot kan det finnas skäl att fråga sig om den valda formen, en årlig bok med ett antal kapitel från projektets olika delprojekt, är en lämplig form för att avrapportera behovsmotiverad forskning till beställaren. Inte minst då en väldigt hög andel av bidragen är texter av ganska generisk karaktär, som med all säkerhet inte kan förstås av någon tänkbar mottagare inom FM, med mindre än att denne åtminstone har en grundläggande utbildning i samhällsvetenskap. I motsats till vad som är fallet i vissa andra länders försvarsmakter har få svenska officerare en sådan utbildning utöver sin militära utbildning."

Någon ljusglimt finns det dock:

"Det betyder inte all den kunskap som producerats i MiNBF saknar värde för FM. Tvärtom, vi har funnit särskilt två delprojekt som av allt döma är utomordentligt relevanta och direkt tillämpbara för FM i olika typer av utbildningar: delprojekten om tillit respektive internationellt straffansvar för befäl i multinationella styrkor. Tillitsprojektet är särskilt föredömligt då det både baseras på kunskap från den internationella forskningsfronten, innefattar omfattande empiriska undersökningar och dessutom har genererat tydliga resultat med direkta implikationer för såväl rekrytering, grundutbildning som missionsutbildning. Däremot har vi kunnat konstatera att hur relevanta än dessa projekt kan framstå som för en betraktare, har resultaten inte blivit relevantgjorda för någon del av FM.
Tyvärr kan inte samma positiva omdömen ges om merparten av de ”leverabler” som projektet producerat. Väldigt mycket, för mycket enligt vår uppfattning, består av kunskapsöversikter som ibland är kompetent genomförda, ibland mycket introverta, analyser baserade på tidigare genomförda studier, ibland bra och ibland mindre bra resonemang om generiska problem i ledning, rekrytering, interkulturella relationer. En del av detta kan säkert, om texterna förs vidare till rätt sammanhang, vara av värde inom FM. Men det motsvarar knappast modellen för hur behovsmotiverad forskning ska inriktas, genomföras och föras vidare."

Fortsatt sågning:

"Sammanfattningsvis menar vi att den form som delvis valts, delvis uppstått (vi tror inte att korrekturfel och andra konstigheter valts) i de volymer som publicerats för projektets alla verksamhetsår försvårar för en potentiell mottagare att ta del av dessa. Omfattning, layout, brist på bearbetning och den semipopulära nivån gör att rapporterna varken framstår som intressanta för praktiker inom FM eller för andra forskare. En av författarna till föreliggande utvärdering (Hans Hasselbladh) har tidigare tagit del av rapporter från FHS, från såväl ILM som den militärvetenskapliga institutionen, och menar på grundval av den erfarenheten att detta är en brist som präglar en stor del av publiceringstraditionen vid FHS. I ett vidare perspektiv leder detta till en rad frågor om hur den form av beställarstyrd forskning som tillämpas i relationen mellan FM och FHS (inte) utvecklar forskarnas kompetens vid FHS.
Vi konstaterar att det är svårt att se hur och på vilka grunder projektet kommit att få den inriktning det fick. Valdes delprojekt för att vissa forskare, huvudsakligen på FHS, var tillgängliga och intresserade, i behov av finansiering och för att de redan hade skrivit sådant som med små insatser kunde göras om till delrapporter?"

Här avrättas Jerry Larsson:

"Vad som är än mer bekymmersamt är att av all tidigare forskning som finns inom ledarskapsområdet används i huvudsak endast av författarna tidigare internt publicerade rapporter. Det är rapporter som Larsson i nästan samtliga fall varit medförfattare till. Huruvida en så egenartad litteraturöversikt beror på brister i resurser (ekonomi, tid eller annat) eller på författarnas kunskapssyn återstår att fundera över. Sammanfattningsvis kan vi ändå konstatera att det är ett mycket begränsat, för att inte säga introvert, perspektiv på ledarskapsforskning som presenteras."

I den nedan redovisade slutklämmen kan man mellan raderna skymta kritik att FM är toppstyrt:

"Till sist vill vi kommentera en mer övergripande aspekt av förutsättningarna för att bedriva verksamhetsutveckling baserad på systematisk kunskapsproduktion, vilket inkluderar men inte endast består av forskning. Den humanvetenskapliga forskningen har flera särpräglade drag i förhållande till den volymmässigt oerhört mycket större tekniska och naturvetenskapliga forskning som FM finansierar. I vissa avseenden är den humanvetenskapliga forskningen mer perifer på grund av sin ringa omfattning och inriktning mot sådant som inte direkt leder till ”eld i målet”. Men den är också potentiellt mer politisk till sin natur.
Dels kan fler tillåta sig ha synpunkter på sådant som ledarskap, sammanhållning, rekrytering, karriärvägar osv. än på utveckling av sensorer och nattsikten. Det är helt enkelt lättare att formulera ståndpunkter och idéer som låter rimligt koherenta inom den sociala sfären än inom den tekniska sfären av vilken verksamhet som helst. Dels är vissa typer av de frågor som kan gestaltas och analyseras med teorier och metoder från samhällsvetenskapen inte bara ”tillgängliga” i den meningen utan också politiska, i egentlig mening och i internpolitisk mening. Det gäller alla formella organisationer och inte minst de som är politiskt styrda. Övergripande inriktning och organisation av statliga myndigheter är definitionsmässigt politiska frågor, men som förvaltningsforskningen också sedan länge påvisat, direkt kopplat till dessa verksamheters interna ledningsprocesser. Den snabba omriktningen av MiNBF från nätverksbaserat försvar till fokus mot internationella operationer ”här och nu” är helt enkelt ett exempel på hur politiska processer medieras in i en myndighets ledning, i form av ett tvärt kast av en tidigare utlagd riktning (nätverksbaserad krigföring).
Sådana processer är delvis oundvikliga i politiskt styrda organisationer och är förmodligen mindre påtagliga i Sverige än i exempelvis kontinentens ministeriestyrda förvaltning. Men det behöver inte leda till slutsatsen att all verksamhetsutveckling ska emanera från idéer, uppfattningar, tidsbundna prioriteringar och behov av skyltfönster för internpolitiska och karriärmotiverade projekt som uppträder i det högsta ledningsskiktet i en organisation. Den oundvikligt politiska karaktären i många frågor med humanvetenskaplig koppling motiverar inte att alla sådana frågor väcks, inriktas och bedöms av organisationens högsta ledning. Man kan illustrera detta genom att använda en enkel modell från den arbetslivspedagogiska forskningen, som definierar arketyperna anpassningsinriktat respektive utvecklingsinriktat lärande i organisationer (Ellström, 2001).
Den första typen av lärande innebär att all (sanktionerad) utveckling i en verksamhet är centraliserad. Den bedrivs i centrala, specialiserade FoU‐enheter som sedan påför verksamheten nya processer, metoder, produkter och mål, i direkt tvingande former. Den moderna fordonsindustrin ligger nära den arketypen. Lärande på lokal nivå innebär då att så friktionsfritt som möjligt ta till sig det nya och ”gilla läget”. Utvecklingsinriktat lärande däremot innebär att utveckling är en integrerad del av arbetsuppgifterna för varje anställd, till den grad att man inte alls har några formella enheter eller ansvar för detta. Så kallade ”kunskapsföretag” och sjukvården fram till nu kan sägas ligga nära den arketypen.
Hur ser detta mönster ser ut i dagens svenska FM? Det kan nog vara så att initiativet till och makten över utvecklingsprocesser i vid mening finns i organisationens högre hierarkiska skikt. Det vill säga, inte bara de processer som oundvikligen har en politisk eller organisationsstrategisk dimension kan bli föremål för intresse och intervention från högkvarterets sida. Om man beaktar den tidigare nämnda 29 Bilaga 1 till HKV 21 000:56248, 2010-04-06
upplevda tillgängligheten i frågor som har med ledarskap, kompetens, förhållningssätt etc. att göra, kan i en organisation med dragning åt anpassningsinriktat lärande humanvetenskapligt forsknings‐ och utvecklingsarbete i särskilt hög grad riskera att bli en domän för det högre ledningsskiktets organisatoriska och personliga projekt. En mer pessimistisk syn på organisationer kan leda till slutsatsen att detta, i någon utsträckning, är oundvikligt. Men man kan också hävda att om frågor som hör till denna sfär kontinuerligt är föremål för systematiskt samarbete mellan å ena sidan experter på militära förband och skolor och å andra sidan forskare inom och utanför den militära sfären, blir inträdesbarriären för interventioner uppifrån, baserade på hastiga och övergående hugskott, betydligt högre."

Tack ”Bataljonschefen” som skickade mig rapporten.