torsdag 11 april 2013

Mobbning bland högre officerare i FM allt vanligare



Mobbning tillhör vardagen i FM, liksom på de flesta andra arbetsplatser. FM försöker på flera olika sätt att hantera detta men misslyckas med det viktigaste, att implementera begreppet högt upp i hierarkin. De flesta förknippar mobbning med att soldater mobbar någon kamrat och då oftast en kvinna. Det förekommer men problemet är än vanligare bland högre officerare, både i lokala staber och i HKV. (Inte FMV att förglömma).
Tänk till lite, ni som jobbar i FM, hur hanterar ni kolleger och, kanske viktigast, hur blir ni själva bemötta och behandlade. Värst är subtila bestraffningar i form av uteblivna kurser, plötsliga kommenderingar och förbiseende i utnämningar. Konkurrens mellan överstelöjtnanter under 50 år som vill bli överste är naturligtvis i grunden nödvändig och sund men den tar sig tyvärr ofta formen av illasinnat prat bakom ryggen och ibland formen av rena kampanjer. Överstar som försöker bli Brigadgeneraler är till antalet färre men här finns exempel på fula tricks där vissa skaffar sig en liten klan av lojala som sköter lobbyingen. Allt detta är en form av vuxenmobbing, eller härskartekniker om man så vill. Arbetsmiljöverket har definierat det så här: 
Mobbning är handlingar som upplevs som kränkande eller på annat sätt oönskade av den/de som utsätts för dem. Handlingarna kan medföra att de som drabbas hamnar utanför den sociala gemenskapen.
Mobbning kan vara ett tecken på att umgänget, det sociala samspelet samt arbetsplatsens organisatoriska förhållanden har stora brister. Det kan exempelvis handla om ojämn arbetsfördelning, oklara förväntningar på prestationer och otydliga roller. Stämningen på arbetsplatsen speglar ofta vad som anses som skick och oskick och den ton som förekommer i mötet mellan anställda. En så kallad ”rå men hjärtlig jargong” kanske inte uppskattas av alla. Hur ledarskapet utövas får stor betydelse för uppkomsten av mobbning. Framförallt bidrar avsaknaden av formell ledning till en osäkerhet om vad som gäller.
Enligt Arbetsmiljölagen har arbetsgivaren ansvaret för att arbetsmiljön är sund och säker och att mobbning förebyggs. Men arbetsgivaren kan inte ensam rå på problematiken utan även skyddsombud och arbetstagare behöver vara delaktiga. Det är viktigt att gemensamt skapa en atmosfär som tillåter oenighet och diskussioner i sakfrågor. Personangrepp eller förlöjligande ska inte accepteras. Det är viktigt att arbetsgivaren tydligt klargjort att mobbning inte ska förekomma på arbetsplatsen. Arbetsgivaren behöver dock ha en beredskap för om det ändå skulle inträffa.
Utbildningsinsatser rörande mobbning och hur den kan förebyggas bör omfatta såväl ledning som anställda. Det kan även handla om att på ett tidigt stadium fånga upp signaler på osakligt bemötande. Mobbning förebyggs framförallt via ett närvarande och aktivt ledarskap. Det innebär att chefen har tät kontakt med sina anställda och på så sätt tidigt kan upptäcka och uppmärksamma oönskade förändringar i stämningar och socialt samspel. Därmed får chefen möjlighet att ingripa för att förhindra en negativ utveckling och markera om något behöver korrigeras. När mobbning kan konstateras har arbetsgivaren en skyldighet att ingripa, få stopp på mobbningen och erbjuda stöd och hjälp till dem som blivit utsatta.

3 kommentarer:

  1. Ja inte är man förvånad... Man kanske skulle varit mer noggrann när man rekryterade till högre tjänster... Under mönstringen blev den numera höge chefen bedömd efter bla psykisk funktionsförmåga, det talet var högt på ett fåtal befattningar som värnpliktig. Har haft flera högre chefer där detta talet var alltför lågt och som tidigt hamnat i handlingsrädsla inför snabba beslut med följd att man går in i diverse försvarsmekanismer för att inte förlora ansiktet... Man drar helt enkelt fram gradbeteckningen när det tjorvar till sig, hotar underställd personal och fattar okloka beslut. Den som sedan varit emot beslutsordningen förhindrar man sedan på alla sätt att komma fram genom att förminska individen på klassiskt härskartekniksmanér. För sanningen får aldrig komma fram men ryktet går...
    Det börjar tidigt och nu har de blivit Övlt och högre...
    Under befodringsgången har ingen vågat säga nej då de formellt har haft rätten att söka högre befattning. Det krävs kurage och att man är nöjd i sin karriär att säga nej då ingen karriärist vill sitta med "Svarte Petter" när man skall motivera ett nej till högre kurs inför högstachefen och OF. Att man sedan gör individen och organisationen en björntjänst är en konsekvens.
    Den som från mönstring inte haft högre psykisk funktionsförmåga kommer senare att känna sig mobbad (lättstött) eller bli en mobbare med förfinad härskarteknik. Solklart? Slut kom! /Fd Kapten -som var nöjd och glad med denna grad.

    SvaraRadera
  2. Det är nog allmänt känt i hela FM att denna form av mobbing förekommer på alla nivåer. Misshaga Chefen eller hans kompisar så avspeglas detta genast i vilka kurser man inte får gå, hur lite man får i RALS, eller vilka kommenderingar som man inte får/alt blir skickad på.

    SvaraRadera
  3. Borneo, lite förvånande att just du skriver om detta ämne med tanke på viss delaktighet på arbetsplatsen BMA för några år sedan!

    SvD 15 april 2013 av Johanne Hildebrandt;
    http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/integritet-och-mod-gor-mer-an-lagar_8085676.svd

    SvaraRadera