Sjöfartsverket....Äntligen!

Sjöfartsverket köper delar av Norrlandsflyg för att på så sätt få långsiktighet i flyg och sjöräddningen. Sedan försvarsmakten lade ner allt vad flyg och sjöräddning heter har verksamheten skötts av Norlandsflyg. En statlig upphandling av ett privat bolag som har kunnat ändras över "en natt" med de regler som gäller. Nu förefaller det hotet vara eliminerat och Norlandsflyg (eller vad det nya namnet kommer att bli) kan sikta in sig på långsiktighet. Flygambulansdelen av Norrlandsflyg kommer dock inte att köpas upp av staten utan den hamnar i ett eget bolag. Allt det här förväntas regeringen fatta beslut om den 15 september.

Jag tycker att det är en bra lösning. en så viktig del som sjöräddning ska vara en statlig angelägenhet fullt ut, inte upphandlad. Frågan är nu huruvida det nya bolaget kommer att behöva ett AOC (verksamhetstillstånd från transportstyrelsen) eller om det, likt polisflyget och Kustbevakningen, får hänga fritt. Förhoppningsvis borde samtliga statliga civila flygorganisationer verka på civila flygbolagsregler fullt ut.

Det bästa vore kanske att sjöräddningen lades in Kustbevakningens flygorganisation såsom en egen division!

Flygvapenbloggen, ny historia skrivs, en bra sådan....

Det lite extraordinära grepp Flygvapeninspektören Anders Silwer tog då han startade rubricerad blogg kan anses vara vågat av en person inom generalitetet. Det måste ändå konstateras att bloggen blivit en stor framgång då Silwer själv agerar "som en vanlig människa" och dessutom har den goda smaken att reflektera över vad som är bra och dåligt.

Det ämne som verkar vara mest intressant just nu är Flygvapnets kultur och dess säkerhetsmedvetande. Här finns det mängder av stoff att tillgå. Svensk Flyghistorisk Förening,SFF har mängder av information att gräva ur i just dessa frågor, gamla flygsäkerhetsofficerare likaså. Men historia i all ära, Flygvapnet måste kunna se framåt och ta de utmaningar som dyker upp. Ny historia skrivs och blir till erfarenheter som ska tagas tillvara och, mycket viktigt, införlivas med tidigare kunskaper.

Det finns dock risk för en självgodhet in Flygvapnet då man bara ser på sina goda sidor och glömmer de mindre bra. Ska Flygvapnet, och övriga Försvarsmakten, nå framgång behövs en stor portion av ödmjukhet.

Att nu analysera Flygvapnets insats i Libyen är oerhört viktigt då den, så att säga, stämplar formen för kommande insatser.

Dessutom får vi inte glömma de problem vi har inom flera områden där flygstridsledarna fortfarande är en mycket trång sektor,därefter helikoptertekniker.

Det finn områden att jobba på!

Är vi mentalt beredda att fälla bomber i Libyen?

Det har raljerats en del kring det faktum att Svenska flygvapnet har begränsningar i sitt sätt att verka i den pågående NATO-ledda Libyeninsatsen. Kritiken har främst riktats mot politikerna vilka inte tillåtit vapenverkan mot mål i Libyen därför att det finns risk att träffa på fel ställe. Ett argument har varit att de svenska FAC (Forward Air Controller) i Afghanistan i stort sättt varje vecka leder in stridsflyg mot talibaner.

Skillnaden kan tyckas hårfin men det finns ändå en; den som slutligen trycker på avtryckaren och verkställer det hela, mot att "bara" beordra. Det är en helt annan etisk sida som nog bör tänkas igenom av var och en innan man ställs inför en sådan situation. Bara en sådan sak som att bestämma sig för om det är skillnad att fälla bomber för att få bort Kadaffi eller för att försvara fosterlandet Sverige!

Vad de svenska piloterna nere på Sicilien har för uppfattning vet jag inte men det har säkert reflekterats en del över detta.

Hur många har tänkt i de här banorna överhuvudtaget?