Fredsbaskrarna..Ett nytt LO?

Efter att ha läst dagens Wiseman där det nu avslöjas att fredsbaskrarna nu har kommit till en sådan punkt, det tog 25 år, att organisationens överlevnad är viktigare än dess medlemmar kan jag bara konstatera att "krukan går till brunnen tills den spricker".

Tusentals behövande soldater har fått hjälp och stöd av dessa baskrar efter det att de mått dåligt av sina erfarenheter i rikets tjänst, för freden, långt utanför landets gränser. Många är de, ofta själva drabbade och som lagt år av tid med att hjälpa andra utan någon egentlig ersättning, som nu känner sig bedragna av fredsbaskrarnas styrande organ.

Att FM uppenbarligen ger pengar i bruna kuvert i portgångar på östermalm till fredsbaskrarna tyder ju bara på att FM nu äntligen vill börja göra rätt för sig och att det är så bråttom att den normala vägen för inköp av tjänster inte behöver följas, det luktar dåligt samvete.

Vad värre är att detta bidrag, en miljon, tydligen är frukten av att fredsbaskrarna gått bakom ryggen på andra organisationer, vilka jobbar för ett gemensamt veterancentrum, och kört en egen framgångsrik lobbyverksamhet.

Vad är nästa steg från fredsbaskrarna? Att få FM att tvångsansluta alla nya yrkessoldater till baskrarna, likt gammal LO strategi och därmed bli "störst vackrast och bäst" för att få in ännu mer pengar.

Fredsbaskrarnas styrelse har skjutit sig själva i foten med ett rejält dubbelskott. Trovärdigheten är borta och nu krävs det nog en rejäl nyordning för att återfå aktning i leden.

Jag har i tidigare inlägg kommenterat arbetet med ett svenskt veterancentrum och då varnat för prestige och maktkamper kan förmörka hela projektet.

Den här gången var det inte roligt att få rätt.

Borneo 

Avbryt planerna på svenska helikoptrar till Afghanistan!

När debatten om svenskt styrkebidrag till Afghanistan, Mazar e Sharif, i form av helikoptrar var som livligast för några år sedan var det främst medevac-förmåga som efterfrågades. När så beslutet togs att förstärka ISAF-styrkan med modifierade Hkp 10 var det just med detta syfte i åtanke.

Under de år det nu strulat med modifieringen av dessa helikoptrar och svårigheterna att få till stånd lämpliga utbildningar till besättningarna har mycket hänt i Afghanistan beträffande just helikoptrar och hotbilden i övrigt.

Förutom att norrmännen flyger några Bell 212, med stöd av svenska tekniker, så har den amerikanska 10 Bergsdivisionen tillförts norra delen av landet. Det innebär att det idag finns ett sextiotal Black-Hawk helikoptrar i Marmal, flygplatsen i omedelbar närhet av Mazar e Sharif.

De räddningsinsatser som skett under det senaste åren har utförts av dessa helikoptrar, inklusive understöd till svensk/finska förband. Black-Hawk används även till trupptransport och närskydd vid olika operationer vilket kraftigt eliminerat risken för IED bomber och eldöverfall.

Marktrupperna i området, bland annat svenskarna, är mycket nöjda med detta förhållande och ser egentligen nu inget behov av svenska helikoptrar i området.

Tvärtom kan det innebära en försvagning då de svenska besättningarna ännu inte har fått den träning de behöver och kommer ej heller hinna få innan den planerade ombaseringen sker i vår. Därtill är helikoptern inte lämpad för det klimat den ska verka i. Den är helt enkelt för svag!

Förutom de brister som finns hos de svenska besättningarna rent flygsäkerhetsmässigt så finns det ej heller någon operativ erfarenhet att genomföra taktiska transporter på det sätt som krävs i stark hotmiljö. Därmed ökar risken för både marktrupper och de flygande besättningarna.

Något utrymme för övningsflygningar i området finns knappt varför även den operativa förmågan behöver övas före avresa, vilket inte hinns med vilket även besättningarna är medvetna om.

Det klokaste nu är att abortera hela HU 01, helikoptermissionen, och använda den kapaciteten i NBG 11 istället. Att driva igenom ett beslut, som var rätt när det togs, enbart av politiska skäl är inte bara oklokt, det är i högsta grad ansvarslöst.

C INS, ingen vän av flygburen förmåga

På Brännpunkt i dagens SvD tar Allan Widman (Fp) och Mikael Oscarsson (KD) upp frågan om den uteblivna TAUV (taktiskt obemannat spaningsflyg) till de svenska styrkorna i Afghanistan.

Från början var avsikten att hyra in ett utländskt alternativ i väntan på den av SAAB offererade TUAV, för cirka 500 miljoner kronor. Den leveransen avses slutlevereras under fjärde kvartalet 2011.

Det utländska inlånet avsågs komma i bruk redan 2010 men har nu bromsats av FM själva och då främst ChefenInsats, Anders Lindström ,en ytterst märklig handling. Han anför rättsliga hinder och det inför Försvarsutskottet trots att andra länder såsom Tyskland , Kanada, Nederländerna och Australien, med samma folkrättslagar som Sverige, använder dessa inhyrda TUAV

Widman och Oscarsson skriver:

De egentliga skälen hänger istället samman med industriella intressen och Försvarsmaktens självbild. Om en tillfällig inhyrning visar sig effektiv och billig kommer någon snart att fråga varför vi ska anskaffa, modifiera och operera egna farkoster?

Nu spelar man med svenska soldaters säkerhet. Anders Lindström borde nu förklara sig, inför sina soldater, varför han skapar en större risk för dem genom sitt handlande.

En misstanke, grundad från katastrofaffären om ledningscentralen i Enköping där flera generaler visade sig sitta i styrelser till höger och vänster, är att Lindström med flera har egna industriella intressen och där det, i vanlig ordning, finns en dold agenda.

Widman och Oscarsson skriver också att man som ytterst ansvarig för att sända svenska soldater på riskfyllda uppdrag inte kan acceptera ett sådant handlande.

Då kanske det är dags för politikerna att just börja ta det ansvaret, inte bara skriva insändare i tidningar.

Stresskonen krymper ner i avgrunden.

FM befinner sig nu ganska långt ner i den berömda stresskonen. Förmågan till kognitivt spänstiga manövrer har fallit för ett aggresivt rytande där social förmåga, empati och inte minst moral, sedan länge vikit undan för rädslan att tappa ett ansikte man sedan länge förlorat.

Nu blir jag naturligtvis, med dessa i mångas ögon överdrina formuleringar, betraktad som medlöpare till Chefsingenjören och därmed också betraktad som en av FM fiender. Det kan jag stå ut med då jag hela mitt yrkesliv så här långt lojalt tjänat Sverige både inom och utom riket. Nu är det så att det är inte FM som organisation jag känner lojalitet till utan det den står för, dess uppdrag att försvara Sverige. (Ja det låter heraldiskt och fint men så är det).

När jag nu bedrövad ser hur vissa falanger ur den nuvarande FML nu missköter förtroendet mot inte bara FM personal utan den part de är satta att skydda, svenska folket, undrar jag hur det har kunnat gå så illa.

Internt inom HKV ligger det också en konflikt mellan olika delar av den nuvarande organisationen. PROD mot INS och Grönt mot Blått. Ett farligt spel där fyra och tre stjärnor slår två och en dito. Det finns de på den nivån som vill och som försöker men också de står maktlösa.

Allan Widman har nyligen på sin blogg Strilaren II förklarat att politikerna varken kan eller vill lägga sig i enskilda ärenden då det skulle uppfattas som ministerstyre. Men var går gränsen när politikerna måste agera?

Det finns ju ingen tradition inom FM att avgå när man misslyckas och det anses nog heller inte önskvärt, bättre att bli "korrigerad" och försöka göra jobbet bättre, så resoneras det nog istället.

Det är nu hög tid för de politiska cheferna att kalla till sig valda delar av FML för att i en kavajhytt, utan kaffe, ha ett konstruktivt och öppenhjärtigt samtal, som det brukar heta, och kräva att FM reder ut det farliga läge vi är på väg in i.

Dygden i mitten, sa jävulen, satte sig mellan två jurister

FM jurister har ett uppdrag att objektivt bevaka att FM följer lagar och förordningar. De ska vara rådgivande och också beslutande i frågor som rör FM.

Verkligheten är något annat. FM jurister är "brännvinsadvokater" styrda av FM att alltid ta FM parti och när det gäller personalfrågor så är det alltid arbetsgivarens, FM, parti man företräder. Därtill en civil GD, en politisk korrekt supernolla, som inte förmår annat än att stämma in i "tokiga generalers kör".

Detta C-lag av jurister, vilka jobbar i FM därför att de förmodligen är för dåliga för att få ett bra civilt juristarbete, har nu sålt sig till FM genom att subjektivt företräda arbetsgivarens intressen i första hand.

Uppsägningen av chefsingenjören, Björn, visar på att dessa "jurister" inte har den kompetens som erfordras för att göra korrekta bedömningar. FM får nu lida för detta samtidigt som det är FM ansvar att inneha kompetent juridisk kompetens, vilket man inte har.

Hela historien om påskrivande av ett papper innebärande ett obligatorium om utlandstjänstgöring hade kunnat kommunicerats på ett sätt där personalen känts sig hedrad och viktig istället för att hotas om uppsägning. Det hade en duktig jurist och mediakommunikatör omedelbart sett till. Därtill kommer att de nyanställda mediainformatörer, som spelar i samma C-klass som juristerna, inte förmår att ge en vettig bild av FM.

Fallet Björn kommer att gå hela vägen till AD där FM återigen kommer att få stryk. Allt detta har inte FM råd med då rekrytering till FM tar stryk.

Ytterst är det nuvarande ÖB som har ansvaret. Ett ansvar han inte klarat av att ta och förmodligen ej heller är byxad att ta framledes.

Hot, kontroll och bestraffning är tyvärr fortfarande FM signum.