1946 skapades begreppet "Fältflygare". Till en början var beteckningen "stamflygförare" men efter en tävling, vilken vanns av gamle flygaresset Ulf Björkman, blev det "fältflygare.
En form av korttidsanställda piloter för att fylla det skriande behovet av piloter i det svenska flygvapnet efter andra världskriget. De rekryterades från "gatan" och hade folkskola eller motsvarande som grund. De behövde inte vara så skolade, de skulle ju bara flyga. De var heller inte officerare, och kunde därmed ges lägre lön.Vid dryga 30 års ålder ansågs de förbrukade och skickades hem med en liten premie på fickan.
Allt om denna yrkesgrupp som gick i graven 1986, efter 40 år, går att läsa i böckerna "Från dröm till verklighet" av Göran Jacobsson.
Ungefär 1800 unga svenska män blev fältflygare. Ett tusental är fortfarande i livet och några av dessa pilotveteraner ordnar nu i början av maj en träff för alla gamla fältflygare. Platsen blir självklart Ljungbyhed där alla en gång lärde sig flyga och fick sina gyllene vingar att fästa på bröstet. Det blir bara en träff, inget upprepande. Fortfarande finns det fältflygare kvar från de första årgångarna.
Skulle någon läsare av detta till äventyrs ha kännedom om någon gammal "fältis" så tipsa honom om träffen. i gruppen "pensionerade piloter" på Facebook finns all info.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jag levde i tron att fältflygarna hade vingar i silver för att särskilja dem från "de vanliga" flygförarna som hade desamma i guld?
SvaraRaderaSilvervingarna var förunnat de värpliktiga fälflygare som utbildades bl.a. på flygfältet i Eslöv under VK 2.
SvaraRadera//Bombar'n
@ Lew. Som Bombar´n så lorrekt anger så var det vpl ff som fick silvervingar. detsamma gällde de aspiranter som avskildes från Ljungbyhed fram till 1972 och valde att bli vpl fnav. De fick Fnav silvervinge.
SvaraRaderaDet finns fler med silver. De vpl som under andra världskriget utbildades till flygskyttar erhöll också en vinge av silver
SvaraRadera