Vid den inledande dagen under FM första veteranseminarium på Carlberg meddelade GD Ulf Bengtsson att det finns 22000 sökande till 2200 GMU platser. Ett glädjande besked då det med denna numerär förmodligen går att fylla upp de inledande kullarna. Problemet är, vilket GD bekräftade, att vi inte har resurser att vare sig utrusta eller utbilda dessa till önskvärd nivå beroende på materielbrist. Här finns risk för en riktig baktändning.
Vidare meddelade GD att vad beträffar FM ekonomiska läge så har politikerna angivit att "FM ska förändras i takt med de ekonomiska förutsättningarna". Med den målsättningen går det ju inte att misslyckas då ingen idag kan förutsäga dessa. Onödigt listig formuleringen från den politiska nivån.
GD målsättning är annars att "FM ekonomi ska vara så trist att inga media vill skriva om den". Innebärande att en ekonomi i balans är ointressant för media.
Så sant så sant.
Dagens höjdpunkt var annars den idag 43-årige veteranen Roger Ljunggren, BA-01-02, som berättade sin fängslande historia över hur hans liv sett ut efter att hans högerarm slitits ur kroppen i en arbetsplatsolycka nio månader efter hemkomsten från sin mission. De vedermödor Roger upplevt och fortfarande upplever i den alltmer tillstramade vårdapparaten inklusive försäkringskassa och juridiska spetsfundigheter gör att man tar sig för pannan. Roger har klarat sig så här långt med hjälp av sin egen enastående psykiska styrka och goda kamrater från det militära.
Syftet med genomgången var att visa vad som händer idag med personer med svåra kroppsliga skador, i vilken helvetisk karusell de hamnar i. Det här är ingenting FM får utsätta sina veteraner för och det är det som FM nu försöket ta höjd för.
Sammanfattningsvis kan sägas att FM är på rätt linje och med rätt engagemang för att skapa förutsättningar i veteran och anhörigfrågan.
Kvar att lösa är det forskningsbehov vilket behövs för att kartlägga våra veteraners historia.
Det ser ändå bra ut även om många hinder kvarstår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Hur kan det vara materielbrist för GMU för 2200 personer? Det är inte direkt någon raketvetenskap man sysslar med de första tre månaderna...
SvaraRaderaNär jag gjorde lumpen var vi ca 550-600 som ryckte in på regementet. Vi fick två stycken M90 uniformer, en för kaserntjänst("stuns och puts") och för fält.
SvaraRaderaSenare efter vi muckat fortsatte några polare som kontraktsanställda(beredskapspluton). Samtidigt som de vart anställda låg det inne mindre antal värnpliktiga runt 150. Men av någon suspekt anledning fanns det endast en uniform per soldat.
På mindre en ett år "försvann" det över tusen uniformer. Hur högt förtroende får man för FM när de har problem att försörja soldaterna med uniformer?
Ska tilläggas att det här var vid "mitten" av 00-talet.
Tror faktiskt inte att det var GMU´n som GD syftade på när han talade om materielbrist, utan senare när soldaterna kommer ut på kompanierna. Det finns just nu en stor brist när det gäller främst fordon(RG32, patgb, "bv ny", lastväxlarlastbilar mm), mörkermateriel och sambandsmateriel vilket gör att man får utbilda på substitut eller inget alls. Dock kommer dessa brister att minska kraftigt/försvinna då beställningar på nya prylar är lagda eller kommer läggas inom kort.
SvaraRaderaNär det gäller den personliga utrustningen för rekryten uppfattar jag att läget är gott. Något mer än personlig utrustning och viss grupputrustning(tält 20 mm) används ej under GMU´n. Om rekryten får två uniformer eller ej vet jag inte, men dagens anställda soldater får ut både 90F, 90L och skalplagg 08("gore tex"-uniform).
När det gäller den personliga materielen kan man sammanfatta läget med att det numera syns ett rejält ljus i tunnelns slut.
/H