onsdag 23 februari 2011

Tänk om jag vore en stridsvagn!

Människan är en del i FM. Många säger att den är en viktig del. Det finns många viktiga delar; maskiner, materiel, människor. Människan utpekas ständigt som den viktigaste delen, just därför vore det ju logiskt att det vore bäst att vara människa, då blir den bäst omhändertagen. Alla vet ju att det som är viktigast alltid sköts bäst.
Människor i FM  borde nog, tyvärr, anse att det vore bättre att vara  materiel, en stridsvagn t.ex.
Varför?
En stridsvagn pysslas om. Varje del kontrolleras och byts efter viss gångtid eller kalendertid. Efter varje arbetspass kontrolleras systemen och nödvändigt bränsle fylls på. Vid minsta lilla överskridande av något värde sker en särskild kontroll, vid minsta misstanke om något fel så sker noggrann genomgång. Ingen
förväntar sig att en stridsvagn ska klara av mer än vad den är konstruerad för.

En människa pysslas också om fast på ett annat sätt. Människor övertalas och förväntas ställa upp utan att bli skötta och, om de orkar, förutsätts de köra långt över gångtider och tillsynsintervaller. Överskridande av människors gränser är rutin. Det anses självklart att de ska klara av allt under ständig överbelastning.
När de sedan börjar gå sönder, bit för bit, reagerar omgivningen med bestörtning och förvåning om än med deltagande.

Drömmen är för varje soldat att få bli behandlad som en stridsvagn.

FM har idag, slutet på februari 2011, mångfalt flera kända fall av mentala utmattningsskador än för bara några år sedan. Antalet har sakta stigit sedan mitten på nittiotalet. Men nu har något hänt, en kraftig ökning på ett fåtal år. Många av dem som länge orkat med och varit starka får nu symptom. Vi vet vad det handlar om; omstruktureringar, utlandstjänst med hög frekvens, förflyttningar, uppsägningar, personalförsörjningssystem, PRIO-införande, utbildning av utländska kunder och så Battle group igen. Ständiga förändringar av FM innebärande att helhetsgreppet tappas vilket medför att de som försökt att se
ljuset i tunneln nu allvarligt börjar svikta.

Effekten av att ansvariga i FM inte förefaller förstå och ta till sig verkligheten börjar nu synas på allvar!

Men det går att ändra på! Steg ett är att börja lyssna på personalen och ta till sig de ofiltrerade budskapen. Det finns generaler som tror att de får veta sanningar när de vid förbandsbesök talar med personalen. Viss information får de men oftast filtrerad. få våga säga rent ut vad problemen handlar om.

Därför borde FM ta till sig mer av all den information som kommer fram via bloggar och andra medier och då inte genom att ständigt pravdaisera och gå i försvar..

7 kommentarer:

  1. Bra post Borneo!
    På mitt förband är kraven skyhöga och vi är flera som lider av kumulativa stress-problem.

    Hög insatsfrekvens, hög hotbild, stort ansvar och enorma förväntningar ställs mot knaper budget, tidsbrist, avsaknad av rutiner och brist på folk.

    Som chef får jag ta ansvar för inte bara mina egna tillkortakommanden utan också HKV:s och HRC:s eftersom mina underställda och deras väl är mitt ansvar och bristerna stora.

    Det kommer att bli värre...

    Den som ändå vore en stridsvagn.

    /Insatschef

    SvaraRadera
  2. Mycket bra liknelse, men jag vill vara en båt !

    Grundkallen

    SvaraRadera
  3. Jag vill vara en hkp-14.
    Stor, fet, ständigt ompysslad och lata dagar i hangaren

    SvaraRadera
  4. Jag vill vara en 200-båt. Gammal men mäktig samt tre-motorig.

    Det kanske är så att den nuvarande utveckling leder till att PTSD kommer att bli en vanlig sjukdom i Försvarsmakten? Och inte bara efter sex månader i Mazar-e Sharif?

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  5. Jag vill sitta i riksdagen då kan man pensioneras tidigt och ta konstiga beslut.

    SvaraRadera
  6. Du har ju alltid varit en stridsvagn. Har du inte förstått det?

    SvaraRadera
  7. @Anonym 0926
    Tack för komplimangen...

    SvaraRadera