Tolgfors lägger problemen i knät på förbandscheferna

Möjligheterna för förbanden att överleva nästa nedläggningsrunda har ett starkt samband med hur garnisonsorterna kan samarbeta och stödja sina förband. Det är alltså avgörande för ett förbands överlevnad om det finns ett bra och givande samarbete med de lokala civila myndigheterna.

Tidigare när en en förbandschef var tillika myndighetschef kunde avtal träffas relativt enkelt. Idag måste detta ske genom HKV. Egentligen är det den politiska nivån på riksplanet som borde agera och då inte minst lokala riksdagsmän.

Vid ett anförande nyligen på FHS ansåg Sten Tolgfors att de lokala förbandscheferna nu måste ta sitt ansvar när det gäller att skapa goda förutsättningarna för sitt förband avseende relationer och samarbete med kommunerna.

Hur tänker försvarsministern att den här ekvationen ska gå ihop och delas hans syn av ÖB?

Tänk om jag vore en stridsvagn!

Människan är en del i FM. Många säger att den är en viktig del. Det finns många viktiga delar; maskiner, materiel, människor. Människan utpekas ständigt som den viktigaste delen, just därför vore det ju logiskt att det vore bäst att vara människa, då blir den bäst omhändertagen. Alla vet ju att det som är viktigast alltid sköts bäst.
Människor i FM  borde nog, tyvärr, anse att det vore bättre att vara  materiel, en stridsvagn t.ex.
Varför?
En stridsvagn pysslas om. Varje del kontrolleras och byts efter viss gångtid eller kalendertid. Efter varje arbetspass kontrolleras systemen och nödvändigt bränsle fylls på. Vid minsta lilla överskridande av något värde sker en särskild kontroll, vid minsta misstanke om något fel så sker noggrann genomgång. Ingen
förväntar sig att en stridsvagn ska klara av mer än vad den är konstruerad för.

En människa pysslas också om fast på ett annat sätt. Människor övertalas och förväntas ställa upp utan att bli skötta och, om de orkar, förutsätts de köra långt över gångtider och tillsynsintervaller. Överskridande av människors gränser är rutin. Det anses självklart att de ska klara av allt under ständig överbelastning.
När de sedan börjar gå sönder, bit för bit, reagerar omgivningen med bestörtning och förvåning om än med deltagande.

Drömmen är för varje soldat att få bli behandlad som en stridsvagn.

FM har idag, slutet på februari 2011, mångfalt flera kända fall av mentala utmattningsskador än för bara några år sedan. Antalet har sakta stigit sedan mitten på nittiotalet. Men nu har något hänt, en kraftig ökning på ett fåtal år. Många av dem som länge orkat med och varit starka får nu symptom. Vi vet vad det handlar om; omstruktureringar, utlandstjänst med hög frekvens, förflyttningar, uppsägningar, personalförsörjningssystem, PRIO-införande, utbildning av utländska kunder och så Battle group igen. Ständiga förändringar av FM innebärande att helhetsgreppet tappas vilket medför att de som försökt att se
ljuset i tunneln nu allvarligt börjar svikta.

Effekten av att ansvariga i FM inte förefaller förstå och ta till sig verkligheten börjar nu synas på allvar!

Men det går att ändra på! Steg ett är att börja lyssna på personalen och ta till sig de ofiltrerade budskapen. Det finns generaler som tror att de får veta sanningar när de vid förbandsbesök talar med personalen. Viss information får de men oftast filtrerad. få våga säga rent ut vad problemen handlar om.

Därför borde FM ta till sig mer av all den information som kommer fram via bloggar och andra medier och då inte genom att ständigt pravdaisera och gå i försvar..

Om riktningen är fel hjälper det inte att öka farten

Den pågående debatten om FM personalförsörjning är intressant och viktig. Det visar det intresse som de viktigaste bloggarna, inklusive Newsmill visar.

Att det nu sjösatta systemet inte fungerar kan väl anses redan bevisat och det som återstår är att även FM begriper det.
Utifrån nuvarande läge borde omedelbart några åtgärder vidtagas, vilket även tas upp i andra inlägg. Första åtgärd borde vara att ta tillbaka mönstringen. Därigenom ges möjlighet till att kunna rikta rekryteringsansträngningarna till de som är intressanta samt att mönstringen i sig är ett utmärkt tillfälle att informera om FM.
Nästa omedelbara åtgärd bör vara att sluta med att kvotera in kvinnor i FM. Det är en skymf mot dessa att bli antagna enbart därför att minimumkraven vid testning har uppnåtts. Även de kvinnor som når toppresultat, vilka det finns en hel del av, kommer att ifrågasättas av sina manliga kolleger. Om det därutöver visar sig att bättre kvalificerade manliga sökande får stå tillbaka just för den här principen har FM gjort ett rejält självmål. Dt handlar inte om "lika värde" eller "rättvisa", det handlar om att ha bästa laguppställning i en match där det inte finns någon andra plats, bara vinnarens.

Kvinnor har en viktig funktion i FM, det är nog de flesta överrens om men det handlar om att utnyttja dem på rätt sätt och i rätt positioner. Att ingå i stridande förband är inte rätt utnyttjande. Att vara stridspilot är också ett feltänk. Kvinnor som piloter i transportflygplan och helikoptrar däremot är välkommet då kvinnor i sig har bättre förutsättningar att vara piloter än vad män har om vi ser på de förmågor som krävs i luftfartyg med flera i besättningen. Det finns flera undersöningar om detta. (provflygare går också utmärkt) men inte i en stridande flygande enhet.

Sammanfattningsvis så handlar det alltid om att få rätt person till rätt jobb. Då det finns validerade kravprofiler till de flesta befattningar så är det ett moraliskt brott att sänka krav enbart för att fylla personallistorna.

Om riktningen är fel hjälper det inte att öka farten.

Författare, helikopterpilot och debattör.

SVT hade i idag, torsdag den 17/2, i programmet Go´kväll en intervju med Rober Karjel, tidigare divisionschef vid Hkp-flottiljen och även motsvarande befattning vid insatsen med helikoptrar i Adenviken 2010.
Givetvis var det en möjlighet för Robert att marknadsföra sin senaste bok, han har skrivit flera spännande thrillers vilka förtjänar att läsas. Men också tillfället att visa upp en flygofficer med många förmågor.

Robert Karjel är ingen typisk officer i FM, därvid är han alldeles för frispråkig och rak i sin argumentation och upplevs tidvis obekväm i sin omgivning då han inte är en klassisk ja-sägare. Det finns alltid synpunkter i alla riktningar när det gäller människor i FM som vågar sticka ut, anmäla avvikande åsikt och även driva "hopplösa" frågor
.
I rekryteringssyfte är Rober Karjel alldeles utmärkt då han representerar en officer helt i linje med vad FM vill ha, nämligen någon som tänker själv och står för sina åsikter.

Förhoppningsvis inser FM värdet av att officerare med flera strängar på sin lyra bli synliga och därigenom kan locka andra än enbart de med tjocka pannben till FM. 

 

FM arbete för ett veterancenter börjar hitta rätt

De senaste utskicken från HKV (Öv. Peter Öberg) rörande det arbete som utförs i veteranfrågan börjar styra in mot rätt mål.
Anhörigstödet är redan på papperet i hamn, återstår bara att implementera på förband. Ett grannlaga arbete som förbanden nu har framför sig.
Det senaste remissutskicket handlar om den planerade veteransektionen i HKV. Där skissas de uppgifter sektionen ska ha. I stort har projektledningen bejakat det arbete som gjorts av arbetsgruppen under stiftelsen Jesper Lindbloms minnes ledning.
Förslaget anger att sektionen, det blivande veterancentret, kommer inledningsvis att husera på HKV men så snart som möjligt flytta över till Carlberg. Den ska även få en relativt oberoende ställning gentemot HKV.

Fortfarande saknas delar som hur vårdinriktning ska se ut. Insikten om att landstingen inte är kapabla att klara behovet har infunnit sig och öppningar mot privata vårdgivare finns.

Hur de ideella föreningarna ska hanteras framskymtar också och det är glädjande att de olika kamratföreningarnas möjligheter nu blivit synliga.

Att vika tre heltidstjänster för planerade uppgifter är naturligtvis rejält i underkant. Ett minimum torde ligga på 6-7 personer inledningsvis. Dessutom behöver en noggrann kompetensinventering ske för att reda ut hur dessa personer profil ska se ut.

Men siktet börjar så sakta att riktas rätt.

Mediafobin i FM börjar så sakta att släppa

Chefsingenjören, med flera, tar idag upp det positiva i att FM nu publicerar autentiska filmer från svenska soldaters strider i Afghanistan. Den tidigare så begränsade informationen från bland annat Afghanistan motiverades av sekretess och soldaternas säkerhet men nu verkar man ha tänkt om.

Givetvis finns det gränser för vad som bör komma till allmän kännedom men det är viktigt att svenska folket delges så korrekt information som möjligt. Det är en trovärdighetsfråga och även ett led i rekryteringen.

Givetvis nagelfars FM och all publicitet kanske inte är direkt positiv men det visar ändå på ett intresse från media och allmännheten vilket gynnar FM i det långa loppet.

Den rädsla för att möta media och de försök att dölja misstag och felsteg ger bara ytterligare negativ publicitet. Då är det bättre att kliva fram och erkänna vad som gått fel.

FM är på rätt väg och i framtiden kanske vi slipper stammande pressofficerare som ihärdigt förnekar allt och, likt en gammal grammofonskiva, upprepar "Den frågan kan jag inte besvara" eller "vi måste avvakta utredningen" och så vidare.

Fortsätt på det inslagna spåret, det tjänar vi alla på.