Så har då haverirapporten från det på Kebnekaise havererade norska herculesplanet blivit släppt. SHK, genom utredningsordförande Agne Widholm, redogjorde under en dryg timme vid en presskonferens på Arlanda för orsaker och bidragande orsaker utredningen kommit fram till.
Utredningen har tagit ett och halvt år vilket är begripligt med tanke på de svårigheter hela bärgningsinsatsen utsattes för.
Jag finner utredningen grundlig med väl underbyggda analyser och rekommendationer.
Luftfartsverket får kritik för hur bemanning och kompetens hanterats avseende flygledarna vilket media har huggit på direkt. Att få klämma åt en myndighet och samtidigt indirekt göra en ung oerfaren flygledare till syndabock verkar vara mer intressant än att faktiskt lyssna till vad utredarna egentligen sa.
Om jag varit journalist så skulle jag spetsat öronen när det framkom att höjdvarningssystemet inte hade någon terrängdatabas norr om 60 breddgraden och att det är oklart om besättningen kände till detta. Det nämndes också att det fanns brister hos de piloter som intervjuats efter haveriet om just detta. Det nämndes också att utredarna hade funnit ofullkomligheter i tillverkarens utbildningsanvisningar.
I klartext kan detta tolkas så att norska flygvapnets herculesbesättningar inte hade fått rätt utbildning och att just detta faktum gjorde att olycksbesättningen handlade som den gjorde. Med andra ord, en bidragande orsak som, om den inte hade funnits, alltså besättningen hade kunskap om systemets begränsningar, kunde ha varit den detalj som var avgörande för att man flög som man gjorde. Utredningen är korrekt i sina formuleringar då den inte kan gissa vad besättningen visste eller inte visste. Men det är ändå en ögonbrynshöjare om norska Flygvapnet medvetet köpt ett system där större delen av just Norge inte fanns med.
Detta är upp till norrmännen själva att reda ut, vilken roll har tillverkaren och utbildaren i detta?
tisdag 22 oktober 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)