Borneos loopar

För sextiosex år sedan....

2012-01-29T03:26:00.000-08:00

1946 skapades begreppet "Fältflygare". Till en början var beteckningen "stamflygförare" men efter en tävling, vilken vanns av gamle flygaresset Ulf Björkman, blev det "fältflygare.
En form av korttidsanställda piloter för att fylla det skriande behovet av piloter i det svenska flygvapnet efter andra världskriget. De rekryterades från "gatan" och hade folkskola eller motsvarande som grund. De behövde inte vara så skolade, de skulle ju bara flyga. De var heller inte officerare, och kunde därmed ges lägre lön.Vid dryga 30 års ålder ansågs de förbrukade och skickades hem med en liten premie på fickan.
Allt om denna yrkesgrupp som gick i graven 1986, efter 40 år, går att läsa i böckerna "Från dröm till verklighet" av Göran Jacobsson.

Ungefär 1800 unga svenska män blev fältflygare. Ett tusental är fortfarande i livet och några av dessa pilotveteraner ordnar nu i början av maj en träff för alla gamla fältflygare. Platsen blir självklart Ljungbyhed där alla en gång lärde sig flyga och fick sina gyllene vingar att fästa på bröstet. Det blir bara en träff, inget upprepande. Fortfarande finns det fältflygare kvar från de första årgångarna.
Skulle någon läsare av detta till äventyrs ha kännedom om någon gammal "fältis" så tipsa honom om träffen. i gruppen "pensionerade piloter" på Facebook finns all info.

Generallöjtnant Mats Nilsson utsedd till ny förste hovmarskalk

2011-12-20T03:44:00.000-08:00

Följande meddelande står att finna på Hovets hemsida:
"Kungen har utsett Mats Nilsson till ny förste hovmarskalk vid de Kungl. Hovstaterna från och med 1 januari 2012.
Förste hovmarskalken leder arbetet med att planera Kungafamiljens officiella program och representation. Hovmarskalksämbetet ansvarar för planeringen och genomförandet av officiella besök, högtidliga audienser, officiella middagar, jubiléer, kommunbesök med mera.

Mats Nilsson har tidigare bland annat varit departementsråd och chef för den militära enheten vid försvarsdepartementet, testpilot, flygflottiljchef vid F16 och generalinspektör för Flygvapnet. Mats Nilsson har också tjänstgjort som Kungens adjutant samt varit överadjutant."

Även om Mats Nilsson inte blev ÖB så är nog det här jobbet tämligen intressant. Det kan blåsa snålt kring ÖB och det har väl inte varit direkt stiltje i Kungahuset heller på sistone.
Att Nilsson är gammal flygare borgar för att Kungahuset kan sitta lugnt en tid framöver.

Förväntade beslut, ny insatschef och ny flygvapeninspektör

2011-12-16T00:58:00.000-08:00

Anders Silwer skriver idag på Flygvapenbloggen att han nu blir ny C Insats efter nyss avgångne Anders Lindström. Anders Brännströms sejour blev alltså mindre än en månad. Frågan är om Brännström tackat nej till utnämningen och Silwer är andravalet.

I vilket fall så är Silwer väl skickat för jobbet och bryter nu den gröna dominansen vilket också kommer att innebära att vi slipper uttryck som "primadonnor" från C Insats mun syftande på flygvapnets piloter.

Micael Bydén axlar nu jobbet som Flygvapeninspektör vilket bara är att gratulera
Flygvapnet och dess personal. Johan Svenssons utnämning till C prod/flyg är däremot tveksam i mina ögon. Nu blir det än viktigare med rätt laguppställning i övrigt på flygets produktionsavdelning. Svensson har givetvis kvalitéer men har ingen egen flygbakgrund vilket ligger honom i fatet. Artilleriet i all ära men är väl inte den bästa grunden för att axla ett av de viktigaste jobben i flygvapnet. Men låt honom få en chans att bevisa att jag har fel. Han lär vara Linköping Hockey Club fan och det visar på gott omdöme i varje fall.

Totalt sätt så är det en fin julklapp till flygvapnet

Insatschefen Anders Lindström väljer att hoppa av.

2011-12-11T23:14:00.000-08:00

Om nu Anders Lindström lever i tron att jobbet som chef på Stockholm Lokaltrafik och Waxholmsbolaget är en väg mot en lugnare tillvaro har han förmodligen felbedömt situationen. Tar han jobbet för att kunna utnyttja sina kunskaper om att leda insatser under kris och krig är valet mer förståeligt. Då Anders är en grundlig person som alltid vill känna sin verksamhet i grunden lär vi väl få se honom som jungman på en waxholmsbåt ena dagen för att återfinna honom i förarsätet på en buss dagen efter. Hans erfarenhet från pansarvapnet kommer väl till nytta när han nu ska baxa en tvådelad buss genom Stockholm innerstad en halkig morgon i januari.

Ingen efterträdare är utsedd att ta över befattning som FM insatschef men Anders Brännström blir tillförordnad chef tills vidare.

Den kännedom jag har om Brännström grundar sig på andrahandsuppgifter samt några kortare möten, genomgående bra omdömen och uppfattningar.

Grundat på det tror jag Brännström är rätt person för uppgiften så varför inte utse honom permanent?

Förtroendesänkande fångförhörsövningar i FM.

2011-11-08T06:40:00.000-08:00

FM bedriver, precis som de flesta andra länder, övningar där målet är att en soldat som hamnar i en situation där han är fängslad, ska ha bästa förutsättningar för att klara av detta.

På K3 i Karlsborg bedrivs dessa övningar med stor realism.Det finns givetvis ett regelverk där det anges vad som får och inte för göras. Överlevnadsskolans personal, som genomför och ansvarar för övningen, är noggranna och duktiga på många sätt och försöker ge de övande en så stor erfarenhet av hur det kan vara att vara fånge. Huruvida den bilden som målas upp är korrekt eller inte kan vara svårt att avgöra men man ligger nog ganska nära sanningen. Det finns ändå alltid en risk att den kreativa processen hos övningsledningen går för långt.

Det förekommer att utländska militärer deltager i dessa övningar i samband med att de går utbildningar i Sverige. Dessa deltagare får dock inte deltaga i alla moment, vilka är oklart, och varför får de inte det av sin egen nation?

I en vanlig övning är det noga med säkerheten. Skyddsutrustningar, säkerhetsavstånd och mängder med instruktioner för att säkerställa att inte någon blir fysisk skadad. I de här aktuella förhörsövningarna finns inga motsvarande "psykiska skyddskläder" till hjälp för deltagarna mer än övningsledningen samt sjukvårdare och en läkare, ingen psykiater eller psykolog på plats. Den psykiska belastningen på deltagarna bedöms alltså av icke kvalificerad personal även om en läkare nog är mera driven i detta en övningsledningen i övrigt.

Det finns flera fall där övningen drivits för långt med deltagare. Alla har olika förutsättningar och det kan vara svårt att veta var var och ens gräns går. Går man för långt är det en förtroendesänkande händelse för den övade. Konsekvenserna av dessa misslyckanden har gjort att flera personer har fått utstå månader av psykisk obalans. Det finns färska rapporter om detta.

Nästa steg är att reda ut vilka som ska behöva genomföra dessa högriskövningar. Idag verkar det mera vara en rutingrej att den ska bara genomföras oavsett sannolikheten för att en individ ska kunna hamna i en sådan situation.

Det är nog läge att se över hela den här utbildningen. Det räcker inte med att konstatera att det blivit några felaktiga avsteg från reglementet.

Rätt utbildning åt rätt personal alltså.

15 år sedan senaste flygplanshaveriet med dödlig utgång i Flygvapnet

2011-10-13T04:50:00.000-07:00

Den 16 oktober 1996 var den ryska flottans nya stolthet Peter den Store ute i östra Östersjön för att genomföra ett antal tester inför leverans. Händelsen bevakades givetvis av västsidan och svenska flygvapnet följde det hela med både fartyg och spaningsviggar.
En rote Viggen från F 15 hade till uppgift att följa och fotodokumentera fartyget. Rotechef var Göran med Petter som tvåa. Efter att Göran passerat fartyget på lägsta höjd och inlett en brant högersväng kolliderade hans flygplan med vattenytan varpå Göran omedelbart omkom. Petter blev vittne till det hela och kunde, efter att ha konstaterat faktum, rapportera haveriet och inleda en jobbig hemflygning till Söderhamn.

Dagen efter kunde dödsfallet definitivt bekräftats då den ryska flottan överlämnade fynd från haveriplatsen. Orsaken bedöms ha varit SD, spatial disorientation, eller sinnesvillor på svenska. I en brant sväng där föraren samtidigt tittar ut, uppåt, bakåt kan sinnena lura föraren att denne inte svänger så brant och därför försöker branta på svängen med fatalt resultat om höjden är låg.
Det här var andra dödshaveriet inom två månader för samma division, i augusti omkom Pontus i en Viggen under enskild övning över bottenhavet, även här tros SD vara inblandad. Divisionen repade sig aldrig, flottiljen var under nedläggning och händelserna blev aldrig tillräckligt bearbetade.

Efter Görans haveri har ingen pilot omkommit i ett flygplan tillhörande Flygvapnet. Däremot har fjorton människor dött i helikopterolyckor inom Försvarsmakten. Ett faktum som sätter svart ram kring flygvapnets flygsäkerhetsarbete och dess dåvarande ledning från stora delar av första decenniet i 2000-talet. Här finns mängder av utredningar och förklaringsmodeller men hur man än vänder och vrider på frågorna så hamnar avsaknaden av en fungerande organisation, en ointresserad ledning och brist på materiel, alltså helikoptrar, i fokus.

Varför har vi då inte haft några haverier med flygplan då? Om sanningen ska fram så har det varit nära några gånger och flera uthopp har gjorts, både frivilliga (nödvändiga) och ofrivilliga men inga dödshaverier har inträffat.

Vi kan konstatera att personalen som handhar materielen, piloter och tekniker håller hög klass, men inte högre än förr. Utbildningen har inte förändrats eller förbättrats nämnvärt de senaste tjugofem åren vad avser pedagogisk kompetens eller krav på elever. Flygplanen är inte tekniskt bättre än tidigare modeller vad avser driftsäkerhet, däremot är förmågan till verkan betydligt högre tack vare modernare vapen och bättre hjälpmedel och förbättrade styrsystem med därtill följande säkrare taktik.

Den stora skillnaden är vilka risker dagens stridsflygning har jämfört med tidigare år. Under kalla kriget accepterade ledningen, med nödvändighet, högre risker för att klara av att leva upp till de krav hotbilden ställde. Dåtidens vapen med åtföljande taktik krävde låga flyghöjder i höga farter i alla väderbetingelser under dygnets tjugofyra timmar, därtill i förbandsuppträdande. Luftstrider jakt mot jakt övades i täta strider med upp till sexton flygplan inblandade. så sent som på nittiotalet slogs man fyra mot fyra. Allt detta krävde sina offer.

Vi ska idag vara tacksamma för att Flygvapnet kan leverera en bra produkt med hög säkerhet, mycket tack vare dess personal. Det farligaste som nu kan ske är att vi försätts i tron att så kommer det att förbli, att nu har vi löst flygsäkerhetsproblemen och nu kommer vi inte att råka riktigt illa ut igen. (Flygsäkerhetsfolket vet att så är inte fallet men grönklädda generaler luras lätt i fällan)

Ingenting kan vara mer fel. Hur vi än vänder på det hela så kommer vi varje dag närmare nästa dödshaveri, förnekar vi det är vi naiva.

Låt oss dock arbeta för att den tiden ska ligga så långt fram som möjligt.

Legendariske piloten Björn Lövgren hedras

2011-09-20T09:12:00.000-07:00

I mitten av augusti avled den svenske flygprofilen Björn Lövgren efter en längre tids sjukdom. Björn, en professionell yrkespilot, hade en särskild kärlek till gamla Harwards At-6, i flygvapnet beteckningen Sk 16. Han ägde under sin tid flera stycken och var en av de få som kunde visa upp avancerad flygning på flygdagar med denna för dagens datapiloter svårflugna typ.
Björn flög även Vampire, eller beteckningen Sk 28 i Svenska flygvapnet och även Hawker Hunter, J 34. Den sistnämnda ett för sin tid avancerat jaktflygplan och Björn lär vara ganska ensam om att flyga ett sådant flygplan utan militär flygutbildning som grund.

Begravning äger rum mitt på dagen fredagen den 23 september i Skå Edeby och och kommer att innehålla en "missing man" flygning med just tre Sk 16. Missing man är en ceremoni där ett flygplan i en grupp bryter ifrån och stiger till väders, symboliserande den döde flygarens sista flygtur.

Sjöfartsverket....Äntligen!

2011-08-31T23:06:00.000-07:00

Sjöfartsverket köper delar av Norrlandsflyg för att på så sätt få långsiktighet i flyg och sjöräddningen. Sedan försvarsmakten lade ner allt vad flyg och sjöräddning heter har verksamheten skötts av Norlandsflyg. En statlig upphandling av ett privat bolag som har kunnat ändras över "en natt" med de regler som gäller. Nu förefaller det hotet vara eliminerat och Norlandsflyg (eller vad det nya namnet kommer att bli) kan sikta in sig på långsiktighet. Flygambulansdelen av Norrlandsflyg kommer dock inte att köpas upp av staten utan den hamnar i ett eget bolag. Allt det här förväntas regeringen fatta beslut om den 15 september.

Jag tycker att det är en bra lösning. en så viktig del som sjöräddning ska vara en statlig angelägenhet fullt ut, inte upphandlad. Frågan är nu huruvida det nya bolaget kommer att behöva ett AOC (verksamhetstillstånd från transportstyrelsen) eller om det, likt polisflyget och Kustbevakningen, får hänga fritt. Förhoppningsvis borde samtliga statliga civila flygorganisationer verka på civila flygbolagsregler fullt ut.

Det bästa vore kanske att sjöräddningen lades in Kustbevakningens flygorganisation såsom en egen division!

Flygvapenbloggen, ny historia skrivs, en bra sådan....

2011-08-27T10:55:00.000-07:00

Det lite extraordinära grepp Flygvapeninspektören Anders Silwer tog då han startade rubricerad blogg kan anses vara vågat av en person inom generalitetet. Det måste ändå konstateras att bloggen blivit en stor framgång då Silwer själv agerar "som en vanlig människa" och dessutom har den goda smaken att reflektera över vad som är bra och dåligt.

Det ämne som verkar vara mest intressant just nu är Flygvapnets kultur och dess säkerhetsmedvetande. Här finns det mängder av stoff att tillgå. Svensk Flyghistorisk Förening,SFF har mängder av information att gräva ur i just dessa frågor, gamla flygsäkerhetsofficerare likaså. Men historia i all ära, Flygvapnet måste kunna se framåt och ta de utmaningar som dyker upp. Ny historia skrivs och blir till erfarenheter som ska tagas tillvara och, mycket viktigt, införlivas med tidigare kunskaper.

Det finns dock risk för en självgodhet in Flygvapnet då man bara ser på sina goda sidor och glömmer de mindre bra. Ska Flygvapnet, och övriga Försvarsmakten, nå framgång behövs en stor portion av ödmjukhet.

Att nu analysera Flygvapnets insats i Libyen är oerhört viktigt då den, så att säga, stämplar formen för kommande insatser.

Dessutom får vi inte glömma de problem vi har inom flera områden där flygstridsledarna fortfarande är en mycket trång sektor,därefter helikoptertekniker.

Det finn områden att jobba på!

Är vi mentalt beredda att fälla bomber i Libyen?

2011-08-17T04:50:00.000-07:00

Det har raljerats en del kring det faktum att Svenska flygvapnet har begränsningar i sitt sätt att verka i den pågående NATO-ledda Libyeninsatsen. Kritiken har främst riktats mot politikerna vilka inte tillåtit vapenverkan mot mål i Libyen därför att det finns risk att träffa på fel ställe. Ett argument har varit att de svenska FAC (Forward Air Controller) i Afghanistan i stort sättt varje vecka leder in stridsflyg mot talibaner.

Skillnaden kan tyckas hårfin men det finns ändå en; den som slutligen trycker på avtryckaren och verkställer det hela, mot att "bara" beordra. Det är en helt annan etisk sida som nog bör tänkas igenom av var och en innan man ställs inför en sådan situation. Bara en sådan sak som att bestämma sig för om det är skillnad att fälla bomber för att få bort Kadaffi eller för att försvara fosterlandet Sverige!

Vad de svenska piloterna nere på Sicilien har för uppfattning vet jag inte men det har säkert reflekterats en del över detta.

Hur många har tänkt i de här banorna överhuvudtaget?

Syna Tolgfors beskrivning av NATO-beröm...

2011-07-26T09:54:00.000-07:00

I gårdagens DN kunde en stolt försvarsminister berätta hur bra svenska försvaret står sig i en bedömning från NATO. Det är väl trevligt i och för sig men det vore intressant att få se hela rapporten. Utan att ha sett den så misstänker jag starkt att vad som synats och bedömts av NATO är de delar vilka NATO anser intressanta i just ett NATO-medlemskapsperspektiv vilket inte behöver vara likställt med att svenska folket ska känna sig nöjda, NATO har en bedömningsmall som är byggd på NATO-ländernas förmåga, i samverkan med andra NATO-länder.

Den dagen Sverige blir ett NATO-land och vi har samma rättigheter som övriga NATO-anslutna, då kan vi börja yvas över ett gott betyg i en NATO-utvärdering. Solidaritetsförklaring till trots.

"Exit och tack för kaffet"

2011-07-01T02:37:00.000-07:00

Här nedan följer den info som Flygvapenpiloternas representanter lämnat i ett nyhetsbrev.
Försvarsmakten har återigen visat att den är den dålige arbetsgivaren man själva påstår att man inte är.

Igår fattade OFR/O FM (Svensk Försvarspilotförening och Officersförbundet) beslut om att stranda pågående ALFF-förhandling.
Beslutet fattades direkt efter ännu ett förhandlingsmöte med arbetsgivaren, och en kort summering om vad som hänt samt vad vi hade att ta ställning till följer sist i detta utskick.

Jag och Leif anser efter snart 2 ½ års arbete med ALFF att vi med råge tagit vår del av ansvaret i denna fråga. Inte minst eftersom vi kunnat visa på vad alla våra förslag kostar. Arbetsgivaren har inte vid något tillfälle kunnat påvisa eller styrka kostnader/besparingar i sina förslag.

Vi upplever inte Försvarsmakten som en seriös förhandlingsmotpart efter den resa vi nu varit med om och som startade med ”debaclet på F 7” våren 2009.

Vi kan konstatera att pilotkollektivet är ett prövat släkte som alltid levererar det Försvarsmakten efterfrågar – trots denna mycket segdragna process.
Det skall ni alla ha cred för – starkt gjort trots allt!

Vad händer nu?

Time will tell…

Alla nollettor är jobbiga

2011-06-22T23:41:00.000-07:00

De som deltagit i en uppstart av en mission "nollettor" vet hur jobbigt det är. Ny plats, ny miljö och nya förutsättningar. allt ska komma i ordning och det gäller att "gräva där man står".
FL 01 är inget undantag men sammanfattar man insatsen hittills så måste den betraktas som framgångsrik. Det är alltid synpunkter på högt och lågt och förmågan till anpassning är olika hos inblandade individer vilket skapar friktioner och missnöje.
Det fredsmässiga ledarskap FM genom åren utvecklat, innebärande en alltmer demokratisk ledarstil där alla ska få tycka allt om allting, är inte alltid funktionellt på en mission. där måste chefer styra på ett traditionellt sätt, med order och krav på efterlevnad.
De synpunkter som framförts rörande ledningar på olika missioner brukar ha ett fredsperspektiv men så småningom brukar det hamna rätt, så också på FL01.

Fortsätt det goda jobbet!

Brister i flygsäkerhet eller brister i ledarskap

2011-06-17T22:28:00.000-07:00

Brister i ledarskap påverkar onekligen flygsäkerheten på flera nivåer och det är alltid svårt att avgöra var snöbollen började rulla. Efter att ha tagit del av artikeln i BLT angående flygsäkerhetsproblem i den svenska flygvapenkontingenten nere på Cicilien där en tekniker hotades med personalansvarsnämnden för att han påtalat brister som ansågs vara flygsäkerhetshotande vill jag dock göra en liten reflektion.

"Det är lätt att använda "flygsäkerhet" som ett slags "show stopper" där alla ska tvärstanna, böja ner huvudet och andäktigt lyssna på den som larmat".

Med de varnande orden brukar chefer inleda sina utläggningar om flygsäkerhet vilket av de andäktigt lyssnande ska uppfattas som att det är en sanning då chefer alltid har tolkningsföreträde. Ingenting är mer fel. I de flesta fall har den som anmäler misstanke om att det finns en säkerhetsrisk en god förmåga att göra just den bedömningen och måste tas på allvar.

I det aktuella fallet verkar det mera som att ett dåligt ledarskap skapat problem. Ett ledarskap som tjyvläser protokoll från en arbetsplatsträff där det framgår att chefen inte har förtroende från personalen och därefter vidtager former av disciplinära åtgärder.

Samtidigt är det lika vanligt från medarbetare att utropa "förtroendekris" när något går emot. Först kränkt vinner!

Det är inte lätt att vara chef och det är inte lätt att ha chefer som petar och lägger sig i vilken färg på uniformen som får bäras.För bägge parter gäller dock att hantera problemen i rätt forum, flygsäkerhet eller inte.

Det finns dessvärre en oroande trend i hela FM nämligen att börja betrakta misstag som överträdelser och agera efter det och att personer med annan uppfattning och som vågar framföra den plockas på subtila sätt bort.

Det är ett större problem.

Fem Gripen är fler än fyra sossar

2011-06-08T10:23:00.000-07:00

Dagens politiska uppgörelse rörande Sveriges insats med Gripen i Libyen har ett löjets skimmer över sig. Sossarnas utrikestalesman Urban Ahlin förefaller väldigt nöjd med att Sverige endast ska ha fem Gripen i Libyeninsatsen istället för åtta.
Sossarna verkar tro att det är på det sättet man sätter gränser för insatsen, vilket bottnar i en fundamental okunskap om hur det faktiska läget är.
Då flygplanen normalt opererar i rotar (rote=två flygplan), en eller två rotar samtidigt men förmodligen i olika områden innebär det att det endast finns en reserv att tillgå och att det riskeras att få insatser inställda då det saknas reservflygplan. Alltså en operativ risk som ökar. Därtill en massa serviceflygningar till och från Sverige vilket drar både resurser och kostnader.

Hur korkad får en politiker vara?

Det är inte så att Flygvapnet likt kavalleriet verkar i en stor hop och då fem blir mindre än åtta alltså en mindre insats.

Det här beslutet innebär bara ökad belastning på personal och materiel vilket ökar stressen och därmed risken för misstag.

Ska dessutom den flygande insatsen utökas borde istället fler flygplan tillföras för att säkerställa tillgänglighet.

Flygdag i Eslöv på ny asfalt.

2011-06-06T03:14:00.000-07:00

Eslöv, en av många ansedd som ett av Sveriges tråkigaste ställen, har i varje fall gjort något som de stora tätorterna inte mäktar med, nämligen att gynna det alltmer misshandlade allmänflyget. På rekordtid, två veckor, byggde kommun en permanentad bana på det gamla gräsfältet efter alla konstens regler och till ett pris som bara var cirka 25% av det beräknade. En fin present till det hundraårsfirande Eslöv. Bra gjort.

I Stockholm är det precis tvärtom där småflyget blivit utkastade från Bromma, gamla F18 Tullinge och gamla F8 Barkaby. Transportstyrelsen har också gjort sitt för att ställa till så mycket problem som möjligt för privatflygarna och flygklubbarna. En stor del av rekryteringen till det kommersiella flyget går genom landets flygklubbar och dessas möjlighet att verka kringskärs alltmer. Ett skräckexempel är Borås där en minoritet gjort sig till talesmän för en icke existerande majoritet och lyckats med stora koncessionstyrningar.

Flygdagen i Eslöv då? Jo, den blev lyckad, ett strålande väder lockade närmare 300 gästande flygplan och uppskattningsvis 10000 åskådare.

Ett av många upskattade inslag var vattenbombning i eldsläckningssyfte från en av Heli Airs helikoptrar. Annars var det som vanligt Tiger Moth, Safir och Spitfire som utgjorde höjdpunkterna.

Flygvapner deltog med en JAS39 Gripen från Ronneby. Den mullrade i alla fall högst, ljudet av frihet!

Flygvapenbloggen har lättat...

2011-05-15T21:23:00.000-07:00

Den av Flygvapeninspektören nyligen skapade "Flygvapenbloggen" börjar få luft under vingarna. Syftet är gott, det inser alla utom möjligen GD Ulf Bengtsson, som den politiskt korrekte han är inte tolerar att någon annan, (läs FVI), lägger sig i den av "creme de la creme" militära elitens fastställda verklighetsbild.

Flygvapenbloggen har nu börjat få intressanta inlägg och kommentarer, det vittnar de senaste dagarnas debatt om flygsäkerhet. Från att från början Flygvapenbloggens inlägg mest liknat vykortstext från semestern har den nu börjat få en djupare och mer intressant innehåll. viljan att kommentera har inledningsvis varit dåligt då misstänksamheten mot vad bloggens syfte egentligen var nu släppt. De kommentarer som skrivs är i stort trovärdiga men förefaller mest skrivna av en mera åldersmogen kategori. Intet ont i det, tvärtom, men det skulle vara tacksamt om även de ynge blandar sig i.

Att Flygvapnet nu har en blogg där kommenterarer välkomnas betyder att dess ledning nu insett att chefer måste tala med folk, inte bara till!

Rör inte min flygvapenchef

2011-05-08T23:42:00.000-07:00

De uppgifter som framkommit rörande borttagandet av FVI inlägg på Flygvapenbloggen angående inställandet av årets flygvapenövning är besvärande.
Att FM inte har förmåga att verka i mer än en riktning i taget är väl känt. Att FVI öppet meddelar att vår ekonomi inte tål belastningar i form av uppkomna internationella insatser, och det i en blogg, är bra då det visar på den bräcklighet vi idag har i FM.
FVI visar, en för det högre ledarskapet, en mycket positiv öppenhet vilket ger trovärdighet och förtroende.
Att Då GD i FM ger en annan bild och egentligen tillrättavisar FVI anser jag vara kontraproduktivt både avseende rekrytering till FM och trovärdighet i övrigt.

Att en politisk tillsatt tjänsteman, GD, lägger sig i vad FVI vill förmedla är ingenting annat än en form av ministerstyre.

Rör inte vår FVI, han gör ett bra jobb och är ledande i att skapa nya kommunikationsvägar. Även om han får utstå kritik då och då, bland annat från mig.

Preliminär utredning om Spitfirehaveri nu släppt.

2011-05-01T03:33:00.000-07:00

Haverikommissionen i Norge har i dagarna släppt en preliminärrapport rörande landningshaveriet i Norge med en av Biltemas Spitfires där piloten omkom. Fortfarande finns ingen säker orsak fastställd utan det är egentligen ett antal hypoteser utredningen diskuterar.
Utredningen fortsätter men det är tveksamt om det kan komma fram ytterligare information.
Här nedan följer utdrag ur den preliminära rapporten.

History of the flight
Tynset flyklubb (aero club) had planned to arrange an airshow at Tynset airfield on Sunday 22
August. The Spitfire was hired to take part in the flying display. The 68 year old pilot was regarded
as one of the most experienced airshow pilots in Sweden. He was widely experienced on a number
of different aircraft types, and had accumulated a total of 31,589 flying hours. His experience on
Spitfire was 165 flying hours. A member of the aero club was dedicated as a liaison between the
club and the pilot. He had telephone contact with the pilot a number of times, the last time during a
refueling stop at Hedlanda Airport (ESCN) in Sweden. During these conversations the pilot was
told that the dry grass runway was 900 m long and 30 m wide with an additional approximately 100
m overrun at each end. The runway orientation was 05/23. The pilot also received information that
the runway had new turf on the area west of the centerline and although it was fully usable it might
be slightly softer than the eastern part of the runway.
The pilot took off from Ängelholm Airport (ESTA) at about 1020 hrs. and flew to Hultsfred Airport
(ESSF). After a short ground stop he departed from Hultsfred Airport and made a flyby over
Stockholm before landing at Västerås Airport (ESOW) at 1240 hrs. He then had a three hour ground
stop before departing for Hedlanda. The flight from Hedlanda to Tynset lasted about 25 minutes. It
was the pilot’s first landing at Tynset. He reported 5.5 NM east of the field shortly before 1830 hrs.

There was no air traffic control at the airfield and a club member flying locally was the only person
who communicated with the Spitfire pilot. The Spitfire was observed by a considerable crowd as it
came in approximately 1,500 – 2,000 ft over the field and made a wide right turn. After crossing the
extended centerline east of the field on a south-easterly heading, it made a wide left turn which
brought it on a left hand base and later final for runway 23. The landing gear and flaps were
lowered in the turn to final and the Spitfire flew a slightly curved, stable descending final leg. The
Spitfire crossed the threshold high and continued about 100 m before the throttle was closed and the
airplane was seen to begin the flare. The airplane was about 5 m above the ground, 230 m from
threshold and continued to float in ground effect. Recordings from a video camera located 350 m
from the threshold showed that the aircraft passed 1 m above the ground at a speed of 83 kt. The
Spitfire touched down on the runway on the main wheels 350 m from threshold, still with the tail
wheel about 0.7 m off the ground.
The airplane touched down with the left main wheel 7 m from the left runway edge. It then became
airborne shortly before the tail wheel made firm imprints on the ground 380 m from the threshold.
The Spitfire moved along a straight line towards the left runway edge and the left main wheel
crossed the runway edge 590 m from the threshold. It gradually drifted left into the adjacent barley
field and flipped over onto its back after traveling 95 m through one meter tall crop. Tracks from
the main wheels show signs of braking action, especially outside the runway. Photos and video
recordings show that the rudder was in neutral position during the entire rollout. Photos of the wind
sock indicate that the wind was 5 kt from 255°.
Findings
The rudder, vertical fin and cockpit canopy became crushed during the flip over. The pilot received
fatal injuries when the cockpit hit the ground and he was declared dead when rescue personnel got
access to the cockpit shortly after the accident. An autopsy revealed no evidence that physiological
factors or incapacitation affected the performance of the pilot. A technical examination of the
airplane revealed no evidence of defects or malfunctions on the flight controls, landing gear or
brake system that can explain the accident.
The threshold marking consisted of three red cones on each side, which might be difficult to
observe from the air. Further, the left (old) part of the runway clearly stood out as a runway
compared to the much fresher green part to the right. The actual touch down point might indicate
that the pilot decided to land along the centerline of the old turf section, and thus had to stay within
the edges of a 16.5 m wide runway. These two factors, compared with the limited forward view
from the Spitfire cockpit, might to some extent explain the accident. However, the AIBN has not
yet found a conclusive explanation as to why the pilot landed far inn from the threshold and failed
to keep directional control.
The investigation is ongoing. AIBN will publish a full report when the investigation has been completed.
This is preliminary information, subject to change, and may contain errors. Updated preliminary
information or safety recommendations will be issued at any stage of the investigation if deemed
necessary for air safety

"Fredsbaskrar ingenting för mig, jag är yrkessoldat"

2011-04-19T13:22:00.000-07:00

Ungefär så uttryckte sig superveteranen Thomas Jarnehed i slutet av sitt föredrag om sitt soldatliv vid den andra och sista dagen av Veteranseminariet på Carlberg. Jarnehed har verkat i femtio år i två olika länders försvarsmakter. Efter en tid i den svenska flyttade han till Australien och tjänstgjorde förtjänstfullt där i flera år. Därefter har han verkat i mängder av uppdrag runt om i världen där insatserna i forna Jugoslavien var oerhört påfrestande. Där upplevde han förmodligen själv lika mycket som hela den svenska insatspersonalen gjorde sammantaget.
För en liten tid sedan han kom han hem från Afghanistan efter sin sista mission i svensk tjänst, 67 år gammal, och gick därefter i pension. Vilken fantastisk man. Han säger själv att han är märkt av alla upplevelser. Fysiskt ser han ändå ut som en pigg 40-åring! Det finns oceaner av erfarenhet hos denne man, det gäller att ta tillvara dessa.

Allan Widman (Fp), riksdagsman och ordinarie i Försvarsutskottet samt den som var drivande i veteranutredningen, gästade seminariet. Han nämnde att den svenska Solidaritetsförklaringen i praktiken verkställs först när Sverige levererar efterfrågade tjänster, vilket nu sker på flera håll. Det kräver en fungerande veteranfunktion inkluderande vidhängande forskning.

Widman förklarade sig nöjd med det arbete FM nu startat upp i veteranfrågan men kommenterade att det är bara de folkvalda politikerna som kan tacka de svenska soldaterna å svenska folkets vägnar och att det är viktigt att politikerna visar aktivt intresse för försvarsrågorna. Vidare ansåg han att det utsedda faddrar som tydligen finns i Försvarsutskottet gentemot de olika förbanden bör tas i anspråk när det nu gäller att implementera allt det arbete som lagts ned i veteranfrågan.

Den nu beslutade veteranavdelnngen kommer att gå i tjänst inom några månader. De tre tjänsterna avdelningen innehåller är inte på långa vägar tillräckligt men det är en bra start.

Förbanden kommer att få det svettigt att ta sig an de nya uppgifter den nya veteraninriktningen skapar men viljan att lösa den uppgiften är stark, det visade engagemanget under seminariet.

Öv Peter Öberg betonade dock i sitt slutanförande att det är nu arbetet börjar.
Hoppas att även FM högre ledning också begriper detta.

Tio sökande till varje GMU-plats, säger GD Ulf Bengtsson

2011-04-18T13:16:00.000-07:00

Vid den inledande dagen under FM första veteranseminarium på Carlberg meddelade GD Ulf Bengtsson att det finns 22000 sökande till 2200 GMU platser. Ett glädjande besked då det med denna numerär förmodligen går att fylla upp de inledande kullarna. Problemet är, vilket GD bekräftade, att vi inte har resurser att vare sig utrusta eller utbilda dessa till önskvärd nivå beroende på materielbrist. Här finns risk för en riktig baktändning.

Vidare meddelade GD att vad beträffar FM ekonomiska läge så har politikerna angivit att "FM ska förändras i takt med de ekonomiska förutsättningarna". Med den målsättningen går det ju inte att misslyckas då ingen idag kan förutsäga dessa. Onödigt listig formuleringen från den politiska nivån.

GD målsättning är annars att "FM ekonomi ska vara så trist att inga media vill skriva om den". Innebärande att en ekonomi i balans är ointressant för media.
Så sant så sant.
Dagens höjdpunkt var annars den idag 43-årige veteranen Roger Ljunggren, BA-01-02, som berättade sin fängslande historia över hur hans liv sett ut efter att hans högerarm slitits ur kroppen i en arbetsplatsolycka nio månader efter hemkomsten från sin mission. De vedermödor Roger upplevt och fortfarande upplever i den alltmer tillstramade vårdapparaten inklusive försäkringskassa och juridiska spetsfundigheter gör att man tar sig för pannan. Roger har klarat sig så här långt med hjälp av sin egen enastående psykiska styrka och goda kamrater från det militära.
Syftet med genomgången var att visa vad som händer idag med personer med svåra kroppsliga skador, i vilken helvetisk karusell de hamnar i. Det här är ingenting FM får utsätta sina veteraner för och det är det som FM nu försöket ta höjd för.

Sammanfattningsvis kan sägas att FM är på rätt linje och med rätt engagemang för att skapa förutsättningar i veteran och anhörigfrågan.

Kvar att lösa är det forskningsbehov vilket behövs för att kartlägga våra veteraners historia.

Det ser ändå bra ut även om många hinder kvarstår.

Möte med Försvarsministern

2011-04-13T15:49:00.000-07:00

Vi behöver skapa förutsättningar för att även frivilliga stödförbund blir del av den veteranverksamhet som idag bedrivs. De redan befintliga frivilliga utbildningsorganisationerna är idag etablerade men det behövs mer. Det var Försvarsminister Tolgfors budskap idag då han mötte representanter för Jesper Lindbloms Minnesfond och Fredsbaskrarna tillsammans med tre representativa veteraner vilka alla fick berätta sin historia.
Försvarsministern tog även till sig budskapet, delgivit av Försvarsmaktens egen doktor i ledarskap, Lars Laken Andersson, att forskningen kring alla de veteraner som idag finns inte är tillfylles. Eller rättare sagt, obefintlig. Här finns ansatser i startgroparna men det behövs politisk viljeinriktning för att Försvarsmakten ska dra igång detta på ett seriöst sätt.
Bristerna i den idag befintliga sjukvården rörande veteransoldater togs upp och budskapet till försvarsministern blev att det behövs utbildning inom vårdsektorn rörande krigspsykiatri och att det inte finns de kunskaper som krävs idag för att ta hand om dessa. Försvarsmaktens inställning är att det går att remittera psykiskt skadade veteraner direkt till den allmänna sjukvården. Detta är inte tillfylles och här krävs utbildning.
Det finns även ett stort mörkertal av veteraner som idag har ett lidande utifrån sina insatser i internationell tjänst. Det ät bland annat det som forskningen ska ge siffror på.
Försvarsministern visade en äkta vilja att stödja allt detta då han personligen mött många personer som råkat illa ut.
Nästa vecka genomför Försvarsmakten ett seminarium på Karlberg runt veteranfrågorna. Förhoppningsvis tar Försvarsmakten till sig de kunskaper alla de inbjudna externa organisationernas kunskaper.
Just nu ser det ljust ut men det finns många oklarheter vilka kan ställa till problem.
Alla verkar nu gå åt samma håll även om man inte ännu går i takt.

Flygvapnet fruktar det värsta, skickar präst till sicilien.

2011-04-06T13:00:00.000-07:00

Det har var många synpunkter på vilka resurser som behövs i den nu uppstartade Libyeninsatsen. Aktiv svensk flygläkare anses inte behövas, man tog en registerdoktor utan personlig erfarenhet av aktuella piloter. Flygpsykolog med aktuell flygerfarenhet och god kännedom av främst den flygande personalen var inget som hade prioritet.
Däremot har FM skickat en präst! Vad förväntar man sig? Luktar dåligt självförtroende lång väg.

Flygvapeninspektören kommenterar ÖB handlande vid G-4 haveriet i Afghanistan

2011-04-05T22:14:00.000-07:00

Här nedan följer utdrag ur Silwers nyhetsbrev förra veckan där han tar upp sin syn på FM ldningsstruktur och dess brister. Bra att han kommenterar på ett öppet sätt, även en bra analys av den gjorda utredningen.

-Två händelser
Utredningen behandlar två händelser som är lätt att blanda samman. Den första är händelsen
20100427 där en taxning in i en järnkonstruktion gjordes vilket ledde till skadan på TP 102. Den andra händelsen är i maj 2010 då en flygning beordrades till samma flygplats.
detta Utredningsnämnden fick i uppdrag av AF att titta på båda händelserna.

-Min syn på olyckans orsaker Olyckan 20100427 förorsakades till del av att ett förband sattes in i en miljö det inte var utbildat för. En landning och start på flygbasen Marmal i Afghanistan har i stort samma flygoperationella risker som andra flygplatser i världen, med begränsad infrastruktur, där FM opererar med TP 102. Problemet vid olyckan var att förbandet sattes in i en hotmiljö som personalen inte upplevde vara i samklang med de uppgifter förbandet hade enligt TOEM. Kombinationen av denna insats i en hotmiljö, order utanför FOM, missförstånd av delar av ordern, taxningsrutinerna och de omogna banmarkeringarna gjorde att olyckan inträffade. Ingen av dessa faktorer hade enskilt lett till händelsen och en förändring av var och en av dem hade förhindrat olyckan. Slutsatsen av är att teknik, organisation och människa måste vara i samklang för att undvika olyckor. I denna korsväg mellan teknik, organisation och människa finns första linjens chef, divisionschefen, närmast verksamheten. Längre bort från verksamheten finns ledning i flera nivåer. Diskussioner kring ledning, divisionschefen och befälhavarens roller är därför nödvändigt för sammanhanget.
-Ett insatsförsvar
Händelsen på Marmal kan sammanfattas med att den är resultatet av uppgiftsställningar för det insatta insatsförsvaret som genomfördes med målsättningar, bestämmelser och kultur från
invasionsförsvaret.

FM befinner sig i en omvandling till ett insatt insatsförsvar. Huvuddelen av omställningen är
gjord avseende koncept och uppgiftsställningar men arbetet avseende kultur, regelverk och
anvisningar för verksamhetens genomförande har bara börjat. Det går också att uttrycka att det är just så det är beställt av statsmakterna. En inriktning mot ett insatt insatsförsvar 2014 där målsättningar och bestämmelser utarbetas efterhand.

-Grundläggande faktorer för flygsäkerhet
Under de senaste decennierna har öppenheten, kvalitetssystemet och divisionschefens mandat
varit tre grundläggande faktorer som framgångsrikt utnyttjats för att öka verksamhetssäkerheten inom luftfartsområdet:

Öppenheten har gett en bra kultur i den lärande organisation som flygstridskrafterna är och
många haverier och tillbud har stoppas långt innan de blev verklighet. Utredningsnämndens
arbete och självkritik mot systemet är ett exempel på denna öppenhet.

Under åren har ett kvalitetssystem byggts upp för att vidmakthålla den höga flygsäkerheten,
vilket är en förutsättning även för en hög operativ effekt. Regelverken i kvalitetssystemet
behöver dock anpassas till det insatta insatsförsvaret.
Den tredje faktorn har varit divisionschefens roll som första linjens chef i genomförandet av
flygverksamhet. Denna syn kommer av erfarenheterna av flygsäkerhetsarbete under 60-och 70talen
men också av den omfattande delegering som är en förutsättning för ett effektivt luftförsvar.
Divisionschefen blev fokalpunkten både avseende genomförandet av produktionen och
genomförandet av insatserna. Det finns dock ett behov av ett mer dynamiskt förhållningssätt för att fullt ut utnyttja flygstridskrafternas förmågor vid insatser. FM behöver därför utveckla sättet att leda genom att behålla divisionschefens roll som första linjens chef men utveckla synen på hur ansvar tas över mellan chefer på olika nivåer.

Det finns flera aspekter på divisionschefens roll i utredningen. Divisionschefen uppfattade sig
hårt trängd av att genomföra verksamhet som han inte upplevde sig ha rätt förutsättningar för.
Det var helt naturligt eftersom det är en framgångsrik och flygsäkerhetsbefrämjande metod att
låta divisionschefens omdöme och bedömning avgöra i genomförandet. I en försvarsmakt är det dock en förutsättning att det går att ta över ansvar för operativa beslut mellan chefer med olika befogenheter. Detta behöver utvecklas så att divisionschefens roll tydliggörs och när denne ska lämna över till nästa nivå för att fatta vissa beslut. Förfarandet förutsätter att det finns rätt kompetens på de nivåer som tar över ansvaret.

I sammanhanget är det oerhört viktigt att skilja på operativa beslut föranledda av operativa
avväganden och flygoperationella beslut. Det flygoperationella regelverket är mycket tillåtande och de beslut som lämnas över till en högre nivå blir därför nästan uteslutande operativa beslut.

Om denna typ av utvecklade bestämmelser för hur ansvar ska flyttas mellan chefer funnits kunde divisionschefen ha känt sig mer komfortabel i sin roll i genomförandet.

-Behovet av första linjens chefer i verksamheten
En annan aspekt på divisionschefens roll är dennes absoluta förutsättning som starkt bidragande till flygsäkerheten genom sin erfarenhet av ledning av flygtjänst. Vid händelsen på Marmal användes ett s.k. ram-BOF för ledning av verksamheten. Det innebär att divisionschefen inte behövde vara närvarande, eller ta del i planeringen, av ett uppdrag. Denna metod är inte förenlig med den syn på divisionschefens mycket väsentliga roll som första linjens chef och överförare av sin erfarenhet i perspektivet ledning av flygtjänst. Därför bör metoden inte användas vid krävande uppdrag.
Ett liknande resonemang kan föras avseende befälhavaren. Under den genomförda flygningen var nte den med mest erfarenhet befälhavare ombord. Om befälhavaren är den som har mest
erfarenhet och styrmannen framför flygplanet utnyttjas besättningens kapacitet optimalt.
Befälhavarens erfarenhet kan då utnyttjas för överblick istället för framförandet av flygplanet.

-Rutiner
Genomförande av flygverksamhet är komplex. Det är därför viktigt att alla i organisationen är
besjälade av att minska sannolikheten för misstag och felgrepp. De rutiner som finns inom
luftfartsystemet är ett stöd för att undvika olyckor även om ett misstag begåtts på andra ställen i kedjan mellan beslut och genomförande. Jag uppfattar att det inte finns rutiner för att vi ska följa angivna taxningslinjer men om detta hade funnits och dessa följts hade händelsen 20100427 kunnat ha undvikits. Taxningen hade anslutit på taxibanans mittlinje i stället för på kantlinjen.
FMFO analysgrupp lyfter fram detta i sitt arbete och påpekar att rutiner för taxning behöver tas fram i detta avseende. Påpekandet är principiellt viktigt eftersom förbättrade rutiner och detaljer bidrar till att förhindra olyckor i framtiden.
-Ledning
På ett generellt plan är alltid ledningen ansvarig vid en olycka eftersom ledningen både är
ansvarig för genomförandet av verksamhet men också för att ta initiativ och besluta om åtgärder som krävs för att göra en verksamhet säker (utbildningar, anvisningar mm mm).

Det är tydligt i utredningen att de ledningsförhållanden som råder i FM genom t ex
Försvarsmaktens ArbetsOrdning (FM ArbO) bara till delar är kända eftersom de inte relateras till i sin helhet. T ex nämns inte förhållandet att normalförfarandet för insatsverksamhet var
principen ”order bryter uppdrag”, vilken finns återgiven i den FM ArbO som gällde vid olyckan.
Principen innebar att insatschefen kunde ge order till förband för att genomföra insatser om dessa fanns i FM beredskaps-och insatsorder eller verksamheten reglerats genom försvarsmaktsorder. (Principen gäller fortfarande men FM ArbO har en annan beskrivning idag). I ett helhetsperspektiv är inte problemet att principen inte nämns i utredningen utan kunskapen om denna, för flyg-och marinstridskrafternas insatsverksamhet, så väsentliga princip tydligen inte är känd i hela organisationen. FM ArbO är omarbetad och förtydligad två gånger efter olyckan avseende lednings-och lydnadsförhållanden men det krävs en utbildningsinsats över hela linjen för att sprida denna kunskap.

Överbefälhavarens möjligheter till ledning av luftfartsverksamheter diskuteras som en del i
utredningen. I Sverige är överbefälhavaren likställd med generaldirektörerna för de andra
myndigheterna och därmed ansvarig för all verksamhet inom Försvarsmakten. Det är därför
självklart att det ska finnas rutiner och beskrivningar för hur överbefälhavaren, och andra
befattningshavare, delegerar respektive övertar ansvar och befogenheter i alla verksamheter.
Luftfartsområdet ställer särskilda krav eftersom FM är egen luftfartsmyndighet. FM behöver
därför lägga särskild vikt vid hur ansvar och delegeringar regleras mellan chefer inom
luftfartsområdet. Det finns härvid två principer som behöver balanseras mot varandra. Den ena är nödvändigheten av en kommandolinje i Försvarsmakten för att lösa uppgifterna inom väpnad strid och den andra principen är att rätt kunskap finns tillgänglig för att bereda och råda vid beslut. Den struktur som Försvarsmakten har kommit fram till är ett inrättande av en FMFO för att säkerställa kompetens och ansvarig företrädare i verksamheten. Kunskapen om FMFO behöver fördjupas i FM. Det är också nödvändigt att se över var FMFO finns i linjen inom IO 14 så att ansvariga finns där avvägningen mellan uppgifter och resurser sker. Vi håller på att bereda detta inom arbetet med en ny HKV-organisation.

-Mandat, samarbete, förtroende och kommunikation
Det är helt självklart och fundamentalt med bra samarbete mellan insatsledningen och
produktionsledningen i HKV. Det är dock viktigt att skilja på behov av samverkan och kunskap om mandat. Insatsledningen har generellt rätten att utnyttja flygförbanden inom ramen för det regelverk som FMFO utfärdar (FOM). Insatsledningen kan begära avsteg om detta behövs men i händelsen 20100427 gjordes inte detta. Insatsledningens beslut att ge order om att flygplanet skulle starta och landa med släckta lanternor var utanför FOM och därmed utanför mandatet snarare än ett utslag av bristande samarbete.

Oavsett verksamhet så är förtroende genom hela ledningskedjan en grundförutsättning för en
effektiv ledning med god verksamhetssäkerhet. Ledning av flygverksamhet har fysiska
begränsningar eftersom den enda chefsnivån som kan delta i själva genomförandet är första
linjens chefer. Den tillgängliga metoden för att vidmakthålla och skapa djup förståelse för
förutsättningarna är därför genom ömsesidiga besök och deltagande i verksamhet på förband och

i staber. Dessa besök, och en stor omfattning kommunikation, är därför väsentliga faktorer för en säker och effektiv ledning. Den förändringsprocess som FM är inne i nu mot IO 14 ställer än större krav på kommunikation och ömsesidigt deltagande i verksamhet.

-Beredning av beslut och utredningar
En av de grundläggande principerna med att införa en flygoperatör i FM är att ha en samlad
kompetens som kan ta ett ansvar för en specifik verksamhet över hela organisationen. FlygI
ansvar därutöver för myndighetsutövning för militär luftfart. Principen om den samlade
kompetensen är väsentlig för att få en bra beredning av ärenden och kompetens i beslutsfattande.
I den refererade händelsen med en flygning till Marmal då Överbefälhavaren fattade beslut om flygning lämnades principen om en samlad kompetens eftersom beslutet överlämnades till en chef för avdömning då olika delar av högkvarteret hade olika uppfattningar. Det är självklart att den högste chefen alltid ska ha möjlighet att fatta beslut i FM men begreppet avdömning ska användas så restriktivt som möjligt. Avdömning ska generellt inte användas för att fatta riskbeslut utan detta bör ske så att hela stabens samlade kompetens inom ett område kommer till användning innan beslut. Vid den refererade händelsen kontaktades aldrig chefen för ledningsstaben i högkvarteret vilket gjorde att denne aldrig fick möjlighet att använda högkvarterets samlade kompetens i frågan. D v s säkerhetsinspektionen kom aldrig med i beslutsfattandet. Rutiner behöver därför tas fram för hur denna typ av ärenden bereds innan de föreläggs ÖB för beslut.

Utredningsnämndens underlag remissades inte för faktagranskning på en större bredd i
organisationen. Vi behöver därför se över våra rutiner för hur vi handlägger utredningar.

-Olyckans orsaker i ett större perspektiv
Oavsett verksamhet ska högsta möjliga nivå på verksamhetssäkerheten uppnås under lösandet av en uppgift. Flygoperationella och operativa risker ska vägas samman för att nå ett optimum av säkerhet. Vid olyckan 20100427 togs ett antal beslut som ökade den operativa säkerheten
eftersom det minimerade risken för motverkan. Start och landning skedde i mörker och med
släckta lanternor för att minska risken för påskjutning/bekämpning. Åtgärderna ökade samtidigt den flygoperationella risken. Missförståndet mellan besättningen och FTS avseende strålkastare vid taxning ökade den flygoperationella risken ytterligare. Rutiner behöver tas fram så att flygoperationell kompetens används för att fatta beslut som ger minsta totalrisk mot ställd uppgift.

-Fortsättningen
Utredningen, analysgruppens arbete, mina synpunkter samt FSI synpunkter lämnas nu över till SHK. Inom Försvarsmakten finns nu en lista på ett 15-tal punkter som behöver åtgärdas. Cirka 5 av dessa är åtgärdade sedan olyckan medan huvuddelen är påbörjade och några ska påbörjas. De punkter som rör ledningsrutiner kommer att beredas i flygsäkerhetsrådet, där jag är ordförande, och föreslås till ÖB för beslut.

Flygarhälsningar

Anders Silwer
FVI

Förtroendefråga?

2011-03-31T17:28:00.000-07:00

Nedanstående utskrift från G4 incidenten visar på den förtroendekris som finns mellan ÖB och FV. I praktiken ställde Bydén sin tjänst till förfogande, en handling som hedrar honom. Hela historien kan ses på (mil.se).
Det finns ett större perspektiv, nämligen "kriget" mellan gröna och blåa. Där Flygvapnet är förloraren.
Ansvarig Företrädare, AF
Efter det att flygchefen i FMFO på onsdag morgon den 12 maj meddelat Ansvarig Företrädare
beslutet att flygningen till Mazar-e-Sharif skulle ställas in var det sedan denne som meddelade
beslutet till C FTS. För att dokumentera beslutet skickade Ansvarig Företrädare också ett
mail129 till C FTS där han redogjorde för situationen och grunden till ställningstagandet.
Ansvarig Företrädare blev, enligt egen utsago, mycket förvånad över att Överbefälhavaren
ändrade beslutet.
Beträffande den fortsatta flygtjänstmässiga ledningen så var Ansvarig Företrädare därmed inte
helt säker på om flygningen formellt sett genomfördes inom FMFO eller ej. Hans uppfattning
var dock att han, även om man inom FMFO i ett tidigare skede beslutat att flygningen inte
skulle genomföras, ändå kom att vara ytterst flygtjänstansvarig för flygningen. Under alla
omständigheter kände han ett moraliskt ansvar inför besättningen.
Ansvarig Företrädare hade under telefonsamtalet med Överbefälhavaren den 12 maj också
frågat om han fortfarande åtnjöt dennes förtroende. Överbefälhavaren hade, enligt egen
utsago, svarat att det inte var frågan om detta

Inte skydda civila i Libyen, ej heller svenskar i Sverige..

2011-03-30T12:19:00.000-07:00

SSM, Strålskyddsmyndigheten har i en följd av år betalat Försvarsmakten för att hålla beredskap för att kunna mäta radioaktivitet i atmosfären. I dagsläget finns två J32 Lansen laddade med mätkapslar färdiga att starta, allt enligt den beredskap Försvarsmakten har haft enligt regleringsbrevet från regeringen.

När nu behovet uppstår, att mäta i atmosfären, väljer Försvarsmakten att lusläsa regleringsbrevet och lyckats hitta något formuleringsfel för att därigenom kunna säga nej till SSM begäran.

Ett mycket märkligt beteende. Istället för att utnyttja befintliga resurser, vilka finns, väljer Försvarsmakten att, via juridiska teknikaliteter, slingra sig ur ett viktigt uppdrag, syftande till att kunna förvarna den svenska befolkningen om en eventuell förhöjd radioaktivitet.

Det är inte bara den Libyska civila befolkningen Försvarsmakten sviker, nu även det egna folket.
Skamligt.
Kom sen inte och snacka om värdegrund.

Krig, inte krig, krig inte krig....

2011-03-29T12:32:00.000-07:00

Sverige kommer nu att deltaga i aktionen i Libyen med flygstridskrafter. Ett väntat beslut men också viktigt. Sverige måste visa flagg att vi faktiskt aktivt stöder det internationella FN-ledda samfundet mot en förtryckare som angriper sitt eget folk.

Nu börjar det svenska samvetet, det vill säga, det svenska politiska samvetet att göra sig hört.Sverige deltar inte i ett krig, vi ska bara hjälpa till att hålla den flygförbjudna zonen i Libyen ren från Gadhaffis flygstridskrafter. Att hjälpa civilbefolkningen i landet vill inte socialdemokraterna vara med om. Tänk om ett svenskt flygplan siktar fel! Tänk om ett svenskt vapen avfyrad fråen en svensk Gripen skulle döda oskyldiga! Nej, det får andra göra. Dubbelmoral kallas det. Sossarna fegar ut i sista stund.

På samma sätt som att Sverige inte vågar erkänna att vi deltar i ett krig i Afghanistan, där svenska soldater dödar fiender, nej insurgenter och terrorister heter det, vågar vi inte använda ordet "krig" i vokabulären.
ÖB, Sverker Göransson, dementerar med kraft att Sverige är med i ett krig, "Vi bara bevakar".

Sverige är i krig, tillsammans med flera andra nationer! Hur svårt kan det vara att erkänna det?

Det som är bra är att Sverige ändå deltager. Svenskt stridsflyg är tränade och beredda för insatsen.

De kommer att göra ett bra jobb.

Ska svenska piloter flyga JAS-planen i Libyen?

2011-03-22T00:34:00.000-07:00

Ja den frågan kunde vi igår höra i SR P4 av en kvinnlig radioreporter till en svensk expert. Frågan är givetvis berättigad då Försvarsmakten och dess uppgifter inte är särskilt intressant för svensk media och i den allmänna röran som råder inom försvaret skulle det mycket väl kunna vara så. En blandad division bestående av ungerska, tjeckiska, thailändska och sydafrikanska piloter med en svensk pilot som trygg rådgivare på marken, det vore väl en bra svensk modell signerad Carl Bildt.
Reportens nästa fråga, då svaret på den första blev "Ja, det är svenska piloter som ska flyga i så fall" var huruvida det inte är farligt?

Svaret blev, något cyniskt, att "krig är inte försäkringsbranschens favoritområde".
Ändå speglar den här reporten något av en svensk grundinställning till väpnade och farliga konflikter. "Gärna agera men inte med svenska resurser i frontlinjen". Att komma springande när det värsta är över och sedan ha synpunkter är en typisk svensk modell. det finns ett uttryck för detta. Feghet!
Nu är inte svenska soldater eller svenska stridsflygare fega, det vet alla som är insatta i ämnet, även utländska experter. Det är sveriges ledning.

För övrigt verkar det som att Carl Bildt nu är både statsminister, försvarminister, ÖB och utrikesminister. Lika bra att han tar över Tre Kronor och fotbollslandslaget också så att vi får ordning ocb reda.

Pågående flygvapenmöte en succe så här långt

2011-03-15T15:23:00.000-07:00

I dagarna två genomför Fygvapnet ett av två årliga Flygvapenmöten. Årets tema är "Kommunikation, kommunikation, kommunikation" för att citera Flygvapeninspektören Anders Silwer. Sociala medier anses vara framtiden och chefer uppmuntras att blogga men "åsikterna ska samordnas" så att inte kaos uppstår.

Efter ett grupparbete där de blandade HKV-medarbetarna och dito från förband svarat på frågan vad som behöver göras för att bli bättre och om det finns förtroende mellan HKV och förbanden, framkom en del inte helt oväntade synpunkter;
HKV är för spretigt, för många kanaler in och för många kanaler ut.
Samordning saknas ofta.
Beslut förklaras inte. Kunskap om arbetsordning inom FM är dålig både på central och regional nivå vilket försvårar förståelsen för hur och varför beslut fattas.
För hög arbetsbelastning med påföljd att olika beslut går emot varandra vilket försvårar trovärdigheten av HKV.
För hög rotationshastighet på chefsbefattningar gör att förtroendet minskar.
Kombinationen Prod och INS ger oklarheter om vem som styr.

Flygvapeninspektör Anders Silwer förefaller att ha fått ett bättre grepp om situationen. Han ger idag ett trovärdigt intryck och har även lyckats med att bli begriplig. Tidigare har han vid olika möten lämnat sina åhörare frågande då han tdivis stått i ett hörn av en enorm White Board tavla och ritat någon obegriplig figur och mumlad några svårförståeliga klokskaper.

Idag är han begriplig och lyckas nå fram på ett helt annat sätt än tidigare. Det gick att skymta lite av forna tiders Flygvapenchefers karisma.

Det viktigate budskapet från församlingen var dock att FLYGVAPNET måste bli synligt igen. Flygvapnet är ett vapenslag, eller försvarsgren om man så vill, och måste profilera sig bättre.

Silwer är nog rätt man att klara av det återtagandet. Hopp finns att den nedåtgående trenden kan brytas.

Utlandsproffs och utlandsproffs

2011-03-14T16:39:00.001-07:00

Att vara utlandsproffs för givetvis tanken till idrottens värld. Glamour, lyx och ett överflöd av pengar hör till. Är det fotboll eller hockey eller någon annan lagsport förväntas proffset leverera tillsammans med sina lagkamrater. Vinst ger beröm, förlust kritik och med överträdelser följer utvisning och kanske avstängning. Misstag och otillräcklighet innebär petning och mer träning för att komma tillbaka. Alltid tillbaka för att göra bättre, stöttad och handledd av duktiga tränare. Efter ett antal år kan den lyckosamme dra sig tillbaka med ett fett bankkonto. Vad har denne atlet utfört? Glädje och avkoppling för de intresserade men främst för sin egen skull.

Det finns en annan typ av utlandsproffs, Soldaten. Glamour och lyx finns inte, ej heller floder av pengar. Men kravet att prestera finns och vinst innebär överlevnad och förbättringar, förlust kan innebära livslångt handikapp eller i värsta fall döden. Här ”vinner ingen silver”. Inget pris till andra plats.

Misstag och otillräcklighet innebär inte att soldaten får lära sig av dessa, öva mera. Även om stöd och ledning finns inom den egna gruppen så betraktas numera inte ett misstag som just ett fel begånget i svåra och pressade situationer. De betraktas som överträdelser och skall beivras. Utredning och anmälan till personalansvarsnämnden, där snustorra jurister i veckor sitter och analyserar ett skeende som uppstod på någon sekund och krävde omedelbar insats, blir följden.

Trots försök att göra rätt kan det bli fel. Av fel måste vi lära oss för att bli bättre. Därav följer att var man och kvinna ska kunna rapportera fel utan att riskera straff. Så har Flygvapnet fungerat i mer än femtio år.

TV 4 gör snaskiga program om dödsskjutningarna i Afghanistan där det icke utsagda är att hitta syndabockar och att kritisera FM. Att de gör människor illa är ovidkommande, sensation säljer.

Att statens rättssystem sedan inleder en förundersökning för att utreda om det har begåtts något brott, syftande till att döma och straffa är lika illa, även om det är juridiskt korrekt.

Utlandsproffset Soldaten riskerar att hamna inför skranket då denne gör sitt bästa för att utföra det Sverige har begärt men då utgången blir olycklig.

När Soldaten drar sig tillbaka är det inte med ett fett bankonto, endast några medaljer och en klapp på axeln.

Vad har soldaten då utfört? Skapat trygghet för en del, varit ett av Sveriges instrument att manifestera sin utrikespolitik och i förlängningen även visat flagg för sin nation och jobbat oegennyttigt.

Det är skillnad på utlandsproffs och utlandsproffs.

Tolgfors lägger problemen i knät på förbandscheferna

2011-02-28T01:44:00.000-08:00

Möjligheterna för förbanden att överleva nästa nedläggningsrunda har ett starkt samband med hur garnisonsorterna kan samarbeta och stödja sina förband. Det är alltså avgörande för ett förbands överlevnad om det finns ett bra och givande samarbete med de lokala civila myndigheterna.

Tidigare när en en förbandschef var tillika myndighetschef kunde avtal träffas relativt enkelt. Idag måste detta ske genom HKV. Egentligen är det den politiska nivån på riksplanet som borde agera och då inte minst lokala riksdagsmän.

Vid ett anförande nyligen på FHS ansåg Sten Tolgfors att de lokala förbandscheferna nu måste ta sitt ansvar när det gäller att skapa goda förutsättningarna för sitt förband avseende relationer och samarbete med kommunerna.

Hur tänker försvarsministern att den här ekvationen ska gå ihop och delas hans syn av ÖB?

Tänk om jag vore en stridsvagn!

2011-02-23T06:03:00.000-08:00

Människan är en del i FM. Många säger att den är en viktig del. Det finns många viktiga delar; maskiner, materiel, människor. Människan utpekas ständigt som den viktigaste delen, just därför vore det ju logiskt att det vore bäst att vara människa, då blir den bäst omhändertagen. Alla vet ju att det som är viktigast alltid sköts bäst.
Människor i FM borde nog, tyvärr, anse att det vore bättre att vara materiel, en stridsvagn t.ex.
Varför?
En stridsvagn pysslas om. Varje del kontrolleras och byts efter viss gångtid eller kalendertid. Efter varje arbetspass kontrolleras systemen och nödvändigt bränsle fylls på. Vid minsta lilla överskridande av något värde sker en särskild kontroll, vid minsta misstanke om något fel så sker noggrann genomgång. Ingen
förväntar sig att en stridsvagn ska klara av mer än vad den är konstruerad för.

En människa pysslas också om fast på ett annat sätt. Människor övertalas och förväntas ställa upp utan att bli skötta och, om de orkar, förutsätts de köra långt över gångtider och tillsynsintervaller. Överskridande av människors gränser är rutin. Det anses självklart att de ska klara av allt under ständig överbelastning.
När de sedan börjar gå sönder, bit för bit, reagerar omgivningen med bestörtning och förvåning om än med deltagande.

Drömmen är för varje soldat att få bli behandlad som en stridsvagn.

FM har idag, slutet på februari 2011, mångfalt flera kända fall av mentala utmattningsskador än för bara några år sedan. Antalet har sakta stigit sedan mitten på nittiotalet. Men nu har något hänt, en kraftig ökning på ett fåtal år. Många av dem som länge orkat med och varit starka får nu symptom. Vi vet vad det handlar om; omstruktureringar, utlandstjänst med hög frekvens, förflyttningar, uppsägningar, personalförsörjningssystem, PRIO-införande, utbildning av utländska kunder och så Battle group igen. Ständiga förändringar av FM innebärande att helhetsgreppet tappas vilket medför att de som försökt att se
ljuset i tunneln nu allvarligt börjar svikta.

Effekten av att ansvariga i FM inte förefaller förstå och ta till sig verkligheten börjar nu synas på allvar!

Men det går att ändra på! Steg ett är att börja lyssna på personalen och ta till sig de ofiltrerade budskapen. Det finns generaler som tror att de får veta sanningar när de vid förbandsbesök talar med personalen. Viss information får de men oftast filtrerad. få våga säga rent ut vad problemen handlar om.

Därför borde FM ta till sig mer av all den information som kommer fram via bloggar och andra medier och då inte genom att ständigt pravdaisera och gå i försvar..

Om riktningen är fel hjälper det inte att öka farten

2011-02-20T09:11:00.000-08:00

Den pågående debatten om FM personalförsörjning är intressant och viktig. Det visar det intresse som de viktigaste bloggarna, inklusive Newsmill visar.

Att det nu sjösatta systemet inte fungerar kan väl anses redan bevisat och det som återstår är att även FM begriper det.
Utifrån nuvarande läge borde omedelbart några åtgärder vidtagas, vilket även tas upp i andra inlägg. Första åtgärd borde vara att ta tillbaka mönstringen. Därigenom ges möjlighet till att kunna rikta rekryteringsansträngningarna till de som är intressanta samt att mönstringen i sig är ett utmärkt tillfälle att informera om FM.
Nästa omedelbara åtgärd bör vara att sluta med att kvotera in kvinnor i FM. Det är en skymf mot dessa att bli antagna enbart därför att minimumkraven vid testning har uppnåtts. Även de kvinnor som når toppresultat, vilka det finns en hel del av, kommer att ifrågasättas av sina manliga kolleger. Om det därutöver visar sig att bättre kvalificerade manliga sökande får stå tillbaka just för den här principen har FM gjort ett rejält självmål. Dt handlar inte om "lika värde" eller "rättvisa", det handlar om att ha bästa laguppställning i en match där det inte finns någon andra plats, bara vinnarens.

Kvinnor har en viktig funktion i FM, det är nog de flesta överrens om men det handlar om att utnyttja dem på rätt sätt och i rätt positioner. Att ingå i stridande förband är inte rätt utnyttjande. Att vara stridspilot är också ett feltänk. Kvinnor som piloter i transportflygplan och helikoptrar däremot är välkommet då kvinnor i sig har bättre förutsättningar att vara piloter än vad män har om vi ser på de förmågor som krävs i luftfartyg med flera i besättningen. Det finns flera undersöningar om detta. (provflygare går också utmärkt) men inte i en stridande flygande enhet.

Sammanfattningsvis så handlar det alltid om att få rätt person till rätt jobb. Då det finns validerade kravprofiler till de flesta befattningar så är det ett moraliskt brott att sänka krav enbart för att fylla personallistorna.

Om riktningen är fel hjälper det inte att öka farten.

Författare, helikopterpilot och debattör.

2011-02-17T09:54:00.000-08:00

SVT hade i idag, torsdag den 17/2, i programmet Go´kväll en intervju med Rober Karjel, tidigare divisionschef vid Hkp-flottiljen och även motsvarande befattning vid insatsen med helikoptrar i Adenviken 2010.
Givetvis var det en möjlighet för Robert att marknadsföra sin senaste bok, han har skrivit flera spännande thrillers vilka förtjänar att läsas. Men också tillfället att visa upp en flygofficer med många förmågor.

Robert Karjel är ingen typisk officer i FM, därvid är han alldeles för frispråkig och rak i sin argumentation och upplevs tidvis obekväm i sin omgivning då han inte är en klassisk ja-sägare. Det finns alltid synpunkter i alla riktningar när det gäller människor i FM som vågar sticka ut, anmäla avvikande åsikt och även driva "hopplösa" frågor
.
I rekryteringssyfte är Rober Karjel alldeles utmärkt då han representerar en officer helt i linje med vad FM vill ha, nämligen någon som tänker själv och står för sina åsikter.

Förhoppningsvis inser FM värdet av att officerare med flera strängar på sin lyra bli synliga och därigenom kan locka andra än enbart de med tjocka pannben till FM.

FM arbete för ett veterancenter börjar hitta rätt

2011-02-08T08:58:00.000-08:00

De senaste utskicken från HKV (Öv. Peter Öberg) rörande det arbete som utförs i veteranfrågan börjar styra in mot rätt mål.
Anhörigstödet är redan på papperet i hamn, återstår bara att implementera på förband. Ett grannlaga arbete som förbanden nu har framför sig.
Det senaste remissutskicket handlar om den planerade veteransektionen i HKV. Där skissas de uppgifter sektionen ska ha. I stort har projektledningen bejakat det arbete som gjorts av arbetsgruppen under stiftelsen Jesper Lindbloms minnes ledning.
Förslaget anger att sektionen, det blivande veterancentret, kommer inledningsvis att husera på HKV men så snart som möjligt flytta över till Carlberg. Den ska även få en relativt oberoende ställning gentemot HKV.

Fortfarande saknas delar som hur vårdinriktning ska se ut. Insikten om att landstingen inte är kapabla att klara behovet har infunnit sig och öppningar mot privata vårdgivare finns.

Hur de ideella föreningarna ska hanteras framskymtar också och det är glädjande att de olika kamratföreningarnas möjligheter nu blivit synliga.

Att vika tre heltidstjänster för planerade uppgifter är naturligtvis rejält i underkant. Ett minimum torde ligga på 6-7 personer inledningsvis. Dessutom behöver en noggrann kompetensinventering ske för att reda ut hur dessa personer profil ska se ut.

Men siktet börjar så sakta att riktas rätt.

Mediafobin i FM börjar så sakta att släppa

2011-02-03T10:35:00.000-08:00

Chefsingenjören, med flera, tar idag upp det positiva i att FM nu publicerar autentiska filmer från svenska soldaters strider i Afghanistan. Den tidigare så begränsade informationen från bland annat Afghanistan motiverades av sekretess och soldaternas säkerhet men nu verkar man ha tänkt om.

Givetvis finns det gränser för vad som bör komma till allmän kännedom men det är viktigt att svenska folket delges så korrekt information som möjligt. Det är en trovärdighetsfråga och även ett led i rekryteringen.

Givetvis nagelfars FM och all publicitet kanske inte är direkt positiv men det visar ändå på ett intresse från media och allmännheten vilket gynnar FM i det långa loppet.

Den rädsla för att möta media och de försök att dölja misstag och felsteg ger bara ytterligare negativ publicitet. Då är det bättre att kliva fram och erkänna vad som gått fel.

FM är på rätt väg och i framtiden kanske vi slipper stammande pressofficerare som ihärdigt förnekar allt och, likt en gammal grammofonskiva, upprepar "Den frågan kan jag inte besvara" eller "vi måste avvakta utredningen" och så vidare.

Fortsätt på det inslagna spåret, det tjänar vi alla på.

Varför denna hetsjakt mot piloter?

2011-01-31T07:13:00.000-08:00

Efter att under en tid ha följt debatten rörande pilotlöner, påståenden om rädda och fega piloter som inte vill åka utomlands på missioner och diverse tillmäten såsom "ballerinor" med mera, kan jag bara konstatera att det är en ganska illa upplyst skara som hela tiden upprepar dessa åsikter, likt ett mantra.

Det finns i alla vapengrenar personal som av olika skäl inte kan eller vill åka på mission men att påstå att alla piloter tillhör den skaran är fel.

De allra flesta av de flygande besättningarna vill åka ut och vill göra ett bra jobb, däremot vill man ha de nödvändiga förutsättningarna, precis som alla andra soldater.

Det vore trevligt om bloggdebattörerna kunde bli lite mer nyanserade.

Kapplöpning om G4-utredningen.

2011-01-26T10:15:00.000-08:00

Det förefaller som att fördröjandet av redovisningen rörande utredningen om FM flygningar till Afghanistan med åtföljande kollision med ett hinder med en Gulfstream G4 nu inte längre kan lyckas. Utredaren verkar ha tröttnat på de inblandade befattningshavares krav på att skriva om, stryka och begära remissrundor.

Några av de inblandade när nog förhoppningen att hinna komma undan med att byta jobb innan utredningen kommer upp i dagsljuset.

Vi får se om de hinner.

Marginaliserade Folk och Försvarsfrågor

2011-01-22T10:43:00.000-08:00

Folk och Försvar har kommenterats flitigt under den gångna veckan och jag tänker inte upprepa vad som tidigare har tagits upp.

Det finns dock några saker som inte fick tillräcklig belysning. Det handlar om rekryteringen till det framtida försvaret. Både ÖB och andra talare tog visserligen upp det hittills för låga antalet sökande till GSS/T, alltså tillfälligt tjänstgörande soldater (GSS står för "gruppbefäl, soldater och sjömän" med prefixet "K" för kontrakt och "T" för tillfälligt tjänstgörande).

Här handlar det om att få civila arbetsgivare att släppa sina anställda med (o)jämna mellanrum för tjänstgöring i FM, ett av FM antagande som inte på något sätt är underbyggt annat än på hoppet.

Försvarsminister Sten Tolgfors meddelade stolt att det är sju sökande till varje befattning! Men av vilken kvalité? För att något förvrängt citera Wilhelm Moberg i Utvandrarna: "En lytt, en halt, en idiot och två menlösa". Kanske det är likadant nu?

Det som togs upp, lite i marginalen, var att mönstringen nu lagts ner. Detta är, enligt många, ett stort misstag. Hade Pliktverket fått fortsätta att mönstra svensk ungdom hade förutsättningarna för att kunna rikta rekryteringen till de som faktiskt har förutsättningar att klara av en tjänst i FM varit betydligt bättre. Då hade förmodligen kostnaden för den rejält kostsamma rekrytertingskampanjen kunnat minska rejält samtidigt som man fortsatt hade fått en uppfattning om vilka volymer som överhuvudtaget är tillgängliga.

Vi ska ha väldigt klart för oss att de unga människor FM nu försöker bli "landets bästa ungdomsarbetsgivare" (citat ÖB) för, även lockas av civila arbetsgivare. Risken är att vi hamnar i en situation, likt USA, att vi tvingas ta in i princip alla som kan stava sitt förnamn rätt två gånger på tre försök. Innebärande dålig kvalité och stora vårdkostnader i släptåg.

Vi går nu på en mycket slak lina, vilket FM-ledningen är fullt medveten om. Frågan är bara om det finns kurage nog att korrigera systemet i en riktning där vi i varje fall, i rådande i situation, kan få lite bättre kontroll på läget.

Märklig agenda på Folk och Försvar

2011-01-15T08:00:00.000-08:00

Den årliga konferensen i Sälen, Folk och Försvar, samlar representanter från just folket och försvaret. Där återfinns den politiska toppen i form av försvarsministern samt den militära dito genom ÖB. Därutöver representanter från en mängd av de organisationer vilka på något sätt är påverkade eller påverkare av svensk försvarspolitik.

Programmet innehåller många intressanta ämnen men det som borde vara en självklarhet, nämligen diskussion och frågor rörande övergången till ett nytt personalförsörjningssystem och förrådsställande av värnplikten, lyser klart med sin frånvaro.

Om något svenska folket borde vara intresserade av så är det väl just detta, nämligen vilka ska försvara Sverige!

Polenhaveriet med onykter flygvapenchef i cockpit

2011-01-12T21:36:00.000-08:00

Haveriet med det polska presidentplanet där stora delar av polens ledningsskikt, inklusive presidenten med fru, omkom, berodde till stor del på att presidenten själv hade beordrat befälhavaren att landa. Som "hjälp" skickade han fram en alkoholpåverkad flygvapenchef in i cockpit, detta enligt den nu släppta ryska haverirapporten.

Allt detta är så långt man komma komma från modern flygsäkerhetstänkande kan man tycka. En gissning är att det har med gammal öststatskultur att göra där order är order, oavsett hur korkad den än är.

Ett sådant översitteri skulle aldrig kunna inträffa i ett land som exempelvis Sverige, alltså att högre okunniga chefer lägger sig i en flygbefälhavares beslut under flygning.

För övrigt så väntar vi med spänning på den nu färdiga utredning om tillbudet i Afghanistan med det svenska regeringsplanet, med ÖB som passagerare, vilken nu lär vara färdig men hamnat i en ny remissrunda i en trängre krets.

Försämrad kommunikation saboterar militärt ledarskap?

2011-01-10T22:40:00.000-08:00

På senare år har det skymtat ett nytt problem i det militära ledarskapet nämligen skillnaden i kultur mellan främst armén och flygvapnet. De förstnämnda kan sägas, lite tillspetsat stå för en krigarkultur där aggressivitet och risktagande är styrande där operativa risker mäts med en måttstock utformad efter krigets risker medan flygvapnet mer liknar en professionskultur där kunskap om regler och bestämmelser är ledord och verksamhetssäkerhet efter en mera fredlig måttstock är gällande.

Flygvapnet stod under kalla kriget mer åt den krigarkulturella sidan då det faktiskt fanns ett konkret hot att reagera på men har under de senaste tio till femton åren blivit överreglerade. Uppfinningen med en operatör, toppstyrd från Gärdet i Stockholm är ett misstag som alltfler inser.

Oavsett vilken kultur, eller paradigm, som gäller så innebär det att det uppstår konflikter. Insatssidan har svårt att förstå produktionssidans värderingar och vice versa. Paradoxen är att i en tid där kommunikation sker blixtsnabbt med SMS, mobiltelefoner, e-mail med mera så verkar förmågan till att förstå innebörden i denna flod av information blivit sämre, kanske därför att tid till eftertanke och reflektion inte finns i tillräcklig omfattning. Man talar förbi varandra. Trots ändlösa möten, där man ofta kan se deltagare vara mer intresserade av sina mobila verktyg än det just pågående mötet, är svårigheterna påtagliga att faktiskt förstå vad som avhandlas.
Problemet är att man tror att man förstår vilket leder till misstag och felbeslut.

En bidragande orsak till dessa svårigheter att förstå är alla dessa omorganisationer vilka skapar en kaotisk situation med ständiga oklarheter av typen ”vem äger den här frågan?” och där en fungerande vardagsnivå lyser med sin frånvaro.

Resultatet på sikt blir att förtroendet mellan olika skikt försämras vilket ytterst leder till en anarkistisk situation.

Avståndet mellan fotfolk och försvarsmaktsledning har aldrig varit större vad avser just respekt och förtroende, två ingredienser som är livsavgörande i skarpa situationer.

Återigen, det är inte det mänskliga kapitalet inom försvarsmakten det är fel på, det är det byråkratiska träsket vi alla sakta drunknar i.

Fredsbaskrarna..Ett nytt LO?

2010-12-20T10:04:00.000-08:00

Efter att ha läst dagens Wiseman där det nu avslöjas att fredsbaskrarna nu har kommit till en sådan punkt, det tog 25 år, att organisationens överlevnad är viktigare än dess medlemmar kan jag bara konstatera att "krukan går till brunnen tills den spricker".

Tusentals behövande soldater har fått hjälp och stöd av dessa baskrar efter det att de mått dåligt av sina erfarenheter i rikets tjänst, för freden, långt utanför landets gränser. Många är de, ofta själva drabbade och som lagt år av tid med att hjälpa andra utan någon egentlig ersättning, som nu känner sig bedragna av fredsbaskrarnas styrande organ.

Att FM uppenbarligen ger pengar i bruna kuvert i portgångar på östermalm till fredsbaskrarna tyder ju bara på att FM nu äntligen vill börja göra rätt för sig och att det är så bråttom att den normala vägen för inköp av tjänster inte behöver följas, det luktar dåligt samvete.

Vad värre är att detta bidrag, en miljon, tydligen är frukten av att fredsbaskrarna gått bakom ryggen på andra organisationer, vilka jobbar för ett gemensamt veterancentrum, och kört en egen framgångsrik lobbyverksamhet.

Vad är nästa steg från fredsbaskrarna? Att få FM att tvångsansluta alla nya yrkessoldater till baskrarna, likt gammal LO strategi och därmed bli "störst vackrast och bäst" för att få in ännu mer pengar.

Fredsbaskrarnas styrelse har skjutit sig själva i foten med ett rejält dubbelskott. Trovärdigheten är borta och nu krävs det nog en rejäl nyordning för att återfå aktning i leden.

Jag har i tidigare inlägg kommenterat arbetet med ett svenskt veterancentrum och då varnat för prestige och maktkamper kan förmörka hela projektet.

Den här gången var det inte roligt att få rätt.

Borneo

Avbryt planerna på svenska helikoptrar till Afghanistan!

2010-12-10T04:14:00.000-08:00

När debatten om svenskt styrkebidrag till Afghanistan, Mazar e Sharif, i form av helikoptrar var som livligast för några år sedan var det främst medevac-förmåga som efterfrågades. När så beslutet togs att förstärka ISAF-styrkan med modifierade Hkp 10 var det just med detta syfte i åtanke.

Under de år det nu strulat med modifieringen av dessa helikoptrar och svårigheterna att få till stånd lämpliga utbildningar till besättningarna har mycket hänt i Afghanistan beträffande just helikoptrar och hotbilden i övrigt.

Förutom att norrmännen flyger några Bell 212, med stöd av svenska tekniker, så har den amerikanska 10 Bergsdivisionen tillförts norra delen av landet. Det innebär att det idag finns ett sextiotal Black-Hawk helikoptrar i Marmal, flygplatsen i omedelbar närhet av Mazar e Sharif.

De räddningsinsatser som skett under det senaste åren har utförts av dessa helikoptrar, inklusive understöd till svensk/finska förband. Black-Hawk används även till trupptransport och närskydd vid olika operationer vilket kraftigt eliminerat risken för IED bomber och eldöverfall.

Marktrupperna i området, bland annat svenskarna, är mycket nöjda med detta förhållande och ser egentligen nu inget behov av svenska helikoptrar i området.

Tvärtom kan det innebära en försvagning då de svenska besättningarna ännu inte har fått den träning de behöver och kommer ej heller hinna få innan den planerade ombaseringen sker i vår. Därtill är helikoptern inte lämpad för det klimat den ska verka i. Den är helt enkelt för svag!

Förutom de brister som finns hos de svenska besättningarna rent flygsäkerhetsmässigt så finns det ej heller någon operativ erfarenhet att genomföra taktiska transporter på det sätt som krävs i stark hotmiljö. Därmed ökar risken för både marktrupper och de flygande besättningarna.

Något utrymme för övningsflygningar i området finns knappt varför även den operativa förmågan behöver övas före avresa, vilket inte hinns med vilket även besättningarna är medvetna om.

Det klokaste nu är att abortera hela HU 01, helikoptermissionen, och använda den kapaciteten i NBG 11 istället. Att driva igenom ett beslut, som var rätt när det togs, enbart av politiska skäl är inte bara oklokt, det är i högsta grad ansvarslöst.

C INS, ingen vän av flygburen förmåga

2010-12-07T09:05:00.000-08:00

På Brännpunkt i dagens SvD tar Allan Widman (Fp) och Mikael Oscarsson (KD) upp frågan om den uteblivna TAUV (taktiskt obemannat spaningsflyg) till de svenska styrkorna i Afghanistan.

Från början var avsikten att hyra in ett utländskt alternativ i väntan på den av SAAB offererade TUAV, för cirka 500 miljoner kronor. Den leveransen avses slutlevereras under fjärde kvartalet 2011.

Det utländska inlånet avsågs komma i bruk redan 2010 men har nu bromsats av FM själva och då främst ChefenInsats, Anders Lindström ,en ytterst märklig handling. Han anför rättsliga hinder och det inför Försvarsutskottet trots att andra länder såsom Tyskland , Kanada, Nederländerna och Australien, med samma folkrättslagar som Sverige, använder dessa inhyrda TUAV

Widman och Oscarsson skriver:

De egentliga skälen hänger istället samman med industriella intressen och Försvarsmaktens självbild. Om en tillfällig inhyrning visar sig effektiv och billig kommer någon snart att fråga varför vi ska anskaffa, modifiera och operera egna farkoster?

Nu spelar man med svenska soldaters säkerhet. Anders Lindström borde nu förklara sig, inför sina soldater, varför han skapar en större risk för dem genom sitt handlande.

En misstanke, grundad från katastrofaffären om ledningscentralen i Enköping där flera generaler visade sig sitta i styrelser till höger och vänster, är att Lindström med flera har egna industriella intressen och där det, i vanlig ordning, finns en dold agenda.

Widman och Oscarsson skriver också att man som ytterst ansvarig för att sända svenska soldater på riskfyllda uppdrag inte kan acceptera ett sådant handlande.

Då kanske det är dags för politikerna att just börja ta det ansvaret, inte bara skriva insändare i tidningar.

Stresskonen krymper ner i avgrunden.

2010-12-06T08:51:00.000-08:00

FM befinner sig nu ganska långt ner i den berömda stresskonen. Förmågan till kognitivt spänstiga manövrer har fallit för ett aggresivt rytande där social förmåga, empati och inte minst moral, sedan länge vikit undan för rädslan att tappa ett ansikte man sedan länge förlorat.

Nu blir jag naturligtvis, med dessa i mångas ögon överdrina formuleringar, betraktad som medlöpare till Chefsingenjören och därmed också betraktad som en av FM fiender. Det kan jag stå ut med då jag hela mitt yrkesliv så här långt lojalt tjänat Sverige både inom och utom riket. Nu är det så att det är inte FM som organisation jag känner lojalitet till utan det den står för, dess uppdrag att försvara Sverige. (Ja det låter heraldiskt och fint men så är det).

När jag nu bedrövad ser hur vissa falanger ur den nuvarande FML nu missköter förtroendet mot inte bara FM personal utan den part de är satta att skydda, svenska folket, undrar jag hur det har kunnat gå så illa.

Internt inom HKV ligger det också en konflikt mellan olika delar av den nuvarande organisationen. PROD mot INS och Grönt mot Blått. Ett farligt spel där fyra och tre stjärnor slår två och en dito. Det finns de på den nivån som vill och som försöker men också de står maktlösa.

Allan Widman har nyligen på sin blogg Strilaren II förklarat att politikerna varken kan eller vill lägga sig i enskilda ärenden då det skulle uppfattas som ministerstyre. Men var går gränsen när politikerna måste agera?

Det finns ju ingen tradition inom FM att avgå när man misslyckas och det anses nog heller inte önskvärt, bättre att bli "korrigerad" och försöka göra jobbet bättre, så resoneras det nog istället.

Det är nu hög tid för de politiska cheferna att kalla till sig valda delar av FML för att i en kavajhytt, utan kaffe, ha ett konstruktivt och öppenhjärtigt samtal, som det brukar heta, och kräva att FM reder ut det farliga läge vi är på väg in i.

Dygden i mitten, sa jävulen, satte sig mellan två jurister

2010-12-01T12:25:00.000-08:00

FM jurister har ett uppdrag att objektivt bevaka att FM följer lagar och förordningar. De ska vara rådgivande och också beslutande i frågor som rör FM.

Verkligheten är något annat. FM jurister är "brännvinsadvokater" styrda av FM att alltid ta FM parti och när det gäller personalfrågor så är det alltid arbetsgivarens, FM, parti man företräder. Därtill en civil GD, en politisk korrekt supernolla, som inte förmår annat än att stämma in i "tokiga generalers kör".

Detta C-lag av jurister, vilka jobbar i FM därför att de förmodligen är för dåliga för att få ett bra civilt juristarbete, har nu sålt sig till FM genom att subjektivt företräda arbetsgivarens intressen i första hand.

Uppsägningen av chefsingenjören, Björn, visar på att dessa "jurister" inte har den kompetens som erfordras för att göra korrekta bedömningar. FM får nu lida för detta samtidigt som det är FM ansvar att inneha kompetent juridisk kompetens, vilket man inte har.

Hela historien om påskrivande av ett papper innebärande ett obligatorium om utlandstjänstgöring hade kunnat kommunicerats på ett sätt där personalen känts sig hedrad och viktig istället för att hotas om uppsägning. Det hade en duktig jurist och mediakommunikatör omedelbart sett till. Därtill kommer att de nyanställda mediainformatörer, som spelar i samma C-klass som juristerna, inte förmår att ge en vettig bild av FM.

Fallet Björn kommer att gå hela vägen till AD där FM återigen kommer att få stryk. Allt detta har inte FM råd med då rekrytering till FM tar stryk.

Ytterst är det nuvarande ÖB som har ansvaret. Ett ansvar han inte klarat av att ta och förmodligen ej heller är byxad att ta framledes.

Hot, kontroll och bestraffning är tyvärr fortfarande FM signum.

Dödsmeddelande

2010-11-30T13:41:00.000-08:00

Härmed måste tyvärr meddelas att den sedan länge svårt sjuke "Efem Perstjänst" nu avlidit efter en längre tids lidande i kronisk vaneföreställning, plötsliga och häftiga utagerande av patologisk natur, paranoida förföljelsetankar samt självdestruktivt beteende.

Efem hade på slutet av sin levnad påbörjat förföljelse av sina anhöriga både brevledes och via sms. Sjukdomsinsikt saknades tyvärr totalt och då ansvarig vårdpersonal vid kliniken Försvarsdep inte förmådde förstå de suicidala tankarna genomförde således Efem den definitiva destruktiva handlingen via den så kallade "smsgiljotinen".

Vi saknar alla den friske och empatiske Efem Perstjänst så som vi minns honom som frisk.
Kliniken Försvarsdep har nu Lex Björn anmälts för sin försumlighet och ansvariga behöver bytas ut. Närmast ansvarig skötare, Öbe Fälhavare, har även visit sig sakna nödvändig kompetens för sin tjänst vilket till största delen bidragit till att Efem´s sjukdomstillstånd förvärrats och som slutligen ledde till dennes död.

Regeringsflygplanen är inte för gamla

2010-11-24T00:43:00.000-08:00

SVT rapport hade igår ett inslag där statsministern kräver nya flygplan då han anser att de är för gamla, de är från åttiotalet, och måste få nya delar alltför ofta. Uttalandet kommer efter de incidenter som inträffat under det senaste åren i form av rökutveckling i en bandspelare och en felande tryckkabin.

Då kan man fråga sig om det är av oro för flygsäkerheten som Reinfeldt uttalar sig eller är det av omsorg om flygrädda ministrar. Hur kan han, oavsett orsaken till sin oro, då tillåta att regeringen flyger med SAS eller andra civila flygbolag där många flygplan är äldre och med mångfaldet mer gångtimmar än regeringsplanen? Dessutom, hur kan han tillåta att statens anställda flyger världen runt med Herculesflygplanen? En konstruktion från femtiotalet där den äldsta svenska herculesen är från första halvan av sextiotalet.

Om statsministern väntar någon månad så kan han läsa den utredning som nu håller på att färdigställas rörande incidenten i Afghanistan, Marmals flygplats, där man körde in i en avspärrning på taxibanan och slog av noshjulet. ÖB var pasagerare vid tillfället.
Då kommer statsministern att inse att det inte är vare sig flygplanen eller piloterna som är problemet med hanterandet av VIP-flygningar utan något helt annat.

Ett av problemen var ju själv med som passagerare i sistnämnda flygning.

I skuggan av Medvetandet

2010-11-09T09:48:00.000-08:00

Rubriken är även titeln på en nyutkommen bok skriven av Jens Ohlsson, utvecklare av Human Factor inom interaktionen flygledare-piloter hos Luftfartsverket.

Boken handlar om två dödshaverier i Flygvapnet vilka har det sambandet att den i det andra haveriet omkomne piloten var rotechef åt den först omkomne. Det är haveriet på Söderåsen med en GTU-elev i början nittiotalet samt dennes kurskamrat och rotechef, vid tillfället flyglärare vid GTU på F 16 fyra år senare.

Här får vi stifta bekantskap med de omkomnas föräldrar samt andra personer som hade olika anknytningar till haverierna. Det ges också flera intressanta psykologiska vinklingar kring Human Factor-frågor vilket bör intressera fler än enbart flygare.

En bok att reflektera över för alla, även om grunden här är flyg.

Finns på LFV tryckning i Norrköping

Kartläggning visar att svensk militär psykvård är sämst i klassen.

2010-10-30T03:47:00.000-07:00

Under ett möte tidigare i år med NATO COMEDS Military Health Expert Panel (MMH-EP) genomfördes en kartäggning av hur de sjutton deltagande länderna bedriver sin psykiska hälsovård inom respektive utlandsstyrkor.

Resultatet visar på att de flesta länder har en uppbyggd psykiatrisk hälsovård med på sina missioner. Kartläggningen visar också på vilka länder som har militär specialistvård för sina veteraner inom respektive hemland.
Generande nog är det bara Sverige och Danmark som inte har det. Danmark är under omorganisation men hänvisar veteraner till civil sjukvård där det dock finns läkare som är utbildade i krigspsykiatri och särskild utbildad personal för att ta hand om PTSD orsakad av krigsförhållanden.
I Sverie finns inget av detta, bara den vanliga sjukvården där kunskap om problematiken saknas.
Det borde vara Försvarsmedicinen inom FM uppgift att utbilda civil sjukvårdspersonal på detta. Idag sköts nästan uteslutande allt stöd av frivilliga intresseorganisationer. Nog så bra men ändå inte en kvalitétssäkrad verksamhet.

Dessutom finns ingen riktig statistik över vilka skador veteraner har fått genom åren, endast uppskattade beräkningar utifrån utländskt material.

ÖB är personligen informerad av ovanstående uppgifter och har nu att ta ansvar för att detta börjar fungera även i Sverige.

Ett kommande veterancenter kan lösa flera delar av den här problematiken och även tillsammans med FHS genomföra forskning inom dessa områden.

Det här måste börja fungera, så enkelt är det.

Flygvapnet hedrar kalla krigets oskyldiga offer.

2010-10-22T07:16:00.000-07:00

Flygvapeninspektör Anders Silwer har skrivit en minnesartikel över en av flygvapnets svartaste dagar. dagen då sju oskyldiga människor fick sätta livet till.

Det visar inte bara på en empatisk förmåga utan även en ödmjuk inställning till allvaret i sitt ämbete, något som alltmer kommer att behövas av ledare på hans nivå.

Flygvapnet kommer att hedra med kransnedläggning den 26 oktober.

Här följer artikeln i sin helhet.......

På tisdag den 26 oktober, är det femtio år sedan ett av flygvapnets A 32 Lansen slog ned i en gård i Västmanland och sju personer som vistades på gården omkom. I och med femtioårsdagen av tragedin kommer flygvapnet att hedra de omkomna vid en ceremoni.

Den 26 oktober 1960 fick en A 32 Lansen motorstopp norr om Köping. Föraren lämnade flygplanet med raketstolen och landade oskadd. Flygplanet glidflög därefter cirka 15 kilometer och slog ner i Vikbo gård. På gården fanns ett trösklag som drack förmiddagskaffe. Flygplanet slog sönder stallbyggnaden och fortsatte sedan genom boningshuset varvid sju personer omkom. En tragedi för familjerna och bygden som funnits kvar i mångas minne sedan dess. Nu kommer Flygvapnet att hedra de omkomna genom en kransnedläggning vid gravarna på 50-årsdagen.

Självklart är det viktigt att minnas händelsen med den största empati för alla drabbade. Vi som organisation går alltid vidare efter svåra händelser. Delvis för att vi byter personal på befattningar. För de enskilda personerna som drabbas är det svårare att gå vidare. De drabbade är ju kvar i samma situation; förlusten av de älskade.

Jag har satt mig in i händelsen för 50 år sedan. I haverirapporten framgår att orsaken till haveriet var motorstopp som en följd av att inte bränsle kom fram till motorn. Orsaken var en kombination av för få luftledningar till kroppstankarna, övertankning, monterad fälltank och tryckförhållandena runt kroppstanken vid flygning på låg höjd. Felet var känt från ett haveri året innan med en J 32B men hade inte uppträtt på samma sätt på A 32 A tidigare, trots flera års flygningar. Efter det första, med J 32B, var en åtgärdsplan framtagen. Åtgärderna bestod av en modifiering i alla flygplan 32 Lansens bränslesystem samt en instruktion till föraren att vara extra observant på bränsleförbrukningen efter start på flygplan som inte modifierats. Det förolyckade flygplanet var inte modifierat. Genom åtgärdsplanen ansåg dåtidens chefer att situationen var omhändertagen. Det finns anledning att göra några reflektioner över händelsen.

Den första reflektionen är att de metoder vi har idag för att hantera liknande problem är väsentligt utvecklade. Grunden till dagens syn på flygsäkerhet har vi från vårt DA-system (DriftsstörningsAnmälan). Systemet innebär att alla som ser ett fel inom flygverksamheten skall skriva en DA så att fel uppmärksammas och hanteras systematiskt. Den nästan uteslutande delen av dagens DA är skrivna av de personer som själva gjort fel. Allt för att alla ska lära av varandra. 1964 gav Riksåklagaren sitt stöd till systemet genom att ge domstolarna riktlinjen att dessa DA inte primärt skulle ses som utgångspunkt för åtalsanmälan utan som ett system för att utveckla flygsäkerheten. En andra reflektion är att vi idag hade fattat ett annat beslut avseende fortsatta flygoperationer efter att ett liknande fel hade uppdagats. Restriktionen avseende flygoperationer med flygplanet hade varit mycket stramare, möjligheterna till att få fram fakta mycket större och säkerställandet av de kompletterande åtgärderna för att fortsätta operationerna hade vi ställt högre krav på.

Jag har den allra största respekt för att det var en tragedi som inträffade den där oktoberdagen 1960 på Vikbo gård utanför Köping. Sju personer miste sina liv i en verksamhet som de inte var en del av. 1960-talet var dock en annan tid. De beslut som dåtidens chefer fattade avseende balansen mellan risken för ett haveri och operativ avväganden hade en annan fond än de beslut vi fattar idag. Sommaren 1960 sköts Gary Powers ner i sin U-2 av Sovjetiskt luftvärn och det kalla kriget var riktigt kallt. De överväganden som gjordes av dåtidens chefer var mellan att fortsätta flyga, med iakttagande av uppmärksamhet på bränslesystemet, eller att avbryta flygningarna med hela flottan av 32 Lansen. Det operativa övervägandet kan beskrivas som att det dåvarande attackflyget skulle få väsentligt sänkt operativ förmåga under cirka ett års tid. Under kalla kriget var detta ett beslut som inte fattades. Ett fungerande attackflyg sågs som en av garanterna mot en kustinvasion. När beslutet om handlingsväg efter det första haveriet togs såg sannolikt inte dåtidens chefer framför sig ett ytterligare haveri med den vidd som haveriet i Vikbo hade.

Genom åren har vi inom Flygvapnet mist alldeles för många av våra kamrater. Vi har tidvis varit mentalt förberedda på dessa förluster. När personer som inte själv är en av verksamheten mister sina liv är det en ytterligare dimension. Jag vill uttrycka mitt och Flygvapnets innerliga respekt för att den verksamhet som vi inom Flygvapnet genomförde en oktoberdag 1960 genom ett antal olyckliga omständigheter ledde till att sju personer miste sina liv.

Efter att ha räddat sig i fallskärm fick föraren från haveriet i Vikbo veta att sju personer mist livet. Han uttryckte då: ”Om jag ännu kunde få välja så skulle jag välja att störta med planet och väja för huset.”

Framtiden ljusnar för svenska veteraner

2010-10-14T23:09:00.000-07:00

I veckan har det genomförts en work shop rörande ett framtida svenskt center för de svenskar som tjänstgjort i rikets tjänst och som därefter behöver stöd för att återgå till ett mera normalt liv.
Arbetsnamnet är nu "Arbetsgrupp Gula Bandet" (AG Gula Bandet) Den slutliga benämningen är inte klart. Workshopen var ett resultat av det seminarie om ett framtida centrum för veteraner som genomfördes på FHS i maj.

Aktuell work shop bemannades av kompetent och erfaret folk från de flesta av de ideella stödorganisationer som är verksamma. FM var inbjudna men var förhindrade att närvara men har dock genom den nyligen tillsatte veteranansvarige i FM överste Peter Öberg inbjudit till fortsatt samverkan.

Resultatet av work shopen blev att en projektplan, med tidslinjaler för olika delar, nu tas fram vilken kommer att presenteras för FM under slutet av 2010 samt att ett antal uppdrag till olika deltagare att kontakta identifierade nyckelpersoner.

De stödorganisationer som av olika anledningar inte kunde närvara under workshopen erbjuds självklart fortsatt aktivt deltagande.

Det viktigaste man enades om var att man nu går fram i en enad paraplyorganisation, kanske i stiftelseform. Detta medger möjlighet för FM och andra myndigheter att kommunicera och utveckla samarbete med en aktör. Det är dock viktigt att påpeka att den nya tänkta veteranorganisationen, eller centrat om man så vill, inte ska ersätta nuvarande ideella stödresurser. Den ska vara en samlande kraft med kompetens att stödja och rehabilitera behövande veteraner till vilken de ideella organisationer kan remittera vidare sina klienter när så bedöms lämpligt. Dessutom kan kontakt tagas både av den enskilde eller förbanden.

Ett viktigt steg i rätt riktning har tagits. Fler följer.

Gripen förstärker i Afghanistan!

2010-10-08T02:04:00.000-07:00

Den rubriken skulle nog många vilja se som sann.

Det är ändå märkligt att Sverige inte skickar en grupp JAS39C till Afghanistan med basering Marmal som förstärkning till ISAF. Även om amerikanare och tyskar ger ett förhållandevis gott stöd så konfliktar ibland olika händelser med varandra och då blir tidsaspekten viktig. Snabb insats efter beställning är den främsta framgångsfaktorn.

Även om JAS39C endast skulle kunna utnyttja automatkanoner är dessa tillräckligt effektiva för att få stopp på ett angrepp, oftast räcker det med en snabb närvaro på scenen.

FM har insatsberett flyg och momenten med inledning mot mål från en FAC (Forward Air controller) tränas ständigt. Ett beslut om insats skulle kunna generera verkan inom någon månad.

Viljan och beslut att skicka helikoptrar för räddningsinsatser finns redan i Sverige men då handlar det om att reaktiva åtgärder när något har hänt, nog så viktigt. Flygunderstöd vid angrepp är ju proaktiva åtgärder för att förhindra att det förstnämnda ska behövas!

Några konstateranden och undringar;

Finns det inhemska politiska hinder? Förmodligen.
Finns det hinder i form av att Sverige inte tillhör NATO? Kanske.
Finns önskan hos de svenska soldaterna i Afghanistan? Självklart.
Finns kompetensen och logistiska förutsättningar? Ja.

Kan någon mera upplyst och kunnig bringa klarhet i detta och utveckla resonemanget vore det intressant....

Workshop om ett blivande Veterancenter

2010-10-07T04:33:00.000-07:00

Nästa vecka samlas representanter ur de flesta av de organisationer vilka arbetar för och med veteranfrågor. Workshopen är en direkt följd av det seminarium som hölls på FHS i maj där så gott som samtliga intressenter deltog och alla, inklusive FM representant Inge Peterson och delar av försvarsutskottet, var överens om att gå vidare.

Arbetet med ett Veterancenter går nu in i en arbetsfas där konkreta förutsättningar behöver vaskas fram samt att skapa finansiella förutsättningar.

FM har nu inrättat en särskild sektion vid HR-center under ledning av Öv Peter Öberg där veteranfrågor och anhörigstöd ska hanteras. FM ledning har också visat ett positivt intresse men FM behöver knytas upp mot en samlande kraft vilket skulle kunna vara ett Veterancenter där alla nuvarande intresseorganisationer ingår, detta utan att deras nuvarande verksamhet berörs.

Det bör nog påpekas att ett Veterancenter inte hänger ihop med Afghanistaninsatsen. Oavsett hur dess fortsättning blir kommer ett sådant center att behövas.

Försvarsmakten ger misshandlad officer upprättelse, (uppdaterad 2100)

2010-09-23T09:11:00.000-07:00

En officer med mångårig och mycket väl vitsordad utlandstjänst har fått upprättelse.
Efter att officeren för några år sedan påtalat missförhållanden på det förband han tjänstgjorde vid påbörjades en psykisk mobbning vilken pågick under lång tid. Mobbningen utfördes av överordnade personer vilka innehade chefsbefattningar vid det aktuella förbandet.
Efter oberoende utredning fastslogs att officeren hade utsatts för mobbning men inga åtgärder vidtogs och officeren tvingades byta förband och sjukskrevs även under lånng tid. Förhållandet blev känt i Försvarsmaktsledningen men även där vidtogs till en början inga åtgärder.

Efter påtryckningar från bland annat officersförbundet inleddes förhandlingar vilket nu resulterat i att officeren fått upprättelse och ekonomisk kompensation för det han utsatts för.
En trestjärnig general har även skrivit ett personligt brev till officeren och uppriktigt bett om ursäkt å Försvarsmaktens vägnar.

Officeren är idag mycket lättad över beskedet och glad över den ursäkt han fått.

Bra gjort Försvarsmakten! Fortsätt att värna om personalen, det kommer att behövas.

Tillägg: Huruvida de bägge mobbande cheferna har efterräkningar att vänta är ine känt men en kavajhytt borde det nog bli om detta inte är avklarat redan.

Sverigedemokraternas valresultat ökar stödet till invandrare!

2010-09-20T09:24:00.000-07:00

Den här bloggen är opolitisk och kommer så att förbli. Jag kan dock inte låta bli att kommentera lite om att Sverigedemokraterna (SD)nu kommit in i riksdagen. Detta faktum förefaller ha öppnat ögonen på många svenskar som nu börjar inse vad det kan komma att innebära att detta parti blivit riksdagens åttonde.

De spontana demonstrationer som nu idag genomförts i Stockholm, och som förmodligen kommer att följas av fler ute i landet, mot att SD har klarat 4% spärren visar att alltfler ta parti för invandrare och mot de krafter som SD representerar.

Detta faktum kommer förmodligen att innebära att invandrarpolitiken blir mer fokuserad hos gemene man och vilket i sin tur kommer att innebära att förståelsen för invandrargrupper kommer att öka. Det ger också en tydlig signal till övriga partier att nu måste man med än mer kraft ta itu med invandringen och tillse att förutsättningarna för anländande blivande svenskar ges de bästa förutsättningarna.

SD har därigenom varit gentemot sig själva rejält kontraproduktiva och för en gång skull kanske gjort någon nytta.

Dock hoppas jag att deras riksdagsnärvaro ska bli en parantes.

Klippkort till Afghanistan, men vad gör de där?

2010-08-31T11:31:00.000-07:00

Att det är populärt att åka till Afghanistan bland politiker och högre militärer är väl inte obekant. Mona Sahlin har varit där, Bildt är en ständigt återkommande resenär och militärledningen planerar ständigt nysa resor. Trycket på att bekvämt flyga dit har ökat pressen på flygvapnets transportflygdivision på Bromma.

Utredningen om vem som egentligen beordrade den olyckliga flygningen till MeS tidigare i år när man havererade en dyrbar G4 beroende på att man uppenbarligen negligerade underättelsetjänstens rekommendationer och uppfann egna regler, taxa med släckta strålkastare t.ex,fortgår men alla svär sig fria från ansvar. Nu ökar trycket igen på besättningarna att flyga militärledningen direkt till MeS och Marmal. Vad nu generalerna har att göra i Afghanistan stup i kvarten känner jag inte till mer än att de belastar hela organisationen på ett sätt som stör hela missionen där. Antalet "turistnätter" på campen Nordic Light var närmare 17000 senaste året. (Källa FS 18).
Att man samtidigt från ledningshäll kallar piloterna för fega och bekväma är stötande, även om det är fikarumssnack.

Den pågående utredningen om G4 haveriet på Marmal borde utöka sitt intresseområde till att även syna prioriteringar och riskanalyser för att utröna om det verkligen är nödvändigt med allt detta turistande till Afghanistan. Alltså är besökets viktighet värt riskerna.
Dessutom går det ju även bra att lifta med ordinarie leaveflyg vilket går varje vecka. Men det är väl inte riktigt lika häftigt, dessutom ingen bar ombord.

Polisen skall inte utreda sig själva...Försvaret då?

2010-08-16T12:29:00.000-07:00

I en delrapport rörande polisens (o)vana att utreda sig själva föreslås nu att dessa utredningar ska ske av utredare som står helt fria från den organisation man utreder. En självklarhet måhända men inom FM är detta inte alls självklart. Även om SHK sedan många år är självständiga och kan, efter vissa normer,både initiera utredningar eller att be FM göra en egen, oftast beroende på vilken tjänsteman på SHK som gör bedömningen, så har förbands och flottiljchefer fått utreda misstag i den egna organisationen och sedan även skriva under utredningen och därmed fastställa den.

En märklighet i just detta är den pågående utredningen, vilken genomföres av just FM, rörande haveriet med FM G 4 på Marmals flygplats i Afghanistan tidigare i år. Där ska nu ÖB höras om sin roll vid planeringen av flygningen. En flygning som vare sig besättning eller högre flygvapenledning sägs ville genomföra med hänsyn till oklara förutsättningar men där det finns misstanke om att ÖB använde sig av "polsk befälsföring", alltså körde över de operativt kunniga.

Hur det är med en saken får utredningen visa men det hade sett betydligt bättre ut om SHK hade tagit den utredningen. Oavsett hur bra utredningen genomföres så kommer man aldrig ifrån misstankar om jäv och interna påtryckningar.

Riksåklagaren hotar flygvapnets flygsäkerhetsarbete

2010-07-13T08:42:00.000-07:00

Riksåklagare Christer Pettersson är idag kritisk mot FM sätt att hantera dödsskjutningarna av svenska officerare i Afghanistan tidigare i år. Han anser att erfarna kriminalare skulle vara de första på plats. FM valde, helt riktigt, att skicka sin egen undersökningsgrupp.Petterssons motiv är att direkt kunna påbörja en brottsutredning syftande till att leta syndabockar.
Skulle våra svenska soldater leva med oket att så fort något händer i en stridssituation bli utsatta för brottsmisstanke lär det inte finnas många frivilliga i framtiden. Ett sådant perspektiv skapar bara svårigheter att få fram vad som hänt för att förhindra att samma sak sker igen.
Vid militära flyghaverier i sverige låter polisen utredarna vara ifred till ett resultat föreligger då man kan syna haveriet utifrån ett rättsligt perspektiv. Redan på sextiotalet angav dåvarande riksåklagaren tonen då han meddelade att det skulle komma att bli svårt att förbättra flygsäkerheten om polisen lade näsan i blöt i haveriutredningar genom att leta syndabockar.

Skulle Pettersson få igenom det han är ute efter, nämligen klarare regler, vilket i hans tolkning skulle innebära att den förste som dök upp på en flygdivision efter ett haveri var en kriminalare, skulle vi snabbt backa flygsäkerhetsarbetet femtio år.

Här måste FM agera med mod och styrka.

Debatt om Försvaret..Rödgrönt halmstrå i valet?

2010-06-30T01:53:00.000-07:00

Som de flesta har märkt börjar det nu dyka upp artiklar och repliker rörande Försvaret i olika media. Avskaffandet av värnplikten har nu, fem i tolv, blivit ett ämne att försöka vinna röster på. Då en stor del av svenska folket uppenbarligen vill ha kvar någon form av plikttjänstgöring har nu det blivit något som Rödgrönt värnar om (Brännpunkt 29 juni,SvD).
I en replik i SvD, 30 juni, kastar vänstra delen av Försvarsutskottet sig över försvarsminister Tolgfors. Temat är det samma, ett plötsligt uppflammande intresse för svenska försvaret och dess uppdrag. Man kritiserar i samma replik regeringens beslut att vilja köpa in helikoptrar typ Black Hawk med motiveringen att det finns fungerande helikoptrar att använda.

Samtidigt försöker samma rödgröna sida att blåsa upp övningsutbytet med andra nationer som något famöst omoraliskt, nu senast USA nyttjande av vidselbasen för vapentester. Samordningen verkar inte vara på topp då man i den förstnämnda artikeln avfärdarn Tolgfors kritik av Rödgrönt rörande att dessa inte ser positivt på internationella insatser som "trams".

Att deltaga i internationella insatser kräver övning och utbyte av erfarenheter, hjälp med utbildningar och erbjudande om lämpliga platser att öva på för de olika nationerna. Varför kritiserar man inte försvarets övningar med helikoptrar i Spanien nu nyligen? Förmodligen därför att det inte är lika många röster att vinna i Spanien som i Norbotten.

Vi lär få se mer av detta i närhet. Jag ser med spänning fram emot Almedalens politiska pajkastarstånd.

Krigsveteraner flyr till skogs..redigerat kl 2130.

2010-06-21T21:57:00.000-07:00

Det har i flera media de senaste dagarna rapporterats om hur danska krigsveteraner söker sig till de danska skogarna för att där leva ett eremitliv långt borta från samhället i övrigt. Dansken Thomas Furustubbe har upprättat ett nätverk för veteraner i Danmark och säger sig känna till att det just nu finns minst tre sådana före deta soldater på drift.(SvD).

Det har alltid funnits människor som av olika skäl valt att avgränsa sig från samhället och dess sociala funktioner. Dessa eremiter behöver ju nödvändigtsvis inte bo i grottor och kojor utan kanske oftare i mindre stugor, gamla husvagnar o.dyl. Ofta förknippas dessa människor med utslagna individer med missbruksproblem. Det finns ju dock människor som av andra skäl, ideologiska eller annat som frivillgt väljer detta alternativ och trivs med det men oftast ligger det någon form av flykt i beteendet.

Huruvida danska veteransoldater väljer ett sådant alternativ istället för att söka vård eller stöd kan bero på ett obefintligt eller dåligt stöd från samhället och ytterst den tidigare arbetsgivaren, det framgår inte, men det förefaller vara en form av desperat sista utväg vilket är tragiskt. Jag har inte hört om liknande företeelser i Sverige även om det finns många svenska veterander som lever ett isolerat och svårt liv mitt i samhället.

Danskarna håller på att bygga upp sin veteranverksamhet efter förebild av Norge och förhoppningsvis har vi en liknande, minst lika bra, verksamhet igång i Sverige inom några år.

Det som är intressant, och skrämmande, är att om fler väljer utanförskapet på grund av dåligt stöd efter missioner utomlands är det embryot till en kriminell verksamhet. Hells Angels startades av veteranpiloter fån andra världskriget (Tack Wiseman för korrektion) då de valde just flykten från ett otacksamt amerikanskt samhälle efter hemkomsten från kriget. Alla vet hur utvecklingen av "MC-relaterad" kriminell verksamhet expanderat sedan sjuttiotalet.

Danskarna har varit tiofalt mer belastade i sina utlandsmissioner de senaste åren än Sverige, inte minst i Irak och kan sägas ligga "före i spåret". en liknande svensk utveckling är inte otänkbar, snarare förväntad om inte vi lyckas med att konkretisera veteranutredningens slutsatser på ett bra sätt och inom en rimlig framtid, tre till fyra år.

Ett svenskt Veterancentrum är en viktig del, kanske den viktigaste, i det arbetet.

Kungligt bröllop, värt varje krona

2010-06-19T10:05:00.000-07:00

Giftermålet mellan Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel har aktualiserat Sverige på den internationella kartan. En strålande PR för Sverige och en uppvisning i kunglig glans som bara de länder som har kungahus kan uppbringa. Tyskar och amrisar är gröna av avund men gläds med oss.
Det är också intressant att notera hur det militära inslaget dominerade. Både Kungen och prinsen var i uniform, därtill alla adjutanter, kortegeridare och över 6000 utposterade militärer. Någonstans finns ändå kronan och dess militär som en garant och trygghet för landet. Det känns naturligt, till och med självklart. Varför är då inte Försvaret lika självklart i vardagsdebatten?
Försvarsmaken är inte bara historiska officerare på hästryggen utan i högsta grad ett modernt verktyg syftande till både rikets och EU´s skydd.

Dagens störste förlorare är dock Lars Ohly, denne clown i kommunistisk uniform. Han tackade nej till att deltaga i ett av landets viktigaste evenemang under året, bröllopet, under motiveringen att vänsterpartiet är emot ett kungahus. Sossarna har samma inställning men de förstår begreppet "demokrati" och följer dess lagar och därmed även hyllandet ave ett kungligt bröllop.

Därmed avslöjar Ohly sin innersta uppfattning, nämligen att demokrati är ett för vänstern ett besvärande hinder att uppnå sina politiska mål.

Tack Ohly, du har visat ditt rätta ansikte och det spelar inte Dig i händerna.

Varje krona spenderat på bröllopsfirandet är en insats för Sveriges anseende utåt och stärker detsammas ute i världen.

Väl använda pengar och ett svenskt folk i glädje över ett kungahus som väcker uppmärksamhet och avund världen runt.

FM bluffreklam visar FM rätta ansikte

2010-06-14T22:25:00.000-07:00

Svenska Dagbladet har idag, tisdagen den 15 juni, en stor uppslagen artikel rörande den reklamkampanj som nu FM dragit igång för att rekrytera unga människor till att ta anställning i FM. Reklamfilmerna är inspelade i Sydafrika med statister och visar upp en falsk bild av hur det är att arbeta för Sverige genom tjänstgöring FM. SvD kritiserar även att det faktum at den egna filmdetaljen, Combat Camera, inte fått producera materialet där både kompetens och teknik finns till en betydligt billigare penning.

SvD med flera anser att det är bluffreklam. Men är det egentligen det? Att filmerna är av amerikansk actionkaraktär, skådisarna inhyrda lokala förmågor i Sydafrika och att stridsledningscentralerna ser ut som på sextiotalet må vara ett utslag av nutidens glättiga sätt att sälja en vara och, så att säga, ligga i tiden och kan kanske liknas vid bluffmetoder.

Vad som är värre är att FM ledning har accepterat att presentera tjänst i FM som något modernt actionbetonat datorspel. FM som myndighet måste ta ett samhällsansvar när man rekryterar och det gör man genom att använda sig av saklig och korrekt beskrivning och information. Det skulle förmodligen bli en mindre actionbetonad bild men desto trovärdigare.

Men genom att så lättsinnigt producera dessa alster avslöjar sig FM då man visar en attityd där man anser förvrängning av verkligehten är helt i sin ordning. Att sekretessbelägga känslig information och att inte, i varje fall i förväg, informera om insatser är en självklarhet, det har med vår säkerhet att göra. Däremot att konsekvent felinformera sin egen personal, ljuga om beslutsavsikter och förhala och förneka allvarliga felaktigheter som kommer fram i de egna leden, är något helt annat.

FM ledning borde hålla sig för goda för att använda sig av knep liknande inkastarna till en föreställning på ett ambulerande tivoli.

Det som skrämmer är att FM-ledningen förmodligen hanterar alla andra frågor på samma sätt där tvivelaktig moral och lättsinnighet är styrande och eftertänksamhet och ansvarstagande enbart är floskler man svänger sig med.

ÖB; Gör om, gör rätt.

Att hedra sina soldarer, viss skillnad!

2010-05-31T11:22:00.000-07:00

Idag är det "Memorial Day" i USA. En dag då man minns, hyllar och stöttar landets soldater. En självklarhet i USA, givetvis färgad av landets krigiska historia men också en indikation på hur man uppfattar soldaters uppoffringar och det värde deras arbete utgör.
Gå sen in och se på Försvarmaktens hemsida och läs om motsvarande tillställning i Sverige för några dagar sedan, om ni hittar den. Rätta mig om jag har fel men jag tycker mig se en viss, nyansartad, skillnad i attityden.

http://www.defense.gov/

Lyckat seminarie rörande kommande veterancentrum

2010-05-27T13:18:00.000-07:00

Under onsdagen hölls i Försvarshögskolans lokaler ett seminarium för att utröna intresset för att skapa ett svenskt centrum för veteraner. Med veteraner menas all personal som riket skickat i utlandstjänst samt även de som inrikes tjänstgjort under svåra förhållanden, exempelvis Hemvärnet som ofta utför otacksamma och svåra aktioner genom eftersök av människor som kommit bort.Tullverket presenterades sig också och det inte många visste var att Tullverket kontinuerligt har personal tjänstgörande i olika oroshärdar ute i världen i perioder som oftast innebär bortavaro i två år. Försvarsmakten var också representerad och intygade att de nu efter tagna beslut i riksdagen angående veteranutredningen, kommer att starta upp en särskild veteransektion.
Samtliga, ett femtontal organisationer, ställde sig bakom planerna på ett bildande av ett veterancentrum. Fredsbaskrarna, såsom den största organisationen, har tagit ledartröjan och flera andra organisationer kommer att stödja. De mest konkreta planerna presenterades av Jespers Minne, fonden skapat efter den först stupade svenske specialförbandssoldaten, och det är även de som kommer att vara mest aktiva att driva frågan vidare genom en workshop i början av september, tillsammans med övriga organisationer, syftande till att starta upp en fungerande verksamhet så fort som möjligt.
Förre försvarsminister Michael Odenberg höll ett inledningstal som följdes upp av folkpartiets främste försvarsförespråkare Allan Widman.
Alla drar åt samma håll och den paraplyorganisation som alla dessa organisationer utgör kommer att innebära att vi förmodligen har ett veterancenter i Sverige inom en femårsperiod.

FHS forskning totalsågat

2010-05-21T01:26:00.000-07:00

Följande intressanta utvärdering är nog den värsta sågningen på länge inom den akademiska forskningsvärlden. Utvärdering av Temaområde FOT Människan i NBF (Nätverksbaserat försvar som är bilaga till skrivelse HKV 21 000:56248, 2010-04-06)är gjord av Hans Hasselbladh, företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet och Carin Eriksson Lindvall, företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet.

Här följer utdrag ur deras utvärdering;
De skriver inledningsvis:
"Beställarnas (FM) syfte med utvärderingen är att till såväl FM som forskningsutförarna systematisera de erfarenheter som gjorts och lämna förslag till förbättringar till gagn för arbetet med nästa temaområde. De aspekter av arbetet som skall utvärderas är resultat, leveranser och metodik. Kriterier som skall användas vid utvärderingen, alla med hänsyn tagna till ekonomiska resurser, är;
Relevans och nytta för Försvarsmakten på kort och lång sikt
Form och kvalitet på leveranser
Vetenskaplig kvalitet och kvantitet i förhållande till nedlagd tid
Organisatorisk modell för projektets genomförande"

Här följer delar av kritiken.

"Mot bakgrund av hur pass begränsat inslaget av ny empirisk forskning varit, framstår den totala kostnaden för delprojekten ledarskap (ca 2 mkr) och rekrytering (ca 3 mkr) som mycket stora, eller till och med oförklarligt stora.

En i akademiska sammanhang mycket stark formulering,
Vidare i sågningen:

"Att ett forskningsprojekt resulterar i många sidors avrapportering är i sig varken en merit eller belastning. Däremot kan det finnas skäl att fråga sig om den valda formen, en årlig bok med ett antal kapitel från projektets olika delprojekt, är en lämplig form för att avrapportera behovsmotiverad forskning till beställaren. Inte minst då en väldigt hög andel av bidragen är texter av ganska generisk karaktär, som med all säkerhet inte kan förstås av någon tänkbar mottagare inom FM, med mindre än att denne åtminstone har en grundläggande utbildning i samhällsvetenskap. I motsats till vad som är fallet i vissa andra länders försvarsmakter har få svenska officerare en sådan utbildning utöver sin militära utbildning."

Någon ljusglimt finns det dock:

"Det betyder inte all den kunskap som producerats i MiNBF saknar värde för FM. Tvärtom, vi har funnit särskilt två delprojekt som av allt döma är utomordentligt relevanta och direkt tillämpbara för FM i olika typer av utbildningar: delprojekten om tillit respektive internationellt straffansvar för befäl i multinationella styrkor. Tillitsprojektet är särskilt föredömligt då det både baseras på kunskap från den internationella forskningsfronten, innefattar omfattande empiriska undersökningar och dessutom har genererat tydliga resultat med direkta implikationer för såväl rekrytering, grundutbildning som missionsutbildning. Däremot har vi kunnat konstatera att hur relevanta än dessa projekt kan framstå som för en betraktare, har resultaten inte blivit relevantgjorda för någon del av FM.
Tyvärr kan inte samma positiva omdömen ges om merparten av de ”leverabler” som projektet producerat. Väldigt mycket, för mycket enligt vår uppfattning, består av kunskapsöversikter som ibland är kompetent genomförda, ibland mycket introverta, analyser baserade på tidigare genomförda studier, ibland bra och ibland mindre bra resonemang om generiska problem i ledning, rekrytering, interkulturella relationer. En del av detta kan säkert, om texterna förs vidare till rätt sammanhang, vara av värde inom FM. Men det motsvarar knappast modellen för hur behovsmotiverad forskning ska inriktas, genomföras och föras vidare."

Fortsatt sågning:

"Sammanfattningsvis menar vi att den form som delvis valts, delvis uppstått (vi tror inte att korrekturfel och andra konstigheter valts) i de volymer som publicerats för projektets alla verksamhetsår försvårar för en potentiell mottagare att ta del av dessa. Omfattning, layout, brist på bearbetning och den semipopulära nivån gör att rapporterna varken framstår som intressanta för praktiker inom FM eller för andra forskare. En av författarna till föreliggande utvärdering (Hans Hasselbladh) har tidigare tagit del av rapporter från FHS, från såväl ILM som den militärvetenskapliga institutionen, och menar på grundval av den erfarenheten att detta är en brist som präglar en stor del av publiceringstraditionen vid FHS. I ett vidare perspektiv leder detta till en rad frågor om hur den form av beställarstyrd forskning som tillämpas i relationen mellan FM och FHS (inte) utvecklar forskarnas kompetens vid FHS.
Vi konstaterar att det är svårt att se hur och på vilka grunder projektet kommit att få den inriktning det fick. Valdes delprojekt för att vissa forskare, huvudsakligen på FHS, var tillgängliga och intresserade, i behov av finansiering och för att de redan hade skrivit sådant som med små insatser kunde göras om till delrapporter?"

Här avrättas Jerry Larsson:

"Vad som är än mer bekymmersamt är att av all tidigare forskning som finns inom ledarskapsområdet används i huvudsak endast av författarna tidigare internt publicerade rapporter. Det är rapporter som Larsson i nästan samtliga fall varit medförfattare till. Huruvida en så egenartad litteraturöversikt beror på brister i resurser (ekonomi, tid eller annat) eller på författarnas kunskapssyn återstår att fundera över. Sammanfattningsvis kan vi ändå konstatera att det är ett mycket begränsat, för att inte säga introvert, perspektiv på ledarskapsforskning som presenteras."

I den nedan redovisade slutklämmen kan man mellan raderna skymta kritik att FM är toppstyrt:

"Till sist vill vi kommentera en mer övergripande aspekt av förutsättningarna för att bedriva verksamhetsutveckling baserad på systematisk kunskapsproduktion, vilket inkluderar men inte endast består av forskning. Den humanvetenskapliga forskningen har flera särpräglade drag i förhållande till den volymmässigt oerhört mycket större tekniska och naturvetenskapliga forskning som FM finansierar. I vissa avseenden är den humanvetenskapliga forskningen mer perifer på grund av sin ringa omfattning och inriktning mot sådant som inte direkt leder till ”eld i målet”. Men den är också potentiellt mer politisk till sin natur.
Dels kan fler tillåta sig ha synpunkter på sådant som ledarskap, sammanhållning, rekrytering, karriärvägar osv. än på utveckling av sensorer och nattsikten. Det är helt enkelt lättare att formulera ståndpunkter och idéer som låter rimligt koherenta inom den sociala sfären än inom den tekniska sfären av vilken verksamhet som helst. Dels är vissa typer av de frågor som kan gestaltas och analyseras med teorier och metoder från samhällsvetenskapen inte bara ”tillgängliga” i den meningen utan också politiska, i egentlig mening och i internpolitisk mening. Det gäller alla formella organisationer och inte minst de som är politiskt styrda. Övergripande inriktning och organisation av statliga myndigheter är definitionsmässigt politiska frågor, men som förvaltningsforskningen också sedan länge påvisat, direkt kopplat till dessa verksamheters interna ledningsprocesser. Den snabba omriktningen av MiNBF från nätverksbaserat försvar till fokus mot internationella operationer ”här och nu” är helt enkelt ett exempel på hur politiska processer medieras in i en myndighets ledning, i form av ett tvärt kast av en tidigare utlagd riktning (nätverksbaserad krigföring).
Sådana processer är delvis oundvikliga i politiskt styrda organisationer och är förmodligen mindre påtagliga i Sverige än i exempelvis kontinentens ministeriestyrda förvaltning. Men det behöver inte leda till slutsatsen att all verksamhetsutveckling ska emanera från idéer, uppfattningar, tidsbundna prioriteringar och behov av skyltfönster för internpolitiska och karriärmotiverade projekt som uppträder i det högsta ledningsskiktet i en organisation. Den oundvikligt politiska karaktären i många frågor med humanvetenskaplig koppling motiverar inte att alla sådana frågor väcks, inriktas och bedöms av organisationens högsta ledning. Man kan illustrera detta genom att använda en enkel modell från den arbetslivspedagogiska forskningen, som definierar arketyperna anpassningsinriktat respektive utvecklingsinriktat lärande i organisationer (Ellström, 2001).
Den första typen av lärande innebär att all (sanktionerad) utveckling i en verksamhet är centraliserad. Den bedrivs i centrala, specialiserade FoU‐enheter som sedan påför verksamheten nya processer, metoder, produkter och mål, i direkt tvingande former. Den moderna fordonsindustrin ligger nära den arketypen. Lärande på lokal nivå innebär då att så friktionsfritt som möjligt ta till sig det nya och ”gilla läget”. Utvecklingsinriktat lärande däremot innebär att utveckling är en integrerad del av arbetsuppgifterna för varje anställd, till den grad att man inte alls har några formella enheter eller ansvar för detta. Så kallade ”kunskapsföretag” och sjukvården fram till nu kan sägas ligga nära den arketypen.
Hur ser detta mönster ser ut i dagens svenska FM? Det kan nog vara så att initiativet till och makten över utvecklingsprocesser i vid mening finns i organisationens högre hierarkiska skikt. Det vill säga, inte bara de processer som oundvikligen har en politisk eller organisationsstrategisk dimension kan bli föremål för intresse och intervention från högkvarterets sida. Om man beaktar den tidigare nämnda 29 Bilaga 1 till HKV 21 000:56248, 2010-04-06
upplevda tillgängligheten i frågor som har med ledarskap, kompetens, förhållningssätt etc. att göra, kan i en organisation med dragning åt anpassningsinriktat lärande humanvetenskapligt forsknings‐ och utvecklingsarbete i särskilt hög grad riskera att bli en domän för det högre ledningsskiktets organisatoriska och personliga projekt. En mer pessimistisk syn på organisationer kan leda till slutsatsen att detta, i någon utsträckning, är oundvikligt. Men man kan också hävda att om frågor som hör till denna sfär kontinuerligt är föremål för systematiskt samarbete mellan å ena sidan experter på militära förband och skolor och å andra sidan forskare inom och utanför den militära sfären, blir inträdesbarriären för interventioner uppifrån, baserade på hastiga och övergående hugskott, betydligt högre."

Tack ”Bataljonschefen” som skickade mig rapporten.

Lessons not learned, igen

2010-05-16T12:06:00.000-07:00

I samband med invigningen av Armémuseets utställning om Fredens soldater, "Sverige i FN tjänst", gavs det ut en bok där ett kapitel har rubriken "lessons not learned". Det är PhD Lars Andersson, före detta yrkesofficer och tidigare verksam vid FHS, och säkerhetsinspektören Anders Emanuelsson som skrivit kapitlet. Det är en svidande kritik mot FM och dess oförmåga att ta till sig de erfarenheter som vunnits genom mängder av missioner, inte minst i Bosnien. Resultatet av kritiken borde bli att FM tog sig en rejäl funderare på vad som är fel med vår erfarenhetsöverföring. Istället får författarna höra Att de " har pissat på FM" och att de är " FM fiende".

Återigen har FM ledning visat att de saknar förmåga att ta till sig kritik. Människor som arbetar för att förbättra FM förkastas då de inte sällar sig till skaran av ja-sägare.

Hade FM varit ett fotbollslag hade coachen, alltså ÖB, bytts ut för länge sedan samt ett antal nya spelare köpts in. Nu är inte FM ett fotbollslag utan att av Sveriges viktigaste instrument för att bevara landets säkerhet. Då borde man kunna kräva mer. Oftast skyller FM på politikerna och att dessa inte ger tillräckliga mandat eller att de vill skära i försvarsbudgeten. Inte kanske så konstigt med tanke på det sätt FM har skötts det senaste åren och hur dess ledning hanterat viktiga frågor.

Senast har de rödgrönas kelgris, Miljöpartiet, föreslagit en reducering av försvarsbudgeten på två miljarder. Förklarligt då detta inte föranleder någon nämnvärd kritik från folket, då de har tröttnat på FM och invaggats i en tro att det räcker med några hemvärnssoldater för att försvara landet.

Att det inte längre finns något att skära i upplyser man inte om. Men det allvarliga är inte tokiga partiers förslag. Det allvarliga är att allmänheten inte längre har förtroende för FM och då förmodligen anser att det inte spelar någon roll om man skär ytterligare i försvarsbudgeten.

Ständiga rapporter om fiaskon, typ Hkp 14, samt tveksamt ledarskap i flera led, har gjort att FM inte längre är en myndighet att lita på. FM har inte visat sig ha kompetensen att sköta upphandlingar av stora materielsystem utanför landet. Att förhandla med trotjänaren SAAB är en sak, med tyskar och fransmän någonting helt annat.

Men då FM inte är en "lärande organisation" vilket man säger sig vara, utan istället en "tärande organisation", man tär på sitt förtroendekapital och sin personal, finns inte förutsättningar för att bli bättre då taktiken hela tiden går ut på att baktala och förgöra kritiker.

Det är nog så att de politiska cheferna får ta ett större ansvar för FM än vad som görs idag. Då menar jag inte att tillföra mer pengar utan att istället skapa en mer kompetent ledningsstruktur i FM. Exempelvis kan man, som DN idag föreslår, införa ett system där befattningar tillsätts efter kompetens och graderas därefter, istället för tillsättande efter antalet genomgångna skolor och tidigare befattningar.

"Lessons not learned" måste bli "lessons learned".

Säkerhetsinspektören; Modet att säga ifrån måste finnas

2010-05-14T08:55:00.000-07:00

Säkerhetsinspektören i FM, överste Anders Emanuelsson var häromdagen intervjuad av TV4 angående utredningen av den till döds skjutne NBG soldaten för två år sedan.
Han sade bland annat att det måste finnas en kultur i en grupp som anger att "man måste ha modet att säga ifrån, att ha modet att säga avbryt". Emanuelsson syftade här på den aktuella händelsen men problemet är större än så.

Sett i ett vidare perspektiv handlar det om hela FM. Verksamhetssäkerhet bygger på att alla inblandade tar sitt ansvar och vågar säga till när fel och brister uppdagas. Just verksamhetssäkerheten i FM har ifrågasatts vid flera tillfällen under de senaste åren, inte minst inom Flygvapnet och alla de helikopterhaverier som inträffat de senaste tio åren. Aven Arbetsmiljöverket har nu höjt på ögonbrynen och vill syna FM i sömmarna angående säkerheten.

Vad är nu verksamhetsäkerhet och säkerhet i största allmänhet?
För många är det skalskydd i byggnader, IT-säkerhet, låsta dörrar,kryptotelefoner, personkontroll och bevakning. för andra är det SäkI, med alla regler för hur utbildningar och övningar ska genomföras och för en del är det skyddande av taktik och känslig utrustning. Allt det där är ju riktigt. Men det som lägger grunden till en säker verksamhet är ett bra ledarskap. Själva anser FM att de har en bra ledarskapsutbildning och ledarskapskultur. Det forskas och skrivs milslånga artiklar, rapporter och böcker i ämnet.
Min upfattning är att vi för det mesta har ett bra ledarskap om vi talar om förbandsnivå och neråt. På högre ledningsnivåer är det inte lika självklart att så är fallet.

Bra ledarskap förutsätter att de som leder har förtroende från de som leds. Tyvärr förefaller förtroendet för FM ledning vara tämligen lågt. Ser vi till den pågående processen kringGL/NOC, eller vad det heter idag, samt de senaste turerna kring transportflygets allvarliga tilbud i Afghanistan och inte minst alla mer eller mindre märkliga uttalandet rörande kommande nedläggningar, är det dåliga förtroendet begripligt.

Den allmänna uppfattningen runt om i FM är att det finns inget eller lite förtroende för FM ledningen. Politikerna verkar dela den uppfattning då man alltmer börjar känna sig otrygga med vad FM sysslar med. Jag vet att människorna bakom de högre befattningarna är hårt arbetande tjänstemän som sliter för att göra ett bra jobb. Problemet är att de sitter fast i gamla mönster där det gäller att hålla sig framme vid rätt tillfälle och att spela rätt melodi för rätt publik vid rätt konsert. Att säga rätt saker och inte sticka ut är viktiga ingredienser i turerna kring tillsättningar av befattningar. Det gäller att veta vilka frågor som är heta, sälja Gripen exempelvis.

Verksamhetssäkerhet bygger på förtroende. Förtroende ger trygghet i arbetet och energin kan läggas på att utbilda och vidarutveckla. Men så länge förtroendet är på minus ifrågasätts varje beslut och varje order.

Det hjälper inte med slagord som ÖRA eller häftiga reklamkampanjer om dessa bara skrattas åt. Ett problem, tror jag, är att den högre ledningen faktiskt tror att de har ett förtroende trots allt. Det är ju den uppfattningen de får när de gör sina besök på förbanden. De blir matade med tvättade och avskalade rapporter, lämnade av lägre chefer som inte vill hamna i onåd om de anmäler för stora problem och brister.

För att få förtroende måste man nog inse att det behövs klivas ner i organisation och börja tala med folk, inte bara till folk. Att man låter sig granskas och synas och då även tar till sig det som kommer fram. Man måste börja med att inse att man inte förstår allt. Att lyssna på den vanlige civilanställde montören ute på ett förband är lika viktigt som att få en föredragning av en förbandschef.

Verksamhetsäkerhet skapas av människor, för människor och förutsätter god kommunikation och respekt mellan idivider. Genom begripliga beslut, inte bara populistiska uttalande, vinns förtroende. Inte genom att kalla kritiker för FM fiende.

Överste Emanuelsson är ett lysande exempel på en högre officer som har förtroende just därför att han vågar kritisera och ta upp det som kanske är obehagligt.

För dt förtjänar han beröm. Frågan är om det berömmet kommer uppifrån.

Mycket kort "hårig hand" historia

2010-05-13T06:49:00.000-07:00

Händelsen inträffade får några år sedan

Ung pilot ska hämta flerstjärnig med fyrsitsig SK 60 från en plats norrut för transport till plats söderut.
Före start konstateras att alternativa landningsplatsen gått ur på grund av väderförsämring. Alternativ krävs alltid vid flygning med fyrsits då räddningssystem saknas.
Ung pilot vill avvakta med start. Flerstjärnig har (naturligtvis) viktigt möte som väntar.
Ung pilot står på sig. Flerstjärnig ringer några samtal.
Ung pilot får besked per telefon från egen chef att det går bra att flyga utan alternativ då vädret är perfekt på planerad landningsplats.
Ung pilot flyger och trestjärnig är nöjd.
Ung pilot vill skriva DA men blir rekommenderad att inte göra så.
Ung pilot har blivit en erfarenhet rikare, flerstjärnig hann till mötet.
Ung pilot vill vara anonym.

Det vill förmodligen flerstjärnig också.

Kunglig glans över kommande Veterancenter?

2010-05-08T05:17:00.000-07:00

Arbetet med att skapa en plattform för stöd till utlandstjänstgörande svenskar i statens tjänst fortsätter. Seminariet i frågan, vilket genomförs på FHS den 26 maj, förväntas besökas av toppar från både Försvarsmakten och näringslivet.

Projektet blir alltmer viktigt. En del i det hela är att kunna visa för våra kommande yrkessoldater redan vid rekryteringen att Sverige bryr sig, även efter avslutad tjänstgöring. Man kan se det som en särskild premie att få stöd i framtiden av ett Veterancenter.

En annan del är att ÖB i närtid kommer att bli presenterad, av representanter ur Fredsbaskrarnas med fleras expertgrupp, några "pilotfall". Där framgår tydligt de brister som idag finns inom FM rörande hantering av personal i allmännhet men utsatta soldater i synnerhet. Med dessa för ögonen måste ÖB agera. Både genom att visa sitt personliga stöd men även att initiera en fortsatt forskning kring det växande problemet. En forskningsansats som abrupt avbröts får något år sedan av ansvariga inom FM.

Ytterligare en del är att det förmodligen kommer att ske en framställan till hovet med önskemål om att någon av kungligheterna blir veterancentrets beskyddare. De kungliga har historiskt sett alltid varit FM främste företrädare och bör så vara även i detta fallet.

Viktig beredskap sköts av Gamla Lansen, bäst när det gäller

2010-05-01T05:58:00.000-07:00

FM har nu gett ut en operativ order till F7 där man anger att Veteranflygdivision på F7 får sättas in för mätning av stoftmängder i luftskikten. Det är SSM, Statens Strålskyddsmyndighet som har ett avtal om att få utnyttja de tre kvarvarande J32 Lansen för radiakmätning men även annan sondering med hjälp av de speciella luftfilterkapslar som endast kan bäras av Lansen.

Det har varit en nagel i ögat på Flygvapenledningen i flera år att ett sedan länge utfasat system fortfarande har skarp beredskap för landets säkerhet, därtill flygs av två "sextioåriga gubbar" där den tekniska tjänsten utförs av en civil mekaniker. SSM har stått för lejonparten av kostnaderna de senaste åren för verksamheten med Lansen och även bekostad uppgradering av navigeringsystemet i flygplanen.

Liksom HKP 4 och C-130 visar det sig återigen att gamla beprövade system såsom Lansen kan konkurrera med modernare kreationer samt även göra stor nytta för samhället och därtill för en vettig kostnad.

Det finns efterfrågan även från andra länder att få knyta upp möjligheten att utnyttja lansarna. Flygvapnet har dock inte viljat lyssna på det örat.

Förmodligen skäms man över att en av de viktigaste beredskapssysslorna för Flygvapnet sköts av två överåriga piloter och en mekaniker och med ett flygsystem som lades ner för fjorton år sedan
Gammal är äldst.

Gripenpiloter är tillbudsbenägna?

2010-04-24T01:36:00.000-07:00

Ungefär så formulerar sig SVT på text-TV idag den 24 april, efter en artikel i Corren. Att påstå att just Gripenpiloter i FV skulle vara mer benägna att göra fler fel än andra piloter är att förenkla det hela. Det är dock klart att antalet brutna klareringar (färdtillstånd) är för höga. Det är tillbud, oftast av ganska ringa karaktär men som lätt kan bli katastrofala, som sker mellan militära flygplan inbördes och mellan militära och civila enheter. Problemet har alltid funnits och det har lagts ner mycket möda på att minska detta. Bland annat genom mer standardiserade förfaranden.

Det är flera orsaker inblandade. Ett är att militära ensitsiga flygplan hanteras till och från sina övningsområden på samma sätt som den kommersiella luftfarten och i samma luftrum.

Flygledningsystemet är till stor del uppbyggt efter tvåpilotsystemet där en pilot flyger och och en sköter radiotrafik och skriver ner givna färdtillstånd. Den militäre piloten har sällan möjlighet till detta utan måste lita på sitt minne och diverse hemmagjorda rutiner typ flytta något index på en kompass eller liknande. Ej heller har han ett system som varnar, om det är rätt inställt, för att en höjd håller på att passeras utan tillstånd. Tekniska hjälpmedel är naturligtvis av ett stort värde men att även ge klareringar vid rätt tidpunkt och i lagom mängd är också viktigt.

En annan faktor är att dagens flygledare har ingen flygutbildning, de har bara sett sin värld från ett håll. förr fick alltid flygledaraspiranterna en viss flygutbildning för att få en större förståelse för piloternas situation.

Ytterligare en faktor är att den militäre piloten måste hoppa mellan två helt olika världar. Han ska flyga som en airliner till och från övningsområdet för att under övningsmomemten flyga som stridspilot med helt andra förutsättningar och regler. Då blir det ibland svårt att byta roll bland annat därför att huvudkoncentrationen ligger på den militära övningsdelen av flygpasset.

Ibland förs det även fram att personalproblem, nedläggningshot etc tar energi från de militära piloterna med minskad kapacitet som följd. Det sistnämnda är, enligt min bedömning, ett litet problem. Dagens piloter är så pass skickliga att de kan eliminera sådant under ett flygpass men det kan givetvis inte helt förbises.
Däremot är den totala arbetsbelastningen tidvis hög och rörig så att förberedelser, och då just de mentala, inte hinns med. Oftast ett omedvetet fenomen.

Men den klart mest framträdande faktorn är för lite flygtid. Det går aldrig att komma ifrån att "övning ger färdighet". Det är lätt att klandra piloterna men då förutsättningarna, vilka givits dessa de senaste tio åren, är så pass urholkade är det helt andra delar i systemet som borde nagelfaras.

Det har vid flera tillfällen framförts att problemet har sin grund i felaktig attityd till flygtjänsten och bristande förståelse för flygsäkerheten. Det är helt riktig!
Det är bara det att det är inte hos piloterna eller dagens flygtjänstledande chefer det brister i attityd och bristande förståelse. Det är tyvärr återigen hos den högre Försvarsmaktsledningen och dess bortprioritering av flygtid som roten till det onda ska sökas.

Fel att stänga luftrummet. En känslomässig panikåtgärd

2010-04-18T07:10:00.000-07:00

Det råder ingen tvivel om att partiklar från ett vulkanutbrott kan ge förödande skador på flygplansmotorer, ytskikt på flygplan såsom kabinglas, sensorer och andra viktiga givare till vitala flyginstrument. Att flyga in i ett moln som är sprunget från ett vulkanutbrott ska alltså undvikas. De kända tillfällen då detta skett, av misstag, har skapat allvarliga tillbud med skador som följd.

Däremot att flyga i klarluft innebär ingen risk överhuvudtaget. De begränsningar som borde gjorts är flygning IMC (alltså i moln) eller under mörker då möjligheten till visuell övervakning är starkt nedsatt.

Hade man tänkt lite till så hade man insett detta. Men då paniken spred sig bland de som hanterar luftrummet fanns det inte läge att påpeka detta då ingen vill framstå som oansvarig. Ordet flygsäkerhet är en helig ko och att ifrågasätta varje beslut som innehåller ordet "flygsäkerhet" kan vara förödande för den enskildes karriär.

Följden blir då att när någon tar beslutet att stänga ner flygverksamheten kan övriga aktörer inte annat än att följa efter. Konsekvensen att inte följa strömmen skulle vara förödande för förtroendet. Det hela följer myten "ät skit,miljarder flugor kan inte ha fel".

En viktig princip när man bestämmer sig för ett stopp i en verksamhet är att man måste ha en klar uppfattning om vilka faktorer som krävs för att häva stoppet. Det har man inte haft i det här fallet. Nu när paniken börjar lägga sig och en mer genomtänkt analys finns till hands är det svårt att hitta just dessa faktorer. Ingen vågar vara först utan man väntar att andra aktörer ska ta första steget.

De som förväntas ta just detta första steg är väderexperterna. De känner sitt ansvar. De har insett att de sitter med "Svarte Petter" och kommer att var ytterst ovilliga till att ge ett klartecken innan både hängslen och livremmar finns till hands.

Att stänga luftrummet på det sätt som nu gjorts är en konsekvens av känslomässiga katastroftankar. Förnuftet får ge vika för rädslan att något hemskt ska inträffa. Ytterst en "elfte september" reaktion.

Sedan kan det ju vara intressant att se hur man löser situationen för de miljontals passagerare som drabbats. Mängder av nya arbetstillfällen har skapats, ökade intäkter för buss och tågbolag och så vidare. "Den enes död den andres bröd".

En prövning för vårt fragila samhälle som borde ge tankar om att ingenting är självklart.

Föråldrad flygkultur bakom polska haveriet i Ryssland?

2010-04-11T00:22:00.001-07:00

Det tragiska flyghaveriet i Ryssland, där Polens president och hans hustru samt stora delar av Polska militärledningen förolyckades,kan ha orsakats av att besättningen gjorde fel. Det påstår flera experter. Att flygplanet var gammalt hade troligtvis ingen direkt påverkan på själva händelsekedjan, möjligen hade ett modernare system kunnat rädda situationen genom bättre varningssystem men det är oklart vilken nivå på utrustning flygplanet hade.

Vad som däremot är typiskt, framförallt i den gamla östkulturen, är att snabbt hänga ut besättningen som ansvariga och skyldiga. Det må så vara att befälhavaren har tagit felaktiga beslut och gjort fatala avsteg, allt för att leverera sina passagerare till rätt ställe.

Frågan man ställer sig då är; Varför det? Svaret ligger nog inte i bristande förmåga hos besättningen. Snarare är det brister i systemet med bakomliggande kultur, regler, praxis och ledning av verksamheten. I det gamla öst uppfostrades piloterna att följa regler och bestämmelser samtidigt som det fanns en praxis att bryta mot desamma om så behövdes. gick det bra var alla nöjda, gick det illa hängde man piloten. Det handlar alltså om ett system som indirekt uppmanade till avvikelser samtidigt som man utåt fördömde dessa.

Utan att veta bakgrunden på de här aktuella piloterna misstänker jag att, i varje fall befälhavaren, har en bakgrund i denna gamla öststatskultur.

Den kommande utredningen kommer förmodligen aldrig att vilja gräva så djupt. Det räcker med piloterna som syndabockar.

En liknande händelse, som hade kunnat få lika förödande konsekvenser inträffade med delar av den svenska utlandsstyrkan i samband med rotation till Afghanistan. Ett inhyrt lågprisbolag från forna sovjet skötte transporten. Vid försök till landning i Mazar e Sharif i dåligt väder underskred piloterna lägsta höjd krafitg, missade banan och genomförde därefter en våghalsig lågflygning och lyckades så småningom landa. Befälhavaren var en äldre pilot med sina rötter i östkulturen.
Händelsen anmäldes av Försvarsmakten till Transportsyrelsen samt en begäran om förklaring sändes till det aktuella bolaget.
Vad svaret blev är inte känt.

Tilägg:
Intressant varför jag får kommentarer på ryska?

Seminarie om Veterancentrumfrågan 27 maj

2010-04-07T08:22:00.000-07:00

Formerna kring ett seminarie, syftande till att dra iväg startsalvan för inrättande av ett veterancenter, klarnar nu.

Fredsbaskrarna har projektanställt en duglig kraft som nu påbörjar arbetet. Jespers Minne ställer en del medel och redan preliminära kalkyler till förfogande samt även personal.

Platsen blir i Stockholm, preliminärt KTH föreläsningssal.

Målbilden är att det ska bli ett centra minst lika bra som de som grannarna Norge och Danmark driver och utvecklar. Där har man även kunglig glans som beskyddare, vilket givetvis bör bli fallet även i Sverige. Kronprinsessan har redan visat gott föredöme genom sitt besök vid den svensk/finska campen CNL i Afghanistan nyligen.

Boka in dagen, kom dit och deltag aktivt, vi alla är ansvariga för att det här projektet lyckas. Det finns inga "dom", bara "vi".

Generalernas svarta vecka

2010-03-31T07:06:00.000-07:00

Under en och samma vecka har tre olika generaler lyckats med att sabotera förtroende, trovärdighet och kasta bort en massa pengar.

Förtroendet saboterat därför att man, efter avslöjandet av den FV pilot som hade fuskat med läkarundersökningar under många år och samtidigt flög kungahuset och regering, inte bara lät avskeda piloten utan även sparkade dennes divisionschef. Ett beslut som, om det hade funnits någon konsekvens, borde ha gällt de flesta divisionschefer. Flygmedicins undermåliga kontrollsystem i kombination med "jag hade ingen aning" mentaliteten hos FM flygoperatörs högsta ansvariga borde ha lett till ett utkrävande av ansvar på en betydligt högre nivå.

Trovärdigheten saboterad, därför att man i den pågående rekonstruktionen med STRIL-systemet istället för att analysera och tänka efter, kallar till sig ett antal chefer inom STRIL och, efter en rejäl utskåpning, beordrar dem att åka hem och börja jobba. Att behandla vuxna officerare som om de vore beväringar på ett övningsfält under 70-talet är inte bara pinsamt, det är fruktansvärt underkänt.

En massa pengar bortkastade, därför att man har stoppat all vidareutbildning för de nyss examinerade helikopterpiloterna vilka nu ska gå i malpåse. Detta i en fas i deras utbildning där de behöver öva mycket. Allt för att hålla skenet uppe för NBG 11. Nu kommer det kosta stora summor för att så småningom åter grundutbilda dessa piloter. Oom de nu mot förmodan då är kvar i FM.

Generalernas svarta vecka med rekord i dåliga beslut under kort tid är ett faktum. Men det går att ändra på.

Gör tre pudlar, ta tillbaka den sparkade divisionschefen, be STRIL-personalen om ursäkt och försök istället att tränga in i problemet. Skaffa fram helikoptrar till NBG 11 på annat håll och låt eleverna få sin utbildning.

Tyvärr kommer detta aldrig att hända. den civilkuragen har inte dessa generaler. Ännu mindre förstår de att "pudla" skulle innebära att de återfick lite av den respekt de (kanske) trots allt hade tidigare samt även få möjlighet att ta bättre beslut.
Glad Påsk herrar generaler, ni har sett till att en stor del av era underställda inte får det.

Ettans växel på motorvägen!

2010-03-28T08:07:00.000-07:00

Den svenska styrkan i Afghanistan utnyttjas långt ifrån optimalt. Uteffekten hade kunnat vara betydligt bättre om den svensk/finska campen, CNL, hade varit placerad på Marmal, invid flygplatsen där tyskarna håller till.

Idag går det åt alldeles för stora resurser att eskortera alla de transporter som måste göras mellan Marmal och CNL. De dagar då det ska genomföras leavetransporter hinns inte med så mycket mer. Alla de besök som sker till campen tar också resurser. Givetvis är många av dessa helt nödvändiga och välkomna men allt sammantaget gör att hela systemet växlar ner i effekt.

Att flytta campen är ett gigantiskt projekt men om den svenska insatsen kommer att bestå under långt tid framåt är det kanske nödvändigt om man ska uppnå den effekt man önskar.

Alla de soldater som offrar så mycket tid och engagemang och alla de resurser FM lägger på insatsen måste utnyttjas bättre.

Just nu är det som att köra bil på en motorväg med endast ettans växel tillgänglig, mycket energi men för låg fart framåt.

Kustjägarveteranerna skänker 30 000kr till Jesper Lindbloms Minnesfond

2010-03-22T04:12:00.000-07:00

Kustjägarveteranerna har idag i ett pressmeddelande tillkännagivit att man skänker 30 000kr till Jespers Minnesfond. Jesper var en av de två SSG-soldater som omkom i ett attentat i slutet av 2005 under tjänstgöring i Afghanistan.

Pengarna kommer från försäljningen av det Gula bandet, en internationell symbol för att stötta soldater i internationell tjänst. Det är Wiseman´s Wisdom med flera som har tagit initiativet till detta. Även Fredsbaskrarna är med på ett hörn.

Pengarna ska förmodligen användas till en workshop i början på maj detta år där ämnet är att diskutera formerna för skapandet av ett Veterancentrum i Sverige.

Försvarsministern har nyligen, som de flesta sett, gått ut med information om att hela veteranfrågan nu ska få en bättre lösning. Även Allan Widman (Fp) har engagerat sig starkt i frågan.

Det är glädjande att det nu börjar röra på sig. Det bör nog påpekas att det är viktigt att alla drar åt samma håll. Det är ingen enskild organisation som äger frågan om bildande av ett veterancentrum. Det är hela svenska folkets ansvar.

Rekryteringen till FM, ny snake-oil?

2010-03-21T06:20:00.000-07:00

Kommer ni ihåg debatten kring "Snake-oil" i höstas? Den där undermedicinen vilken såldes av kringresande i Vilda Västern under 1800-talet och som påstods bota allt.

Hela processen kring ett nytt varumärke för Försvarsmakten med tillhörande försök till rekrytering är just en snake-oil.

Likt myten att centralisering av funktioner typ FömedC, HR.center, helikopterresurser och GLI/Noc etc.löser allt, kommer alla dessa hundratals miljoner som nu satsas att vara lika felsatsade.

Hur ska man göra då?

Börja med att tala sanning!

Redovisa konkret vad det innebär att arbeta för Försvarsmakten avseende förmåner, försäkringar och uppgifter.

Försök inte billiga och trendiga bondfångarknep där verkligheten förenklas så till den grad att ingen som idag tjänstgör i FM känner igen sig.

Skapa ett förtroende ute hos FM anställda så att dessa blir såpass positiva att de blir lokala informella rekryterare.

Medge fel och brister öppet och trovärdigt. Dagens mörkläggningsstrategier är löjeväckande, avslöjas direkt och blir istället grogrund för ytterligare vulgärtolkningar av begrepp som ÖRA.

Utkräv ansvar för de inom FM som gör allvarliga misstag och gör det på rätt nivå.

Idag sker en ryggmärgsreflexartad nedtryckning av ansvaret när detta börjar stiga för högt upp i hierarkin. Majorer och nedåt får ofta sanktioner vid felhandlingar, ovanför dessa mycket sällan. Bortsett från psykopater typ Stigson är det mycket svårt att hitta exempel på generaler som har utkrävts ansvar, här smetas det ut och trycks ner.

Sluta med den ensidiga fokuseringen på utlandsstyrkan, det finns andra jobb också. Stril-området till exempel.

Inse att en omorganisation inte är universallösning på alla problem. Det är feltänkt att tro att FM måste omorganisera hela tiden för att möta förändringar i omvärlden. En stabil organisation som medarbetarna har förtroende för klarar dessa omvärldsförändringar utan att drabbas av panik och ger också stabilitet för människorna i systemet vilket i sin tur gynnar rekryteringen.

Det finns ingen snake-oil att köpa trots ihärdiga försök att sälja av dagens försäljare.(läs konsulter.)

Till sist. Lär av historien. Där finns många svar på dagens problem.

Medalj är bra, vård ännu bättre.

2010-03-19T09:37:00.000-07:00

försvarsministerns debattartikel i dagens DN-debatt ger förhoppningar att svenska soldater i framtiden kommer att få en bättre behandling efter genomförda missioner. Instiftande av medalj är också bra, det är viktigt att få ett tecken på uppskattning och då givetvis genom en riktig ceremoni.
Vad som är viktigare är att förutsättningarna för utlandstjänst också förbättras, inte bara ekonomiskt utan även hanteringen av anhöriga före, under och efter missioner och då inte bara när något hänt som inte borde hända. Här har det börja hända saker men mycket återstår. Svenska soldathemsförbundet har en utmärkta artiklar i ämnet i sin tidning. Det finns även flera forskningsrapporter i ämnet.

Stiftelsen Jespers Minne har nyligen åter aktualiserat frågan om ett Veterancenter och Fredsbaskrarna med flera har hakat på och avser nu starta en insamling samt genomföra ett seminarium rörande bildandet av ett Veterancenter. Om detta går även att läsa som gästinlägg på Wisemans blogg tidigare där ett exempel skissas på hur ett sådant kan se ut.

Nu är det ju inte bara Försvarsmaktens personal som gör utlandstjänst. Polisen, Räddningsverket, Kustbevakningen, UD och många fler i statens tjänst ska också kunna bli nyttjare av en sådan institution.

Det viktiga är att nu handla snabbt. Konkreta förbättringar i hanteringen av dessa personalgrupper måste kunna synas inom det närmaste året, om än i mindre skala. Ett veterancenter bör stå helt färdigt, finansierat och med personal senast 2014.

Enighet i frågan är viktig inte bara på politisk nivå utan även bland intresseorganisationerna.

Vådaskott eller inte?

2010-03-12T10:08:00.000-08:00

Dagens rapporter om att de dödade svenskarna och den afghanske tolken kan ha dött för svenska kulor är osmaklig. Att chefsåklagare Krister Petterson, enligt TV4, avser att påbörja än mordutredning är ännu värre.

Den utredning FM inlett är ännu inte klar. Självfallet kan man ifrågasätta det riktiga i att FM utreder sig själva men det normala är att man från civilrättsligt håll avvaktar FM utredningsresultat innan ställning tas för en förundersökning.

Det osmakliga är också att vare sig TV4 eller Aftonbladet har den minsta aning om hur snabbt ett sådant här förlopp sker. Ett antal personer ska på bråkdelar av sekunder uppfatta en situation, bedöma den och sedan handla. Med lite grundläggande psykologisk kunskap inser man hur svårt detta är.

Oavsett vad som faktiskt inträffade så har alla inblandade handlat efter hur man uppfattat situationen. Att sedan sälja lösnummer på att spekulera huruvida det ena eller det andra hände utan att veta, är inget annat än dålig journalistik och skapar bara lidande för både anhöriga och kolleger.

Om det förekommit eldgivning där de svenska soldaterna träffades av kulor från olika parter, eller om så inte var fallet, är det i vilket fall en djup tragisk händelse, där media borde visa lite mer respekt och ödmjukhet.

Och chefsåklagare Krister Petterson borde in i skamvrån!

Inte lika mycket värda

2010-03-09T21:25:00.000-08:00

Enligt ekot igår 9/3 så har inte de afghanska tolkar som arbetar för sverige i Afghanistan några försäkringar genom sin anställning i FM. Den i höstas dödade tolkens familj fick begravningen betald men inte mer.

Kan det verkligen vara så att FM anställer människor, oavsett under vilken form, utan att ta sitt ansvar som arbetsgivare inkluderande lagstiftade försäkringar?

Jag hoppas att uppgifterna är fel. Skulle de vara sanna är det det mest flagranta fall av överträdelse mot FM värdegrund vi hitintill har sett.

Eller är det så att i FM anställda afghaner inte ingår i nämnda värdegrund. De kanske inte är lika mycket värda?

Så var det dags igen...

2010-03-06T07:57:00.000-08:00

Nyheten att FM avser att lägga ner en flygflottilj och ett arméförband samt delar av hemvärnet slog väl inte ner som en bomb direkt. Att F17 flaggas upp samt P7 i Skåne likaså är en logisk följd även om FM genom generallöjtnat Jan Salestrand hävdar att inget förband är utpekat i nuläget utan det handlar enbart om att optimera befintliga resurser till färre platser.

Att F7 inte läggs ner är solklart, där finns den tunga transporten samt den centrala utbildningen av gripenpiloter och det ruckar man inte på. F21 är inte möjligt att lägga ner av politiska skäl. Det skulle vara märkligt om man ryckte bort ytterligare ett norrlandsförband.
Istället kommer det att bli ett band med Såtenäs i väster, därefter Skövde sedan Karlsborg och Malmen i öster. Lägg därtill Markstridsskolan i Kvarn utanför Linköping som blir stommen.

Det är inte det som oroar. Framförallt är det den frustration och oro som nu återigen drabbar en redan tidigare sargad personalkår med sina familjer. Lägg därtill den minskning i verksamhetssäkerhet som alltid sker när människor inte är fullt fokuserade på sin arbetsuppgift.

Det ska bli intressant att följa den kommande debatten.

Trafikpilot utan certifikat

2010-03-05T08:21:00.000-08:00

Det har i dagarna skrivits om en svensk 41-årig pilot som arbetat som styrman på diverse olika flygbolag i över tio år, nu senast ett turkiskt bolag, utan att ha ett certifikat. Piloten greps i Amsterdam strax före start av polis och står nu åtalad.

Visserligen har kontrollen hos flygbolagen varit bristfällig men man kan ändå ställa sig frågan hur piloten ändå lyckats genomföra type-rating kurs med godkänt resultat samt därutöver ett antal OPC och PC! (bolagskontroll respektive myndighetskontroll). Det faktum visar ju i alla fall på att det inte har förelegat något direkt flygsäkerhetshot, annars hade vederbörande inte klarat av sina kontrollflygningar lägg därtill att han flög som styrman. Att han sedan hamnat i en bedrägerisituation och lyckats hålla den fasaden så länge är intressant men också varför han inte skaffade sig riktiga papper?
En annan fråga man då måste ställa sig är; hur många ytterligare liknande fall finns det i världen? Då menar jag inte småbolag i Afrika som flyger efter, i dubbel bemärkelse, djungels lag utan etablerade ICAO godkända flygbolag.

SAS hade på 80-talet en före detta flygvapenpilot som gjorde likadant. Även om han flög som tredjepilot var det lika illa.

En genomlysning av hela kedjan kring kontroll av behörighet är nog vad som är nödvändigt. Annars lär vi nog snart få se i bolagens reklam att "alla våra piloter har dessutom certifikat"

Köpa billigt köpa dyrt

2010-02-13T08:11:00.000-08:00

Försvarsmakten har nu börjat att frysa om fötterna och har inlett en form av återtagning av tidigare förmågor. Plötsligt inser man inom FM att förråd på Gotland håller på att säljas ut, bränsledepåer på samma ö inte är tillräckliga och att samband och kommunikation är undermåliga. Mobiltelefoner duger inte. Endast kryfax finns idag vilket inte på långa vägar räcker.

Det som diskuterats tidigare, av bland annat Wiseman, är bristen på flygbaser. Nu pågår förhandlingar av FM med civila flygplatser. Många av dessa ägs av kommuner då Luftfartsverket sålt iväg ett antal. Det kan bli en dyr peng då det är många olika att förhandla med.
Flottiljflygplatser som FM i princip gav bort gratis kommer att kosta rejält att hyra in sig på. Dessutom, om jag vore flygplatschef för en flygplats med linjefart, skulle jag nog tänka mig för att låta militärt flyg vara baserat där. Hotbilden ökar markant mot en sådan flyglats vilket kan innebära att flygbolag väljer andra lösningar. Tillkommer också att det finns inga fortifikatoriska skydd. Dessa måste byggas.

Alltihop kokar ner i en soppa som kommer att bli mycket dyr. Förmodligen hade det varit billigare att inte osthyvla iväg det ena efter det andra.

Alltså köpa billigt innbär köpa dyrt, vilket ska tolkas ungefär som att " Det jag inte har i huvudet måste jag ha i plånboken".

Medaljvärt

2010-02-11T05:57:00.000-08:00

I samband med att den svenska patrullen gick på en IED väster om Mazar é Sharif i november förra året var det som bekant amerikanska helikoptrar som genomförde hjälpinsatsen.
Det många nog inte vet var att det var en svensk officer, placerad invid flygplatsen i Marmal som, när han fick höra att det inte fanns tillgång till helikoptrar, på eget initiativ tog kontakt med amerikanarna och fick dessa att dra igång sina helikoptrar.
Tilltaget renderade officeren en ”kavajhytt utan kaffe” inför ett högre amerikanskt befäl efteråt.
Officeren ansåg att det var det värt. Det anser jag också. Ett ypperligt exempel på tillämpat ledarskap i ett pressat läge. Bra gjort, han bör få en extra medalj.

Vänsterns fula utnyttjande av dödade svenskar i Afghanistan

2010-02-08T12:28:00.000-08:00

Lars Orly förnekar sig inte. Han tar varje tillfälle till att angripa Sveriges insatser i Afghanistan. Återigen fördömer han den svenska insatsen, återigen försöker han få gratispoäng genom att uttmyttja dödsskjutningen för sina egna politiska syften. Lars Orly tror uppenbarligen att det svenska folket tar avstånd från den svenska Afghanistaninsatsen då Sverige drabbas av förluster och därigenom kan tänka sig att ge vänstern sin röst. Jag tror inte svenska folket är så korkade, snarare tvärtom. Sakta växer det fram en förståelse för varför Sverige finns i Afghanistan. Samtidigt ökar respekten och beundran för de svenska kvinnor och män som tjänstgör i detta farliga område.

Det inträffade tyder dock på att nya hotbilder växer fram. Taktikanpassning krävs och vår underättelseförmåga ställs inför en svårare uppgifter för att kunna ligga på förhand vid våra operationer.

FS 18, jag tänker på er och på de stupades anhöriga. Jag vet vad de går igenom just nu.

Apropå akademiseringen av militärer

2010-02-01T05:55:00.000-08:00

Varför har militärer mössor? En inte helt ointressant fråga när den akademiserade utbildningen diskuteras.
Militärer har mössor, eller huvudbonader, därför att det vid tiden för införande ansågs vara fint. Militären ville också vara lika fin.
Samma sak när det gäller akademiska poäng, det är fint att ha akademiska poäng och då måste ju även militären få vara fin. Resultatet beskrivs utmärkt i Jonas inlägg.
Ett exempel ur verkligheten som inte direkt berör militär utbildning.
TFHS, (Trafikflygarhögskolan) tillhör Lunds Universitet. Man tog tacksamt emot skolan på universitet för att få del av dess pengar. Men vad har trafikflygarutbildning med akademiska studier att göra? Inte ett dugg! Med den logiken borde utbildningen till lastbilschaufför, tågförare eller cykelbud också tillhöra ett universitet.

Att te en 10-poängskurs i pedagogik är ju inget märkvärdigt, men en 10-poängskurs i konsten att backa med släp verkar lite malplacerat. Eller varför inte bygga på med fem extra poäng i sidvindslandning?

Det bör dock påpekas att det akademiska synsättet i sig alltid kan vara nyttigt oavsett vilken verksamhet man pysslar med, ett sätt att tänka, ett sätt att se problem och frågeställningar och inte minst förmågan att kunna se andra sidor och lösningar.

Att däremot försöka ersätta hantverkskunskap med ovanstående färdigheter är inte bara korkat, det är i grunden kontraproduktivt.

FM produktionschef ber till högre makter

2010-01-26T12:24:00.000-08:00

I en intervju i P1 i lördags avslöjade Göran Mårtensson det som så många redan anat och fruktat. Det finns ingen grund att stå på för att göra antagandet att det ska kunna lyckas att försörja FM med personal efter den 1 juli 2010.
Citat från Mårtenssons egen artikel på FM egna informationssida:
” I dagarna har den sista kullen värnpliktiga soldater och sjömän ryckt in. Vi hoppas att dessa kvinnor och män gör valet att stanna kvar hos oss även om det blir frivilligt att fullfölja utbildningen efter den 1 juli 2010.”
Vart tog fakta i form av analyser, enkäter och underbyggda undersökningar vägen? Var är underlaget som styrker bedömningarna rörande antalet intresserade frivilliga till försvaret?
Är det en tro på fortsatt lågkonjunktur med tillhörande brist på arbete som ska fylla personallistorna?
Eller är det ett kallsinnigt vågspel med svensk försvarsförmåga där man ”hoppas” på att det nog ska lösa sig?
Det vore önskvärt om Mårtensson kunde precisera lite mera detaljer vad hans förhoppningar grundar sig på.
Det är i varje fall vad jag hoppas på.

Vintriga och kalla tankar

2010-01-24T09:29:00.000-08:00

Det har nu varit minusgrader och snö sedan i början av december vilket för tankarna tillbaka på de vintrar som drabbade Sverige under beredskapsåren.

Samma iskyla som vädret bjuder på, samma kyla finns i intresset av försvarsfrågor bland Sveriges befolkning. Inte så konstigt kanske, det har ju gått bra hittills, nu är det SAAB i Trollhättan som ska försvaras.

Ett valår där den nuvarande regeringen, trots hyfsade insatser under lågkonjukturen, ligger mer än 10% under oppositionen får väl också betraktas som märkligt. Att en borgerlig regeringen kunnat misshandla försvarsfrågorna är dock inte det som är det märkliga. Det är alternativet till alliansen som får iskylan att sprida sig i hjärtat.

Försvarsintresse eller inte, vi går mot nödår och nya beredskapsår om inte trenden i den politiska väderleken vänder. Ett steg mot varmare klimat kommer det att bli om regeringen lyckas rädda SAAB.

Eller...

2010-01-12T21:34:00.000-08:00

Syfte

2010-01-07T08:34:00.000-08:00

Tanken med Borneos loopar är att belysa, reflektera och se saker och ting från andra perspektiv, likt toppen av en looping där världen fortfarande är densamma men betraktas från ett helt annat håll samt även möjligheten att se bakåt för att, efter fullbordad looping, återigen se framåt med nya insikter.

Landet Borneo är känt för sina huvudjägare. Bloggaren Borneo jagar också huvuden dock inte som trofeér utan för att medverka till att förbättra vad som finns inne i dessa.......