Alla nollettor är jobbiga

De som deltagit i en uppstart av en mission "nollettor" vet hur jobbigt det är. Ny plats, ny miljö och nya förutsättningar. allt ska komma i ordning och det gäller att "gräva där man står".
FL 01 är inget undantag men sammanfattar man insatsen hittills så måste den betraktas som framgångsrik. Det är alltid synpunkter på högt och lågt och förmågan till anpassning är olika hos inblandade individer vilket skapar friktioner och missnöje.
Det fredsmässiga ledarskap FM genom åren utvecklat, innebärande en alltmer demokratisk ledarstil där alla ska få tycka allt om allting, är inte alltid funktionellt på en mission. där måste chefer styra på ett traditionellt sätt, med order och krav på efterlevnad.
De synpunkter som framförts rörande ledningar på olika missioner brukar ha ett fredsperspektiv men så småningom brukar det hamna rätt, så också på FL01.

Fortsätt det goda jobbet!

Brister i flygsäkerhet eller brister i ledarskap

Brister i ledarskap påverkar onekligen flygsäkerheten på flera nivåer och det är alltid svårt att avgöra var snöbollen började rulla. Efter att ha tagit del av artikeln i BLT angående flygsäkerhetsproblem i den svenska flygvapenkontingenten nere på Cicilien där en tekniker hotades med personalansvarsnämnden för att han påtalat brister som ansågs vara flygsäkerhetshotande vill jag dock göra en liten reflektion.

"Det är lätt att använda "flygsäkerhet" som ett slags "show stopper" där alla ska tvärstanna, böja ner huvudet och andäktigt lyssna på den som larmat".

Med de varnande orden brukar chefer inleda sina utläggningar om flygsäkerhet vilket av de andäktigt lyssnande ska uppfattas som att det är en sanning då chefer alltid har tolkningsföreträde. Ingenting är mer fel. I de flesta fall har den som anmäler misstanke om att det finns en säkerhetsrisk en god förmåga att göra just den bedömningen och måste tas på allvar.

I det aktuella fallet verkar det mera som att ett dåligt ledarskap skapat problem. Ett ledarskap som tjyvläser protokoll från en arbetsplatsträff där det framgår att chefen inte har förtroende från personalen och därefter vidtager former av disciplinära åtgärder.

Samtidigt är det lika vanligt från medarbetare att utropa "förtroendekris" när något går emot. Först kränkt vinner!

Det är inte lätt att vara chef och det är inte lätt att ha chefer som petar och lägger sig i vilken färg på uniformen som får bäras.För bägge parter gäller dock att hantera problemen i rätt forum, flygsäkerhet eller inte.

Det finns dessvärre en oroande trend i hela FM nämligen att börja betrakta misstag som överträdelser och agera efter det och att personer med annan uppfattning och som vågar framföra den plockas på subtila sätt bort.

Det är ett större problem.

Fem Gripen är fler än fyra sossar

Dagens politiska uppgörelse rörande Sveriges insats med Gripen i Libyen har ett löjets skimmer över sig. Sossarnas utrikestalesman Urban Ahlin förefaller väldigt nöjd med att Sverige endast ska ha fem Gripen i Libyeninsatsen istället för åtta.
Sossarna verkar tro att det är på det sättet man sätter gränser för insatsen, vilket bottnar i en fundamental okunskap om hur det faktiska läget är.
Då flygplanen normalt opererar i rotar (rote=två flygplan), en eller två rotar samtidigt men förmodligen i olika områden innebär det att det endast finns en reserv att tillgå och att det riskeras att få insatser inställda då det saknas reservflygplan. Alltså en operativ risk som ökar. Därtill en massa serviceflygningar till och från Sverige vilket drar både resurser och kostnader.

Hur korkad får en politiker vara?

Det är inte så att Flygvapnet likt kavalleriet verkar i en stor hop och då fem blir mindre än åtta alltså en mindre insats.

Det här beslutet innebär bara ökad belastning på personal och materiel vilket ökar stressen och därmed risken för misstag.

Ska dessutom den flygande insatsen utökas borde istället fler flygplan tillföras för att säkerställa tillgänglighet.

Flygdag i Eslöv på ny asfalt.

Eslöv, en av många ansedd som ett av Sveriges tråkigaste ställen, har i varje fall gjort något som de stora tätorterna inte mäktar med, nämligen att gynna det alltmer misshandlade allmänflyget. På rekordtid, två veckor, byggde kommun en permanentad bana på det gamla gräsfältet efter alla konstens regler och till ett pris som bara var cirka 25% av det beräknade. En fin present till det hundraårsfirande Eslöv. Bra gjort.

I Stockholm är det precis tvärtom där småflyget blivit utkastade från Bromma, gamla F18 Tullinge och gamla F8 Barkaby. Transportstyrelsen har också gjort sitt för att ställa till så mycket problem som möjligt för privatflygarna och flygklubbarna. En stor del av rekryteringen till det kommersiella flyget går genom landets flygklubbar och dessas möjlighet att verka kringskärs alltmer. Ett skräckexempel är Borås där en minoritet gjort sig till talesmän för en icke existerande majoritet och lyckats med stora koncessionstyrningar.

Flygdagen i Eslöv då? Jo, den blev lyckad, ett strålande väder lockade närmare 300 gästande flygplan och uppskattningsvis 10000 åskådare.

Ett av många upskattade inslag var vattenbombning i eldsläckningssyfte från en av Heli Airs helikoptrar. Annars var det som vanligt Tiger Moth, Safir och Spitfire som utgjorde höjdpunkterna.

Flygvapner deltog med en JAS39 Gripen från Ronneby. Den mullrade i alla fall högst, ljudet av frihet!